Så roligt att få gästblogga som Maries ”parakompis”!

Efter en skallskada 2009 fick jag möjlighet att klassificera mig och min försvagade vänstersida i Skellefteå 2014.
Accepterandet av följderna av olyckan är fortfarande en pågående process men i det stora hela en tacksam sådan.

Med funktionsvariation har jag ”tvingats” fördjupa mig än mer i både min egen och hästens biomekanik. Tyckte nog att jag var en mjuk och följsam ryttare som frisk, som utvecklades tillsammans med tränare.

Men mjukheten var ganska glappig. Jag har lärt mig lyssna bättre och inte bara kräva att min häst ska lyssna på mig.

Idag tror jag faktiskt att jag blivit en behagligare ryttare för min häst. Före, fuskade jag också med min sinnesstämning. Idag sitter jag inte upp om jag är stressad eller i affekt, då gosar vi i stället.

Utvecklingen har varit stor för parasporten sedan jag och Banjo deltog i vårt första SM 2015.

Bredden ökar och jag upplever att grenen får ta mer och mer plats.

Lite tufft är det att rida FEI-programmen som är desamma på alla stora mästerskap.

Att de är motsvarande Grand Prix för friska har jag problem med att acceptera när det kommer till procenten. Det är lätt att kraven på mig själv blir övermäktiga.

På sikt kanske Para växer så pass att det finns utrymme för motsvarande lätt- och medelsvår klass. Fnissar lite åt mig själv när jag skriver det här, verksam msvB-domare som jag är.

Och  jag tror faktiskt att min ”para-resa” fört med sig lite bättre feedback i ett och annat dressyrprotokoll också.

Gott om material och duktiga tränare finns idag inom mental träning och den kunskapen tycker jag vi är skyldiga hästen att skaffa oss, för att vi inte ska trilla dit i frustration. Jag kan liksom inte be Banjo om ursäkt dagen efter för att jag varit grinig och att behöva be om ursäkt allt för ofta är nog heller inte så hållbart för vilken relation som helst.

Kanske blir det ett tionde SM för oss nästa år. Hela 14 år har fuxpojken bott hos mig och när han flyttade till mig, hösten 2010, kallade vi honom Långben för han snubblade mest på sina långa ben.

Turligt nog hade jag hjälp med ridningen i början av då 13-åriga dottern som hade lärts upp av min gamla tävlingshäst Låppan som hon tagit över.

Det och en vinter i en kuperad hage i snöiga Norrbotten gjorde susen för att lära sig var han hade sina ben. Bland de första sakerna vi jobbade med var att det skulle stannas när jag tappade tyglarna, som jag gjorde ganska ofta. Härligt att konstatera att det inte behövs längre – vi vet var vi är på väg utan tyglar.

Jag brukar kalla Banjo för min bästa medicin. En medicin som kickar in redan på morgonen genom att jag måste gå upp och komma igång med sysslor som får igång både kropp och knopp. Oftast så känns det som att jag inte kommer att kunna rida idag, och efter mockningen har nervtrådarna hittat varandra och det funkar att sadla ut trots allt.

En fantastisk resa har vi gjort tillsammans, min häst och jag, med SM, internationella starter och i fjol NM! 19-åringen är hur pigg och glad som helst och har inte lyssnat på pensionssnacket när jag började träna med en yngre förmåga i våras. Nejdå, min kompis håller igång med sin medryttare tills matten kan sitta upp igen efter ett lårbensbrott. Än är det några rekommenderade viloveckor kvar för mig och jag har bara varit uppe på uppsittningsrampen för att drömma lite. Passar utmärkt med en parahäst nu som kan göra en perfekt parkering vid rampen va!

Frågestund!

Jag har fått några frågor som jag tänkte att jag besvarar här. 

Anna undrar "Vad är paradressyr?"

Paradressyr är en gren inom hästsport som är anpassad för ryttare med funktionsnedsättningar.

Paradressyr skiljer sig från vanlig dressyr genom att den inkluderar ryttare med olika typer av funktionsnedsättningar, såsom fysiska eller sensoriska funktionsnedsättningar, synnedsättningar eller rörelsebegränsningar.
Varje ryttare tävlar inom en klassifikation som tar hänsyn till deras specifika funktionsnedsättning, och bedömningen görs med hänsyn till ryttarens prestation och förmåga att styra och kommunicera med hästen.

Bedömningen i paradressyr bygger på precision, harmoni och utförande av olika dressyrövningar, inklusive gångarter, övergångar och mönster.
Det är en sport som jag upplever betonar samarbetet och kommunikationen mellan ryttaren och hästen.
Och den tillåter oss med funktionsnedsättningar att tävla på lika villkor och visa upp sina färdigheter inom hästsporten.

