Rio-kollen - Peder: "Jag förväntade mig inte medalj – men hoppades"

Hippsons OS-bevakning

Här samlar vi all vår bevakning från OS i Rio 2016. Det blir nyheter, intervjuer, bildspel och mycket mer.


AUG
19

Peder: "Jag förväntade mig inte medalj – men hoppades"


Peder Fredricson – hela Sveriges OS-medaljör.
  
Plötsligt tar det slut. Det Peder Fredricson har laddat, tränat och förberett sig för räknas ner till en kamp om sekunder – och sedan är det över. Det är färdigridet på OS i Rio de Janeiro 2016, men med sig hem har Grevlundas stolthet en silvermedalj.
  
Text: Annelie Lundkvist
Foto: Tomas Holcbecher
  
Att rida in på banan handlar om att fokusera, publiken är nästintill knäpptyst när Peder och de andra ryttarna rider över startlinjen i den avslutande omhoppningen. Mycket står på spel, det är inte bara en kamp mot klockan och bommarna utan även stunden då man ska bevisa att man har gjort allt rätt i förberedelserna. För Peder Fredricson stämde allt.
– Det har varit en fantastisk tävling för mig, där allt har suttit. Alla förberedelser, matchningen och
 ridningen har fallit på plats, konstaterar den lättade ryttaren när Hippson pratar med honom.


Fokus och lugn innan silverstarten.
  
Visste att dagen skulle bli en utmaning
Redan när silvermedaljören vaknade i morse visste han att det skulle bli tre rundor för honom och All In. Med facit i hand, efter två omgångar plus omhoppning, stämde magkänslan.
– Jag hade svårt att se att banbyggaren skulle bygga så pass svårt att inte flera av ryttarna och hästarna skulle ta sig vidare, förklarar han.
På frågan om Peder hade några finalnerver i den avslutande omhoppningen svarar han snabbt:
– Man tänker inte så mycket, man gör bara jobbet.
Och som han gjorde jobbet... Hela ridsport-Sverige satt hemma och hejade fram vår silvermedaljör. Sociala medier fullkomligt exploderade när det stod klart att en medalj var säkrad – och Hippson.se behövde extra stöttning av teknikerna för att klara anstormningen av besökare.
   

Sneddar snyggt över oxern i omhoppningen.
  
Familjen stöttade på två kontinenter
På plats i Rio de Janeiro har Peders hustru Lisen Bratt Fredricson funnits under alla tävlingsdagar, precis som Peder stod vid hennes sida och stöttade när hon red OS i London 2012. I Sverige fanns storebror Jens som hyllar brorsans insats i en intervju med Hippson.
Sönerna Carsten, Hjalmar och Bill fick vara hemma på Grevlunda – de tittade på finalen tillsammans med gårdens personal och sin farfar. Ett filmklipp som stallchef Jenny Talinsson har lagt upp visar känslostormen när det står klart att Peder har vunnit silver, missa inte det längst ner i artikeln.
Som en gest för att visa sina söner att han tänker på dem gjorde Peder en "dab" på pallen under prisutdelningen. Något de med all säkerhet uppskattade.
  

Peder satsade allt – och nådde i stort sett hela vägen fram.


Högt över sista hindret i omhoppningen.
  
Guldtaktiken höll nästan hela vägen
Peder hade förmånen att gå ut näst sist i fredagens avslutande omhoppning, något som gjorde att han kunde följa guldmedaljören Nick Skeltons ritt från framridningen.
– Jag såg Nick och försökte rida snabbare, men lyckades inte, säger Peder med ett skratt på presskonferensen innan han fortsätter:
– Jag visste att det skulle bli en snabb omhoppning, eftersom vi var många som ville rida för guldet.
Trots att sex ryttare av yttersta världsklass gick in i den avslutande medaljkampen var det inte alla som lyckades hålla nerverna i styr. Kent Farrington från USA har sett ut som säkerheten själv med sin Voueyr, men i omhoppningen föll första hindret. Även Steve Guerdat, som ville försvara OS-guldet från London, fick en oväntad rivning med Nino des Buissonnets.
Förväntade du dig medalj?
– Jag vet att jag sitter på en väldigt bra häst. Så jag förväntade mig inte – men jag hoppades på det, säger Peder.
    

Peder och "Allan" på väg in till prisutdelningen med hästskötaren Malin Henlöv.


Tummen upp, Peder!


Medaljtrion på prisutdelningen – Peder, Nick och Eric.
  
