Deodoro Equestrian Center går nu in i dressyrläge och det ska ställas om till Grand Prix i dagarna två. För svenska OS-debutanterna blir det rakt in i hetluften redan under onsdagen.
– Det är det här jag har tränat för hela tiden, konstaterar reserven Mads Hendeliowitz, som blev ordinarie bara någon timme före tisdagens pressträff.
     
Text & foto: Mikael Persson
  
Tisdagen i Deodoro fick en smått kaosartad morgon. Inom loppet av någon timme stod det klart att två svenska hästar fått respass ut ur tävlingen – dels Herta i fälttävlan, dels Dante Weltino OLD i dressyrlaget.
För Therese Nilshagen hann inte ens tävlingen börja, med näsdukar nära till hands och en trygg tröst i Kyra Kyrklund mötte hon den mycket lilla svenska pressdelegationen, tillsammans med resten av de svenska dressyrryttarna.
  

Dante Weltino OLD på ombesiktningen.
  

Therese Nilshagens OS-dröm förbyttes till en mardröm.
  

Therese på presskonferensen, stöttad av Kyra Kyrklund.
    
Chockade av beskedet
Landslagsveterinären Jonas Tornell inledde med att resonera kring framtiden för Dante Weltino.
– När vi fick beskedet om holding box blev vi chockade eftersom han alltid har varit ”a sound horse”, kommenterar Tornell.
På själva besiktningen överhörde vi dig och förbundskapten Bo Jenå, ni konstaterade att ni var nöjda med hur han såg ut?
– Under kvällen i går blev han lite stel och var spänd i morse. Men det var bättre efter bara tio minuter, så vi är lite förvånade över att han inte gick igenom, säger Jonas.
Men det är en klen tröst, Therese?
– Ja, det är det ju, jag hoppas bara att det inte är något allvarligt, svarar den rödgråtna ryttaren.
  
Blandade känslor för Mads
Nu väntar ultraljudsundersökning för Dante Weltino och sorti för Nilshagen. I stället tar Mads Hendeliowitz plats i laget och går ut först, 17.12 svensk tid på onsdagen.
– Jag är glad att vi har fem hästar med oss just för om något sådant här skulle hända, konstaterar förbundskapten Bo Jenå och fortsätter:
– Mads är en fullgod reserv som har tränat precis som alla andra.
Hendeliowitz fyller i:
– Det är ju med blandade känslor man tar sig an den här uppgiften, Therese och Dante Weltino hade varit det allra bästa alternativet. Men jag känner mig förberedd.
  
”Anton” tog resan bra
Tinne Vilhelmson Silfvén får frågan om Don Aurellios form och svaret är betryggande.
– Han har rest bra och känns väldigt fin, vi har ju på grund av avståndet hem rest hit lite tidigare för att just kunna acklimatisera oss.
Tinne går ut som sista svenska ryttare i slutet av klassen på torsdag och är med sina sju OS i bagaget ett riktigt lagankare.
Debutanten Juliette Ramel går ut som nummer två under onsdagen, klockan 20.33 svensk tid.
– Det känns väldigt bra att vara här, spännande. Och det känns som ”vanligt” med Buriel, säger hon fåordigt.
  
Patrik själv haltade
Deja, Patrik Kittels häst, mår alldeles utmärkt. Däremot haltade Kittel själv efter hästbesiktningen.
– Vi hoppade in i varandra när jag var lite ouppmärksam. Jag fick gå till holding box, men hästen gick igenom, skämtar Kittel.
Travar du rent i dag?
– Ja, i dag travar jag rent. Jonas ska göra en check om en stund.
Men Deja då?
– Hon har också rest bra. Hon äter och sover bra, och är självsäker och enkel att ha med sig. Vi har tränat lagom mycket, hon ska ju inte ridas för m-y-c-k-e-t innan start, konstaterar Kittel.
Bo Jenå är nöjd med startordningen för laget.
– Vi går ut som lag nummer nio, det är vi väldigt nöjda med, avslutar förbundskaptenen.
  
Onsdag på OS: Här finns tv- och starttider + länkar
  

Patrik Kittel bjuder på sin bästa OS-grimas!

Minna Telde är tillbaka i rampljuset efter en längre tävlingspaus. Men snart blir det uppehåll igen, den rutinerade ryttaren väntar sitt andra barn. För en kvinnlig ryttare på högsta nivå gäller det att planera in barnafödandet mellan mästerskapen.

Text & foto: Ida Röök

Vi har inte sett så mycket av Minna Telde och hennes svarta hingst Santana på sistone. Efter VM gick topphästen in i väggen, det tog lång tid för honom att komma tillbaka igen.
– Han var jättetrött. Vanligtvis är han en häst med mycket motor och "go", men då såg han ut som en gammal valack i hagen. Han orkade ingenting och det tog tid att få honom att hitta gnistan igen, säger Minna.

