17 augusti 2016, 20:18
Roger-Yves Bost: ”Jag visste inte att jag red för guld”
Samlade medaljörer på podiet i Rio. Foto: Jenny Abrahamsson
Det är ett gäng glada ryttare som möter pressen efter prisutdelningen i Rio. Men det var inte tydligt för alla ryttare i det franska laget att en guldmedalj höll på att säkras – ”Bosty” blev glatt överraskad.
Text: Annelie Lundkvist/Jenny Abrahamsson
Franska laget har minst sagt haft en tuff vecka, som började med att Simon Delestres Ryan skadade sig i boxen inte långt efter ankomst till Rio. Kort därefter drabbades Penelope Leprevosts häst Flora de Mariposa av en mildare kolik och fick snabbt hjälp av det veterinära teamet på plats. Drygt 60 liter vätska fick man i hästen, som stod över lördagens träningshoppning. Väl i söndagens första klass snubblade hon efter ett hinder, Penelope föll handlöst i backen.
– Vi hade en tuff start på veckan, men jag tror att det fick oss att kämpa ännu mer. Vi trodde verkligen inte att vi skulle kunna ta medalj då, framför allt inte guld, säger Kevin Staut.
Han lägger till att han är stolt över att vara fransk, ryttare och guldmedaljör.
Fransk guldglädje! Foto: Tomas Holcbecher
Fokuserade på hästen – utan press
En av Frankrikes mest rutinerade ryttare och guldmedaljören från EM i Herning 2013, Roger-Yves Bost, får frågan om han kände press på sig när han red in på banan. En felfri ritt kunde ju säkra medaljen redan efter tre lagryttare.
– Nej, jag kände ingen press, för jag visste inte hur vi låg till. Jag red in på banan och gjorde mitt jobb, sen kom de och berättade för mig att medaljen var säkrad, förklarar han.
Kevin Staut flikar in att ingen hann springa till "Bosty" och berätta att medaljchansen fanns, innan han travade in på banan.
– Jag fokuserade på min häst och min ridning, inte på hur vi låg till i laget, konstaterar Bost.
Tyskarna kämpade sig till en bronsmedalj. Foto: Tomas Holcbecher
Tyskland kände däremot press
Det var dock inte alla ryttare som red utan press. När Ludger Beerbaum travade in på banan med Casello visste han att en rivning inte var aktuell, inte heller ett tidsfel.
– Men det går inte att tänka på det när man rider. Man får fokusera på sin prestation i stället, förklarar han.
Att de gick in i klassen med lagguld i sikte, och sedan fick hoppa om bronset, var självklart lite av en berg- och dalbana. Men Ludger påpekar att så var det för många ryttare.
– För sporten vill vi ha en berg- och dalbana, det är bättre för publiken. Vi behöver fyra ryttare i varje lag och tycker inte att det i framtiden ska ändras till tre, avslutar han.
För Meredith Michaels-Beerbaum har det verkligen varit en tävling hon sent kommer att glömma. Hon åkte till OS som reserv, togs in i laget i sista stund när Marcus Ehnings häst skadade sig och fick uppleva härliga rundor på sina fina skimmel.
– Fibonnaci har hoppat otroligt och nedslaget på sista hindret i första rundan var en stor besvikelse. Jag förväntade mig inte det och hade nog lite för stort självförtroende. Det har varit en fantastisk laginsats i dag.
Två OS-debutanter hjälpte till att fixa silver för USA.
Foto: Tomas Holcbecher
Team USA fick klara sig med tre ryttare
Inför lagfinalen fick silverlaget klara sig utan en av sina viktigaste lagryttare. Elizabeth ”Beezie” Madden fick stryka sin Cortes ’C’ efter att han skadat sig i tisdagens hoppning.
– Vi hade inte riktigt något val, Beezie är vårt ankare. Vi kände att vi hade ett bra lag, bra hästar och banan passade oss. Vi och våra hästar gjorde så gott vi kunde, det är nyckeln, säger McLain Ward.
För Lucy Davis och hennes Barron blev det en härlig debut i OS-sammanhang.
– Det är något riktigt speciellt att få vara med i ett lag som detta. Och även om det också är Kents första OS var det en cool upplevelse för mig att få gå in efter honom, samt innan dessa rutinerade ryttare, säger hon.
ANNONS:
ANNONS: