Paradressyr – bakom kulisserna - Glidande tyglar
OKT
24
2023

Idag tänkte jag berätta om en del av handproblematik med att tyglarna glider.
Ja så här kan de se ut, och detta är under den varmare delen av året. 
Detta kan hända när jag handlar, kör bil, sitter vid min dator på arbetet eller under tävling. 

Musklerna runt blodkärlen krampar och stryper tillförsel som gör att händer, fingrar, tår näsa och tunga kan domna bort. 
De kan bli vita, röda eller som på bilden i mitten det svartar. SLE, en förlängning av Raynaulds fenomen är obotlig men kan bromsas. 
Den är ärftlig och jag har haft den sedan liten men skoven kommer tätare och blir djupare. 

Det som sker är anfall av spasm i de artärer som förser fingrar och tår – i sällsyntare fall nästipp, tungspets eller bröstvårta – med blod. 
I mycket svåra fall, där blodtillförseln under ett anfall är så uttalad att det bildas sår och hudskador.


Jag har värmevantar som laddas med USB, sen en värmeväst också den laddningsbar. vilket är så underbart!!! Det kan jag varmt rekommendera oavsett denna sjukdom eller inte!
I mitt landsting så är inte värmevantar subventionerat men jag har hört att det är det i vissa landsting. Så känner du igen dig att du har problem så tycker jag att du absolut ska kolla upp det. 
Det gäller att helt enkelt undvika utlösande faktorer, använda vantar och handskar flitigt, eventuellt tillsammans med värmehjälpmedel.
Läkemedel kan prövas för patienter med svårare besvär. Jag äter dagligen medicin och har en specialsalva med nitroglycerin vid akuta skeden. 

Då går det inte att hålla i tyglar, omöjligt. Jag kan inte knäppa upp ett träns heller. Det är vidrigt.  
Jag har handtag på ett par tyglar som jag har på träning, men jag har det inte som godkänt hjälpmedel på mitt medicinska kort, än.

Tygelhandtagen får jag då lägga omkring handen, så att de kan glida utan att jag fastnar såklart. 
Händer det under tävling då trycker jag mina hinder mjukt mot sadel eller mig och för liksom ihop mina fingrar så att de sluter sig. 
Då glider tyglarna vilket resulterar i att jag får för långa tyglar. 

Denna sjukdom innebär att jag behöver:
- Ha absolut bästa grepvänliga tyglarna
- Ha absolut bästa greppet i handskarna
- Vara rädd om kroppsdelarna då sår är mycket svårläkta. 
- Ha handtag på tyglarna
- Ha värmevantar
- Undvika kyla
- Undvika koffein, nikotin (även passiv) och alkohol och även vissa maträtter
- Undvika all form av stress
- Undvika kallt vatten på de utsatta kroppsdelarna 
- Inte hantera vibrerande maskiner
- Inte bära ringar eller armband som sitter åt. 

Det var en liten del om hållatygelproblematiken för mig som pararyttare. 
Jag har artros samt nervskador ut så det är lite mer utmaningar än just RF/SLE. 

Var rädda om er!

Kram!


Läst 9205 ggr



Fler inlägg

Nationaldagstävlingarna 2024

Nu har jag och Dux startat första gången för i år, och det på ingen mindre banan än vackraste platsen - Strömsholm!
Jag fullkomligt drunknar i förälskelse över den platsen. 

Bussen var nytvättad och Sponsorlogga på för nya samarbetspartnern. Mitt lilla team var på plats och solen lyste ikapp med störtskur och STORM!
När jag red ner till framridningen så hade de uppvisning på stora gräsbanan, de körde med fyrspann och Dux blev så himla rädd! 
Han brukar vara väldigt chill i allt, men denna gång så var han inte med alls på noterna. Vi red längs med ån intill slottet så det var lite läskigt även om det var ett staken emellan. 
Det löste sig jättefint! Kusken stannade sitt ekipage och de stod helt still ända tills vi var långt förbi. Det värmde i hjärtat att det finns så omtänksamma människor :-)


Starten gick bra!
Dux var mjuk och fin, dock för lång för att vara i korrekt samling för dagen. 
Målet för dagen var att göra en mjuk samspelt runda och med tanke på att det är första starten för året och efter hans rehabilitering så var det A och O att vara djup och mjuk form. 
Min kropp hade stora utmaningar för dagen vilket såklart inverkade på min sits. 

