Nicola och Olivier Philippaerts trivs i Sverige. FOTO: Annelie Lundkvist

De är unga, framgångsrika och kommer från en riktig hästfamilj. Vid en ålder av 21 år har brorsorna Philippaerts från Belgien skördat stora framgångar, och de är enligt dem själva bara i startgroparna.

När Hippson stämt träff med killarna vid pressrummet, under tävlingarna i Friends Arena, möts vi av Olivier – som är på plats tio minuter före utsatt tid. Han har blivit ombedd av brorsan att infinna sig för att möta en svensk reporter, mer vet han inte. Men han ber direkt om ursäkt för att hans bror inte har hunnit ner från hotellet.


– För oss har det har alltid varit hästar som gäller, vi hade alla förutsättningar för det hemma med fina ponnyer och ridanläggningen. Så det var inte så mycket att fundera över, förklarar Nicola Philippaerts, när han väl dyker upp.
Han får medhåll av brorsan.
– Vi har fått fantastisk support i och med våra förutsättningar, säger Olivier.

Pappa Ludo stöttar
På anläggningen hemma i belgiska Dorperheide har familjen ridhus, utebana, ridslingor och alla andra faciliteter man kan tänka sig. Totalt finns det plats för 55 hästar, som dagligen rids både av familjemedlemmar och anställda ryttare.
Pappa Ludo Philippaerts har ridit fyra OS, han tävlar inte lika aktivt på den högsta nivån längre, utan jobbar med att hitta hästar till bröderna och deras yngre syskon. Något som visat sig vara ett heltidsjobb.
– Nästan alla hästar i vårt stall är till salu. Vi har dock fördelen att ha en hästägare som äger tre av mina hästar och en av Oliviers. De hästarna är inte till salu, utan det handlar om ett långsiktigt samarbete, berättar Nicola.

Tävlar 40 helger om året
Totalt sitter bröderna på runt åtta hästar varje dag, och lämnar gården 40 helger av årets 52 för att delta i tävlingar runt om i världen. Av förklarliga skäl bor de fortfarande hemma även om de hunnit bli 21 år gamla. De är ju ändå borta merparten av årets dagar.
Bröderna rider sin sista tävling i Mechelen efter jul, sedan är det dags för en efterlängtad semester. Vintersemestern känns nästintill helig och är ett välkommet avbrott i vardagen där killarna lämnar gården, stallet och ansvaret för att ladda upp inför nästkommande tävling.
Som ung kan det vara svårt att ha ett fungerande förhållande under en aktiv tävlingskarriär, men Nicola och flickvännen får det att fungera väldigt bra.

Krävande vardag
I och med att familjeföretaget riktat in sig på att sälja hästar ligger det ett stort ansvar på Olivier och Nicola. Utöver att rida sina tävlingshästar ska de även rida försäljningshästarna, och visa upp dem för potentiella kunder som kommer till gården.
– Jag brukar försöka rida mina bästa hästar direkt på morgonen, då har man gott samvete för att de har fått sin uppmärksamhet utan stress, säger Olivier.
Sedan tvillingarna började rida har pappa Ludo stått för träningen, något han fortfarande gör. Han beskrivs av bröderna som en rättvis men krävande tränare, som alltid vill höja deras ridning till nästa nivå.
Även om de kommer ut från banan efter en felfri ritt, som räckt till seger, har Ludo någon detalj han tycker kan ändras – för att prestationen ska bli ännu bättre.
– Vi har en hög nivå att leva upp till, något som gör att vi hela tiden utvecklas, säger Nicola.
   

Bröderna har ständig tillgång till bra hästar. FOTO: Ida Röök

Sammanhållning och syskonkärlek
Den ständiga längtan efter att utvecklas, hungern efter att lära sig mer och strävan efter att sätta den perfekta rundan är något som kännetecknar ryttare av världsklass. Olivier och Nicola är inga undantag – de är överens om att så länge de dagligen känner glädje i ridningen så kommer de att fortsätta.
Brorsorna är tvillingar, rider familjens hästar hela dagarna och åker väldigt ofta på samma tävlingar. Men de känner aldrig att det blir för mycket att umgås hela tiden, snarare tvärtom. Båda tycker att det är kul att utvecklas i ridsporten tillsammans.
Eftersom de rider på samma nivå och ofta rider samma tävlingar tar de hjälp och stöttar varandra i utvecklingen. 

Under tävlingarna i Friends Arena får de inte hjälp av pappa Ludo, både han och mamma Veronique är upptagna med tvillingarnas yngre bröder Thibault och Anthony i helgen.
– Våra bröder tävlar också. Thibault rider en juniortävling i Holland denna helg och Anthony, som inte har tävlat så länge, rider en tävling hemma i Belgien, berättar Olivier.

