Jag har funderat en hel del på det här med acceptans och att våga må dåligt.
Har jag accepterat min fysiska situation? Och vad innebär en acceptans för mig - livskvalitet? Och vad är då livskvalitet?
När är man frisk och när är man sjuk och allt däremellan?
Normen är att vara frisk, och vad är frisk för mig?
Är ordet och/eller innebörden av "frisk" en subjektiv bedömning?
Lite som "använda sitt sunda förnuft" - Vad innebär det för dig, mig och er andra?
Den normativa kroppen är en kropp som jag förväntar mig kunna ta mig dit jag vill, ha kraft att orka med det jag vill göra. Ung som gammal.
Att leva med kronisk sjukdom innebär troligtvis att man upprepade gånger behöver svarar på frågan, "om du har accepterat sin skada/nedsättning/sjukdom"...
Frågan kan komma från personer runt omkring dig, men kanske främst från dig själv.
Men vad betyder det ens att acceptera sin sjukdom?
Säkert finns det lika många svar på den frågan, som det finns personer med någon form av kronisk nedsättning.
Och vad man lägger i ordet acceptans är också olika från person till person.
Det finns de av oss som ex..
- Säger att de aldrig kommer att acceptera sin nedsättning/sjukdom för det vore ju att låta "den" vinna.
- Har accepterat att de har en nedsättning/sjukdom, men som inte vill kompromissa utan kör på som om det inte fanns.
- Har accepterat att sjukdomen är en del av livet och planerar därefter, efter vad kroppen klarar av och orkar med.
- För några av oss betyder acceptans att leva och berätta öppet om situation
- medan andra inte vill dela eller prata om situationen alls för att inte göra det till en del av sin identitet.
Vi som lever med olika nedsättningar har inte samma möjlighet med att våra kroppar tar oss dit vi vill ta oss, åtminstone inte lika snabbt som vi vill, eller kanske på det sätt vi egentligen vill. 
Foto: Privat - Marie Karlberg och Dalgaards Dux på gården hemma
Jag är en av alla som lever med en kronisk sjukdom och med funktionsnedsättningar så då är jag lite av en normbrytare alltså?
I alla fall, Jag behöver vara mer förlåtande och lite snällare mot mig själv.
Det är okej att ta hand om sig själv och sin kroppen. Det är okej att prioritera sig själv och kroppen framför något annat.
Också viktigt att det att förlåta sig själv och kroppen för att något kanske inte gick som planerat.
Det betyder inte att du skyller ifrån dig, att du inte vill eller kämpar, utan bara att du faktiskt är lite snällare mot dig själv eftersom du jag behöver hålla länge.
För mig innebär också acceptans en medvetenhet om att mina förutsättningar är en del av mitt liv, och alltid kommer vara det.
Mina förutsättningar kräver att jag är snällare mot mig själv och att jag tar det lite lugnare och lär mig att hantera tunga dagar.
Jag är inte min sjukdom, utan jag är vad jag drivs av, mina värderingar, relationer, mål och drömmar.
Så Vad behövde jag då göra för att acceptera min nya kropps förutsättningar?
- behöver landa i ett lugn
- att acceptera det jag inte kan förändra
- mod att förändra det vi kan förändra
- och förståelse att inse skillnaden
Vi vet alla att vi kan må bra, även om vi har en kronisk sjukdom eller något annat som är en livsutmaning och det är okej att må dåligt.
Ibland är det skitjobbigt, ibland har vi ont, ibland har vi ångest och ibland känns det sjukt orättvist, och det är okej att känna så.
Jag tror att det är viktigt att låta sig känna allt detta om man behöver det, men det är också viktigt att våga ta steget vidare och se vilka nya möjligheter som finns framför en.
Genom att jag får möjligheten till Mental coachning av Christina Bolander https://christinabolander.com/horseinmind
Så har jag lärt mig att tänka framåt men att ha landat i mina känslor, att våga ställa mig själv frågor och att våga besvara dem.
Hur ser du på att acceptera din sjukdom/börda/förutsättningar i livet? Fråga dig gärna vad betyder acceptans för dig.
Våga fråga om du verkligen skulle bli lyckligare med just den lyxiga kappan från ett trendigt svindyrt ridsportmärke, eller just de där handgjorda måttanpassade ridstövlarna som är så hett inne, eller varför inte DEN hjälmen!!!!...Vad gör dig lycklig?
Foto: Privat - Marie Karlberg och Dalgaards Dux på gården hemma
Jag kommer att inleda ett nytt kapitel i mitt liv som ni kommer att få ta del av och följa framöver.
I detta kapitel kommer att spegla känslor, utmaningar, framgång och såklart HÄSTAR!!!!!!
