Kristian von Krusenstierna gav Biggles en puss efter ritten.
  
Söndag red Kristian von Krusenstierna sin sista start på Biggles 1015 – efter framträdandet i världscupen fick ekipaget stående ovationer av publiken. Vilket rörde hela teamet kring hästen till tårar.

Text: Annelie Lundkvist
Foto: Annelie Lundkvist och Anki Yngve
  
Som den tävlingsmänniska Kristian är blev han besviken över domarsiffrorna, han tyckte att de var värda lite mer. Men samtidigt var detta sekundärt, känslorna till Biggles – att få pussa honom på mulen och krama om hästskötaren Karin och hustrun Linda var det som verkligen betydde något denna dag.
  
Känslosamt direkt efter ritten
När FEI-veterinären hade gjort den obligatoriska bettkontrollen direkt efter start hoppade Kristian av och torkade tårarna. Även hästskötaren Karin blinkade ordentligt i ett försök att hålla gråten inne, men när chefen kom för att ge henne en kram gick det inte längre.
– Det är väldigt skönt att sista starten gick så bra, jag har knappt kunnat prata om att det är hans sista tävling, berättar hon för Hippson när vi promenerar med Biggles.

Kom till stallet nästan samtidigt
Karin utsågs till Årets hästskötare på Ryttargalan i onsdags och har arbetat hos Kristian i drygt fem år, nästan lika länge som Biggles har varit en del av teamet.
– Han kom till stallet 20 dagar efter att jag hade börjat, för alla dessa år sedan. Biggles är den arbetskamrat jag kommer att sakna mest, säger Karin med tårar i ögonen.
Direkt när Biggles hade fått skritta av var det dags att promenera ner till stallet, där det serverades morötter i stora mängder och där många kramar delades ut.
  

Hingsten visade att han fortfarande kan!

Karin tävlingsfilmar ekipaget för sista gången.
  
Planerna är ännu inte klara
Att publiken gav stående ovationer, och överöste ekipaget med applåder, blev för Kristian en perfekt avslutning på en lång karriär tillsammans. När han fick Biggles till sitt stall visste han att Briar-sonen skulle kunna hjälpa honom med hans egen svaghet.
– Jag var dålig på piaff och passage när jag tog över honom från Jan Brink. Biggles har hjälpt mig väldigt mycket i karriären, säger ryttaren.
Kristian berättar att Biggles kommer att bo kvar i stallet på Ågesta ridskola ett tag till, några beslut om vart han ska ta vägen sedan har ännu inte tagits. Kanske flyttar han hem till sin uppfödare och ägare, familjen Lundberg Persson, för att gå i pension. Men Kristian vet samtidigt att Biggles inte är en häst som kommer att trivas med att bara gå i en hage hela dagarna.
– Det kan bli så att han får flytta till en yngre ryttare som han kan hjälpa i de lättare klasserna.
  
Fortfarande fräsch och motiverad
Beslutet om framtiden kommer inte att stressas fram, men en sak är säker. Kristian ville sluta när Biggles fortfarande var på topp.
– Jag har lyckats hålla honom motiverad för den högsta nivån i fem år, nu vill jag sluta medan han fortfarande tycker att det är roligt och är fräsch i kroppen, avslutar han.
  

Puss och kram direkt efter ritten.

Kristian applåderar sin fina häst...

... och de får stående ovationer av publiken.

Tack för allt, fina Biggles!

Hej,

Tack för att ni följde med mig bakom kulisserna på min första bevakning av en stor tävling i Sverige. Att få bevaka den på "hemmaplan" här i Stockholm har varit riktigt roligt!

Jag har fått träffa personer från Svenska Ridsportsförbundet som själva kommit fram och tackat mig för att jag ibland är lite jobbig och sätter press på dem.

Jag har fått träffa våra duktiga ryttares ännu duktigare (och otroligt trevliga) hästskötare och har blivit väl omhändertagen av alla ryttare, tränare och förbundskapten på framridningarna och i stallarna.

Så tack alla ni för att ni gjorde denna helg enkel, rolig och inspirerande för mig.

Fortsätt att följa mig från och med imorgon i Sportkollen, där vi tillsammans fortsätter att följa våra duktiga ryttare. Jag har en sak från helgen som jag inte har hunnit skriva ihop ännu, då jag följde banbyggare Peter Lundström och fick sitta med honom i domarbåset under en av hoppklasserna.

Det var riktigt roligt!

Nu väljer jag att fira in första advent med julpyntning och glögg, hoppas ni får en fortsatt härlig kväll!