Fick en lång paus
Santana fick helt ledigt, han gick i hagen och skrittades bara ut i skogen. Först när han kändes redo satte Minna igång att träna honom igen.
– Det har inte varit något fel på honom rent medicinskt, men han vara bara platt. Helt slut. Jag fick vänta ut honom tills han ville börja jobba igen.
VM var den senaste tävlingen de gjorde tillsammans, innan världscupen i Friends Arena nu i helgen (där ekipaget slutade trea).
– Men jag älskar ju det här. Att tävla är det bästa jag vet, säger Minna.
Snart väntar dock paus igen, inte för Santana dock. Minna väntar barn och under tiden hon tar ett uppehåll hålls hästarna igång av tränaren och kollegan Cecilia Kristoffersen och hennes man Einar Kristoffersen.
– Graviditeten är planerad och jag är fantastikt glad för att det fungerade att planera in den nu, att det gick som jag ville, säger Minna.

Rider så länge kroppen vill
Planen är nämligen att Minna Telde ska vara tillbaka i sadeln i god tid inför Falsterbo nästa år, barnet i magen väntas komma i april.
– Man måste ha en plan och jag vill rida Falsterbo för att sedan kunna vara med på EM som går i augusti nästa år. Anledningen till att jag ville ha barn nu är för att jag inte vill vara gravid över OS i Rio. Och så vill jag heller inte att Ruben, som är tre och ett halvt, blir för gammal så att det blir för långt mellan syskonen, säger Minna.
Hon rider så länge kroppen vill.
– Jag mår jättebra, mycket bättre än jag gjorde när jag väntade Ruben. Men det är kroppen som bestämmer, jag äventyrar ingenting utan låter den tala. Eftersom jag har ett så bra upplägg med Cilla och Einar behöver jag inte känna någon press heller. Jag kör på så länge det går, säger hon.
   

Missade ni Minnas häftiga julkür – som hade premiär i Friends Arena? Se den här!

Fem ryttare ställde upp i söndagens sista hoppklass - Malin Baryard Invitational. En hoppning där Malin, vid sidan av sig själv, även bjudit in tre ryttare plus lät publiken rösta in den fjärde.

Peder Fredricson, som blev inröstad av publiken, lovade att rida så snabbt han kunde - och det gjorde han. En bom föll tyvärr för honom och H&M Sibon, så Peder slutade på tredje plats.

Malin Baryard Johnsson red sin Corporal VDL, en häst som verkligen är en fröjd för publiken att titta på. Hans språng är spektakulära, men kanske stannar han lite för länge i luften? Tyvärr blev det tidsfel, utöver felen för en rivning i varje fas.

John Whitaker hade inte tur i klassen, det såg ut som att han höll på att riva ett hinder med foten i första omgången. I fas två åkte det hindret ner, men då på grund av Lord of Arabias hov, inte ryttarens fot i alla fall.

Det stod alltså mellan herrarna Jur Vrieling och Roger Yves Bost, två snabba ryttare som inte släpper en seger frivilligt. Resultatlistan vittnar om att de gav allt de hade, det skilde endast några hundradelar.
Roger Yves Bost som tävlade för första gången i Sverige 1977 – då på ponny-EM – red kaxigt, snävt och målmedvetet. Han kanske inte rider snyggast, men oj så effektivt han kämpar med sin häst över varje hinder.

För segern belönades han med en Volkswagen Tiguan och ritningar till ett arkitektritat hus, något som faktiskt kan komma till användning inom en snar framtid.
– Min dotter ska gifta sig i sommar, efter det kommer familjen att bli större så hon behöver ett hus, sa Roger.
Vad tycker du om klassen, Bosty?
– Vilken stämning och publik! Jag trodde inte att jag skulle vinna, men tänkte att jag får göra mitt bästa.

Även banbyggare Peter Lundström var nöjd med dagens klass, och ännu mer med veckans samtliga banor.
– Med en så bra arena blir det bättre resultat och trevligare ridning, eftersom utrymme finns. Och vad jag har hört så har ryttarna varit nöjda.
– Vi ska vara väldigt glada över att vi har en så fantasisk banbyggare som Peter i Sverige, han bygger riktigt bra banor, inflikade Malin.

Resultat

Janelle Larsson åker hem med dubbla rosetter efter söndagens tävling. Hon kom på andraplats i kvalet och vann finalen, som reds framför fullsatta läktare.

C-ponnyn Sabrina Fair såg ut att gilla fart och fläkt lika mycket som sin ryttare. Det var ingen tvekan om att de satsade allt i omhoppningen.


Sabina Fair och Janelle i kvalklassen.

På andra plats kom skicklige Tom Svitzer med Snow Flake, endast en sekund efter segraren Janelle.

Tom Svitzer och Snow Flake.
 
Resultat