Jonna såg stundtals bekymrad ut när hindren höjdes.

Mot slutet av klassen började det bli rejält högt.

Men Freestyle gör allt för Jonna inne på banan och flyger över hindren.

Mellan rundorna fick han godis och Jonna hoppade av för att låta honom pusta.

Oliviers häst kämpade lika bra, men Jonna segrade på snabbheten.

I finalrundan över första hindret.

Nu endast ett hinder kvar – här går det inte att höja mer.

TACK! Kramar och pussar till Freestyle.

Svenska flaggan, nationalsång och glädjetårar.

Ärevarv när det är som bäst...

... och Freestyle firade på sitt sätt – med en glädjespark.

Tack för allt, Stockholms-publiken!

I helgens sista hoppklass blev det svenska Jonna Ekberg som tog hem segern, bilen och ritningarna för huset. Hinderhöjden låg på 170 centimeter när Freestyle visade sin talang.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Klassen hette Sweden Masters och sex ryttare hade i fredags kvalat in. Samtliga ryttare red en första omgång, då låg hindren på 1,40-höjd. Därefter fick var och en välja ett hinder som skulle höjas, rev ekipaget var det ute ur tävlingen.
  
Ryttarna hade sin egen taktik
Varje ryttare hade sin medhjälpare, sambo eller hästskötare med sig inne på framhoppningen i arenan. Där gällde det att tänka taktiskt och att höja hinder som var till hans eller hennes egen fördel. Efter imponerande fyra omgångar och en banhöjd på 160 till 170 centimeter stod det mellan svenska Jonna Ekberg och belgiska Olivier Philippaerts. Nu skulle det avgöras i en sista runda som gick på tid.
När det stod klart att segern var Jonnas, och den svenska nationalsången spelades inne på arenan, hade hon svårt att hålla tårarna tillbaka. Karriärens första bil vann hon på hemmaplan – vilken lycka.

Snabbheten och hoppglädjen var nyckeln
Jonna berättar efter klassen att hon var glad över att Olivier red först, då kunde hon titta på hans runda och bestämma hur fort hon skulle rida. För rida fort, det kan hon.
– Min häst är naturligt snabb, så jag visste att det skulle gå bra.
Freestyle har hon ridit i drygt ett och ett halvt år, valacken ägs av arbetsgivaren Stephex Stables i Belgien.
Det är med stor värme i rösten Jonna beskriver sin häst som verkligen älskar att hoppa, och att bocka.
– Han älskar att hoppa och så länge han tycker att det är kul får han hålla på att sparka i luften. När det är omhoppning får jag säga till honom att inte göra det, men han tror att han är Superman, skrattar hon.
  
Rider åtta till tio hästar om dagen
Vardagen i Belgien går ut på att ansvara för de 15 till 20 hästar som står i hennes stalldel. Varje dag rider Jonna mellan åtta och tio av dem, om det är en lugn dag.
– Eftersom vi är ett försäljningsstall kan det komma en lastbil med tio hästar som jag måste provrida utöver mina hästar, men en lugn dag är det runt åtta hästar jag rider.
Hon trivs på gården och vet att hon har anställningen på det stora försäljningsstallet att tacka för den skjuts karriären har fått. När Jonna får frågan om just Freestyle är till salu, som är hennes vinstrikaste häst, svarar hon rakt att alla hästar är till salu.
  
Stannar en extra natt i Stockholm
Chefen har ännu inte fått samtalet från Jonna om att hon har vunnit en bil, men när han hör det blir det nog inga problem att förklara att hon missade planet och måste få ledigt under måndagen.
– Mitt plan går om 20 minuter, erkänner Jonna på presskonferensen.
På andraplats kom Olivier Philippaerts, som även han var felfri i sista rundan. Men Jonnas tid var fyra sekunder snabbare.

Missa inte bildspelet ovan, där ni får följa Jonna under tävlingen!

Resultat

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.