Paradressyr – bakom kulisserna - Med glimten i ögat tar vi steget upp till kür

Ett perfektionskaos är en till synes motsägelsefull situation där strävan efter perfektion och precision kolliderar med kaotiska eller oförutsägbara händelser.
Vilket många gånger resulterar i en blandning av ordning och oordning, skönhet och galenskap på samma gång.

Tänk dig till exempel en välplanerad och perfekt organiserad festmiddag där varje detalj är noga genomtänkt: elegant dukning, fina porslin, perfekt placerade dekorationer och en fantastisk meny.
Allt är i perfekt ordning och precision tills kaoset plötsligt slår till.
En olycklig sammanblandning av rätter avslöjar sig, ett ljudligt brak från köket och en av gästerna råkar spilla rödvin på den perfekta duken.
Samtidigt som allt verkar vara i totalt kaos, kan det också skapa ett ögonblick av skönhet och gemenskap när människor skrattar åt situationen och delar en upplevelse som är minnesvärd på ett helt annat sätt än den ursprungligen planerades.

På en annan nivå kan ett perfektionskaos manifestera sig i till exempel en konstnärs ateljé där varenda penseldrag är noga planerat och varje färgsammansättning är väl genomtänkt.
Mitt i denna sökta perfektion kan konstnären plötsligt bestämma sig för att kasta färg på duken impulsivt eller kanske tappa en pensel som gör ett oväntat, men ändå konstnärligt vackert avtryck.
Det skapar en spännande kollision mellan det strävande efter perfektion och det oväntade kaoset som kan ge en djupare dimension till konstverket.

Dressyren, den sofistikerade grenen inom ridsporten - känd för sin precision, elegans och konstnärliga utföranden. 
Men bortom den graciöst stilrena atmosfär och ibland det strama ansiktsuttrycket under en tävling så finns även en värld av humor, skratt och oväntade händelser. 
Att se dressyrekipage utföra ett perfekt utfört mönster är som balett tillsammans med häst. Men bakom kulisserna finns en rad episka proportioner där häst och ryttare stundtals kan ha helt motsatta åsikter om vilken väg de ska ta!

Det är som att hästen plötsligt bestämmer sig för att gå från att vara en följsam partner till att göra en imitation av en giraff som är i full färd med att imponera på publiken.

"Hemliga" språket...
Svansens språk. Svansen som säger allt! Eller kanske inte allt, men en hel del. 
Medan rätt svansföring kan uppvisa intrycket av harmoni och fritt från störande insekter, kan en plötslig "svans- whiplash" likna en hästversion av en argumenterande tonåring som av olika orsaker säger "jag gör det här bara för att jag måste, inte för att jag vill". 

Kostymdilemmat!
För ryttarens del kan det i vissa fall vara sånär på en kamp att hålla sina vita ridbyxor rena - en balansakt mellan att imponera på domarna och undvika fläckar från det senaste intaget av en bit choklad och en kopp kaffe på stående fot till hästens impulsiva beslut att göra en snabbt utförd markering..... 
Själv har jag en förmåga att alltid verkligen ALLTID smutsa ned mina vira ridbyxor. Medans mina medekipage på banan skiner i kapp med solen, så skulle det vara fullt möjligt att ta analys på både det ena o det andra från ovansidan av mina lår. 
Vid försöket med mjukisbyxor  ovanpå den rena vita ridbyxorna så lyckades mjukisbyxorna att färga av sig. Det mest troliga för rena vita ridbyxor att byta om in i det sista. Men inte ens då lyckas jag med att hålla dem rena... SUCK. 

