Arkivfoto: Annelie Lundkvist
  
Henrik von Eckermann fick drömstarten på OS med Yajamila. Något som ger honom lite lugn och framför allt en stor dos självförtroende inför resten av tävlingen. 
   
Text: Annelie Lundkvist
  
Yajamila debuterade alltså i OS med noll fel på hinder och inom maxtiden, något som fick hästägaren Karoline Goldberg att nästan hoppa ur skorna på läktaren. För Hippson berättar Henrik att han är otroligt stolt över hästen, och väldigt glad över känslan han fick inne på banan.
– Hon hoppade jättebra, det gjorde hon verkligen. Det är skönt att få en bra början, speciellt eftersom jag inte känner hästen så pass bra, säger han.
  
Iskall debut
Även om Henrik visste att Yajamila skulle ge allt inne på banan, så ligger ändå ett olympiskt spel ett snäpp högre i svårighetsgrad än vad ekipaget tidigare har tävlat.
– Det var ju inte solklart för alla när vi gick in att det skulle vara felfritt, men jag kände att hon kunde göra det.
Dock påpekar Henrik att detta bara är början, banorna kommer att bli tuffare och svårare. Men kanske inte mer spektakulära.
– Hon tittade inte alls på banan i sig med alla hinder, det brydde hon sig inte om.
Han vet att de har en lång väg kvar och säger att fokus och en utmaning ligger i att behålla skärpan genom alla starter. Precis som Peder Fredricson valde han att inte ändra så mycket i sin egen plan, trots att han såg flera ryttare få problem inne på banan. 
– Det enda jag ändrade var antalet galoppsprång mellan hinder ett och två, resten höll jag enligt plan.
  
Får gå två pass om dagen
Måndag är vilodag tävlingsmässigt för hopphästarna, men för Yajamila blir det samma schema som de andra dagarna.
– Jag kommer att göra som vanligt. Jag longerar tidigt varje morgon innan det hinner bli varmt, sen rider jag henne på eftermiddagen. Så även i morgon. 
Påverkar värmen henne?
– Den påverkar alla hästar på det sättet att de svettas mycket, men hon står så högt i blod att för henne är det inte så farligt faktiskt. Jag skulle vilja säga att vi människor har det värre, avslutar han med ett skratt.
  
Fullständigt resultat, söndag

I söndags avlutades Falsterbo Horse Show och med svenska ögon sett gjordes det på bästa möjliga sätt - Jens Fredricson vann Falsterbo Grand Prix. I vanlig ordning var så klart hela veckan full av höjdpunkter. Nu avslutar vi årets bevakning med att blicka tillbaka i ett blidspel.
 
Foto: Ida Röök 

Hippsons husbloggare My Almqvist är hästskötare hos Jens Fredricson och har arbetat i tre år med Lunatic. Här intervjuas hon av Falsterbo Horse Show efter dagens Grand Prix-vinst - och hon är så klart väldigt glad.
  
 

–  Jag hade det på känn. Jag har mått så bra och varit så stark mentalt, allt har stämt till 100 procent. 

Så säger Jens Fredricson om vinsten i Falsterbo Grand Prix. Nyckeln till framgången ligger i bra planering – och en otroligt stark känsla att segern var på gång.

Jens Fredricson var som enda svensk med till den andra omgången i Longines Falsterbo Grand Prix. Lunatic hoppade helt fantastiskt i den första rundan, där banan bjöd på en hel del klurigheter. Inte minst var det den sista distansen som ställde till det för en mängd ryttare. Många var felfria fram till den allra sista, gigantiska oxern – Angelica Augustsson och Livello till exempel.

Jens Fredricson fick en skämtsam smocka av tvåan Marcus Ehning när de stod på podiet under prisutdelningen, i dag var inte den legendariske tysken oslagbar.

– Efter Marcus omhoppning sa alla att ”det där går inte att slå”. Men det gjorde det, vilken fantastisk avslutning, säger förbundskapten Sylve Söderstrand, märkbart nöjd med hur Falsterbo-veckan slutade.

Lunatic var perfekt

Jens själv säger att känslan var 100 procent rätt.

– Det smittar av sig på Lunatic. Han känner mig utan och innan den hästen. Det finns ingen som honom, han passar mig som handen i handsken. Lunatic har ett ben här och ett ben där när han hoppar, men han vet vad som krävs för att ta sig över, och så gör han det.

I dag stämde hans plan hela vägen fram.

– Jag trimmade med hjälp av Henk Nooren i morse och då var Lunatic bara helt perfekt. Han kändes hur fin som helst.

Jens framhåller att det är just coachningen vid sidan av som gjorde att det gick så bra.

– På en sådan här tävling har jag stöttning av Sylve, Henk och många andra som jag kan bolla tankar och idéer med. Jag valde exempelvis att gå på åtta språng fram till den sista kombinationen i första rundan, det var inte många som löste det så. Hade jag gjort annorlunda hade jag kanske haft nedslag, säger han.

Full fart framåt

I omhoppningen kände han inför näst sista språnget att han var tvungen att gasa ännu mer. Mellan näst sista och sista hindret gav han och Lunatic därför allt.

– Jag hade en stor fördel av att gå ut sist i omhoppningen. Hade Marcus varit sist hade han ridit snabbare. Men jag släppte på helt efter sista hindret, det var bara full fart som gällde. Lunatic är som en liten kanin, han bara landar och sätter fart. Han är inte heller lika lång tid i luften, i och med att han är så snabb i språnget.

Landslaget i hoppning har på senare tid tagit hjälp av en mental coach.

– Jag träffade henne i torsdags. Hon kom in i stallet och frågade hur jag mådde. Jag svarade ”bra”. ”Jag ser det, du kommer att vinna”, sade hon då. Hon såg exakt på mig hur stark jag var mentalt, säger Jens. 

Jens Fredricson borde nu vara självskriven i EM-laget. Tillsammans med Sylve skulle saken diskuteras under söndagskvällen.

– Vi ger besked nästa vecka, säger förbundskaptenen.

Text och foto: Ida Röök

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN PÅ SIDAN!