I helgen tävlade vi en Msv B och fick en fin 2:a plats i en otroligt tufft startfält!
Varje start är en seger i sig - att ens vara där!
Mitt i galoppen, så hände nåt... underlaget släppte och Dux trampa snett och han tappade balansen och jag kämpa med att hålla kvar överlivet i lod- allt för att så gott jag kan balansera.
Älskade lilla häst, han kom upp på benen och vi fortsatte i rätt galopp och 3 språng efter ett byte i språnget.
Först när det var dax för överstrykningen kom jag tillbaka i fokus. Jag blev så rädd! Men nu i efterhand var det en lärdom. Vad som helst kan ju faktiskt hända och nu tog vi lärdom av det.
Jag sitter ju fast förvisso ska snoddarna lossna men mitt kontrollbehov fick en mental käftsmäll på flera sätt. Dels att inte ha förmågan att balansera upp och hjälpa min älskade häst, utan han behöver vara den kloka av oss. Ha ha det är han förvisso redan ändå! Jag har otroligt schyssta hästar som verkligen ställer upp för mig på oss. Och hade det inte varit för Dux så hade jag inte vart på denna nivå idag.
När vi kom ut på framridningen så joggades Dux av och vi kollade så att han var hel. Han mår bra! Och idag får han gå en långpromenad en sk. "gubbrunda" med sin promenadpolare!
Foto: Privat Marie Karlberg och Dalgaards Dux
Mina skador gör att skolor och galopp är supersvårt.
Lättridning: Jag rider oftast lätt - vilket i sig är en utmaning för mig då balansen från bålen saknas till stor del. Jag har lärt mig att rida lätt på mitt sätt, med fokus från korsryggen istället för att jobba med benen.
Men så länge benen inte domnat bort helt i sadel så föredrar jag ändå att rida lätt för att underlätta för min rygg.
Nervbortfallet på det skadade från höfterna och ner gör att benen inte lyder mig, jag behöver med tankens kraft tänka och röra benet inget går av sig själv. Och domnar benen ja då hänger de där de hänger.
Jag får rida med dubbla spön för att kompensera mina ben.
Dux har ett eget driv och jag kan behöva ha korta spön. Helst 2 men han uppskattar inte det så jag vill inte pressa honom för han gör verkligen sitt yttersta för mig.
Romeo är en energifylld latmask som bara har ändlös energi när det passar honom, så han får leva med att jag har 1 helst 2 dressyrspön med honom.
Jag behöver inte använda dem på mina hästar utan de är med som stöd vid behov.
Snoddar på fötterna håller fötterna på plats i stigbyglarna vilket hjälper min kropp med lite stabilitet iaf från underkroppen.
Resektionerna inne i kroppen gör att jag är konstant sned - i sadel med tryckpunkter så skiljer det 4 cm mellan höger och vänster sida.
Muskelatrofin talar sitt eget språk och inget jag kan göra något åt. Sviterna med artros i kroppen och övriga komplikationer och efterdyningar påverkar med.
Sen i allt ska jag tänka bort all smärta som skär som knivar i kroppen. Det jobbar jag hårt med i bubblan, och att fokusera fokusera fokusera.
Vikthjälper då? Fokus är axlar och min blick och stabilitet från bröstryggen.
Balansen bibehåller jag enklare genom att fokusera på styrkan där och inte på det jag saknar.
Skänklarna får jag tänka bort - det är en bonus de gånger jag har kvar känsel i dem i sadeln.
Däremot behöver hästarna veta vad jag menar "med skänklar eller sladdrande störmoment. "
Det var en utmaning med Dux då han har otroligt lätt för byten, 15 i varje dansade han med sin förra människa.
Så in i en diagonal galopp med domnade ben får jag träna mycket på att han inte påbörjar byten. För känner han att ytter snuddar lite - ja då lyder han! Och då i en galopp diagonalt så är ett hur fint byte som helt att räkna som omslag och i bästa fall kan jag få "omslag men rättar" och så betyg 4 isch.
Övergångar då? Om jag ska göra dem mjuka och inte bryska... Jag har ju inget att som ryttare sitta till med och göra klassikern "sitt ner på sittbenen och spänn nedre delen av magen".
