Peder och All In har siktet inställt på medalj.
  
Lagprestationen blev inte alls vad Peder Fredricson hoppats på för svensk del, något som grämer honom. Men nu är det fokus på den kommande individuella finalen – där han har medaljvittring.
  
Text: Annelie Lundkvist
Foto: Tomas Holcbecher
  
Det krävdes att samtliga lagmedlemmar och hästar i laget var på topp i dagens OS-final, det insåg vi när Frankrike inte ens behövde ta in sin sista ryttare. Lagguldet var redan klart för dem när Tyskland och Kanada red omhoppning om bronset.
Under tiden detta pågick kunde de svenska ryttarna träffa media och hästarna fick gå hem till stallet, en delad sjundeplats var inte ens i närheten av medalj.
– Det är klart att vi i laget ville mer än att komma sjua. Men innan vi åkte hit konstaterade vi att nio väldigt bra lag skulle vara på plats, så motståndet skulle vara tufft, säger headcoach Sylve Söderstrand.
Vad säger du om guldet till Frankrike?
– Jag trodde inte att de skulle vinna när vi startade tidigare i veckan. De fick ta in reserven när en häst skadade sig, en häst drabbades av kolik och Penelope föll av i första starten, men det visar hur den här sporten är. Och de är värda guldet.
  
Fokuserar på den individuella finalen
Även Peder Fredricson är besviken över att nationsfinalen inte gick som han och laget hade hoppats. Men om han ser till sin egen prestation är han nöjd med den runda han och All In gjorde.
– Det kändes riktigt bra i dag, faktiskt känns det som att detta var hans bästa runda här i Rio, säger ryttaren.
Solen och värmen är inget som påverkar "Allan" och teamet har haft en bra plan för hur de ska hantera de värsta temperaturerna i Brasilien.
– På de lediga dagarna gäller det att rida relativt sent på kvällen eller tidigt på morgonen. I morgon kommer jag inleda med att titta till Allan, därefter besiktigar vi inför finalklassen och så rider jag honom på eftermiddagen.
Peder höjer sitt team till skyarna – hustrun Lisen är på plats, liksom hästägaren Charlotte från Stuteri Arch. Och i stallet finns hästskötaren Malin Henlöv som hela tiden vakar över All In.
– Du är ingenting utan ditt innersta team. Det är väldigt bra att ha lagkamraterna på plats och vi har god stämning i laget. Men du måste kunna stå på egna ben.
  
Ser inga begränsningar för sig själv
Både innan spelen, och nu under dagarna i Rio, har Peder upprepade gånger kallats för medaljhopp. Han själv har försökt tona ner förväntningarna genom att säga att han tar en dag i taget, men nu börjar han dela med sig av sina förhoppningar.
– Det känns ändå trevligt att folk tjatar om att man är ett medaljhopp. Härligt med press att få göra något stort. Kan du inte se dig själv med medalj har du ingen chans, konstaterar han.
Ser du dig själv med medalj?
– Om vi säger så här, det känns bra, jag känner mig fokuserad och min målsättning är självklar – jag sätter inga begränsningar på mig eller hästen.
  
Sylve lämnar snart gänget
På fredag kommer hela laget, ledare, hästskötare och anhöriga finnas på plats för att heja fram Peder mot medalj. Vi bör dock inte glömma Henrik von Eckermann, som tillsammans med Yajamila har kvalat in till den individuella finalen. För Yajamila är det inte minst en viktig runda för rutinkonto.
– Henrik har inte haft hästen så länge i sitt stall, vad Yajamila har gjort här är helt fantastiskt. Det ser positivt ut inför EM på hemmaplan nästa år, konstaterar Sylve Söderstrand.
När ryttarna går i mål är ditt uppdrag slut, hur känns det?
– Jag har inte tänkt på det ännu, vi är inte färdiga här. Men som du säger, när det är klart är det klart, säger Sylve och tystnar en stund innan han fortsätter:
– Det kommer att kännas tomt och jag kommer sakna det. Jag har otroligt många fina och härliga minnen från alla år. Det är inte bara ryttarna utan även ägarna, teamen och hästskötarna man tycker om, de är underbara människor. Jag vill inget annat än att svensk hoppsport ska bli så bra den bara kan. Det här är mitt liv, avslutar han.

Resultat, laghoppningen
Ställning, individuellt

Finalen startar fredag klockan 15.00, svensk tid.

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.