The Poker Face
Domarna är experter på att hålla ett sk. "poker face" när de bedömer, och vi kan bara spekulera i vad de egentligen tänker när de ser en häst göra en oplanerad piruett mitt i en planerad graciös ökad trav....
Eller när jag och min ena grabb samlar galoppen, vänder in på diagonalen i SAMLAD galopp, ska mjukt göra en graciös övergång till trav vid passerandet av medellinjen för att sedan mjukt och svävande dansa in i det nya varvet av samlad galopp, alltså vad händer då. Jo mina ben som är som de är, kraftlösa, känsellösa, dinglar likt honky tonk intill hans välsvarade kropp.... jo så dansar vi in i en kraftfull galoppiruett. Det visar sig att där vår mjuka övergång ligger gör man i de enormt svåra programmen en galoppiruett. Och klok som min lilla häst är så hjälper han sin homosapiens på ryggen eftersom att denne (läs jag) har fullt upp med att hitta tillbaka i honky tonk takten. Just denna eskapad har faktiskt hänt mer än en ggn. 
Det är en salig blandning av känslostorm där och då. 
Första gången det hände så var det en WOWkänsla för att få äran att uppleva denna enormt vackra rörelse ihop med den jag älskar. Så vad gör jag.. "spechless" fortsätter avnjuta det han påbörjat... Inte lätt att lära om en otroligt rutinerad häst att bli parahäst. Men vi börjar att ta oss igenom det. Så nu med facit i handen så kan jag med ett leende se tillbaka på hur vi kommunicerat, trott att vi förstått varann, gjort det bästa vi trott för stunden osv. 

I slutändan är dressyren en konstform som förenar elegans och precision med en god dos humor och oväntade händelser, 
Det är en värld där perfektion möter det oväntade och där både häst och ryttare är hjältar i sina egna respektive roller. 

Sammanfattningsvis är ett perfektionskaos en situation där strävan efter precision och ordning möter det oförutsägbara och kaotiska, och i den kontrasten skapas en unik och minnesvärd upplevelse som kanske inte var planerad, men ändå har sin egen form av skönhet och charm. Det är en påminnelse om att även i de mest välplanerade situationerna kan det oväntade och kaotiska göra sitt intåg och ibland skapa något ännu vackrare än det som var tänkt att vara perfekt.

Så nästa gång du ser en dressyrtävling, kom ihåg att det är mycket jobb bakom det du ser som precision och elegans. Det är en show fylld med oväntade, roliga ögonblick. 
Man vet aldrig när hästen får ett infall av tesla i buskarna, eller aldrig NÅGONSIN gått igenom en vattenpöl förutom i hagen där man kan fullkomligt bada i skiten....

Men vi gör detta med kärlek, vi gör det tillsammans med de vi älskar mest av allt!

Med detta sagt... Nu ska det byggas en kür för mina båda hästar!
Våra kürer innehåller perfektion, precision och ordning möter det oförutsägbara och allt skapat i ett flöde ackompanjerat till ljuv musik :-)
Förbundsträning med Gunilla Byström 2022 Marie och Dalgaads Dux
Foto: Privat - Förbundsträning med Gunilla Byström 2022 Marie och Dalgaards Dux

Kram!

 


Läst 5251 ggr



Fler inlägg

JUN
19
2024

Vardagsbestyr!
Dagarna går fort och Midsommarafton står inför dörren!
Vädret är verkligen upp och ner och fram och tillbaka! Det värmer i hjärtat att i alla fall en första skörd är inne för många bönder i landet. 
Jag jobbar vidare med våra mål, jag följer upp och dokumenterar i mina böcker om målplanering. 
De finns att köpa på Hippson, i shopen här på hemsidan. Sen har jag min mentala coach som är författare och har givit ut målböcker och annat. 


God prognos på fång!
I stallet står Spoí och väntar på att bli frisk.

Det går åt det bättre hållet och han svarar fint på behandlingen. 
Och framförallt så syns friskheten i ögonen! Men han får stå inne ett tag till. 
Telefonbesök med Distriktsveterinär idag, och hans prognos ser god ut.
Vi ska ge full dos smärtstillande ett par dagar till och fortsätter det i samma riktning så ska vi testa att succesivt minska dosen smärtis. 
Han har höbollar, hönät, vattenhink, mjukt spånunderlag, torrt fint hö och väldigt sparsamt med kraftfoder. Vi ser till att han får i sig alla mineraler han behöver och så såklart sin smärtis. 
Det gör ont i mammahjärtat och åka hemifrån när jag hör honom i stallet. Han är så fantastiskt tålmodig!

Hur går det på gården med allt?
Renovering och byggnationer fortsätter sakta men säkert. "Vi" gör det mesta själva med hjälp av familjen såklart.
Nya underlaget landade på ridbanan igår och det blir så himlans bra!
Nu har bottenlagret satt sig fint iallfall. Vi skulle ha lagt på detta för länge sedan egentligen men det har fått prioriterats av annat.
Efter att det grova makadamen var på så red vi för mycket på den, och framförallt på spåret. Så där kom bottenlagret upp. Så vi har fått lägga på mer och nu äntligen är toppningen på!!