Mamma är dressyrryttare
En viktig pusselbit i familjen Philippaerts liv är mamma Veronique, som håller koll på alla tävlingsscheman och på företagets ekonomi. Dessutom tävlar hon dressyr, hemma i stallet står två tävlingshästar som hon har tävlat med upp till S:t Georges på nationell nivå.
– Mammas hästar är ett undantag i stallet, de är inte till salu, säger Nicola med ett leende.
Veroniques intresse för dressyr, och familjens insikt om markarbetets viktiga roll i hoppningen, gör att en dressyrtränare kommer till gården två gånger i veckan för att ge ridlektioner.

Trivs verkligen i Sverige
Tvillingarnas framtidsplaner är glasklara – familjeföretaget ska fortsätta att utvecklas, så även de själva. Att återigen få uppleva stora segrar, som Nicolas världscupseger i Göteborg 2012 och Oliviers stora Grand Prix-seger i Spruce Meadows samma år, är sådant de ser fram emot med glädje och förväntan.
Bröderna är överens om att den svenska publiken är fantastisk. Tävlingarna och atmosfären i Stockholm imponerar på Philippaerts, som inte trodde att det skulle bli så här bra första året.
Och Nicola fortsätter att skörda framgångar i Sverige, på lördagen under Sweden International Horse Show vann han kvällens 1,50-hoppning där han belönades med en bil.

Text: Annelie Lundkvist 

Under Falsterbo Horse Show förra veckan hölls det paneldebatter och uppvisningar runt om på området. En av de mest besökta var Pether Marknes och Denni Haukssons clinic på Falsterbobanan.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist

Denni Hauksson kommer in på banan med sin vackra hingst Divar från Lindnäs. Och Pether Markne erkänner att han hade lite fördomar om islandshästarna innan han själv satt upp och red en.
– Jag tänkte att en sådan där liten häst är det väl bara att sitta upp och rida i väg på. Det kan inte vara så speciellt svårt, säger han, och delar av publiken skrattar igenkännande och generat.
  
Lära sig se takten
När Pether och Denni träffades för första gången, för drygt tio år sedan, var det för att Denni behövde hjälp med grundridningen på sina hästar. För Pether var det en självklarhet att försöka hjälpa till, men han behövde själv hjälp av Denni med att lära sig att se hästens gångarter. Vad var rent och när var det otakt?
– Islandshästar är otroligt känsliga och kan ha mycket nerv, precis som vilken tävlingshäst som helst. Jag blev helt tagen på sängen när jag satt upp första gången. För innan dess hade jag inte sett konsten i islandshästridningen, berättar Pether.
  

 
Avspändhet och mjukhet
Många ryttare vet att det inte alltid är samma häst man lastar in i transporten hemma som kliver ut på tävlingsplatsen. Ofta kan hästarna bli spända när de kommer till en ny miljö, med publik och andra hästar.
– Om man vill vinna tävlingar måste man använda hela hästen och för det krävs en avslappnad häst. Lite som ett dragspel, förklarar Pether.
En av sakerna Denni arbetar på med sin fina hingst är att få honom avspänd och rund för skänkeln. Han väljer hellre att gå in på volter för naturlig samling, än att bli dragande i innertygeln.
– Akta så att inte volten blir för liten där Denni, han måste få tid att hinna med, påminner Pether.
  

  
Halvhalter och avslappnade händer
Divar är en hingst med mycket motor, som gärna springer ifrån sin ryttare lite grann. Därför har Denni ett system han dagligen rider efter. Ungefär vart 15:e steg gör han en halvhalt, för att sedan fortsätta i traven igen.
– Halvhalten ska inte komma genom handen utan genom sitsen och lättridningen. Med en lugnare lättridning kommer hästen själv att ta kortare steg, konstaterar Pether.
När det blir för spänt under uppvärmningen tipsar Markne om att man kan släppa travmomentet och i stället gå över i galopp. Detta för att få ut den mesta överskottsenergin ur hästen.
– Bli ett med din häst i stället för att skapa frustration, där du som ryttare sitter och drar i tygeln. Om din häst är åt det piggare hållet gör det inget om uppvärmningen är seg. Energin finns där inne, precis som hos Divar, säger Pether.
  

Isac har varit lite blyg, men nu blommar han ut!
  
Det blev en blågul topp efter küren i den trestjärniga dressyren. Minna Telde var överlycklig på ärevarvet. Detta var nämligen ett bevis på att hennes tålamod med Isac har gett resultat.
  
