Veterinärstudenten
SEP
18

Okända bakterieprov

Hej! Förra veckan fick vi två stycken prover var att analysera och identifiera bakterier i. Jag fick ett urinprov och ett lungprov. Jätterolig och lärorikt, det kändes nästan som att vi jobbade på riktigt :) Nedan tänkte jag ta er igenom dag för dag hur jag identifierade bakterierna i urinprovet! (proverna var preparerade och alltså inte ”riktiga”)

När man som veterinär skickar in prover till labb för bakterieodling skriver man en tillhörande remiss med anamnes (sjukdomshistoria) och en frågeställning vad det är man vill veta med sin odling. Urinprovet jag fick hade följande remiss:

Hunden Wilma har haft återkommande urinvägsinfektioner och har behandlats med olika antibiotika. Trots behandling kvarstår problemet. Urinprov tas för baktundersökning och antibiotikaresistensbestämning.

Det är viktigt att skriva en bra remiss så labbet vet vad de ska leta efter, detta blev alltså även en övning för oss som framtida veterinärer att fundera på vad som behöver finnas med i en remiss. I detta fallet hade jag velat ha med HUR urinprovet är taget. I normala fall är urin sterilt, det ska inte finnas några bakterier däri. Tar man ett spontankastat prov (att hunden kissar i en burk) finns stor risk för kontaminanter (att provet blir förorenat med bakterier från omgivningen eller hundens yttre genitalier) och då behöver man ha med det i beräkningen, medan om provet är tagit via cystocentes (att man sticker in en nål genom bukväggen in i urinblåsan och hämtar urin) så är det sterilt och hittar man då bakterier i provet så vet man med säkerhet att de är relevanta för sjukdomen.

Dag 1 strök jag ut urinen på såkallade agarplattor som fick stå i värmerum (37 grader) i ett dygn för att bakterierna ska växa så jag kan se dom. Dag 2 läste jag av plattorna och kunde konstatera att det var riklig växt av bakterier vilket tyder på urinvägsinfektion. Det finns olika gränsvärden för hur stor växten är som anges i CFU/ml. Över 100 000 CFU/ml är riklig växt och mitt prov hade 150-200 000 CFU/ml. På den ena plattan hade bakterierna svärmat, bakterierna syntes inte som enskilda kolonier (typ som prickar) utan låg som ett täcke över plattan. Det gav mig en första indikation om att det kunde röra sig om bakterien Proteus vaginalis. För att vara säker på att det inte växte andra bakterier under täcket som jag inte kunde se så renodlade jag provet på nya agarplattor som fick stå i värmerum i ett dygn.

Dag 3 så använde jag mina renodlade bakterier för att utföra biokemiska tester för att kunna få reda på vilka egenskaper bakterien hade. Detta hjälper en att diagnostisera vilken bakterie det är. För detta finns beslutsträd som man följer där resultatet på ett prov leder en vidare till vilket prov man ska göra härnäst osv tills man har ett resultat. De tester jag gjorde var gramfärgning och KOH-test som talar om vilken typ av cellvägg och form bakterien har, oxidastest och katalastest som visar om bakterien har vissa enzymer. Resultaten på testen ledde mig vidare i beslutsträdet att utföra 6-rörsjäsning, indoltest och ureastest, vilka lästes av dag 4. 6-rörsjäsningen visar vilka sockerarter som bakterien kan jäsa medan de två sista testen visar på ytterligare enzymer som bakterien kan ha.

Resultatet blev att min första gissning på Proteus vulgaris var korrekt! Urinvägsinfektioner beror oftast på tarmbakterier såsom Proteus vulgaris eller E. Coli. De finns alltså i normalfloran utan att vara sjukdomsframkallande, men om de hamnar på ”fel” ställe och lyckas tillväxa så framkallar de sjukdom där och då. Min diagnos var alltså rimlig.