Här kommer lite bilder!

Foto privat: Marie Karlhberg och Dalgaards Dux - Nationaldagstävlingarna 2024, fotograf Lina Karlhberg

Foto privat: Marie Karlhberg och Dalgaards Dux - Nationaldagstävlingarna 2024, fotograf Lina Karlhberg

Nya mål
Nu har vi nya planer och nya mål. Planen är att Dux och jag ska starta i Laholm på OBS tävlingarna sedan åka ut internationellt. Det ska bli jättekul! 
Helgen var för övrigt intensiv, jag var hos en sadelutprovare för att få hjälp med att hitta en lösning för mitt skadade bäcken. Och det regnade om vartannat. 


Fång
Sen fick en av våra islandshästar fång... så himla ledsamt. 
Denna gång var det hela så himla diffust. Han har haft fång innan så vi har bra koll men det hjälpte inte. 
I samma veva kom en hovböld fram. 
Nu står han sedan en tid på box. Och han är fantastiskt medgörlig! Det är de alla, helt underbara. De här är några av våra åtgärder, och det finns många olika teorier. Vi har valt att lyssna på vår veterinär. 
Och om det har uppstått frågetecken så har vi rett ut det med veterinären. 
- Inget kraftfoder
- Står på mjukt underlag, spån
- Äter sitt torra hö från hönät
- Självklart ser vi till att han får i sig mineralerna. 
- Kyler benen
- Smärtstillande
- Hovslagaren

Det är så mycket fång nu runt om i landet - undrar vad det beror på, om det är vädret som bidrar. Det mycket tidiga sommaren som kom!

Dagarna flyger iväg och nu inväntar vi att nya underlaget kommer på plats på vår ridbana. Det ska också upp nya dressyrbokstäver - såå spännande!

Ha en bra dag på er!

Läst 314 ggr Kommentarer Kommentera

Hej hej hallå Dagboken!

Jag har strutsat! Dvs stoppat huvudet i sanden.. Skämt o sido. Jag har behövt en tid för återhämtning och arbeta med de byggstenar jag har för att mentalt komma vidare. 

Att bygga upp sin mentala styrka är en process som kräver tid, tålamod och engagemang. Jag har kämpat under flera år med att bygga min, och jag är långt ifrån framme i mål. 
Jag försöker att ha en positivt mindset till saker. Hellre att jag har utvecklingspotential till något svårt än att "det här kommer jag aldrig klara av.."
Ser möjligheter och lösningar istället för hinder och problem.
En av utmaningarna är att se läranden och hitta sätt att växa och utvecklas från dem då det inte gått som jag hade planerat eller förväntat mig. 

En mentalcoach visade mig en riktning där jag förstår för mina egna styrkor och svagheter samt vad som motiverar och inspirerar mig.
Jag vågar nu utmana mig med nya utmaningar och att ta risker utanför min komfortzon för vi som ekipage ska utvecklas. 

En form av mindfulnessövning jag gör är att visualisera min ridning. Jag har skrivit tidigare blogginlägg om det, för just det att visualisera och är så betydande för mig. 

Jag försöker också att prioritera min/vår fysiska, mentala och emotionella hälsa genom att regelbundet träna, äta hälsosamt, få tillräckligt med sömn och ta regelbundna pauser för avkoppling och återhämtning.
När hästarna vilar så får de antigen en aktiv vila, arbeta i skritt över stock och sten i skogen och se spöklika saker, eller så får de en promenad med Husse där de får vila huvudet från alla måsten.  

Kom ihåg att att stärka din mentala styrka är en kontinuerlig process som kräver övning och engagemang över tid.

Var tålmodig med dig själv och var beredd att göra det arbete som krävs för att uppnå dina mål!