Text och foto: Ida Röök
  
Den trestjärniga delen av dressyren i Falsterbo avslutades med att nio ryttare red sina kürprogram. Det blev trippel svenskt på pallen – med Minna Telde och Isac som vinnare på 76,100 procent, Mads Hendeliowitz och Jimmie Choo Seq kom tvåor med 75,850 procent, medan Emilie Nyreröd och Miata intog tredjeplatsen med 74,225 procent.
På spel för de båda sistnämnda stod som bekant en biljett som reserv till OS i Rio, det blev fördel Mads i den matchen, läs mer här.
  
Mycket kvaliteter
Minna Telde visade upp en helt fantastisk kür med extremt mycket svårigheter.
– Jag är väldigt glad, inte bara för att vi fick till programmet så fint, utan även eftersom Isac verkligen har vuxit och nu klarar av att prestera på en sådan här stor tävlingsplats. Han har så mycket kvaliteter som han inte riktigt har släppt fram på tävling utomhus tidigare, men nu blommar han liksom ut, säger hon.
Isac har nämligen behövt väldigt mycket tid på sig, han har blivit spänd och har haft svårt att prestera på de större arenorna.
– Jag har fått vänta ut honom, han har varit väldigt blyg. Så vi har tävlat på mindre platser den senaste tiden och sett till att han har känt sig trygg där. Nu känns det som att det har släppt, säger Minna.
  
Nöjda reservduellanter
Tvåan Mads pustar ut efter en helg fylld av press.
– I går red jag för en plats som reserv på OS, jag lade liksom allt jag hade i Grand Prix-klassen. I dag kändes det både på mig och hästen att vi var lite trötta. Men jag är nöjd ändå, säger han.
Även Emilie känner av matchen om reservplatsen.
– Det har varit en riktig urladdning den här helgen. Vi satsade allt i Grand Prix i går och Miata var lite matt i küren, precis som jag känner mig.

Resultat
 

Mads på Jimmie Choo Seq kom tvåa i klassen.

Emilie Nyreröd och Miata blev treor. 

Emilie och Miata har haft en tuff helg med mycket press.

Medan Minna Telde vann med Isac.

Glad Minna!

Det blev en drömavslutning på Falsterbo Horse Show. Återigen fick vi höra svenska nationalsången spelas i högtalarna, när Rolf-Göran Bengtsson stod som segrare med Clarimo Ask.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
OS-genrepet för många ryttare slutade med en felfri runda på hinder eller med ett nedslag, fem ekipage straffades med tidsfel trots felfria ritter. Till omhoppning gick tolv ekipage, av dem tre svenska. Peder Fredricson och H&M All In hade inte turen på sin sida när två bommar föll, ekipaget slutade på en elfteplats.
Henrik von Eckermann hade detta som Yajamilas genrep inför OS och satte hög fart redan från början. Efter tredje hindret i omhoppningen tog han en kaxig och snäv sväng – som han klarade. Publiken höll andan, skulle "Henke" vara felfri hela vägen? Det gick ända fram till sista hindret, där attackerade han lite för mycket och sista bommen föll.
– Jag skulle ha rätat på mig och suttit still istället, då hade vi klarat det, säger Henrik.
  
Ridit in 1,7 miljoner på tio dagar
För Rolf-Göran Bengtsson har det varit några fantastiska och pengastinna dagar i Paris och Falsterbo.
– Ja, det har gått bra, men räkningarna ramlar in i hög fart. Det är en stor organisation bakom mina starter, så det kostar pengar, konstaterar han.
Rolf-Göran var glad på presskonferensen och berättade att det kändes extra bra att vinna på hemmaplan.
– Det här är Clarimos bästa placering någonsin. Han är dynamisk och har verkligen kapacitet, men ibland glömmer han att det är fyra ben han ska hålla koll på, säger Bengtsson med ett leende.
Omhoppningen var nästan skräddarsydd för honom och Clarimo, i svängarna hade nämligen inte skimmeln tid att ladda upp sig som han brukar. Och ryttaren satte gasen i botten.
– Jag tänkte att jag rider så fort att han inte hinner tänka, berättar Rolf-Göran.
Oavsett är det ingen tvekan om att denna tävling är en fjäder i hatten för hästen, han har stigit både i sin ryttares ögon och i stallets ranking.
Andraplatsen gick till Brasiliens Eduardo Menezes på Quintol, medan Darragh Kenny Go Easy de Muze tog hand om tredjeplatsen.

Resultat