Det kommer att ställa mina parahästar på prov men först ska de skolas ännu lite till. Men ni får snart Se :-)
Lite rädd är jag.... Men detta ska vi tillsammans greja!
Foto: Privat - Jumjum 32 år och inne på sitt 33 år, på gården hemma
Tack för idag och kram på er!
taggar
Liknande webbartiklar
Läst 4216 ggr
Fler inlägg
TACK alla ni som läser, följer bloggen och hör av er på Instagrams DM.
ALLTSÅ passerat 12 TUSEN läsare!!!!!!!!! NI ÄR FANTASTISKA!!!!!!
Jag har haft en liten timeout eller rent ut sagt ett mentally breakdown. Rätt skönt att tillåta sig själv att faktiskt bryta samman för att sen resa sig upp igen.
Klassificeringen tog otroligt hårt på kroppen. De tänjde på min kropp i positioner som inte är möjliga för mig då jag saknar vissa leder, ligament och delar i bäckenet.
Jag sa aj såklart eftersom att förböja en del som är stopp gör ont. I efterhand skulle jag sagt stopp istället för ett aj.
Men nu är den klar. Jag fick korrigeringar på mitt medicinska kort. Och trots att jag har massor med underlag på min skadehistorik så behövs mer in.
Nu har jag x antal tusen röntgenbilder att sortera ut samt inväntar kompletterande intyg att skicka in.
Klicka här för att komma till regelverket: FEI paradressage compensating aids guidelines
- Hårt handtag på sadeln.
För att förhindra att jag tappar balansen
Min tolkning av FEI: Materialet av ex läder, stabilt. Max höjd 10 cm från framvalv. Och 30 cm bredd. 3 cm från min magdel.
- Snoddar på stigbyglarna
Jag köper vanliga breda gummiband
- Läderrem mellan stigbyglar till sadelgjord
För att stabilisera fot och nedre del av kroppen
Dessa måste användas tillsammans med säkerhetsstigbyglar.
Läderremmen (sporrem) får ej kortare än 5 cm från sadelgjord till stigbygel.
- Kardborreband över låren
- Knut på tyglarna
För att få grepp om tyglarna som glider. Dessa knutar skadar min artros mer än gör nytta. Dock gick ej handtag igenom. Så därav kommer troligt mina tyglar tyvärr fortsätta att glida ur greppet.
- Växla mellan att rida lätt eller sitta ner
- 2 spön
För att underlätta då benen är kraftlösa och tappar känsel.
Dock är min ena häst inte alls förtjust i att jag har spö, så där kämpar vi på att hitta en ergonomisk positionering av mig istället. Och arbeta med ett annat språk.
Max 120 cm långa
- Nicka vid halt
- Padd ovanpå sadeln
Har fått några frågor på Instagram, DM:
"Hej, jag tycker du är superduktig och rider dina hästar sååå mjukt och fint!!!!! Men varför var inte du med i enköping? ska till starta sm?"
Vill börja med att säga tack, vad glad jag blir att du tycker om det du ser. :-)
Jag valde att inte starta OBS klasserna i Enköping som är uttagning/mönstring till Svenska Paradressyrlandslaget, då den kom alldeles för nära inpå klassificering och min kropp var helt ur fas.
Dalgaards Dux och jag är kvalade för SM 2024 men kommer troligt avstå detta år.
Möllegards Romeo har möjlighet att kvala under kommande månad men får se. Han har nerverna på utsidan i främmande miljöer vilket gör det osäkert för mig som har benen "fast" i sadeln.
Självklart lossnar spännen vid ett fall men ändå. För mig är säkerheten A och O vid all hantering med dem så att flänga runt utan kontroll bara för att vi "kan" är inte min grej.
Vi ska ha en hitta tillbaka till det som är roligt år är tanken. Är flera utmaningar med kroppen och grunden i allt är att ha roligt. Och det ska vi ha :-)
Sen vilka klasser det kommer att bli är en annan sak. Galoppen och skolor är svårast för mig så det tränar vi extra mycket på. Det gör att kroppen är ännu mer sliten efter ett pass. Men men skam den som ger sig!
"Hej hopp i galopp! Kan du tipsa om en bra övning för min ponny springer mest med huvet i luften eller kröker mycket på nacken så den rullar ihop sig"
Jag tränar mina hästar mycket i skritt, det är fantastiskt vad givande det är! Lilla och stora fyrkanten, nyttjar varje hörn, varje bokstav. När det sitter utan spänning så tar vi det i trav, samma sak där, sen galopp.
Om något inte fungerar så går vi tillbaka till skritt, gör om och gör rätt.
Min filosofi är att fungerar det inte så nöt inte på, gå tillbaka till skritt, ha inte för bråttom.
"Vad har du för underlag på din fina ridbana?"