Hoppas det inte blev alltför rörigt inlägg men jag tycker detta är ett bra exempel på hur de försöker få in praktiska övningar redan tidigt i utbildningen, och hur fantastiskt bra det är för både lärande och motivation! Nu har jag skrivit en rapport om mina okända prov som är inskickat till läraren för utvärdering :)
Nu är alla bakterier genomgångna så vi har gått över till livsmedelsmikrobiologi vilket har med livsmedelssäkerhet att göra, hur man analyserar livsmedel för att ta reda på om det kan finnas bakterier eller andra mikroorganismer i dom. Vi ska även hinna med mykologi (läran om svampar) och antibiotikaresistens innan tentan som är om ungefär 2,5 vecka. Det är mycket svåra ord i den här kursen… ibland känns det som att jag lägger halva dagen bara på att googla ord, haha! Ha det så bra! Kram!


Läst 3936 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
09

Tillbaka i skolbänken

Hej allihopa!
  
Sommaren har swishat förbi, kan inte förstå var den har tagit vägen! Jag har ju jobbat som djurvårdare på ett djursjukhus hela sommaren, vilket verkligen varit en upplevelse! Helt ärligt var det mycket tuffare och svårare än jag trodde. Jag hade haft någon dum inbillning om att ifall jag kommer dit och är en naturbegåvning så bekräftar det att jag har valt rätt yrke.
  
Idiotiskt, jag vet, för man kan ju omöjligt vara bra på något man inte gjort innan. Så med alldeles för höga krav på mig själv (som vanligt...) blev det en ganska tuff start men efter hand och med hjälp av alla gulliga kollegor så blev det bättre och bättre och jag har lärt mig så mycket! Framför allt har jag varit i receptionen och på pol. Pol (poliklinik) innebär behandling/sjukvård på icke inneliggande patienter. Mina arbetsuppgifter där var framför allt att assistera veterinären och ta hand om kunderna.
   
Jag började med att ta in patient och djurägare på rummet, ta anamnes (sjukdomshistoria), vikt, temp osv. Under undersökningen kunde jag behöva hjälpa till att hålla djuret, hämta instrument eller mediciner, ta blodprov eller röntga tex. Blodproverna har jag varit mest nervös för och det är inte helt enkelt då kärlen skiljer sig åt mellan arter, raser och individer. Tex så är kärlen på en hundras med korta ben (tex tax) lite mer slingrande, raser som är avlade att vara i vatten har väldigt tjock hud så det kan vara svårt att se och känna kärlen, och små raser och tex katter har väldigt små, tunna kärl. Dessutom är ju djuren på djursjukhuset för att de är sjuka och då kan kärlen vara lite mer sköra och lättare gå sönder, cirkulationen kan vara sämre vilket ger ett sämre blodtryck etc.
   
Men övning ger färdighet så jag har blivit mycket säkrare och bättre! Det som är viktigt när man är ny är att man inte sticker hur mycket som helst på samma djur, dels för djurets skull men även för att det sen är svårare för den rutinerade personalen som ska rädda en att lyckas när alla kärl är förstörda. Så min taktik var att jag sticker en gång, lyckas jag inte så hämtar jag en kollega. Det tycker jag har fungerat bra!
   
För två veckor sedan startade skolan igen. Med besked. Ingen lugn start här inte utan gasen i botten direkt! Under hösten läser vi en kurs som heter Allmän sjukdomslära som är uppdelad i flera delkurser. Första delkursen är bakteriologi och handlar så klart om bakterier. Under första året läste vi om den friska kroppen och under andra året kommer vi läsa om den sjuka kroppen! Undervisningen under denna kursen är upplagd med föreläsningar på förmiddagen och laborationer på eftermiddagen. På labbarna så jobbar vi med bakterier och varje kväll så mår jag jätteilla och inbillar mig att jag har blivit smittad av tex salmonella eller någon matförgiftningsbakterie :P
  
Det är mycket schemalagd tid i skolan och alla labbarna är obligatoriska att närvara på, så jag är ganska trött efter långa dagar i skolan och sen plugg på kvällen. Som tur är så har de lagt in en del webbföreläsningar i denna kursen som är inspelade så vi kan titta på dom när vi vill, så både igår och på måndag kan jag sitta hemma i lugn och ro och lägga upp min dag som jag vill, skönt!
  
Förra veckan odlade vi bakterier från våra fingrar för att se skillnad mellan före tvätt, efter tvätt och efter handsprit. Det var INGEN skilllnad mellan mina otvättade och tvättade fingrar! Däremot var det rent och fint efter handspriten. Jag trodde att tvätta med tvål och vatten var det viktigaste, men nu fick jag bevisat hur effektivt det är med handsprit! Så sprita era händer gott folk!
   
