Paradressyr – bakom kulisserna - "Idag mår jag inte så bra och det är okej det med"

Jag har funderat en hel del på det här med acceptans och att våga må dåligt. 
Har jag accepterat min fysiska situation? Och vad innebär en acceptans för mig - livskvalitet? Och vad är då livskvalitet? 
När är man frisk och när är man sjuk och allt däremellan? 

Normen är att vara frisk, och vad är frisk för mig?
Är ordet och/eller innebörden av "frisk" en subjektiv bedömning?
Lite som "använda sitt sunda förnuft" - Vad innebär det för dig, mig och er andra? 
Den normativa kroppen är en kropp som jag förväntar mig kunna ta mig dit jag vill, ha kraft att orka med det jag vill göra. Ung som gammal. 

Att leva med kronisk sjukdom innebär troligtvis att man upprepade gånger behöver svarar på frågan, "om du har accepterat sin skada/nedsättning/sjukdom"... 
Frågan kan komma från personer runt omkring dig, men kanske främst från dig själv.
Men vad betyder det ens att acceptera sin sjukdom?

Säkert finns det lika många svar på den frågan, som det finns personer med någon form av kronisk nedsättning.
Och vad man lägger i ordet acceptans är också olika från person till person.
Det finns de av oss som ex..

- Säger att de aldrig kommer att acceptera sin nedsättning/sjukdom för det vore ju att låta "den" vinna.
- Har accepterat att de har en nedsättning/sjukdom, men som inte vill kompromissa utan kör på som om det inte fanns.
- Har accepterat att sjukdomen är en del av livet och planerar därefter, efter vad kroppen klarar av och orkar med.
- För några av oss betyder acceptans att leva och berätta öppet om situation
- medan andra inte vill dela eller prata om situationen alls för att inte göra det till en del av sin identitet.

Vi som lever med olika nedsättningar har inte samma möjlighet med att våra kroppar tar oss dit vi vill ta oss, åtminstone inte lika snabbt som vi vill, eller kanske på det sätt vi egentligen vill. 

Foto: Privat - Marie Karlberg och Dalgaards Dux på gården hemma


Jag är en av alla som lever med en kronisk sjukdom och med funktionsnedsättningar så då är jag lite av en normbrytare alltså? 
I alla fall, Jag behöver vara mer förlåtande och lite snällare mot mig själv.

Det är okej att ta hand om sig själv och sin kroppen. Det är okej att prioritera sig själv och kroppen framför något annat.
Också viktigt att det att förlåta sig själv och kroppen för att något kanske inte gick som planerat.
Det betyder inte att du skyller ifrån dig, att du inte vill eller kämpar, utan bara att du faktiskt är lite snällare mot dig själv eftersom du jag behöver hålla länge.

För mig innebär också acceptans en medvetenhet om att mina förutsättningar är en del av mitt liv, och alltid kommer vara det.
Mina förutsättningar kräver att jag är snällare mot mig själv och att jag tar det lite lugnare och lär mig att hantera tunga dagar.
Jag är inte min sjukdom, utan jag är vad jag drivs av, mina värderingar, relationer, mål och drömmar. 

Så Vad behövde jag då göra för att acceptera min nya kropps förutsättningar?

- behöver landa i ett lugn
- att acceptera det jag inte kan förändra
- mod att förändra det vi kan förändra
- och förståelse att inse skillnaden

Vi vet alla att vi kan må bra, även om vi har en kronisk sjukdom eller något annat som är en livsutmaning och det är okej att må dåligt.
Ibland är det skitjobbigt, ibland har vi ont, ibland har vi ångest och ibland känns det sjukt orättvist, och det är okej att känna så. 
Jag tror att det är viktigt att låta sig känna allt detta om man behöver det, men det är också viktigt att våga ta steget vidare och se vilka nya möjligheter som finns framför en.
Genom att jag får möjligheten till Mental coachning av Christina Bolander https://christinabolander.com/horseinmind
Så har jag lärt mig att tänka framåt men att ha landat i mina känslor, att våga ställa mig själv frågor och att våga besvara dem.

Hur ser du på att acceptera din sjukdom/börda/förutsättningar i livet? Fråga dig gärna vad betyder acceptans för dig.
Våga fråga om du verkligen skulle bli lyckligare med just den lyxiga kappan från ett trendigt svindyrt ridsportmärke, eller just de där handgjorda måttanpassade ridstövlarna som är så hett inne, eller varför inte DEN hjälmen!!!!...

Vad gör dig lycklig?

Foto: Privat - Marie Karberg och Dalgaards Dux på gården hemma

Foto: Privat - Marie Karlberg och Dalgaards Dux på gården hemma

Jag kommer att inleda ett nytt kapitel i mitt liv som ni kommer att få ta del av och följa framöver. 
I detta kapitel kommer att spegla känslor, utmaningar, framgång och såklart HÄSTAR!!!!!! 
Det kommer att ställa mina parahästar på prov men först ska de skolas ännu lite till. Men ni får snart Se :-) 
Lite rädd är jag.... Men detta ska vi tillsammans greja!

Foto: Privat - Jumjum 32 år och inne på sitt 33 år, på gården hemma

Tack för idag och kram på er!

taggar


Läst 2981 ggr



Fler inlägg

DEC
03
2023

🇸🇪 STORT Grattis till alla ni som tävlat på friends i helgen!

Petronella Andersson/Odina Van Klapscheut och den magnifika debut & så seger i GP 1.55!!!
0-0/36.48 
#petronellaandersson

SRF 
(Strömsholm RF) ekipagen och tillika mina klubbkamrater har även de presterat OTROLIGT 🙌 
Torsdagens uppstart Arena Youth Tour -1.30/1.40
8:e plats Alicia Svensson/Filourado PS 
10:e plats Frida Levin/Joe 
Båda noll fel i grunden och vilken teknisk bana!! 
Är så mäkta imponerad 🤩
Och på fredagen fortsätter Frida och Joe att briljera på den magnifika arenan.. 
6:e plats på en galet hög höjd - 1.40/1.45
Alicia och Filourado PS landa på en fin 12 plats! 

Och hatten av för #fridalevin som inte bara debuterade på denna nivå utan också kvalade till håll i er… GÖTEBORGS HORSESHOW!!! 
För mig är det helt galet högt - orimligt högt. 
Jag tycker det är extra roligt att det går så bra för henne då jag följt henne sen hon tävlade sin vykortssöta ponny Dior!
Och alltid så mjukt och följsamt! 
Det är få som skulle få hoppa Romeo men de är nog Frida man ska heta isåfall! 
För er som inte vet så har faktiskt Romeo tränat lite hoppning med en annan Frida! TerrängFrida som faktiskt har en riktigt bra podd! Värd att lyssna på -Spotify 
Hoppning är Såå spännande och jag saknar att få skutta lite. 

En annan sak som är imponerade är hur man på så kort tid kan anlägga ett sånt fantastiskt ridbaneunderlag som håller Världsklass på högsta nivå och i alla tänkbara discipliner! 

Familjefest för alla
SIHS käpphäst final 50cm segrade Millie Halming/ Rönnbackas Black Beauty
SIHS käpphäst final 70cm Isolde Björklund/Solo
#käpphäst 

Så himla roligt med dessa folkfester, otroliga speakers, fantastisk publik, magiska shower - ja för alla!

Grattiskramar till paradressyrryttarinnan Louise Etzner som emottog ärofyllt pris 🏆 också! 
Jättehärligt att paradressyren får lite plats! 

Sammanfattningsvis denna helg då… jo jag har ju som ni förstår hoppat med häst, med käpphäst, piffat o puffat i takt med ljuv musik, galopperat utan träns och tyglar .. 
Ja från mitt soffhörn där jag har bänkat mig, min Pyret (diabeteskissen) och en släng av man flu. 
Jupp ni läste rätt - men jag överlevde! 

Ännu en ggn GRYMT jobbat alla ni som tagit er till tävlingsbanan på SIHS 🇸🇪🏆
Finns verkligen massor med lovande ekipage som rider mjukt fint följsamt och med värme kan möta sin hästs ögon efter prestationen. 

Heja Sverige 🇸🇪 

Nu ska jag ta mig ut och ta in mina hästar o pussa om dem ordentligt i deras välförtjänta vinterledighet.
Sen ska jag tända lite ljus, mysa ännu en gång i soffan och avnjuta kvällen med första advent.

Kom ihåg att vara rädda om er, kör försiktigt och blås ut ljusen! 

kram 🤗 


Läst 598 ggr Kommentarer Kommentera

Finner knappt ord…

Andreas H har vart en förebild under alla åren. 
Vad hände med omdömet? Vart gick de fel… hur kunde det gå så fel… VARFÖR sa ingen stopp!

Sedan när behöver man 3 tyglar? Sen när behöver man använda dressyrpinnen till en våldsam tortyr…
Det var ju inte enbart AH heller som utsatte hästarna för den vidriga tortyren. Vilka är de andra?
Jag förstår verkligen inte .. men vissa saker ska man helt enkelt inte förstå - så är det bara. 
”Vi är en fabrik och vi tillverkar hästar”
Kan någon förklara för mig HUR det kunde ske och under så lång tid …

Bakom mina stängda stalldörrar har hästarna lugnt och stilla, jag kan se hur de slappnar av o gärna lägger sig med för att slappa lite. Hör hur de tuggar på sitt grovfoder. Nån släpper en så där lång mjuk prutt 💨 sån som man tror men härrägud ska den inte ta slut snart. 

