Peder Fredricson – hela Sveriges OS-medaljör.
  
Plötsligt tar det slut. Det Peder Fredricson har laddat, tränat och förberett sig för räknas ner till en kamp om sekunder – och sedan är det över. Det är färdigridet på OS i Rio de Janeiro 2016, men med sig hem har Grevlundas stolthet en silvermedalj.
  
Text: Annelie Lundkvist
Foto: Tomas Holcbecher
  
Att rida in på banan handlar om att fokusera, publiken är nästintill knäpptyst när Peder och de andra ryttarna rider över startlinjen i den avslutande omhoppningen. Mycket står på spel, det är inte bara en kamp mot klockan och bommarna utan även stunden då man ska bevisa att man har gjort allt rätt i förberedelserna. För Peder Fredricson stämde allt.
– Det har varit en fantastisk tävling för mig, där allt har suttit. Alla förberedelser, matchningen och ridningen har fallit på plats, konstaterar den lättade ryttaren när Hippson pratar med honom.


Fokus och lugn innan silverstarten.
  
Visste att dagen skulle bli en utmaning
Redan när silvermedaljören vaknade i morse visste han att det skulle bli tre rundor för honom och All In. Med facit i hand, efter två omgångar plus omhoppning, stämde magkänslan.
– Jag hade svårt att se att banbyggaren skulle bygga så pass svårt att inte flera av ryttarna och hästarna skulle ta sig vidare, förklarar han.
På frågan om Peder hade några finalnerver i den avslutande omhoppningen svarar han snabbt:
– Man tänker inte så mycket, man gör bara jobbet.
Och som han gjorde jobbet... Hela ridsport-Sverige satt hemma och hejade fram vår silvermedaljör. Sociala medier fullkomligt exploderade när det stod klart att en medalj var säkrad – och Hippson.se behövde extra stöttning av teknikerna för att klara anstormningen av besökare.
   

Sneddar snyggt över oxern i omhoppningen.
  
Familjen stöttade på två kontinenter
På plats i Rio de Janeiro har Peders hustru Lisen Bratt Fredricson funnits under alla tävlingsdagar, precis som Peder stod vid hennes sida och stöttade när hon red OS i London 2012. I Sverige fanns storebror Jens som hyllar brorsans insats i en intervju med Hippson.
Sönerna Carsten, Hjalmar och Bill fick vara hemma på Grevlunda – de tittade på finalen tillsammans med gårdens personal och sin farfar. Ett filmklipp som stallchef Jenny Talinsson har lagt upp visar känslostormen när det står klart att Peder har vunnit silver, missa inte det längst ner i artikeln.
Som en gest för att visa sina söner att han tänker på dem gjorde Peder en "dab" på pallen under prisutdelningen. Något de med all säkerhet uppskattade.
  

Peder satsade allt – och nådde i stort sett hela vägen fram.


Högt över sista hindret i omhoppningen.
  
Guldtaktiken höll nästan hela vägen
Peder hade förmånen att gå ut näst sist i fredagens avslutande omhoppning, något som gjorde att han kunde följa guldmedaljören Nick Skeltons ritt från framridningen.
– Jag såg Nick och försökte rida snabbare, men lyckades inte, säger Peder med ett skratt på presskonferensen innan han fortsätter:
– Jag visste att det skulle bli en snabb omhoppning, eftersom vi var många som ville rida för guldet.
Trots att sex ryttare av yttersta världsklass gick in i den avslutande medaljkampen var det inte alla som lyckades hålla nerverna i styr. Kent Farrington från USA har sett ut som säkerheten själv med sin Voueyr, men i omhoppningen föll första hindret. Även Steve Guerdat, som ville försvara OS-guldet från London, fick en oväntad rivning med Nino des Buissonnets.
Förväntade du dig medalj?
– Jag vet att jag sitter på en väldigt bra häst. Så jag förväntade mig inte – men jag hoppades på det, säger Peder.
    

Peder och "Allan" på väg in till prisutdelningen med hästskötaren Malin Henlöv.


Tummen upp, Peder!

Medaljtrion på prisutdelningen – Peder, Nick och Eric.
  
Skadedrabbad segrare
Segern gick till Nick Skelton, Storbritannien, och hans fantastiska Big Star. För både ryttaren och hästen har karriären varit skadedrabbad. Den 58-åriga legendaren har bland annat kronisk smärta i ryggen, detta efter att ha brutit nacken två gånger. Och vänster höft är förstärkt med metallplattor. Han berömmer sin fina häst med följande ord:
– I dag var Big Star fantastisk, men han har känts lite ringrostig. Senaste gången vi vann något stort var Aachens Grand Prix 2013. Han skadade sig under tävlingarna i Dublin och det har tagit oss två år att få honom tillbaka till toppen.
Nick tvekar dock inte en sekund när någon frågar om det har varit värt det.
– Jag visste alltid att han skulle kunna vinna igen. Han vill – och har alla möjligheterna att göra det. För mig är han den bästa hästen som finns.
  
