Rio-kollen - Peder: "Jag förväntade mig inte medalj – men hoppades"

Hippsons OS-bevakning

Här samlar vi all vår bevakning från OS i Rio 2016. Det blir nyheter, intervjuer, bildspel och mycket mer.


AUG
19

Peder: "Jag förväntade mig inte medalj – men hoppades"


Peder Fredricson – hela Sveriges OS-medaljör.
  
Plötsligt tar det slut. Det Peder Fredricson har laddat, tränat och förberett sig för räknas ner till en kamp om sekunder – och sedan är det över. Det är färdigridet på OS i Rio de Janeiro 2016, men med sig hem har Grevlundas stolthet en silvermedalj.
  
Text: Annelie Lundkvist
Foto: Tomas Holcbecher
  
Att rida in på banan handlar om att fokusera, publiken är nästintill knäpptyst när Peder och de andra ryttarna rider över startlinjen i den avslutande omhoppningen. Mycket står på spel, det är inte bara en kamp mot klockan och bommarna utan även stunden då man ska bevisa att man har gjort allt rätt i förberedelserna. För Peder Fredricson stämde allt.
– Det har varit en fantastisk tävling för mig, där allt har suttit. Alla förberedelser, matchningen och
 ridningen har fallit på plats, konstaterar den lättade ryttaren när Hippson pratar med honom.


Fokus och lugn innan silverstarten.
  
Visste att dagen skulle bli en utmaning
Redan när silvermedaljören vaknade i morse visste han att det skulle bli tre rundor för honom och All In. Med facit i hand, efter två omgångar plus omhoppning, stämde magkänslan.
– Jag hade svårt att se att banbyggaren skulle bygga så pass svårt att inte flera av ryttarna och hästarna skulle ta sig vidare, förklarar han.
På frågan om Peder hade några finalnerver i den avslutande omhoppningen svarar han snabbt:
– Man tänker inte så mycket, man gör bara jobbet.
Och som han gjorde jobbet... Hela ridsport-Sverige satt hemma och hejade fram vår silvermedaljör. Sociala medier fullkomligt exploderade när det stod klart att en medalj var säkrad – och Hippson.se behövde extra stöttning av teknikerna för att klara anstormningen av besökare.
   

Sneddar snyggt över oxern i omhoppningen.
  
Familjen stöttade på två kontinenter
På plats i Rio de Janeiro har Peders hustru Lisen Bratt Fredricson funnits under alla tävlingsdagar, precis som Peder stod vid hennes sida och stöttade när hon red OS i London 2012. I Sverige fanns storebror Jens som hyllar brorsans insats i en intervju med Hippson.
Sönerna Carsten, Hjalmar och Bill fick vara hemma på Grevlunda – de tittade på finalen tillsammans med gårdens personal och sin farfar. Ett filmklipp som stallchef Jenny Talinsson har lagt upp visar känslostormen när det står klart att Peder har vunnit silver, missa inte det längst ner i artikeln.
Som en gest för att visa sina söner att han tänker på dem gjorde Peder en "dab" på pallen under prisutdelningen. Något de med all säkerhet uppskattade.
  

Peder satsade allt – och nådde i stort sett hela vägen fram.


Högt över sista hindret i omhoppningen.
  
Guldtaktiken höll nästan hela vägen
Peder hade förmånen att gå ut näst sist i fredagens avslutande omhoppning, något som gjorde att han kunde följa guldmedaljören Nick Skeltons ritt från framridningen.
– Jag såg Nick och försökte rida snabbare, men lyckades inte, säger Peder med ett skratt på presskonferensen innan han fortsätter:
– Jag visste att det skulle bli en snabb omhoppning, eftersom vi var många som ville rida för guldet.
Trots att sex ryttare av yttersta världsklass gick in i den avslutande medaljkampen var det inte alla som lyckades hålla nerverna i styr. Kent Farrington från USA har sett ut som säkerheten själv med sin Voueyr, men i omhoppningen föll första hindret. Även Steve Guerdat, som ville försvara OS-guldet från London, fick en oväntad rivning med Nino des Buissonnets.
Förväntade du dig medalj?
– Jag vet att jag sitter på en väldigt bra häst. Så jag förväntade mig inte – men jag hoppades på det, säger Peder.
    

Peder och "Allan" på väg in till prisutdelningen med hästskötaren Malin Henlöv.


Tummen upp, Peder!


Medaljtrion på prisutdelningen – Peder, Nick och Eric.
  
Skadedrabbad segrare
Segern gick till Nick Skelton, Storbritannien, och hans fantastiska Big Star. För både ryttaren och hästen har karriären varit skadedrabbad. Den 58-åriga legendaren har bland annat kronisk smärta i ryggen, detta efter att ha brutit nacken två gånger. Och vänster höft är förstärkt med metallplattor. Han berömmer sin fina häst med följande ord:
– I dag var Big Star fantastisk, men han har känts lite ringrostig. Senaste gången vi vann något stort var Aachens Grand Prix 2013. Han skadade sig under tävlingarna i Dublin och det har tagit oss två år att få honom tillbaka till toppen.
Nick tvekar dock inte en sekund när någon frågar om det har varit värt det.
– Jag visste alltid att han skulle kunna vinna igen. Han vill – och har alla möjligheterna att göra det. För mig är han den bästa hästen som finns.
  