Men nu bör det bli konsekvenser och det kan omöjligt enligt mig stanna vid ett års avstängning från danska förbundet!
Nä nu är det dax att hästvärldens ledningsgrupp sätter ned foten och gör det för att ge de drabbade hästarna rättvisa!

När förståndet tar slut tar våldet vid …. Usch säger jag. 
Vem tar hand om hästarna nu? 
Får de komma ut i hage om dagarna? Och framförallt - har de kommit ifrån sin plågoande? Eller rättelse- plågoandar för det ska fasen inte enbart falla skugga över AH för han hade ju faktiskt beridare…..

Jag hade tänkt skriva om annat men just nu har jag bara en klump av ångest och avsky i magen.

Om jag vore en fågel då vet jag på vad jag skulle skita iallafall…


❤️ jag älskar mina djur som om de vore mina barn❤️

kram!


Läst 5018 ggr Kommentarer Kommentera

Så roligt att få gästblogga som Maries ”parakompis”!

Efter en skallskada 2009 fick jag möjlighet att klassificera mig och min försvagade vänstersida i Skellefteå 2014.
Accepterandet av följderna av olyckan är fortfarande en pågående process men i det stora hela en tacksam sådan.

Med funktionsvariation har jag ”tvingats” fördjupa mig än mer i både min egen och hästens biomekanik. Tyckte nog att jag var en mjuk och följsam ryttare som frisk, som utvecklades tillsammans med tränare.

Men mjukheten var ganska glappig. Jag har lärt mig lyssna bättre och inte bara kräva att min häst ska lyssna på mig.

Idag tror jag faktiskt att jag blivit en behagligare ryttare för min häst. Före, fuskade jag också med min sinnesstämning. Idag sitter jag inte upp om jag är stressad eller i affekt, då gosar vi i stället.

Utvecklingen har varit stor för parasporten sedan jag och Banjo deltog i vårt första SM 2015.

Bredden ökar och jag upplever att grenen får ta mer och mer plats.

Lite tufft är det att rida FEI-programmen som är desamma på alla stora mästerskap.

Att de är motsvarande Grand Prix för friska har jag problem med att acceptera när det kommer till procenten. Det är lätt att kraven på mig själv blir övermäktiga.

På sikt kanske Para växer så pass att det finns utrymme för motsvarande lätt- och medelsvår klass. Fnissar lite åt mig själv när jag skriver det här, verksam msvB-domare som jag är.

Och  jag tror faktiskt att min ”para-resa” fört med sig lite bättre feedback i ett och annat dressyrprotokoll också.

Gott om material och duktiga tränare finns idag inom mental träning och den kunskapen tycker jag vi är skyldiga hästen att skaffa oss, för att vi inte ska trilla dit i frustration. Jag kan liksom inte be Banjo om ursäkt dagen efter för att jag varit grinig och att behöva be om ursäkt allt för ofta är nog heller inte så hållbart för vilken relation som helst.

Kanske blir det ett tionde SM för oss nästa år. Hela 14 år har fuxpojken bott hos mig och när han flyttade till mig, hösten 2010, kallade vi honom Långben för han snubblade mest på sina långa ben.

Turligt nog hade jag hjälp med ridningen i början av då 13-åriga dottern som hade lärts upp av min gamla tävlingshäst Låppan som hon tagit över.

Det och en vinter i en kuperad hage i snöiga Norrbotten gjorde susen för att lära sig var han hade sina ben. Bland de första sakerna vi jobbade med var att det skulle stannas när jag tappade tyglarna, som jag gjorde ganska ofta. Härligt att konstatera att det inte behövs längre – vi vet var vi är på väg utan tyglar.

Jag brukar kalla Banjo för min bästa medicin. En medicin som kickar in redan på morgonen genom att jag måste gå upp och komma igång med sysslor som får igång både kropp och knopp. Oftast så känns det som att jag inte kommer att kunna rida idag, och efter mockningen har nervtrådarna hittat varandra och det funkar att sadla ut trots allt.

En fantastisk resa har vi gjort tillsammans, min häst och jag, med SM, internationella starter och i fjol NM! 19-åringen är hur pigg och glad som helst och har inte lyssnat på pensionssnacket när jag började träna med en yngre förmåga i våras. Nejdå, min kompis håller igång med sin medryttare tills matten kan sitta upp igen efter ett lårbensbrott. Än är det några rekommenderade viloveckor kvar för mig och jag har bara varit uppe på uppsittningsrampen för att drömma lite. Passar utmärkt med en parahäst nu som kan göra en perfekt parkering vid rampen va!


Läst 5308 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Paradressyr – bakom kulisserna »



Här hittar du alla våra husbloggare

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.