Sen är det såklart så oerhört viktigt med att ha roligt tillsammans med sin häst. 
Just det att ha roligt är en sak jag har riktat mer fokus åt den senaste tiden. Vardagen tog sig en riktning i att inte vara så rolig, glädjen med att prestera försvann. 
Nu en tid senare, med en hel del mentalträning varvat med de mjuka värdena - ha kul :-) så börjar det att ljusna faktiskt. 
Det heter ju blod svett och tårar och det är precis vad det är. 

Nya vägar - nya delmål
Nu en tid senare när jag kan se min egen mentala resa i backspegeln så är jag tacksam för all de hjälpmedel jag fått med åren, att kunna på egen hand läsa igenom och boosta mig mentalt. Och att våga öppna mig hemma med att "idag mår jag inte så bra". 
Att bryta samman är inte ett tecken på svaghet, det är ett tecken på att man har varit stark för länge.

Jag satte upp nya mål, skapade oss nya vägar att gå. 
Ett delmål var att ta med Romeo ut på banorna igen. Och att "bara visa banorna", ut och ha roligt, ta dagen som de kommer. jag bestämde mig för att låta Dux erfarenhet spegla av sig i mig, den trygghet han ger mig tar jag med mig ut med Romeo.
Och det visade sig att det var ett sätt som fungerar för oss!

Romeo går från klarhet till klarhet och han uppvisar en otroligt spillevinkglädje som rent av är smittsam!
Vi har en start kvar denna säsong. Nytt personbästa på 78,5%. Helt galet bra! 
Han blir lätt spänd så jag behöver rida med en mjuk känsla och inte elda upp mig för hans små hyss. Han pendlar mellan kaxig mupp till lilla Nasse...

Dux han har fått tagit det lite lugnare och han har nu återhämtat sig från "olyckan" på senhösten. Han kollades upp av veterinär som då inte fann något. Men nu i efterhand så upptäcktes en skada som nu ser ut att ha läkt fint!
Han har jobbat igång sakta men säkert där fokus helt har vart stärkande övningar. Lite starter har vi gjort. Och en ritt gav oss 80,5%! 
Dux är het och på nu och det märks att nu är han redo för mer, och det är en utmaning i att inte redan igår ta klivet upp och "göra mer". Sakta men säkert tar vi steg för steg tillsammans. Han (vi) gör moment han fullkomligen älskar! 
Han och Jumjum (33 år shettis) är sedan några veckor halva dagar på gräs o mumsar. 


SM då
?
Ja det är ledsamt såklart, men som jag har skrivit ovan så har jag haft (och har) en mycket god utvecklingspotential i att må bra.
Och mår inte jag helt okej så vill jag inte pressa Romeo på så stora evenemang som Svenska Mästerskapen. 
Det kommer ett nytt 2025! 
Då kommer vi att ha förutsättningar och vara starka på flera sätt. 

Kram på er!


Läst 5234 ggr Kommentarer Kommentera

TACK alla ni som läser, följer bloggen och hör av er på Instagrams DM.
ALLTSÅ passerat 12 TUSEN läsare!!!!!!!!! NI ÄR FANTASTISKA!!!!!!

Jag har haft en liten timeout eller rent ut sagt ett mentally breakdown. Rätt skönt att tillåta sig själv att faktiskt bryta samman för att sen resa sig upp igen. 
Klassificeringen tog otroligt hårt på kroppen. De tänjde på min kropp i positioner som inte är möjliga för mig då jag saknar vissa leder, ligament och delar i bäckenet. 
Jag sa aj såklart eftersom att förböja en del som är stopp gör ont. I efterhand skulle jag sagt stopp istället för ett aj. 

Men nu är den klar. Jag fick korrigeringar på mitt medicinska kort. Och trots att jag har massor med underlag på min skadehistorik så behövs mer in.
Nu har jag x antal tusen röntgenbilder att sortera ut samt inväntar kompletterande intyg att skicka in. 

