Peder och All In har siktet inställt på medalj.
  
Lagprestationen blev inte alls vad Peder Fredricson hoppats på för svensk del, något som grämer honom. Men nu är det fokus på den kommande individuella finalen – där han har medaljvittring.
  
Text: Annelie Lundkvist
Foto: Tomas Holcbecher
  
Det krävdes att samtliga lagmedlemmar och hästar i laget var på topp i dagens OS-final, det insåg vi när Frankrike inte ens behövde ta in sin sista ryttare. Lagguldet var redan klart för dem när Tyskland och Kanada red omhoppning om bronset.
Under tiden detta pågick kunde de svenska ryttarna träffa media och hästarna fick gå hem till stallet, en delad sjundeplats var inte ens i närheten av medalj.
– Det är klart att vi i laget ville mer än att komma sjua. Men innan vi åkte hit konstaterade vi att nio väldigt bra lag skulle vara på plats, så motståndet skulle vara tufft, säger headcoach Sylve Söderstrand.
Vad säger du om guldet till Frankrike?
– Jag trodde inte att de skulle vinna när vi startade tidigare i veckan. De fick ta in reserven när en häst skadade sig, en häst drabbades av kolik och Penelope föll av i första starten, men det visar hur den här sporten är. Och de är värda guldet.
  
Fokuserar på den individuella finalen
Även Peder Fredricson är besviken över att nationsfinalen inte gick som han och laget hade hoppats. Men om han ser till sin egen prestation är han nöjd med den runda han och All In gjorde.
– Det kändes riktigt bra i dag, faktiskt känns det som att detta var hans bästa runda här i Rio, säger ryttaren.
Solen och värmen är inget som påverkar "Allan" och teamet har haft en bra plan för hur de ska hantera de värsta temperaturerna i Brasilien.
– På de lediga dagarna gäller det att rida relativt sent på kvällen eller tidigt på morgonen. I morgon kommer jag inleda med att titta till Allan, därefter besiktigar vi inför finalklassen och så rider jag honom på eftermiddagen.
Peder höjer sitt team till skyarna – hustrun Lisen är på plats, liksom hästägaren Charlotte från Stuteri Arch. Och i stallet finns hästskötaren Malin Henlöv som hela tiden vakar över All In.
– Du är ingenting utan ditt innersta team. Det är väldigt bra att ha lagkamraterna på plats och vi har god stämning i laget. Men du måste kunna stå på egna ben.
  
Ser inga begränsningar för sig själv
Både innan spelen, och nu under dagarna i Rio, har Peder upprepade gånger kallats för medaljhopp. Han själv har försökt tona ner förväntningarna genom att säga att han tar en dag i taget, men nu börjar han dela med sig av sina förhoppningar.
– Det känns ändå trevligt att folk tjatar om att man är ett medaljhopp. Härligt med press att få göra något stort. Kan du inte se dig själv med medalj har du ingen chans, konstaterar han.
Ser du dig själv med medalj?
– Om vi säger så här, det känns bra, jag känner mig fokuserad och min målsättning är självklar – jag sätter inga begränsningar på mig eller hästen.
  
Sylve lämnar snart gänget
På fredag kommer hela laget, ledare, hästskötare och anhöriga finnas på plats för att heja fram Peder mot medalj. Vi bör dock inte glömma Henrik von Eckermann, som tillsammans med Yajamila har kvalat in till den individuella finalen. För Yajamila är det inte minst en viktig runda för rutinkonto.
– Henrik har inte haft hästen så länge i sitt stall, vad Yajamila har gjort här är helt fantastiskt. Det ser positivt ut inför EM på hemmaplan nästa år, konstaterar Sylve Söderstrand.
När ryttarna går i mål är ditt uppdrag slut, hur känns det?
– Jag har inte tänkt på det ännu, vi är inte färdiga här. Men som du säger, när det är klart är det klart, säger Sylve och tystnar en stund innan han fortsätter:
– Det kommer att kännas tomt och jag kommer sakna det. Jag har otroligt många fina och härliga minnen från alla år. Det är inte bara ryttarna utan även ägarna, teamen och hästskötarna man tycker om, de är underbara människor. Jag vill inget annat än att svensk hoppsport ska bli så bra den bara kan. Det här är mitt liv, avslutar han.

Resultat, laghoppningen
Ställning, individuellt

Finalen startar fredag klockan 15.00, svensk tid.

 
I det här bildspelet - med 43 foton - försöker vi sammanfatta de gångna veckornas olympiska spel i Greenwich Park, London. OS har verkligen bjudit på dramatik, tårar och skratt. Tack alla läsare för att ni har varit med oss!
 
Foto: Tomas Holcbecher, Anki Yngve & FEI

Vi fick in 284 svar i Dressyrduellen inför gårdagens kürfinal. Hälften försvann redan på första duellen som var mellan Charlotte Dujardin och Adelinde Cornelissen. Över 80 procent hade Carl Hester som vinnare över Helen Langehanenberg, men med sin fjärdeplats drog Helen det längsta strået. Att sedan dessutom Tinne Vilhelmson Silfvén slog Patrik Kittel gjorde att det enbart var nio stycken som hade alla rätt.
   
Av de nio vinner Sara Hallström från Bålsta och Jessika Ung från Rabbalshede var sin OS-souvenir. Stort grattis till er! Vinsterna kommer på posten under nästa vecka.

Bo Jenå med sina finalryttare Tinne Vilhelmson Silfvén och Patrik Kittel.
  
Förbundskapten Bo Jenå är ganska nöjd med OS för dressyrens räkning. Tyvärr gjorde utgångsläget efter första dagen, då Santana blev skrämd av kameror och de andra ekipagen fick en del missar, att det var svårt för svenskarna att rida upp sig hur mycket som helst.
- Felen kostar. Ingen av ryttarna har gjort några stora saker, men marginalerna är väldigt små, säger han.
  
Kanske är det den där sista jämnheten som saknas.
- Jag skulle vilja att vi kom in första dagen och red på samma sätt som vi gör den sista. Då skulle det kunna bli riktigt bra, menar Bo. 
Något han inte är så förtjust i är det upplägg som har varit på OS, där dressyrryttarna har haft ett minst tre dagar långt uppehåll mellan de två första klasserna. 
- Det gynnar varken häst eller ryttare tycker jag, båda måste ladda om.
Däremot tycker han att arrangemanget på plats har varit fantastiskt, med bra service och god mat. 
- Nu ska vi träffas och utvärdera framåt. I morgon är första dagen på vägen mot OS i Rio!
  
Mycket händer i sporten
Bo Jenå poängterar att väldigt mycket har hänt på dressyrsidan under de senaste två åren, sedan Totilas stora genombrott. Nya ekipage dyker upp hela tiden och det gäller att hänga med.
Är det aveln eller ridningen som har blivit bättre?
- Jag tror att det är både och. Sedan gynnar det verkligen sporten att det inte är samma ryttare och samma länder som står på prispallen hela tiden, så var det ju ett tag. Det blir tävling på riktigt och mer spännande för alla. 
Tidigare i dag sa Patrik Kittel att man nästan automatiskt får lägre poäng om man startar tidigt i en klass. Vad säger du som domare om det?
- Det går att få bra poäng även om man startar tidigt, men tyvärr är det svårare. Ligger man högt på rankingen och har kämpat sig dit, då dras man i den högre gruppen. Domarna är inte mer än människor, de vill inte råka döma för högt i början så att det blir problem sedan. Jag försvarar dem inte, men det är mänskligt att hålla igen på de alla första ryttarna i ett sådant här startfält.
  
Text: Anki Yngve