Peder och All In har siktet inställt på medalj.
  
Lagprestationen blev inte alls vad Peder Fredricson hoppats på för svensk del, något som grämer honom. Men nu är det fokus på den kommande individuella finalen – där han har medaljvittring.
  
Text: Annelie Lundkvist
Foto: Tomas Holcbecher
  
Det krävdes att samtliga lagmedlemmar och hästar i laget var på topp i dagens OS-final, det insåg vi när Frankrike inte ens behövde ta in sin sista ryttare. Lagguldet var redan klart för dem när Tyskland och Kanada red omhoppning om bronset.
Under tiden detta pågick kunde de svenska ryttarna träffa media och hästarna fick gå hem till stallet, en delad sjundeplats var inte ens i närheten av medalj.
– Det är klart att vi i laget ville mer än att komma sjua. Men innan vi åkte hit konstaterade vi att nio väldigt bra lag skulle vara på plats, så motståndet skulle vara tufft, säger headcoach Sylve Söderstrand.
Vad säger du om guldet till Frankrike?
– Jag trodde inte att de skulle vinna när vi startade tidigare i veckan. De fick ta in reserven när en häst skadade sig, en häst drabbades av kolik och Penelope föll av i första starten, men det visar hur den här sporten är. Och de är värda guldet.
  
Fokuserar på den individuella finalen
Även Peder Fredricson är besviken över att nationsfinalen inte gick som han och laget hade hoppats. Men om han ser till sin egen prestation är han nöjd med den runda han och All In gjorde.
– Det kändes riktigt bra i dag, faktiskt känns det som att detta var hans bästa runda här i Rio, säger ryttaren.
Solen och värmen är inget som påverkar "Allan" och teamet har haft en bra plan för hur de ska hantera de värsta temperaturerna i Brasilien.
– På de lediga dagarna gäller det att rida relativt sent på kvällen eller tidigt på morgonen. I morgon kommer jag inleda med att titta till Allan, därefter besiktigar vi inför finalklassen och så rider jag honom på eftermiddagen.
Peder höjer sitt team till skyarna – hustrun Lisen är på plats, liksom hästägaren Charlotte från Stuteri Arch. Och i stallet finns hästskötaren Malin Henlöv som hela tiden vakar över All In.
– Du är ingenting utan ditt innersta team. Det är väldigt bra att ha lagkamraterna på plats och vi har god stämning i laget. Men du måste kunna stå på egna ben.
  
Ser inga begränsningar för sig själv
Både innan spelen, och nu under dagarna i Rio, har Peder upprepade gånger kallats för medaljhopp. Han själv har försökt tona ner förväntningarna genom att säga att han tar en dag i taget, men nu börjar han dela med sig av sina förhoppningar.
– Det känns ändå trevligt att folk tjatar om att man är ett medaljhopp. Härligt med press att få göra något stort. Kan du inte se dig själv med medalj har du ingen chans, konstaterar han.
Ser du dig själv med medalj?
– Om vi säger så här, det känns bra, jag känner mig fokuserad och min målsättning är självklar – jag sätter inga begränsningar på mig eller hästen.
  
Sylve lämnar snart gänget
På fredag kommer hela laget, ledare, hästskötare och anhöriga finnas på plats för att heja fram Peder mot medalj. Vi bör dock inte glömma Henrik von Eckermann, som tillsammans med Yajamila har kvalat in till den individuella finalen. För Yajamila är det inte minst en viktig runda för rutinkonto.
– Henrik har inte haft hästen så länge i sitt stall, vad Yajamila har gjort här är helt fantastiskt. Det ser positivt ut inför EM på hemmaplan nästa år, konstaterar Sylve Söderstrand.
När ryttarna går i mål är ditt uppdrag slut, hur känns det?
– Jag har inte tänkt på det ännu, vi är inte färdiga här. Men som du säger, när det är klart är det klart, säger Sylve och tystnar en stund innan han fortsätter:
– Det kommer att kännas tomt och jag kommer sakna det. Jag har otroligt många fina och härliga minnen från alla år. Det är inte bara ryttarna utan även ägarna, teamen och hästskötarna man tycker om, de är underbara människor. Jag vill inget annat än att svensk hoppsport ska bli så bra den bara kan. Det här är mitt liv, avslutar han.

Resultat, laghoppningen
Ställning, individuellt

Finalen startar fredag klockan 15.00, svensk tid.

Det kunde nästan inte bli bättre. Fram till sista ryttaren var det trippel svenskt i topp, men med nästan en sekunds marginal puttade schweiziska Janika Sprunger på Bonne Chance CW ner Henrik von Eckermann till andra plats.
– Det var inte min första Grand Prix-seger men min bästa, sa Janika efteråt.
  