Med den uppmaningen säger jag tack och god natt! Härligt att vara tillbaka igen och det ska bli spännande att se vad detta året har att erbjuda! KRAM!


Läst 6211 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
13

Sommarlov och föl!

Hej bloggen! För ungefär 1,5 vecka sedan skrev jag sista tentan för årskurs 1 och har alltså sommarlov nu! Det är helt sjukt att det redan gått ett år. Det har varit ett väldigt roligt men hektiskt år och på slutet nu började jag känna mig ganska sliten och hade svårt att hålla motivationen uppe så jag tror det var hög tid för lite ledighet. Helt ledig kommer jag dock inte vara då jag ska jobba som djurvårdare på Kalmar djursjukhus :) Men det ska bara bli roligt och eftersom jag slipper plugg-stress dygnet runt så känns det ändå som ledigt.

 

Som jag har nämnt tidigare så jobbar jag extra på Universitetsdjursjukhuset som fölvakt och ”skottare”. Skottare innebär främst att mocka hos inlagda hästar. Jag tänkte i detta blogginlägget berätta lite vad jag gör som fölvakt. En sak jag lärde mig tidigt är att föl INTE är ”en liten häst”. Man kan alltså inte direkt översätta allt från häst till föl, och bara för att man är hästvan innebär det inte att man automatiskt vet hur man ska hantera ett föl. Föl är också väldigt känsliga och deras allmäntillstånd kan ändras drastiskt både uppåt och neråt. Just därför är det guld värt med fölvakter som övervakar det sjuka fölet 24 timmar om dygnet. De har alltså en privat sköterska hos sig hela tiden, vilket är unikt för UDS som jag har förstått det. På andra ställen cirkulerar ordinarie sköterskor mellan alla inlagda patienter .

 

Man kan ju då lätt att tro att jag bara sitter och stirrar på det sjuka fölet, men för det mesta så är det full rulle. Jobbar man natt och fölet sover och kliniken är helt tyst och lugn och man inte har något speciellt att göra för tillfället så är det väldigt harmoniskt dock! Det som ska göras anpassas givetvis efter individen, vad det är för fel på fölet och dess tillstånd, men generellt så ska fölet matas 1-2 gånger/h och i samband med det ska stoet mjölkas (är fölet så pass pigg och bra att det kan dia själv så behövs sällan en fölvakt). Finns inget sto eller det har dåligt med mjölk har vi mjölkersättning men det är mycket bättre föl fölet om den får riktig stomjölk plus att när det är frisk igen så vill vi ju att det ska kunna börja dia stoet och därför är det viktigt att hålla igång mjölkproduktionen. Vissa ston har hur mycket mjölk som helst så vi tillochmed kan frysa in och använda till föl vars mamma har dåligt med mjölk, medan andra ston får vi kämpa med för att de inte ska gå i sin (sluta producera mjölk). Vissa föl är starka nog att dricka ur flaska medan andra behöver sondmatas. Oavsett är det jätteviktigt att fölen sitter upp på bröstet så de inte ligger platt på sidan då risken är stor att mjölken istället hamnar i lungorna och orsakar lunginflammation. Det är inte alltid det lättaste att lyckas hålla de i denna ställningen då dåliga föl kan vara ungefär som en blöt disktrasa. Träffar ni någon gång på ett sånt dåligt föl kommer ni förstå precis vad jag menar med disktrasa.

 

När vi ändå matar fölen passar vi på att vända på dom. Föl får väldigt lätt liggsår och tryckskador så det är jätteviktigt att hålla de rena och torra, att de ligger mjukt och att man ändrar trycket genom att vända på dom ofta. Dessutom om de ligger på samma sätt längre stunder så trycks de inre organen ihop vilket tex kan försvåra andningen. När fölen börjat piggna till behöver de ståtränas för att börja stärka upp sina kropp och sina ben så då hjälper vi dom att stå upp och ganska snabbt efter att man kommit så långt så börjar de att stappla sig fram och då gäller det att hänga med så de inte trasslar in sig i dropp och syrgasslangar om de har det, plus att vara beredd på att de när som helst kan bli dödströtta och ramla ihop så man får försöka fånga de så de inte drämmer ner för hårt.