Jag har sand. Men har offerter på olika former av underlag. Det lutar åt textil, men inget klart. Finns andra planer med som innefattar bygglov. Men jag vill hitta tillbaka till glädjen först.
"Varför galopperar du om det är dä du har svårt för??"
För att inga program jag tävlar är utan galopp. Så det är enda alternativet att göra så att jag kan med det jag har utifrån de förutsättningar jag har idag.
Det var allt för idag!
Njut av vårsolen! Och kram på er!
FOTO: Privat, Årsdebut LA:3 Dux och Marie 70,396%
| Läst 2946 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Ja då var vi på Finlänsk mark!
Resan med båt över har gått sjukt galet över min förväntan! Jag är extremt åk/sjösjuk då mina balanssinnen inte är vid sina fulla bruk…
Som det kontrollfreak jag är så var jag med facit i handen alldeles för tidig till Värtahamnen. Först på plats i kö.
Lägger upp bilder när jag kommer hem så ska ni få se delar av en fantastisk buffé.
Svensk tid är kl. 04:00 och här är vi en timma före.
Så om 30 min öppnar frukosten och vi har ca 40 min på oss innan vi måste vara vid bilen. Nu har jag fått min bil i direkt anslutningar till hissarna tack o lov!
Hytten är jättestor! Sängen var stum och efter den långa dagen så kändes det som att ligga på tusen nålar. Sover bättre i min hästburna…
I min hytt har jag 4 sängplatser, plattTV fri minibar.
Renée och jag åt i går sen var vi iväg till taxfree och handlade lite och så satt vi i min hytt efter o prata lite om förväntningarna på denna dag.
Jag är otroligt tacksam över att ha fått tilldelad rullstol och nästa gång har jag rött bil och kan ta med el- rullstolen istället.
Tack arbetsterapeut för din envishet!
Om en stund påbörjar vi turen upp till Ypäjä och klassificeringen.
Skriver mer ikväll :-)
| Läst 7415 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Ett års väntan och längtan är snart över!
imorgon åker jag och en av mina Parakompisar till Ypäjä för internationell klassificering.
Timmarna av läkarbesök och ett gediget tjatande efter rätt dokument som ska till FEI för godkännande innan man blir tilldelad en tid.
En internationell klassificering står högre i rang än den Svenska.
Klicka gärna in på FEI och vad klassificeraren bedömer
imorgonbitti har jag ett läkarbesök innan det är dax för att påbörja resan upp mot Stockholms båtterminal.
Älskar mina nya tyglar, de hjälper mig en hel del, svårt är det ändå men det glider inte fullt lika❤️
Synd man inte får tävla med dem .
Så här fäster jag snoddar på mina stigbyglar och som ni ser är min fot placerad långt in men det behöver vara så för att hjälpa mig med balansen.
När ryggslutet krossades och var tvunget att sågas av så innebar det att nerverna som löper genom ryggraden och ner till Sakrum kapades med 😔
Det är många pararyttare har magnetsstigbyglar vilket verkar supersmidigt!
Tänk att kunna slippa de fula snoddarna! Men de hjälper att ha fötterna på plats men när benen tappar känseln är jag maktlös.
Hemma på gården har vi elrullstolsträning. Dux är lite skeptisk än men det kommer. Det är viktigt att de båda får den tid de behöver.
Den vanliga lilla rullisen funkar jättebra med dem. Jättemysig att komma ut på långrullenad 😍
Dux och jag åkte till Sanna i söndags, alltid lika mysigt där!
Vi lyckades lossa på lite spänningar och vi alla tre var mycket nöjda med passet.
Pga mina skador är enormt svårt för mig att rida ihop en häst och man får gott andra mjuka vägar.
Jag önskar att det vore enklare att komma iväg men nu är ju livet så här. Bara att acceptera. 
Världens bästa vänner! Utan hästarna hade jag nog inte klarat mig tillbaka, livet är nyckfullt 💕
| Läst 7693 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Till startsidan för Paradressyr – bakom kulisserna »
Här hittar du alla våra husbloggare
Maries senaste
- OMG över 12 tusen läsare!!!
- Anlänt Finland
- Internationell klassificering 🇫🇮
- Konsten att leda sig själv
- Stöd, skritt & stomi
- Om att vara ryttare och lida av artros
- Vila i frid Vignir
- Västmanlands Ridsportgala 2024
- En fest i hästväg!
- Med glimten i ögat tar vi steget upp till kür
- Isande kyla 🥶
- Åsiktsinkontinens vs tyckomani
- Julen är tid för reflektion
- Välkommen 2024
- Dan före julafton!
- Glädjande besked!
- Det kom ett guldkuvert....
- Ålder är bara en siffra
- Ny dag nya möjligheter
- HästSverigefest!
Arkiv
Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist
Kundtjänst: info@hippson.se
Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm
Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.