Paradressyren då?
Jo men tack det går bra! 
Med nya sadeln så sitter jag stabilare i det blir inte så mycket rotation för mig vilket är bra för kroppen. 
Men det är väldigt svårt att göra en massa saker efter 16:00, jag arbetar på dagarna och sedan är kroppen rätt matt. Huvudet är med men kroppen säger annat.
Jag ska försöka att ha både Dux och Romeo med mig ner på OBS tävlingarna i Laholm. 
OBS tävlingarna är för att mönstra in i Svenska Paradressyrlandslaget igen. 


Foto: Privat 

Romeo tränar övergångar och öppnor 
Igår fick vi till fina öppnor. 
Jag skrittar längs fyrkantspåret, vid varje bokstav lägger jag en 5 meters volt.
Fortsätter med rakriktad häst till nästa bokstav, volt igen. Så där håller jag på i båda varven tills dess att jag känner att han är lika eftergiven i båda sidor.  
Variera voltstorlek, lägger in halter. Känner att jag verkligen rider in ända in i halten. 
Skritten varieras med. Mellanskritt-samlad skritt. Här tänker jag att jag samlar så mjukt och försiktigt att vi ska sakta steg för steg gå upp på farmors uppdukade kalasbord, med vit duk och finporslin.
Saaaaktaaa mjuuuuukt, jag känner i varje steg hur lugnt och still jag andas. Ibland sluter jag ögonen och låter solen värma ansiktet. 
Då känner jag hur hela Romeo arbetar och mjukt har vi smugit oss upp på det fint dukade bordet. 

När vi har tragglat detta så följer jag fyrkanten och tänker ett steg in på volten och fortsätter rakt fram.
Ibland blundar jag även här, men det är svårt. Fast det är ju faktiskt hästen som går, jag visar vägen med min kropp och det viktiga är känslan sen.

Tränar med att leda Romeo och köra elrullstolen samtidigt, det började bra! Han gick som en stillsam skolpojke intill. Sen från ingenstans for han fram, inte av rädsla utan han såg nåt spännande. Han skulle kunna identifiera sig som en hund..
Han tog några rejäla skutt framåt och jag for som en vante ur stolen och gled en bit på mage innan han stannade, vände sig om och såg lagom konfunderad ut... varför ligger du där typ.

Foto: Privat. Marie Karlhberg och Möllegards Romeo, fotograf Lina Karlhberg 

Dux
Vi har det lite halv lugnt faktiskt, han går del av dagar på sommarbete. Sen är det fokus på att rida ut och sedan varvar vi med jobb. 
På ridbanan jobbar vi med att få fina byten.
Att räkna byten är inte heller det enklaste. 3 i vart 4:e låter ju plätt lätt! .... eller!?!
....123BYT... 123BYT...123BYT 
En del räknar 1234... 2234...3234, men det skulle jag faktiskt inte klara, är imponerande att hålla ordning på alla siffror OCH göra byten. 
Men det absolut viktiga är att det fungerar för ekipaget, sen om man rabblar en ramsa eller räknar siffror är egentligen oväsentligt. 
Dux är grymt högt utbildad och gör 15 i varje, men där är inte jag. Jag kämpar med att hålla balansen i galoppen med tanke på mina inre skador. 
Det är så himla svårt! 
Ibland vill jag bara ge upp, men då kommer kärleken till dem fram och jag kämpar vidare. 

Det är svårt att få till kontinuerliga träningar, det är faktiskt en svårighet med att ha funktionsnedsättning.
Sadelbytet är också en sak som får ta tid att lära känna och hitta dragläge, lite som att byta bil. 


Tips på övning!
Båda grabbarna skrittas mycket. Vi har väldigt fin mark på min gård och jag skulle kunna hoppa terräng (om jag nu hade funktioner i kroppen för de såklart)
Här är övning som är bra om hästen är tung på framdelen och man behöver hitta bakbenen.



Skritta på en stor volt och gör en bakdelsvändning
När du har hästen rak så kom fram i galopp Vänta inte för länge, utan gör så fort du har hästen rak. 
Galoppera ungefär ett halvt varv
Bryt av till skritt.(helst direkt från galopp till skritt men det gör inget om det blir lite trav!) Känn att hästen skrittar på utan att bli för het/seg!
Utan att låta hästen skritta iväg flera varv, så gör du nu en bakdelsvändning till vänster.
Fatta vänster galopp!