 

Dessutom ska hjärtfrekvens, andningsfrekvens och temp tas med jämna mellanrum, man ska kolla pulskvalitet, lyssna på lungorna och tarmarna och notera när och hur mycket fölet kissar och bajsar. Allt antecknas och ligger till grund för hur veterinären väljer att behandla fölet. Skulle något akut uppstå, tex att fölet slutar andas, så larmar vi veterinär och djursjukvårdare som kommer springandes. Givetvis har man hela tiden en dialog med veterinär och djursjukskötare. Eftersom det är jag som fölvakt som är med fölet hela tiden under mitt pass så har jag en viktig roll i hur fölet behandlas, även om jag inte gör något medicinskt med fölet, eftersom veterinären lyssnar mycket på vad jag säger och tycker om fölets allmäntillstånd och utveckling när han/hon ska besluta hur behandlingen ska fortsätta se ut. Djursjukvård är ett riktigt teamwork!

 

Att vara fölvakt är lätt det bästa jobbet jag någonsin haft. Det är väligt lärorikt, roligt och man får göra skillnad. Inte bara för fölet men även för stoet, genom att inte glömma bort henne och försöka se vad jag kan göra för att göra hennes vistelse på djursjukhuset så bra som möjligt. Samtidigt är det ett jobb med mycket känslor, för iallafall jag kan inte stänga ute dom helt. Jag känner så starkt för dessa små, små djur och det gör så himla ont i hjärtat när ett föl inte överlever eller för ett föl som förlorar sin mamma. Men jag blir också så ofantligt lycklig när det där lilla livet som man kämpat så hårt för, som man vaktat som en hök en hel natt för att det slutar andas stup i kvarten, helt plötsligt piggnar till och orkar stå upp korta stunder, eller när fölet ÄNTLIGEN lyckas bajsa tillexempel. Alla framsteg, stora som små, känns som det största miraklet och man glömmer alla problem i världen. Jag börjar nästan gråta bara av att skriva om detta, för det är så fantastiskt att få vara med om det.

 

För min egna del, förutom det känslomässiga, är fölvaktandet jättenyttigt då jag lär mig hur jag ska hålla och hantera både föl och ston på ett bra sätt, att lyssna på hjärta och lungor tillexempel, rutiner på djursjukhuset och att höra snacket av veterinärer och djursjukvårdare. Där finns mycket kunskap att snappa upp och ord/begrepp som man börjar bli van vid nu. Det är extremt viktigt att man tar eget ansvar för sitt lärande och bästa sättet att lära sig är ju att vara på plats där allting händer. Ju fler timmar på klinik ju duktigare och säkrare kommer jag att vara den dagen jag är färdig veterinär.

 

I sommar blir det som sagt jobb på Kalmar djursjukhus, alltså smådjur (framför allt katt och hund). I höstas tog jag D9 för smådjur så jag kan jobba som djurvårdare på utökad nivå. Det innebär att jag får jobba lite mer medicinskt än jag annars skulle kunna ha gjort. Så nu ser jag fram emot en härlig sommar med massa ny erfarenhet! Målet är att bli en riktig fena på att ta blodprov ;) Hoppas ni alla får en fin sommar! Jag vet inte hur mycket bloggande det kommer bli i sommar, men oavsett så blir det iallafall nya tag till hösten när år 2 av 5,5 på veterinärprogrammet drar igång! Fullproppad med ny energi och motivation ska jag ta mig an det och förhoppningsvis kommer det gå minst lika bra som första året har gått. Jag tar jättegärna emot förslag på vad ni vill läsa här på bloggen :) KRAM!


Läst 13793 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
01

En ganska vanlig vecka

Hej bloggen! Det finns så mycket jag vill dela med mig med er men dygnet har alldeles för få timmar.. Jag tänkte lite snabbt bara visa hur en vecka på veterinärprogrammet kan se ut. Det varierar givetvis mellan olika kurser etc, men såhär såg förra veckan ut på ett ungefär:

Varje morgon tar jag ut hästarna och ger de frukost, mockar och gör klart i stallet. Precis innan jag går och lägger mig tar jag in hästarna och ger de kvällsmat. Varje dag går jag också alltid i skogen med Bella.