Foto: Privat Marie och Dux SM 2023 Grad 4

Hästfiluren undrar: Hur bedöms paradressyr?

Enligt mig och min samlade erfarenhet så bedöms Paradressyr på liknande sätt som vanlig dressyr, med fokus på precision, teknik, kontroll, och harmoni mellan ryttare och häst.
Med det sagt, jag är inte domare!
Bedömningen görs av en (eller flera) domare som bedömer varje moment och ger poäng utifrån olika kriterier.

För att möjliggöra en rättvis bedömning av ryttare med olika funktionsnedsättningar används ett system med klassificering.
Man startar i en klass enligt sin grad. Detta syftar till att säkerställa att varje ryttare bedöms inom ramen för deras individuella förmågor och utmaningar.

Poängen från domaren/domarna sammanställs för att ge en total poäng för varje ryttare och deras prestation under tävlingen.
Den ryttare med högst poäng vinner tävlingen. 

Anonym undrar: Vad är muskelatrofi?

Nu är ju inte jag läkare men jag ska förklara så gott jag kan :-)
Muskelatrofi  innebär förlusten av muskelmassa och minskning av muskelstorlek.
Det innebär att musklerna krymper eller försvagas på grund av olika faktorer och kan påverka en persons förmåga att röra sig normalt eller att använda musklerna på ett effektivt sätt.

Det finns olika huvudtyper av muskelatrofi:

ex. Neurogen muskelatrofi: Detta sker när det finns en skada eller sjukdom i nerverna som är ansvariga för att kontrollera muskelrörelserna.
När nervimpulser inte når musklerna ordentligt kan det leda till att musklerna inte används tillräckligt och därmed krymper och försvagas med tiden.
Exempel på sjukdomar som kan orsaka neurogen muskelatrofi inkluderar amyotrofisk lateralskleros (ALS) och spinal muskelatrofi.

Igår...

Jag behöver lyssna till mina fysiska behov, men är svårt, iallafall är det så för mig. Jag kör gärna på - smile and be happy. 
Igår, slog benen ifrån precis när jag ska kravla mig upp på Dux. 
Jag åkte häst en stund i mörkret för det blev lite spänt, han var inte beredd på att mina ben skulle vara borta, jag var smart nog (läs: inte alls) att testa Romeos bett på Dux men det var inte hans cup of te. 

Jag spenderade kvällen med att läsa artiklar om träningstips här på Hippson! Det finns ju så mycket bra!!

Tack för att ni ställde frågor och kram på er!

En tur till Örebro Ridsport idag! 

Förgyllde förmiddagen med en fika med härliga Anki, egenföretagare och driver Örebro Ridsport med en helt egen underbar kollektion ”Design By Winge”!
Och butiken är så himla mysig!, Kaffetdoft tillsammans med doften av läder och en stor portion varmt välkomnande! Mmmmm. 
Mina händer är ju en utmaning året om, men nu under den kallare årstiden så kommer det som en käftsmäll ännu kraftfullare. 
Jag har alltid handskar av högsta kvalitet, Roeckl har vart och är en stor favorit och är en mycket bra handske med god passform med ett bra grepp.
Ett bra grepp är A och O för mig och en förutsättning för att kunna hålla kvar det lilla kraft jag har i tygelomslutning.
Men - Nu ska jag rida med Klicka här: Design By Winge Mina nya handskar är svarta och oerhört mjuka följsamma men ändå stabila, tror de kommer att passa in på min artros, muskelatrofi och raynauldsskadade händer. 
Jag klarade inte blindtesten  jag trodde att jag hade Roeckl på mig då det var dessa små nya godingar.
Ska bli så roligt och se om sömmarna är mer hållbara i dessa. Jag är väldigt förhoppningsfull på mina Design By Winge handskar!

En tur med Romeo idag och försökte att rida igenom Grand Prix grad 3 på en saltad men stenhård bana 🙄

Dax o brodda o rida på min lilla vall. Trodde jag ja! INTE EN ENDA HEL BRODD i lådan.
Jag har uppenbarligen en förmåga att tro att de broddar som tas bort vid periodens slut återuppstår i lådan...
Iallafall en boddad Dux får gå med boots ute då han tyvärr upprepade ggr kommit in från hagen med balltramp.

Imorgon söndag ska Romeo starta i ”Dressyrgårdens sikta mot stjärnorna” och det är God ridning som bedöms. 

kram!