Jag tränar på att de har ett eget driv och jag med blicken tittar långt fram och andas iiiiiiiiin och uuuuuuuuuuuuut, och försöker att sitta "på hål nummer 2". Risk att jag lätt faller lite bak (eller fram) och mina ben tappar position beroende på hur de är i status där och då.
En annan risk är att balansen blir i armarna. Händerna är kraftigt nedsatta i styrka av sina skador så det är mest överarm som är starkast, konsekvensen kan bli att jag höjer händerna lite.
Det är svårt att förklara, och det gör lite ont i själen att skriva för det blir så tydligt för mig då vilken problematik det är. Men som ni vet.. tänk inte på en ko.... och en humla ska inte kunna flyga.
För mig är det visuella en otroligt viktigt pusselbit. Jag har vissa ryttare eller ekipage som jag har som förebild och då försöker jag känna ridningen, känna den hästens rörelsemönster, likt som att höra en pianist vid pianot och höra vilka toner som spelas.
Vid vissa tillfällen under kontrollerade former och under översyn så kan jag faktiskt blunda några steg i galoppen.
Känslan är så himla avgörande för mig.
Jag känner vart dragkraften ligger och vart jag ska, tänker mig ett sug en dragningskraft åt ett håll.
Men det är komplicerat att rida! Inte bara för mig- alla har vi utmaningar och vi har alla olika förutsättningar.
Anpassad utrustning är såklart alltid A och O.
- Sadel med bred anläggningsyta och ett mjukt säte ( 80% av bäckenbotten borta så jag sitter på inre organen - eh ja det känns men ha ha)
Rejäla stöd för skänklarna. Jag har idag en Equiline Contest från Klingesadlar och Örebro Ridsport. Har en Prestige D2 K zero med kort kåpa till salu om nån är sugen! Den är för ett smalt och kvinnligt bäcken.
- Stigbyglar med rejält grepp under och stabila.
- Tyglar behöver vara anpassade efter mina händer då jag har kraftigt nedsatt greppförmåga och handskar behöver ha bästa grip teknologin jag kan hitta.
Jag har i vissa fall knut på tyglarna men de knutarna gör ont i händerna så jag försöker undvika det.- Ridbyxor, byxor överlag - jag försöker undvika knappar eller det som sitter åt min mellandel av kroppen. En elastisk midja med bred linning och ett gött gripp är guld värt!
Tack för idag och nu ska jag njuta av filmen från dagens tävling!
Kram på er :-)
taggar
Liknande webbartiklar
- 2 fina starter!
- Nu kööör vi!
- Stridsflygplan skrämde mästerskapshäst – fick avlivas
- Hjälpmedel för rätt skänkelläge
- Etzner Jakobsson bästa svensk i kürfinalen: ”Nöjd med min underbara häst”
- EM i Riesenbeck: det händer i dag – lördag
- Pararyttarna missade medalj men kvalade till Paralympics
- EM i Riesenbeck: Det händer i dag – torsdag
- Johanna Due Boje efter EM-ritten: "Det kändes inte alls bra"
- Personbästa för Anita Johnsson
Läst 7417 ggr
Fler inlägg
🇸🇪 STORT Grattis till alla ni som tävlat på friends i helgen!
Petronella Andersson/Odina Van Klapscheut och den magnifika debut & så seger i GP 1.55!!!
0-0/36.48
#petronellaandersson
SRF (Strömsholm RF) ekipagen och tillika mina klubbkamrater har även de presterat OTROLIGT 🙌
Torsdagens uppstart Arena Youth Tour -1.30/1.40
8:e plats Alicia Svensson/Filourado PS
10:e plats Frida Levin/Joe
Båda noll fel i grunden och vilken teknisk bana!!
Är så mäkta imponerad 🤩
Och på fredagen fortsätter Frida och Joe att briljera på den magnifika arenan..
6:e plats på en galet hög höjd - 1.40/1.45
Alicia och Filourado PS landa på en fin 12 plats!
Och hatten av för #fridalevin som inte bara debuterade på denna nivå utan också kvalade till håll i er… GÖTEBORGS HORSESHOW!!!
För mig är det helt galet högt - orimligt högt.
Jag tycker det är extra roligt att det går så bra för henne då jag följt henne sen hon tävlade sin vykortssöta ponny Dior!
Och alltid så mjukt och följsamt!