Måndag: Första föreläsningen var inställd men vi fick den istället inspelad så på morgonen gick jag igenom den. Den handlade om vätskebalans och temperaturreglering. Kompletterade föreläsningen med att börja läsa dessa kapitlerna i boken. Innan jag åkte till skolan hann vi med en skogstur med hästarna. Vid 12.30 hade vi introduktion inför den nya kursen med bra-att-veta-grejer om tex undervisningen och tenta. 13.15-14.15 hade vi en övning i njurens funktion där vi byggde upp ett nefron (njurens funktionella enhet) och sen var varje person ett ämne som gick igenom njuren och vi skulle då demonstrera vad som hände med de olika ämnena på olika platser i nefronet. Det var bra repetion från förra kursen, kunskap vi behöver ha med oss in i denna kursen. 14.30-15.15 var det basgruppsmöte med fallstart. En del av undervisningen baseras på PBL (problembaserat lärande) då vi i grupper får fall (denna gången handlade det om en ko med juverinflammation och syftade till att leda oss in på laktation och mjölkbildning) där vi ska disskutera kring olika frågeställningar och sätta upp gemensamma lärandemål. Vi d nästa basgruppsmöte är det fallavslut och då ska vi tillsammans gå igenom de mål vi satt upp. Exempel på lärandemål för detta fallet är hur de olika komponenterna i mjölk bildas och varför laktoshalten ändras vid en inflammationsprocess (och en himla massa till). Efter skolan handlade jag, tog en lång skogspromenad med Bella och sen gick resten av kvällen åt att förbereda inför morgondagens föreläsningar. Jag försöker att hinna läsa igenom aktuella avsnitt i boken (det brukar vara rätt mycket :P) för att lättare kunna hänga med på föreläsningen så att det vi går igenom inte är helt nytt för mig, plus att det effektiviserar mitt lärande (är förhoppningen iallafall).

Tisdag: På morgonen fortsatte jag gå igenom aktuella avsnitt i boken inför dagens föreläsning, men mitt i hörde de av sig från Universitetsdjursjukhuset (UDS) där jag jobbar som fölvakt (det kommer ett inlägg om detta, VÄRLDENS BÄSTA JOBB) att det kommit in ett litet föl som behövde bevakning akut så jag slängde mig iväg dit. En kursare/kollega till mig bytte av mig mellan 10-12 så jag kunde gå på föreläsningen som handlade om syra-basbalans. Jag hade lagt mycket tid på att läsa på om detta innan föreläsningen men kände att jag inte hade greppat det, plus att det var tråkigt, men den föreläsaren vi hade är jätteduktig på att få allt att klarna och verka ganska enkelt och faktiskt ganska kul! Så mycket föll på plats :) efteråt gick jag tillbaka till det lilla fölet och jobbade till kl 16. Väl hemma avslutade jag kvällen med att förbereda inför morgondagens föreläsningar.

Onsdag: Jag hade inte hunnit med så mycket plugg på onsdagskvällen som jag hade velat så jag började med att fortsätta där jag slutade kvällen innan. Vi hade föreläsningar hela dagen (de handlade om minne och inlärning samt mineralomsättning) fram till kl 16 och sedan gjorde jag något som inte alls är typiskt eller vanligt i mitt liv: jag fikade på Gränby (stort shoppingcenter här i Uppsala) men en kompis! Kors i taket för den vardagslyxen. Men det innebar också en sen kväll för att hinna med allt annat som ska göras och plugg.

Torsdag: Jag träffade 2 kursare på morgonen för att gå igenom en film vi fått med tillhörande övningar/uppgifter. Det handlade om vätskereglering och demonstrerades genom ett försök på getter. Istället för att alla elever ska utsätta massa getter för detta försöket varje år så har de för 20 år sedan filmat det istället och gjort övningar och frågeställningar att jobba med. Jättebra tycker jag, för det var väldigt värdefullt för förståelsen men minskar ner på djuranvändningen i utbildningen. Vi måste ju få träna på djur, men finns det moment som går att ersätta utan att tumma på inlärningen och de kunskaper vi ska få så är ju det super! Jag jobbade som fölvakt på kvällen mellan 16-23 så innan dess fick jag sätta mig och plugga ytterligare några timmar men hann inte allt jag hade velat.