Ps. Lite rolig fakta från min helg i Globen:

Antal druckna Loka efter att ha sprungit upp och ner till trappan vid pressrummet: 7

Antal ätna kanelbullar: 3

Antal ätna mackor: 2

Antal koppar kaffe: 0

Antal koppar te: 1

Antal koppar glögg: 1

Antal gånger jag sprungit vilse i gångarna inne i arenan: 11

Antal sparkar jag undvikit av pigga hästar i gången mellan arenan och Hovet: 3

Antal gånger jag bett stallkontoret om att få en penna då jag tappat bort min: 2

Antal gånger jag fått skratta ihop med härliga ryttare, skötare och medhjälpare: Går inte att räkna!

Antal gånger jag känt att trapporna upp till pressrummet är på tok för långa: Varje gång!

Antal bilder jag tagit med kameran: 3192

Vänliga hälsningar,
Annelie

Jag tog mig en sväng in på mässan för att titta på utbudet - och som vanligt kan man köpa allt från strumpor till hästlastbilar.

Besökarna trängdes i de smala gångarna och utställarna är inte jättenöjda med att behöva vara ute i tälten vid Söderstadion.

En utställare som är väldigt besviken är Back on Tracks försäljningschef Mathias Blomqvist.

- Vi har betalat för Globen, men fått Kiviks Marknad.

Varje morgon brukar gästerna komma in på mässan direkt när den öppnar, men inte i år. Spontanshoppingen verkar har försvunnit nu när det är längre att gå från arenan.

När det väl är längre pauser kommer alla samtidigt och det blir kaos.

Mattias och hans kollegor på Back on Track anade att det inte skulle bli så bra när de måste befinna sig ute vid Söderstadion, därför har de minskat ner sin monterstorlek och personalstyrka för helgen.

De kommer att återvända nästa år, men då under helt andra förutsättningar, berättar Mathias.

Han tycker synd om utställarna och besökarna i år och frågar sig själv om någon tycker att detta blev bra?

Jag fortsätter att fråga runt bland utställarna om de tycker att det har varit en bra helg?

Ingen mer än Mathias vill gå ut med namn, men det dåliga betyget är detsamma.

Några mindre utställarna kommer inte att återvända nästa år och alla jag pratar med kommer att tänka efter en extra gång inför nästa år.

Förhoppningsvis kanske Globen kan använda Annexet som vanligt 2013? I år spelas ju X-faktor in på plats, därför är mässan hänvisad till Söderstadion.

Jag kliver in på banan med siktet inställt på förbundskapten Sylve Söderstrand, han går banan och antecknar på en startlista - jag vill veta varför!

- Jag finns på plats som ett extra stöd åt ryttarna, och går alltid banan och noterar avstånden mellan hindren, förklarar Sylve.

Vi tittar på den byggda banan tillsammans och jag frågar vad han tycker om den?

- Banan är lång och tuff, något av det största jag har sett att de har byggt i Globen under alla år. Men å andra sidan har ryttarna mycket att rida om idag, säger han och ler.

Jag tar rygg på Sylve som vill säkerhetsställa att våra svenska ryttare är medvetna om att det är en winning round?

Några har noterat detta, några inte.

Jur Vrieling är först ut på banan och får med sig ett tidsfel, han tror att hans insats för idag är klar så hästen får gå hem till stallet igen, knopparna tas ur och Jur återvänder till framhoppningen i gympaskor.

Sylve tittar på varje ryttare och ger feedback när de kommer ut. Mest imponerad är han över Emma Emanuelsson idag.

- Emma red mycket, mycket bra idag, berömer han flera gånger.

Vad hände med Henrik von Eckermanns häst, undrar Sylve?

- Hon blev osäker och väjde av, blir den enkla förklaringen från Henrik.

Fyra ryttare ska till omhoppning, det blev tre felfria och Jur på ett tidsfel.

Som jag skrev innan trodde han att hästen var färdig för idag så när sista ryttaren är inne - Scott Brash - ser vi en snabbfotad Jur springa i full fart ner mot uppstallningen.

Några minuter senare är han tillbaka på VDL Babalu, som har en lite mer permanentad man än vanligt. 

Efter prisutdelningen frågar jag Jurs hästskötare vad som hände.

- Jur trodde att det inte blev någon omhoppning, så jag var nere i stallet när han kom springande. Vi måste ha slagit något typ av rekord på att ta sig hit, skrattar han.

Och det måste jag hålla med om - snabba var de. Trots att han inte kunde banan och hämtade sin häst i stallet så tycker jag att resultatet 5 fel var riktigt bra!

Daniel Zetterman blev femma i denna plats efter 4 fel i grundomgången.

- Idag valde jag att lita på Glory och inte överjobba som jag gjort i de andra klasserna, han kan själv och det bevisade han idag, säger en nöjd Daniel.

Missa inte bildspelet från framhoppningen i början av inlägget!