Klicka här för att komma till regelverket: FEI paradressage compensating aids guidelines

- Hårt handtag på sadeln. 
För att förhindra att jag tappar balansen
Min tolkning av FEI: Materialet av ex läder, stabilt. Max höjd 10 cm från framvalv. Och 30 cm bredd. 3 cm från min magdel. 


- Snoddar på stigbyglarna
Jag köper vanliga breda gummiband

- Läderrem mellan stigbyglar till sadelgjord
För att stabilisera fot och nedre del av kroppen
Dessa måste användas tillsammans med säkerhetsstigbyglar. 
Läderremmen (sporrem) får ej kortare än 5 cm från sadelgjord till stigbygel. 

- Kardborreband över låren

- Knut på tyglarna
För att få grepp om tyglarna som glider. Dessa knutar skadar min artros mer än gör nytta. Dock gick ej handtag igenom. Så därav kommer troligt mina tyglar tyvärr fortsätta att glida ur greppet.

- Växla mellan att rida lätt eller sitta ner
- 2 spön 
För att underlätta då benen är kraftlösa och tappar känsel. 
Dock är min ena häst inte alls förtjust i att jag har spö, så där kämpar vi på att hitta en ergonomisk positionering av mig istället. Och arbeta med ett annat språk. 
Max 120 cm långa


- Nicka vid halt
- Padd ovanpå sadeln

Har fått några frågor på Instagram, DM:
"Hej, jag tycker du är superduktig och rider dina hästar sååå mjukt och fint!!!!! Men varför var inte du med i enköping? ska till starta sm?"

Vill börja med att säga tack, vad glad jag blir att du tycker om det du ser. :-)
Jag valde att inte starta OBS klasserna i Enköping som är  uttagning/mönstring till Svenska Paradressyrlandslaget,
då den kom alldeles för nära inpå klassificering och min kropp var helt ur fas. 
Dalgaards Dux och jag är kvalade för SM 2024 men kommer troligt avstå detta år. 
Möllegards Romeo har möjlighet att kvala under kommande månad men får se. Han har nerverna på utsidan i främmande miljöer vilket gör det osäkert för mig som har benen "fast" i sadeln.
Självklart lossnar spännen vid ett fall men ändå. För mig är säkerheten A och O vid all hantering med dem så att flänga runt utan kontroll bara för att vi "kan" är inte min grej. 
Vi ska ha en hitta tillbaka till det som är roligt år är tanken. Är flera utmaningar med kroppen och grunden i allt är att ha roligt. Och det ska vi ha :-) 
Sen vilka klasser det kommer att bli är en annan sak. Galoppen och skolor är svårast för mig så det tränar vi extra mycket på. Det gör att kroppen är ännu mer sliten efter ett pass. Men men skam den som ger sig!

"Hej hopp i galopp! Kan du tipsa om en bra övning för min ponny springer mest med huvet i luften eller kröker mycket på nacken så den rullar ihop sig"
Jag tränar mina hästar mycket i skritt, det är fantastiskt vad givande det är! Lilla och stora fyrkanten, nyttjar varje hörn, varje bokstav. När det sitter utan spänning så tar vi det i trav, samma sak där, sen galopp. 
Om något inte fungerar så går vi tillbaka till skritt, gör om och gör rätt. 
Min filosofi är att fungerar det inte så nöt inte på, gå tillbaka till skritt, ha inte för bråttom. 

"Vad har du för underlag på din fina ridbana?"
Jag har sand. Men har offerter på olika former av underlag. Det lutar åt textil, men inget klart. Finns andra planer med som innefattar bygglov. Men jag vill hitta tillbaka till glädjen först. 

"Varför galopperar du om det är dä du har svårt för??"
För att inga program jag tävlar är utan galopp. Så det är enda alternativet att göra så att jag kan med det jag har utifrån de förutsättningar jag har idag.



Det var allt för idag!

Njut av vårsolen! Och kram på er!

FOTO: Privat, Årsdebut LA:3 Dux och Marie 70,396%


Läst 10625 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Paradressyr – bakom kulisserna »



Här hittar du alla våra husbloggare

Ansvarig utgivare: Cajsa Ekström Arman

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.