Fredag: kl 9-12 hade vi uppföljning och disskussioner kring gårdagens film och övningar samt att vi fick ännu fler uppgifter att gå igenom för att öka förståelsen för vätske- och temperaturreglering. Sen kan man tycka att jag fick tidig helg när vi slutade redan vid 12, men så fungerar ju inte studentlivet. I princip hela eftermiddagen och kvällen gick till plugg. Jag gick igenom veckans föreläsningar, sammanfattade och renskrev anteckningar och läste klart det jag inte hunnit i boken.

Lördag: Lördagen fortsatte där fredagen slutade med renskrivning och sammanfattning av veckans föreläsningar. Jag kollade igenom de inspelade föreläsningarna vi fått en gång till (en av fördelarna med den typen av föreläsningar och absolut något jag hade kunnat tänka mig mer utav! Dessutom kan man pausa för att hinna med att anteckna) innan jag åkte till UDS för att jobba som fölvakt 16-23. Det blev dock lite komplikationer så jag var inte hemma igen fören runt 01.

Söndag: VALBORG! Uppsala är ju känt för sitt valborgsfirande och tanken var att jag skulle följa med ner på stan på förmiddagen för att kolla på någon forsränning eller vad det var för något, som den äkta Uppsalabo jag numera är. Men jag tyckte jag låg efter i plugget så valde att stanna hemma och försöka få lite mer gjort. Så mellan 9-16.30 satt jag utan någon knappt några pauser. Efter det firade jag dock lite valborg iallafall med grillning :) Eftersom Ölis inte gillar fyrverkerier tog jag dock en tidig kväll för att hålla lite koll på honom ifall det skulle börja smälla men det gick bra, jätteskönt! Kom in sista vändan från stallet vid 23.30 och väcktes sedan vid 02.30 och behövde åka in till UDS för att ta hand om ett litet föl! Vid 10-tiden kom jag tillbaka hem idag och sen dess har jag fortsatt plugga (bortsett från att jag först bara hann läsa 2 sidor innan jag slocknade i 1 timme). Nu är klockan 20.17 och jag har lite kvar att få gjort inför morgondagens basgruppsmöte men fokuset är sådär at the moment.

Jag inser när jag skriver detta att det kanske låter ganska chill ändå för vi har inte jättemycket schemalagda tider i denna kursen, men det innebär ju bara desto mer plugg hemma och absolut inte mer fritid som man kanske kan tro. Jag gillar visserligen bättre att sitta hemma och plugga än att ha långa dagar i skolan. MEN GE MIG FLER TIMMAR PÅ DYGNET! 1,5 vecka kvar till tentan. Och 1720 dagar kvar till examen! :) Tur att det för det mesta ändå är väldigt roligt att vara veterinärstudent!


Läst 17299 ggr Kommentarer Kommentera

APR
21

Skräck-tentan!!

Hej bloggen! Sen sist har jag fått tillbaka senaste tentan som handlade om digestionsorganen och urigenitalorganen vilken jag blev godkänd på! Min lilla stuga som varit under tillbyggnad/renovering har äntligen blivit klar och det har blivit så himla fint här hemma. Mamma och pappa kom upp med mina möbler helgen innan påsk och sen följde jag med de hem för lite ”påsklov”. Jag pluggade inte jättemycket under lovet men kände mig hela tiden så himla stressad inför skräck-tentan som jag skrivit idag, och det är den jag tänkte behandla i detta inlägget.

Skräck-tentan som jag pratar om är alltså stationstentamen (även känd som gatuloppet) som jag berättade lite kort om i förra inlägget. Det är alltså en anatomitenta där vi ska identifiera ungefär 11 miljoner strukturer (på latin) och det finns ungefär lika många djurslagsskillnader att hålla reda på. Det jag skriver nu är extra riktat till er framtida veterinärstudenter som precis som jag innan tentan kommer googla efter blogginlägg för att få veta mer om hur den går till och hur den är – this is for you!