Det är få som skulle få hoppa Romeo men de är nog Frida man ska heta isåfall!
För er som inte vet så har faktiskt Romeo tränat lite hoppning med en annan Frida! TerrängFrida som faktiskt har en riktigt bra podd! Värd att lyssna på -Spotify
Hoppning är Såå spännande och jag saknar att få skutta lite.
En annan sak som är imponerade är hur man på så kort tid kan anlägga ett sånt fantastiskt ridbaneunderlag som håller Världsklass på högsta nivå och i alla tänkbara discipliner!
Familjefest för alla!
SIHS käpphäst final 50cm segrade Millie Halming/ Rönnbackas Black Beauty
SIHS käpphäst final 70cm Isolde Björklund/Solo
#käpphäst
Så himla roligt med dessa folkfester, otroliga speakers, fantastisk publik, magiska shower - ja för alla!
Grattiskramar till paradressyrryttarinnan Louise Etzner som emottog ärofyllt pris 🏆 också!
Jättehärligt att paradressyren får lite plats!
Sammanfattningsvis denna helg då… jo jag har ju som ni förstår hoppat med häst, med käpphäst, piffat o puffat i takt med ljuv musik, galopperat utan träns och tyglar ..
Ja från mitt soffhörn där jag har bänkat mig, min Pyret (diabeteskissen) och en släng av man flu.
Jupp ni läste rätt - men jag överlevde!
Ännu en ggn GRYMT jobbat alla ni som tagit er till tävlingsbanan på SIHS 🇸🇪🏆
Finns verkligen massor med lovande ekipage som rider mjukt fint följsamt och med värme kan möta sin hästs ögon efter prestationen.
Heja Sverige 🇸🇪
Nu ska jag ta mig ut och ta in mina hästar o pussa om dem ordentligt i deras välförtjänta vinterledighet.
Sen ska jag tända lite ljus, mysa ännu en gång i soffan och avnjuta kvällen med första advent.
Kom ihåg att vara rädda om er, kör försiktigt och blås ut ljusen!
kram 🤗
| Läst 625 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Finner knappt ord…
Andreas H har vart en förebild under alla åren.
Vad hände med omdömet? Vart gick de fel… hur kunde det gå så fel… VARFÖR sa ingen stopp!
Sedan när behöver man 3 tyglar? Sen när behöver man använda dressyrpinnen till en våldsam tortyr…
Det var ju inte enbart AH heller som utsatte hästarna för den vidriga tortyren. Vilka är de andra?
Jag förstår verkligen inte .. men vissa saker ska man helt enkelt inte förstå - så är det bara.
”Vi är en fabrik och vi tillverkar hästar”
Kan någon förklara för mig HUR det kunde ske och under så lång tid …
Bakom mina stängda stalldörrar har hästarna lugnt och stilla, jag kan se hur de slappnar av o gärna lägger sig med för att slappa lite. Hör hur de tuggar på sitt grovfoder. Nån släpper en så där lång mjuk prutt 💨 sån som man tror men härrägud ska den inte ta slut snart.
Men nu bör det bli konsekvenser och det kan omöjligt enligt mig stanna vid ett års avstängning från danska förbundet!
Nä nu är det dax att hästvärldens ledningsgrupp sätter ned foten och gör det för att ge de drabbade hästarna rättvisa!
När förståndet tar slut tar våldet vid …. Usch säger jag.
Vem tar hand om hästarna nu?
Får de komma ut i hage om dagarna? Och framförallt - har de kommit ifrån sin plågoande? Eller rättelse- plågoandar för det ska fasen inte enbart falla skugga över AH för han hade ju faktiskt beridare…..
Jag hade tänkt skriva om annat men just nu har jag bara en klump av ångest och avsky i magen.
Om jag vore en fågel då vet jag på vad jag skulle skita iallafall…
❤️ jag älskar mina djur som om de vore mina barn❤️
kram!
| Läst 5046 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Så roligt att få gästblogga som Maries ”parakompis”!
Efter en skallskada 2009 fick jag möjlighet att klassificera mig och min försvagade vänstersida i Skellefteå 2014.
Accepterandet av följderna av olyckan är fortfarande en pågående process men i det stora hela en tacksam sådan.
Med funktionsvariation har jag ”tvingats” fördjupa mig än mer i både min egen och hästens biomekanik. Tyckte nog att jag var en mjuk och följsam ryttare som frisk, som utvecklades tillsammans med tränare.
Men mjukheten var ganska glappig. Jag har lärt mig lyssna bättre och inte bara kräva att min häst ska lyssna på mig.
Idag tror jag faktiskt att jag blivit en behagligare ryttare för min häst. Före, fuskade jag också med min sinnesstämning. Idag sitter jag inte upp om jag är stressad eller i affekt, då gosar vi i stället.
Utvecklingen har varit stor för parasporten sedan jag och Banjo deltog i vårt första SM 2015.
Bredden ökar och jag upplever att grenen får ta mer och mer plats.
Lite tufft är det att rida FEI-programmen som är desamma på alla stora mästerskap.
Att de är motsvarande Grand Prix för friska har jag problem med att acceptera när det kommer till procenten. Det är lätt att kraven på mig själv blir övermäktiga.
På sikt kanske Para växer så pass att det finns utrymme för motsvarande lätt- och medelsvår klass. Fnissar lite åt mig själv när jag skriver det här, verksam msvB-domare som jag är.
Och jag tror faktiskt att min ”para-resa” fört med sig lite bättre feedback i ett och annat dressyrprotokoll också.
Gott om material och duktiga tränare finns idag inom mental träning och den kunskapen tycker jag vi är skyldiga hästen att skaffa oss, för att vi inte ska trilla dit i frustration. Jag kan liksom inte be Banjo om ursäkt dagen efter för att jag varit grinig och att behöva be om ursäkt allt för ofta är nog heller inte så hållbart för vilken relation som helst.
Kanske blir det ett tionde SM för oss nästa år. Hela 14 år har fuxpojken bott hos mig och när han flyttade till mig, hösten 2010, kallade vi honom Långben för han snubblade mest på sina långa ben.
Turligt nog hade jag hjälp med ridningen i början av då 13-åriga dottern som hade lärts upp av min gamla tävlingshäst Låppan som hon tagit över.
Det och en vinter i en kuperad hage i snöiga Norrbotten gjorde susen för att lära sig var han hade sina ben. Bland de första sakerna vi jobbade med var att det skulle stannas när jag tappade tyglarna, som jag gjorde ganska ofta. Härligt att konstatera att det inte behövs längre – vi vet var vi är på väg utan tyglar.
Jag brukar kalla Banjo för min bästa medicin. En medicin som kickar in redan på morgonen genom att jag måste gå upp och komma igång med sysslor som får igång både kropp och knopp. Oftast så känns det som att jag inte kommer att kunna rida idag, och efter mockningen har nervtrådarna hittat varandra och det funkar att sadla ut trots allt.
En fantastisk resa har vi gjort tillsammans, min häst och jag, med SM, internationella starter och i fjol NM! 19-åringen är hur pigg och glad som helst och har inte lyssnat på pensionssnacket när jag började träna med en yngre förmåga i våras. Nejdå, min kompis håller igång med sin medryttare tills matten kan sitta upp igen efter ett lårbensbrott. Än är det några rekommenderade viloveckor kvar för mig och jag har bara varit uppe på uppsittningsrampen för att drömma lite. Passar utmärkt med en parahäst nu som kan göra en perfekt parkering vid rampen va!
| Läst 5336 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Till startsidan för Paradressyr – bakom kulisserna »
Här hittar du alla våra husbloggare
Maries senaste
- HästSverigefest!
- Bakom stängda stalldörrar
- Hej Kristina Alderheim!
- Vad är paradressyr?
- Gapa stort
- Vintern är här!
- Känner någon igen vovven?
- Bettbyte ger resultat!
- "Idag mår jag inte så bra och det är okej det med"
- Bäckenbotten kan vara botten
- Hjälpmedel för rätt skänkelläge
- Glidande tyglar
- Känslan med ridningen
- Pass it on - I förtroende föds tillit och då skapas harmoni
- Hej Lina Karlhberg och islandshästarna
- Mitt internationella bränsle
- 2 fina starter!
- Vad är en grad i mina tankar?
- Hjälpmedel för pararyttare - några tips på tyglar med handtag
- Vad är en pararyttare..?
Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist
Kundtjänst: info@hippson.se
Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm
Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.