– Jag visste att min häst har kapacitet att vinna, även om hon är ung. Och när jag såg att Dermot Lennon var två sekunder snabbare än Henrik visste jag att jag kunde göra det, fortsätter hon.
Tvåan Henrik von Eckermann, som återigen får till ett fantastiskt resultat med Cantinero, var inte förvånad.
– Jag visste att sista ryttaren skulle gå om mig, så jag är väldigt glad över min andraplats.
  
Vilket genombrott för Mordasini
Hon har ridit någon nationshoppning för Sverige i år, men för de flesta svenskar är hon en doldis – dagens trea Charlotte Mordasini som har svensk mamma och en pappa med rötter i såväl Frankrike som Schweiz.
– Det här är fantastiskt och nästan overkligt. Jag har tävlat femstjärnigt förut men aldrig femstjärnig Grand Prix, säger hon efteråt.
  
Hemlighetsfull förbundskapten
För förbundskapten Sylve Söderstrand återstår nu angenäma problem inför EM, som bara är en milstolpe mot nästa års OS.
– Vi hade tolv ryttare som kvalat till Grand Prix, det har aldrig hänt förut.
Något EM-lag vill han inte plocka ut än.
– Det är bara en ryttare som är klar och det är Helena Persson, de andra är inte klara än så ni får vänta.
Trots sitt genombrott är inte Mordasini aktuell för EM.
– Hon var mycket bättre än jag trodde. Hon är professionell i allt hon gör, säger han om henne.
Om Malin Baryard Johnsson och Tornesch, som gjorde en mycket bra insats och kom fyra, säger han så här:
– Hon har varit med i bakhuvudet inför EM. Tornesch har hoppat strålande och den rutin som de har är enormt värdefull.
Med sådana svenska framgångar i Grand Prix som här i Falsterbo känns det som om EM kan bli hur kul som helst.  

Text och foto: Annika Grundberg

Resultat

Jens galopperar in på banan, Lunatic är med på noterna.
  
Avtackningen av Lunatic genomfördes 15 minuter innan Falsterbo Grand Prix, flera av de internationella ryttarna som gick banan stannade upp och applåderade när ekipaget red ärevarvet.
– Han trodde nog att han skulle in och hoppa, det var nästan så att han blev besviken när jag hoppade av, säger Jens.
  
Ryttaren tackade uppfödare, ägare och sin hästskötare för alla framgångar. Lunatic kommer nu att agera läromästare åt ägarens 13-åriga son i både hoppning och dressyr.
  

"Luna" njuter av uppmärksamheten.


Jens tackar sitt team.


Hej då, tack för allt!

Glädje och bus på prisutdelningen.
  
Den perfekta födelsedagspresenten blev ännu en individuell seger och lagseger i Nations Cup för Tinne Vilhelmson Silfvén. Lagmedlemmarna sken som solar på prisutdelningen, kan det vara vårt EM-lag som klev upp på pallen?

Minna Telde och Emilie Nyreröd kunde sitta och titta på när deras lagkamrater säkrade segern. Emilie berättar för Hippson efter ärevarvet att det är lättare att rida ärevarv när man har tävlat samma dag. För att låta Miata bli av med lite energi innan de red in på banan värmde hon upp lite lätt.
– Min häst är inte så förtjust i prisutdelningarna, så det kändes att det fanns lite extra energi i dag.
Hon red in för att ta emot priset med gott självförtroende, den goda formen från tävlingarna på Mallorca håller i sig. Hon har nu visat för landslagsledningen och för sig själv att framgångarna där inte var någon engångsföreteelse.
Minna Telde kände stor glädje över lagets insats, även om hon fortfarande är besviken över sin egen prestation. 
– Med lagryttare som dessa bådar det riktigt gott inför EM, konstaterar hon.
Nu kommer Santana att få ta det lugnare i drygt två veckor, ridas ut i skogen och hopptränas.
– Hoppryttarna kallar det nog inte för hoppträning, men vi skuttar över hinder, skrattar Minna.

Framtidshopp och glädje att tävla i Sverige
Patrik Kittel skyndar från prisutdelningen över till uppvärmningen, hans fru Lyndal ska nämligen rida nästa klass.
Innan han springer iväg hinner han glädjas åt att detta bådar gott inför framtiden, både för honom och Deja men även för det svenska laget.
– Hon är en riktig tävlingshäst, hennes förmåga att fokusera är otrolig, säger Patrik, som även blev tvåa individuellt i klassen.

Anton sträcker på sig i den ökade traven.

Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello, som red till sig den individuella segern i klassen, älskar att tävla på hemmaplan. Under prisutdelningen ropade publiken dessutom ut ett fyrfaldigt leve för Tinne på födelsedagen.
– Det blir lite extra allvarligt på hemmaplan, man vill så gärna visa publiken och vill så himla mycket, menar Tinne.
Helheten stämde i takt med musiken, och hon tycker att det är väldigt bra för det svenska laget att få rida Nations Cup på hemmaplan.


Patrik Kittel och Deja är fokuserade.

Individuell prisutdelning – avslappnade hästar.

Resultat

Text & foto: Annelie Lundkvist