Skadedrabbad segrare
Segern gick till Nick Skelton, Storbritannien, och hans fantastiska Big Star. För både ryttaren och hästen har karriären varit skadedrabbad. Den 58-åriga legendaren har bland annat kronisk smärta i ryggen, detta efter att ha brutit nacken två gånger. Och vänster höft är förstärkt med metallplattor. Han berömmer sin fina häst med följande ord:
– I dag var Big Star fantastisk, men han har känts lite ringrostig. Senaste gången vi vann något stort var Aachens Grand Prix 2013. Han skadade sig under tävlingarna i Dublin och det har tagit oss två år att få honom tillbaka till toppen.
Nick tvekar dock inte en sekund när någon frågar om det har varit värt det.
– Jag visste alltid att han skulle kunna vinna igen. Han vill – och har alla möjligheterna att göra det. För mig är han den bästa hästen som finns.
  
Nervös avslutning på finalen
För Skelton blev det riktigt nervpirrande att gå in först i omhoppningen och sedan vänta för att se om någon ryttare skulle vara snabbare än honom. 
– Väntan på resultatet var det jobbigaste med hela OS, berättar han, och förklarar att den dagen Big Star pensioneras från tävlandet är den dag han själv slutar.
Bronsmedaljören Eric Lamaze säger att hans Fine Lady 5 har hoppat strålande och att han inte kan klaga på något i deras gemensamma prestation. Rivningen på sista hindret i omhoppningen kostade honom visserligen guldet, men gav honom en bronsmedalj.
– Det är historiskt. Många glömmer bort en GP-seger, jag har bland annat vunnit Aachen och Spruce Meadows. Men något folk alltid minns är en OS-medalj. Den stannar kvar för alltid, konstaterar han.

Resultat


Med medaljen framför de olympiska ringarna. Foto: Jenny Abrahamsson
  
Så här såg det ut hemma på Grevlundagården när Peders silvermedalj säkrades:

🇸🇪🏅🏆 Vi älskar er @pederfredricson @malinhenlov @lisenbrattfredricson och Alla. ❤️

Ett filmklipp publicerat av Jenny Talinsson (@jennytalinsson)


Läst 61215 ggr


Fler inlägg

JUL
12

Fantastisk avslutning i Falsterbo


Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Det kunde nästan inte bli bättre. Fram till sista ryttaren var det trippel svenskt i topp, men med nästan en sekunds marginal puttade schweiziska Janika Sprunger på Bonne Chance CW ner Henrik von Eckermann till andra plats.
– Det var inte min första Grand Prix-seger men min bästa, sa Janika efteråt.
  
– Jag visste att min häst har kapacitet att vinna, även om hon är ung. Och när jag såg att Dermot Lennon var två sekunder snabbare än Henrik visste jag att jag kunde göra det, fortsätter hon.
Tvåan Henrik von Eckermann, som återigen får till ett fantastiskt resultat med Cantinero, var inte förvånad.
– Jag visste att sista ryttaren skulle gå om mig, så jag är väldigt glad över min andraplats.
  
Vilket genombrott för Mordasini
Hon har ridit någon nationshoppning för Sverige i år, men för de flesta svenskar är hon en doldis – dagens trea Charlotte Mordasini som har svensk mamma och en pappa med rötter i såväl Frankrike som Schweiz.
– Det här är fantastiskt och nästan overkligt. Jag har tävlat femstjärnigt förut men aldrig femstjärnig Grand Prix, säger hon efteråt.
  
Hemlighetsfull förbundskapten
För förbundskapten Sylve Söderstrand återstår nu angenäma problem inför EM, som bara är en milstolpe mot nästa års OS.
– Vi hade tolv ryttare som kvalat till Grand Prix, det har aldrig hänt förut.
Något EM-lag vill han inte plocka ut än.
– Det är bara en ryttare som är klar och det är Helena Persson, de andra är inte klara än så ni får vänta.
Trots sitt genombrott är inte Mordasini aktuell för EM.
– Hon var mycket bättre än jag trodde. Hon är professionell i allt hon gör, säger han om henne.
Om Malin Baryard Johnsson och Tornesch, som gjorde en mycket bra insats och kom fyra, säger han så här:
– Hon har varit med i bakhuvudet inför EM. Tornesch har hoppat strålande och den rutin som de har är enormt värdefull.
Med sådana svenska framgångar i Grand Prix som här i Falsterbo känns det som om EM kan bli hur kul som helst.  

Text och foto: Annika Grundberg

Resultat


Läst 59875 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
12

Tack för allt, Lunatic!



Jens galopperar in på banan, Lunatic är med på noterna.
  
Avtackningen av Lunatic genomfördes 15 minuter innan Falsterbo Grand Prix, flera av de internationella ryttarna som gick banan stannade upp och applåderade när ekipaget red ärevarvet.
– Han trodde nog att han skulle in och hoppa, det var nästan så att han blev besviken när jag hoppade av, säger Jens.
  
Ryttaren tackade uppfödare, ägare och sin hästskötare för alla framgångar. Lunatic kommer nu att agera läromästare åt ägarens 13-åriga son i både hoppning och dressyr.
  







"Luna" njuter av uppmärksamheten.


Jens tackar sitt team.


Hej då, tack för allt!


Läst 62140 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
12

Svensk storseger i Nations Cup



Glädje och bus på prisutdelningen.
  
Den perfekta födelsedagspresenten blev ännu en individuell seger och lagseger i Nations Cup för Tinne Vilhelmson Silfvén. Lagmedlemmarna sken som solar på prisutdelningen, kan det vara vårt EM-lag som klev upp på pallen?

Minna Telde och Emilie Nyreröd kunde sitta och titta på när deras lagkamrater säkrade segern. Emilie berättar för Hippson efter ärevarvet att det är lättare att rida ärevarv när man har tävlat samma dag. För att låta Miata bli av med lite energi innan de red in på banan värmde hon upp lite lätt.
– Min häst är inte så förtjust i prisutdelningarna, så det kändes att det fanns lite extra energi i dag.
Hon red in för att ta emot priset med gott självförtroende, den goda formen från tävlingarna på Mallorca håller i sig. Hon har nu visat för landslagsledningen och för sig själv att framgångarna där inte var någon engångsföreteelse.
Minna Telde kände stor glädje över lagets insats, även om hon fortfarande är besviken över sin egen prestation. 
– Med lagryttare som dessa bådar det riktigt gott inför EM, konstaterar hon.
Nu kommer Santana att få ta det lugnare i drygt två veckor, ridas ut i skogen och hopptränas.
– Hoppryttarna kallar det nog inte för hoppträning, men vi skuttar över hinder, skrattar Minna.

Framtidshopp och glädje att tävla i Sverige
Patrik Kittel
skyndar från prisutdelningen över till uppvärmningen, hans fru Lyndal ska nämligen rida nästa klass.
Innan han springer iväg hinner han glädjas åt att detta bådar gott inför framtiden, både för honom och Deja men även för det svenska laget.
– Hon är en riktig tävlingshäst, hennes förmåga att fokusera är otrolig, säger Patrik, som även blev tvåa individuellt i klassen.


Anton sträcker på sig i den ökade traven.

Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello, som red till sig den individuella segern i klassen, älskar att tävla på hemmaplan. Under prisutdelningen ropade publiken dessutom ut ett fyrfaldigt leve för Tinne på födelsedagen.
– Det blir lite extra allvarligt på hemmaplan, man vill så gärna visa publiken och vill så himla mycket, menar Tinne.
Helheten stämde i takt med musiken, och hon tycker att det är väldigt bra för det svenska laget att få rida Nations Cup på hemmaplan.


Patrik Kittel och Deja är fokuserade.


Individuell prisutdelning – avslappnade hästar.

Resultat


Text & foto: Annelie Lundkvist


Läst 63285 ggr Kommentarer Kommentera






Annelies senaste




Aktuella samarbeten

Ridsportens Innovationer
Hållbara ryttare
Patrik Kittel Dressage Tour

Senaste numret

Hippson nr 1
Special: Bli bäst på helheten. I årets första nummer djupdyker vi i Pether Marknes vinnande system. Tidningen innehåller även unika planeringsmallar för häståret.
Läs mer om innehållet

Dessutom:

  • Rid din häst med takt och schuvung
  • John Hickey tömkör över hinder
  • Rakriktad häst rör sig balanserat
  • Planera ditt foderår
  • Så lägger du ett sårbandage 
  • Fyra dagliga stretchövningar
  • Professorn om träningsfria perioder
  • Tips för ett systematiserat hingstval

Och mycket, mycket mer...

Bli prenumerant!
Tecknar du en prenumeration skickar vi specialnumret till dig direkt, utan extra kostnad. Därefter får du ytterligare sex utgåvor. Allt som allt sparar du 198 kronor jämfört med lösnummerpris.

Till erbjudandet




Galleriet på Hippson Market