Denna övning gör jag på båda killarna, och jag tycker att den fungerar jättebra!
Bilden hittade jag på nätet när jag letade tips på ridövningar. Jag blev så glad att kunna visa upp övningen i bild. :-)

Ha en underbar dag! 
Kram på er
              


Läst 249 ggr Kommentarer Kommentera
Nationaldagstävlingarna 2024

Nu har jag och Dux startat första gången för i år, och det på ingen mindre banan än vackraste platsen - Strömsholm!
Jag fullkomligt drunknar i förälskelse över den platsen. 

Bussen var nytvättad och Sponsorlogga på för nya samarbetspartnern. Mitt lilla team var på plats och solen lyste ikapp med störtskur och STORM!
När jag red ner till framridningen så hade de uppvisning på stora gräsbanan, de körde med fyrspann och Dux blev så himla rädd! 
Han brukar vara väldigt chill i allt, men denna gång så var han inte med alls på noterna. Vi red längs med ån intill slottet så det var lite läskigt även om det var ett staken emellan. 
Det löste sig jättefint! Kusken stannade sitt ekipage och de stod helt still ända tills vi var långt förbi. Det värmde i hjärtat att det finns så omtänksamma människor :-)


Starten gick bra!
Dux var mjuk och fin, dock för lång för att vara i korrekt samling för dagen. 
Målet för dagen var att göra en mjuk samspelt runda och med tanke på att det är första starten för året och efter hans rehabilitering så var det A och O att vara djup och mjuk form. 
Min kropp hade stora utmaningar för dagen vilket såklart inverkade på min sits. 

Här kommer lite bilder!

Foto privat: Marie Karlhberg och Dalgaards Dux - Nationaldagstävlingarna 2024, fotograf Lina Karlhberg

Foto privat: Marie Karlhberg och Dalgaards Dux - Nationaldagstävlingarna 2024, fotograf Lina Karlhberg

Nya mål
Nu har vi nya planer och nya mål. Planen är att Dux och jag ska starta i Laholm på OBS tävlingarna sedan åka ut internationellt. Det ska bli jättekul! 
Helgen var för övrigt intensiv, jag var hos en sadelutprovare för att få hjälp med att hitta en lösning för mitt skadade bäcken. Och det regnade om vartannat. 


Fång
Sen fick en av våra islandshästar fång... så himla ledsamt. 
Denna gång var det hela så himla diffust. Han har haft fång innan så vi har bra koll men det hjälpte inte. 
I samma veva kom en hovböld fram. 
Nu står han sedan en tid på box. Och han är fantastiskt medgörlig! Det är de alla, helt underbara. De här är några av våra åtgärder, och det finns många olika teorier. Vi har valt att lyssna på vår veterinär. 
Och om det har uppstått frågetecken så har vi rett ut det med veterinären. 
- Inget kraftfoder
- Står på mjukt underlag, spån
- Äter sitt torra hö från hönät
- Självklart ser vi till att han får i sig mineralerna. 
- Kyler benen
- Smärtstillande
- Hovslagaren

Det är så mycket fång nu runt om i landet - undrar vad det beror på, om det är vädret som bidrar. Det mycket tidiga sommaren som kom!

Dagarna flyger iväg och nu inväntar vi att nya underlaget kommer på plats på vår ridbana. Det ska också upp nya dressyrbokstäver - såå spännande!

Ha en bra dag på er!

Läst 1585 ggr Kommentarer Kommentera

Hej hej hallå Dagboken!

Jag har strutsat! Dvs stoppat huvudet i sanden.. Skämt o sido. Jag har behövt en tid för återhämtning och arbeta med de byggstenar jag har för att mentalt komma vidare. 

Att bygga upp sin mentala styrka är en process som kräver tid, tålamod och engagemang. Jag har kämpat under flera år med att bygga min, och jag är långt ifrån framme i mål. 
Jag försöker att ha en positivt mindset till saker. Hellre att jag har utvecklingspotential till något svårt än att "det här kommer jag aldrig klara av.."
Ser möjligheter och lösningar istället för hinder och problem.
En av utmaningarna är att se läranden och hitta sätt att växa och utvecklas från dem då det inte gått som jag hade planerat eller förväntat mig. 