Nervös avslutning på finalen
För Skelton blev det riktigt nervpirrande att gå in först i omhoppningen och sedan vänta för att se om någon ryttare skulle vara snabbare än honom. 
– Väntan på resultatet var det jobbigaste med hela OS, berättar han, och förklarar att den dagen Big Star pensioneras från tävlandet är den dag han själv slutar.
Bronsmedaljören Eric Lamaze säger att hans Fine Lady 5 har hoppat strålande och att han inte kan klaga på något i deras gemensamma prestation. Rivningen på sista hindret i omhoppningen kostade honom visserligen guldet, men gav honom en bronsmedalj.
– Det är historiskt. Många glömmer bort en GP-seger, jag har bland annat vunnit Aachen och Spruce Meadows. Men något folk alltid minns är en OS-medalj. Den stannar kvar för alltid, konstaterar han.

Resultat

Med medaljen framför de olympiska ringarna. Foto: Jenny Abrahamsson
  
Så här såg det ut hemma på Grevlundagården när Peders silvermedalj säkrades:

🇸🇪🏅🏆 Vi älskar er @pederfredricson @malinhenlov @lisenbrattfredricson och Alla. ❤️

Ett filmklipp publicerat av Jenny Talinsson (@jennytalinsson) Aug 19, 2016 kl. 11:04 PDT

I söndags avlutades Falsterbo Horse Show och med svenska ögon sett gjordes det på bästa möjliga sätt - Jens Fredricson vann Falsterbo Grand Prix. I vanlig ordning var så klart hela veckan full av höjdpunkter. Nu avslutar vi årets bevakning med att blicka tillbaka i ett blidspel.
 
Foto: Ida Röök 

Hippsons husbloggare My Almqvist är hästskötare hos Jens Fredricson och har arbetat i tre år med Lunatic. Här intervjuas hon av Falsterbo Horse Show efter dagens Grand Prix-vinst - och hon är så klart väldigt glad.
  
 

–  Jag hade det på känn. Jag har mått så bra och varit så stark mentalt, allt har stämt till 100 procent. 

Så säger Jens Fredricson om vinsten i Falsterbo Grand Prix. Nyckeln till framgången ligger i bra planering – och en otroligt stark känsla att segern var på gång.

Jens Fredricson var som enda svensk med till den andra omgången i Longines Falsterbo Grand Prix. Lunatic hoppade helt fantastiskt i den första rundan, där banan bjöd på en hel del klurigheter. Inte minst var det den sista distansen som ställde till det för en mängd ryttare. Många var felfria fram till den allra sista, gigantiska oxern – Angelica Augustsson och Livello till exempel.

Jens Fredricson fick en skämtsam smocka av tvåan Marcus Ehning när de stod på podiet under prisutdelningen, i dag var inte den legendariske tysken oslagbar.

– Efter Marcus omhoppning sa alla att ”det där går inte att slå”. Men det gjorde det, vilken fantastisk avslutning, säger förbundskapten Sylve Söderstrand, märkbart nöjd med hur Falsterbo-veckan slutade.

Lunatic var perfekt

Jens själv säger att känslan var 100 procent rätt.

– Det smittar av sig på Lunatic. Han känner mig utan och innan den hästen. Det finns ingen som honom, han passar mig som handen i handsken. Lunatic har ett ben här och ett ben där när han hoppar, men han vet vad som krävs för att ta sig över, och så gör han det.

I dag stämde hans plan hela vägen fram.

– Jag trimmade med hjälp av Henk Nooren i morse och då var Lunatic bara helt perfekt. Han kändes hur fin som helst.

Jens framhåller att det är just coachningen vid sidan av som gjorde att det gick så bra.

– På en sådan här tävling har jag stöttning av Sylve, Henk och många andra som jag kan bolla tankar och idéer med. Jag valde exempelvis att gå på åtta språng fram till den sista kombinationen i första rundan, det var inte många som löste det så. Hade jag gjort annorlunda hade jag kanske haft nedslag, säger han.

Full fart framåt

I omhoppningen kände han inför näst sista språnget att han var tvungen att gasa ännu mer. Mellan näst sista och sista hindret gav han och Lunatic därför allt.

– Jag hade en stor fördel av att gå ut sist i omhoppningen. Hade Marcus varit sist hade han ridit snabbare. Men jag släppte på helt efter sista hindret, det var bara full fart som gällde. Lunatic är som en liten kanin, han bara landar och sätter fart. Han är inte heller lika lång tid i luften, i och med att han är så snabb i språnget.

Landslaget i hoppning har på senare tid tagit hjälp av en mental coach.

– Jag träffade henne i torsdags. Hon kom in i stallet och frågade hur jag mådde. Jag svarade ”bra”. ”Jag ser det, du kommer att vinna”, sade hon då. Hon såg exakt på mig hur stark jag var mentalt, säger Jens. 

Jens Fredricson borde nu vara självskriven i EM-laget. Tillsammans med Sylve skulle saken diskuteras under söndagskvällen.

– Vi ger besked nästa vecka, säger förbundskaptenen.

Text och foto: Ida Röök

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN PÅ SIDAN!