Rio-kollen - Roger-Yves Bost: ”Jag visste inte att jag red för guld”

Hippsons OS-bevakning

Här samlar vi all vår bevakning från OS i Rio 2016. Det blir nyheter, intervjuer, bildspel och mycket mer.


AUG
17
2016

Roger-Yves Bost: ”Jag visste inte att jag red för guld”


Samlade medaljörer på podiet i Rio. Foto: Jenny Abrahamsson
   
Det är ett gäng glada ryttare som möter pressen efter prisutdelningen i Rio. Men det var inte tydligt för alla ryttare i det franska laget att en guldmedalj höll på att säkras – ”Bosty” blev glatt överraskad.
  
Text: Annelie Lundkvist/Jenny Abrahamsson
  
Franska laget har minst sagt haft en tuff vecka, som började med att Simon Delestres Ryan skadade sig i boxen inte långt efter ankomst till Rio. Kort därefter drabbades Penelope Leprevosts häst Flora de Mariposa av en mildare kolik och fick snabbt hjälp av det veterinära teamet på plats. Drygt 60 liter vätska fick man i hästen, som stod över lördagens träningshoppning. Väl i söndagens första klass snubblade hon efter ett hinder, Penelope föll handlöst i backen.
– Vi hade en tuff start på veckan, men jag tror att det fick oss att kämpa ännu mer. Vi trodde verkligen inte att vi skulle kunna ta medalj då, framför allt inte guld, säger Kevin Staut.
Han lägger till att han är stolt över att vara fransk, ryttare och guldmedaljör.
  


Fransk guldglädje! Foto: Tomas Holcbecher
  
Fokuserade på hästen – utan press
En av Frankrikes mest rutinerade ryttare och guldmedaljören från EM i Herning 2013, Roger-Yves Bost, får frågan om han kände press på sig när han red in på banan. En felfri ritt kunde ju säkra medaljen redan efter tre lagryttare.
– Nej, jag kände ingen press, för jag visste inte hur vi låg till. Jag red in på banan och gjorde mitt jobb, sen kom de och berättade för mig att medaljen var säkrad, förklarar han.
Kevin Staut flikar in att ingen hann springa till "Bosty" och berätta att medaljchansen fanns, innan han travade in på banan.
– Jag fokuserade på min häst och min ridning, inte på hur vi låg till i laget, konstaterar Bost.
  


Tyskarna kämpade sig till en bronsmedalj. Foto: Tomas Holcbecher
  
Tyskland kände däremot press
Det var dock inte alla ryttare som red utan press. När Ludger Beerbaum travade in på banan med Casello visste han att en rivning inte var aktuell, inte heller ett tidsfel.
– Men det går inte att tänka på det när man rider. Man får fokusera på sin prestation i stället, förklarar han.
Att de gick in i klassen med lagguld i sikte, och sedan fick hoppa om bronset, var självklart lite av en berg- och dalbana. Men Ludger påpekar att så var det för många ryttare.
– För sporten vill vi ha en berg- och dalbana, det är bättre för publiken. Vi behöver fyra ryttare i varje lag och tycker inte att det i framtiden ska ändras till tre, avslutar han.
För Meredith Michaels-Beerbaum har det verkligen varit en tävling hon sent kommer att glömma. Hon åkte till OS som reserv, togs in i laget i sista stund när Marcus Ehnings häst skadade sig och fick uppleva härliga rundor på sina fina skimmel.
– Fibonnaci har hoppat otroligt och nedslaget på sista hindret i första rundan var en stor besvikelse. Jag förväntade mig inte det och hade nog lite för stort självförtroende. Det har varit en fantastisk laginsats i dag.
  


Två OS-debutanter hjälpte till att fixa silver för USA.
 
Foto: Tomas Holcbecher
  
Team USA fick klara sig med tre ryttare
Inför lagfinalen fick silverlaget klara sig utan en av sina viktigaste lagryttare. Elizabeth ”Beezie” Madden fick stryka sin Cortes ’C’ efter att han skadat sig i tisdagens hoppning.
– Vi hade inte riktigt något val, Beezie är vårt ankare. Vi kände att vi hade ett bra lag, bra hästar och banan passade oss. Vi och våra hästar gjorde så gott vi kunde, det är nyckeln, säger McLain Ward.
För Lucy Davis och hennes Barron blev det en härlig debut i OS-sammanhang.
– Det är något riktigt speciellt att få vara med i ett lag som detta. Och även om det också är Kents första OS var det en cool upplevelse för mig att få gå in efter honom, samt innan dessa rutinerade ryttare, säger hon.

Resultat


Läst 12499 ggr

Fler inlägg

JUL
12
2015

Fantastisk avslutning i Falsterbo


Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Det kunde nästan inte bli bättre. Fram till sista ryttaren var det trippel svenskt i topp, men med nästan en sekunds marginal puttade schweiziska Janika Sprunger på Bonne Chance CW ner Henrik von Eckermann till andra plats.
– Det var inte min första Grand Prix-seger men min bästa, sa Janika efteråt.
  