En mentalcoach visade mig en riktning där jag förstår för mina egna styrkor och svagheter samt vad som motiverar och inspirerar mig.
Jag vågar nu utmana mig med nya utmaningar och att ta risker utanför min komfortzon för vi som ekipage ska utvecklas. 

En form av mindfulnessövning jag gör är att visualisera min ridning. Jag har skrivit tidigare blogginlägg om det, för just det att visualisera och är så betydande för mig. 

Jag försöker också att prioritera min/vår fysiska, mentala och emotionella hälsa genom att regelbundet träna, äta hälsosamt, få tillräckligt med sömn och ta regelbundna pauser för avkoppling och återhämtning.
När hästarna vilar så får de antigen en aktiv vila, arbeta i skritt över stock och sten i skogen och se spöklika saker, eller så får de en promenad med Husse där de får vila huvudet från alla måsten.  

Kom ihåg att att stärka din mentala styrka är en kontinuerlig process som kräver övning och engagemang över tid.

Var tålmodig med dig själv och var beredd att göra det arbete som krävs för att uppnå dina mål!

Sen är det såklart så oerhört viktigt med att ha roligt tillsammans med sin häst. 
Just det att ha roligt är en sak jag har riktat mer fokus åt den senaste tiden. Vardagen tog sig en riktning i att inte vara så rolig, glädjen med att prestera försvann. 
Nu en tid senare, med en hel del mentalträning varvat med de mjuka värdena - ha kul :-) så börjar det att ljusna faktiskt. 
Det heter ju blod svett och tårar och det är precis vad det är. 

Nya vägar - nya delmål
Nu en tid senare när jag kan se min egen mentala resa i backspegeln så är jag tacksam för all de hjälpmedel jag fått med åren, att kunna på egen hand läsa igenom och boosta mig mentalt. Och att våga öppna mig hemma med att "idag mår jag inte så bra". 
Att bryta samman är inte ett tecken på svaghet, det är ett tecken på att man har varit stark för länge.

Jag satte upp nya mål, skapade oss nya vägar att gå. 
Ett delmål var att ta med Romeo ut på banorna igen. Och att "bara visa banorna", ut och ha roligt, ta dagen som de kommer. jag bestämde mig för att låta Dux erfarenhet spegla av sig i mig, den trygghet han ger mig tar jag med mig ut med Romeo.
Och det visade sig att det var ett sätt som fungerar för oss!

Romeo går från klarhet till klarhet och han uppvisar en otroligt spillevinkglädje som rent av är smittsam!
Vi har en start kvar denna säsong. Nytt personbästa på 78,5%. Helt galet bra! 
Han blir lätt spänd så jag behöver rida med en mjuk känsla och inte elda upp mig för hans små hyss. Han pendlar mellan kaxig mupp till lilla Nasse...

Dux han har fått tagit det lite lugnare och han har nu återhämtat sig från "olyckan" på senhösten. Han kollades upp av veterinär som då inte fann något. Men nu i efterhand så upptäcktes en skada som nu ser ut att ha läkt fint!
Han har jobbat igång sakta men säkert där fokus helt har vart stärkande övningar. Lite starter har vi gjort. Och en ritt gav oss 80,5%! 
Dux är het och på nu och det märks att nu är han redo för mer, och det är en utmaning i att inte redan igår ta klivet upp och "göra mer". Sakta men säkert tar vi steg för steg tillsammans. Han (vi) gör moment han fullkomligen älskar! 
Han och Jumjum (33 år shettis) är sedan några veckor halva dagar på gräs o mumsar. 


SM då
?
Ja det är ledsamt såklart, men som jag har skrivit ovan så har jag haft (och har) en mycket god utvecklingspotential i att må bra.
Och mår inte jag helt okej så vill jag inte pressa Romeo på så stora evenemang som Svenska Mästerskapen. 
Det kommer ett nytt 2025! 
Då kommer vi att ha förutsättningar och vara starka på flera sätt. 

Kram på er!


Läst 6479 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Paradressyr – bakom kulisserna »



Här hittar du alla våra husbloggare

Ansvarig utgivare: Cajsa Ekström Arman

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.