Nervös avslutning på finalen
För Skelton blev det riktigt nervpirrande att gå in först i omhoppningen och sedan vänta för att se om någon ryttare skulle vara snabbare än honom. 
– Väntan på resultatet var det jobbigaste med hela OS, berättar han, och förklarar att den dagen Big Star pensioneras från tävlandet är den dag han själv slutar.
Bronsmedaljören Eric Lamaze säger att hans Fine Lady 5 har hoppat strålande och att han inte kan klaga på något i deras gemensamma prestation. Rivningen på sista hindret i omhoppningen kostade honom visserligen guldet, men gav honom en bronsmedalj.
– Det är historiskt. Många glömmer bort en GP-seger, jag har bland annat vunnit Aachen och Spruce Meadows. Men något folk alltid minns är en OS-medalj. Den stannar kvar för alltid, konstaterar han.

Resultat


Med medaljen framför de olympiska ringarna. Foto: Jenny Abrahamsson
  
Så här såg det ut hemma på Grevlundagården när Peders silvermedalj säkrades:

🇸🇪🏅🏆 Vi älskar er @pederfredricson @malinhenlov @lisenbrattfredricson och Alla. ❤️

Ett filmklipp publicerat av Jenny Talinsson (@jennytalinsson)


Läst 61737 ggr


Fler inlägg

AUG
10

Bildspel: Hej då, London!


Klicka på en bild för att starta bildspelet.

 
I det här bildspelet - med 43 foton - försöker vi sammanfatta de gångna veckornas olympiska spel i Greenwich Park, London. OS har verkligen bjudit på dramatik, tårar och skratt. Tack alla läsare för att ni har varit med oss!
 
Foto: Tomas Holcbecher, Anki Yngve & FEI


Läst 225222 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
10

De vann Dressyrduellen och OS-souvenirerna





Vi fick in 284 svar i Dressyrduellen inför gårdagens kürfinal. Hälften försvann redan på första duellen som var mellan Charlotte Dujardin och Adelinde Cornelissen. Över 80 procent hade Carl Hester som vinnare över Helen Langehanenberg, men med sin fjärdeplats drog Helen det längsta strået. Att sedan dessutom Tinne Vilhelmson Silfvén slog Patrik Kittel gjorde att det enbart var nio stycken som hade alla rätt.
   
Av de nio vinner Sara Hallström från Bålsta och Jessika Ung från Rabbalshede var sin OS-souvenir. Stort grattis till er! Vinsterna kommer på posten under nästa vecka.


Läst 224446 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
09

Bo Jenås dressyranalys: ”Felen kostar”



Bo Jenå med sina finalryttare Tinne Vilhelmson Silfvén och Patrik Kittel.
  
Förbundskapten Bo Jenå är ganska nöjd med OS för dressyrens räkning. Tyvärr gjorde utgångsläget efter första dagen, då Santana blev skrämd av kameror och de andra ekipagen fick en del missar, att det var svårt för svenskarna att rida upp sig hur mycket som helst.
- Felen kostar. Ingen av ryttarna har gjort några stora saker, men marginalerna är väldigt små, säger han.
  
Kanske är det den där sista jämnheten som saknas.
- Jag skulle vilja att vi kom in första dagen och red på samma sätt som vi gör den sista. Då skulle det kunna bli riktigt bra, menar Bo. 
Något han inte är så förtjust i är det upplägg som har varit på OS, där dressyrryttarna har haft ett minst tre dagar långt uppehåll mellan de två första klasserna. 
- Det gynnar varken häst eller ryttare tycker jag, båda måste ladda om.
Däremot tycker han att arrangemanget på plats har varit fantastiskt, med bra service och god mat. 
- Nu ska vi träffas och utvärdera framåt. I morgon är första dagen på vägen mot OS i Rio!
  
Mycket händer i sporten
Bo Jenå poängterar att väldigt mycket har hänt på dressyrsidan under de senaste två åren, sedan Totilas stora genombrott. Nya ekipage dyker upp hela tiden och det gäller att hänga med.
Är det aveln eller ridningen som har blivit bättre?
- Jag tror att det är både och. Sedan gynnar det verkligen sporten att det inte är samma ryttare och samma länder som står på prispallen hela tiden, så var det ju ett tag. Det blir tävling på riktigt och mer spännande för alla. 
Tidigare i dag sa Patrik Kittel att man nästan automatiskt får lägre poäng om man startar tidigt i en klass. Vad säger du som domare om det?
- Det går att få bra poäng även om man startar tidigt, men tyvärr är det svårare. Ligger man högt på rankingen och har kämpat sig dit, då dras man i den högre gruppen. Domarna är inte mer än människor, de vill inte råka döma för högt i början så att det blir problem sedan. Jag försvarar dem inte, men det är mänskligt att hålla igen på de alla första ryttarna i ett sådant här startfält.
  
Text: Anki Yngve


Läst 227005 ggr Kommentarer Kommentera






Annelies senaste