– Jag visste att min häst har kapacitet att vinna, även om hon är ung. Och när jag såg att Dermot Lennon var två sekunder snabbare än Henrik visste jag att jag kunde göra det, fortsätter hon.
Tvåan Henrik von Eckermann, som återigen får till ett fantastiskt resultat med Cantinero, var inte förvånad.
– Jag visste att sista ryttaren skulle gå om mig, så jag är väldigt glad över min andraplats.
  
Vilket genombrott för Mordasini
Hon har ridit någon nationshoppning för Sverige i år, men för de flesta svenskar är hon en doldis – dagens trea Charlotte Mordasini som har svensk mamma och en pappa med rötter i såväl Frankrike som Schweiz.
– Det här är fantastiskt och nästan overkligt. Jag har tävlat femstjärnigt förut men aldrig femstjärnig Grand Prix, säger hon efteråt.
  
Hemlighetsfull förbundskapten
För förbundskapten Sylve Söderstrand återstår nu angenäma problem inför EM, som bara är en milstolpe mot nästa års OS.
– Vi hade tolv ryttare som kvalat till Grand Prix, det har aldrig hänt förut.
Något EM-lag vill han inte plocka ut än.
– Det är bara en ryttare som är klar och det är Helena Persson, de andra är inte klara än så ni får vänta.
Trots sitt genombrott är inte Mordasini aktuell för EM.
– Hon var mycket bättre än jag trodde. Hon är professionell i allt hon gör, säger han om henne.
Om Malin Baryard Johnsson och Tornesch, som gjorde en mycket bra insats och kom fyra, säger han så här:
– Hon har varit med i bakhuvudet inför EM. Tornesch har hoppat strålande och den rutin som de har är enormt värdefull.
Med sådana svenska framgångar i Grand Prix som här i Falsterbo känns det som om EM kan bli hur kul som helst.  

Text och foto: Annika Grundberg

Resultat


Läst 77642 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
12
2015

Tack för allt, Lunatic!



Jens galopperar in på banan, Lunatic är med på noterna.
  
Avtackningen av Lunatic genomfördes 15 minuter innan Falsterbo Grand Prix, flera av de internationella ryttarna som gick banan stannade upp och applåderade när ekipaget red ärevarvet.
– Han trodde nog att han skulle in och hoppa, det var nästan så att han blev besviken när jag hoppade av, säger Jens.
  
Ryttaren tackade uppfödare, ägare och sin hästskötare för alla framgångar. Lunatic kommer nu att agera läromästare åt ägarens 13-åriga son i både hoppning och dressyr.
  







"Luna" njuter av uppmärksamheten.


Jens tackar sitt team.


Hej då, tack för allt!


Läst 79978 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
12
2015

Svensk storseger i Nations Cup



Glädje och bus på prisutdelningen.
  
Den perfekta födelsedagspresenten blev ännu en individuell seger och lagseger i Nations Cup för Tinne Vilhelmson Silfvén. Lagmedlemmarna sken som solar på prisutdelningen, kan det vara vårt EM-lag som klev upp på pallen?

Minna Telde och Emilie Nyreröd kunde sitta och titta på när deras lagkamrater säkrade segern. Emilie berättar för Hippson efter ärevarvet att det är lättare att rida ärevarv när man har tävlat samma dag. För att låta Miata bli av med lite energi innan de red in på banan värmde hon upp lite lätt.
– Min häst är inte så förtjust i prisutdelningarna, så det kändes att det fanns lite extra energi i dag.
Hon red in för att ta emot priset med gott självförtroende, den goda formen från tävlingarna på Mallorca håller i sig. Hon har nu visat för landslagsledningen och för sig själv att framgångarna där inte var någon engångsföreteelse.
Minna Telde kände stor glädje över lagets insats, även om hon fortfarande är besviken över sin egen prestation. 
– Med lagryttare som dessa bådar det riktigt gott inför EM, konstaterar hon.
Nu kommer Santana att få ta det lugnare i drygt två veckor, ridas ut i skogen och hopptränas.
– Hoppryttarna kallar det nog inte för hoppträning, men vi skuttar över hinder, skrattar Minna.

Framtidshopp och glädje att tävla i Sverige
Patrik Kittel
skyndar från prisutdelningen över till uppvärmningen, hans fru Lyndal ska nämligen rida nästa klass.
Innan han springer iväg hinner han glädjas åt att detta bådar gott inför framtiden, både för honom och Deja men även för det svenska laget.
– Hon är en riktig tävlingshäst, hennes förmåga att fokusera är otrolig, säger Patrik, som även blev tvåa individuellt i klassen.


Anton sträcker på sig i den ökade traven.

Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello, som red till sig den individuella segern i klassen, älskar att tävla på hemmaplan. Under prisutdelningen ropade publiken dessutom ut ett fyrfaldigt leve för Tinne på födelsedagen.
– Det blir lite extra allvarligt på hemmaplan, man vill så gärna visa publiken och vill så himla mycket, menar Tinne.
Helheten stämde i takt med musiken, och hon tycker att det är väldigt bra för det svenska laget att få rida Nations Cup på hemmaplan.


Patrik Kittel och Deja är fokuserade.


Individuell prisutdelning – avslappnade hästar.

Resultat


Text & foto: Annelie Lundkvist


Läst 80586 ggr Kommentarer Kommentera






Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.