För det första så har vi fantastiska lärare som ger oss ett smörgåsbord av material och hjälpmedel, så tips nr 1: utnyttja det! En av våra lärare, Elisabeth, har tjatat om vikten av att förhöra varandra och vara på asis (den delen av skolan där vi dissekerar och har allt det materialet) och försökt övertyga oss om hur roligt det är. Och vet ni vad, hon har haft så himla rätt! Det finns bara ett sätt att lära sig alla 11 miljoner strukturer och latinska begrepp och det är att nöta, nöta och nöta, och genom att förhöra varandra så blir hjärnan tvingad att tänka och lagra informationen istället för att man bara läser orden om och om igen hemma helt själv. Vi har pluggat supermycket hela tiden men just denna veckan nu inför tentan har varit helt galen, det känns som om vi har bott på skolan och ältat anatomin till förbannelse. Men vi har faktiskt haft väldigt roligt! Periodvis så har vi skrattat så vi gråtit, och periodvis har vi panikat tillsammans :P

Det är extremt frustrerande med vissa ord som verkar totalt omöjliga att lära sig. Ett exempel från veckan är en del av prostatan som på latin heter ”pars disseminata prostatae”, och utan att överdriva har jag nog sagt det här ordet minst 100 gånger bara de närmaste dagarna utan att det har velat fastna. Alexandra (en kursare/kompis) har kunnat säga ordet till mig och så ska jag säga det direkt efter henne och lik förbannat så har det inte gått! Jag höll på att få krupp på det där ordet! Men nu, efter att mina kursare frågat mig om ordet på lunchraster, på sms innan läggdags etc så sitter det äntligen! Så nästa lärdom till er kära framtida veterinärstudenter är att det finns, som sagt, bara ett sätt att lära sig och det är att göra jobbet även när det är jobbigt, tråkigt och frustrerande.

Ett sätt att underlätta inlärningen är att försöka hitta på någon minnesregel. Ju sämre det är ju bättre fungerar det. Här är två exempel från vår vecka:

  • Levern är uppdelad i olika delar och vissa djurslag saknar vissa delar. Detsamma gäller för lungorna och det är väldigt lätt att blanda ihop allt detta. En leverdel heter ”pars papillaris” och saknas hos häst och gris, medan hund och idisslare har den. Hur kommer man då ihåg det? Jo hund och idisslare blir oftast befruktade av en hane medan häst och gris oftast blir inseminerade. Häst och gris saknar därför en PAPPa = de saknar pars PAPPilaris.
  • Hos fostret finns en struktur som kallas gulesäcken, den finns kvar i fosterhinnorna hos hund och häst men tillbakabildas hos idisslare och gris. Hur kommer man ihåg det? Jo hund och häst har ägare så de har en säck (= gulesäck) full med presenter till sina ägare. Gris och idisslare har inga ägare så de behöver ingen presentsäck.

Som sagt – ju sämre/konstigare minnesregler ju mer effektiva är de!

Själva tentatillfället som var idag då. Jag har våndats över den här skräck-tentan i flera månader för den är stressig och jag kommer få black out och det är så himla mycket man ska kunna och jag kan ju ingenting och det kommer aldrig gå och när de ringer i klockan att vi ska byta station så kommer jag inte hunnit med allting etc etc.... Var det så? NEJ! Det var en jätterolig tenta, tiden var rimlig och man hann titta igenom sina svar ordentligt, hade man pluggat (vilket jag verkligen gjort) så var det inga större konstigheter utan jag tyckte det generellt kändes väldigt bra! Och det är framför allt det här jag vill att ni framtida veterinärstudenter ska läsa när ni sitter kvällen innan och har fullständig panik (been there done that) – ni behöver inte ha det! Jag är alltid väldigt nervös inför alla tentor, ställer höga krav på mig själv och tycker att jag inte kan tillräckligt, men hittills har jag upptäckt att om man pluggat så går tentorna bra. Så åter igen (och det gäller ju inte bara veterinärprogrammet) – gör jobbet även om det är tråkigt och jobbigt och frustrerande! Dagens visdomsord från Emelie ;)

Ha det gött! Nu ska jag njuta av första helgen utan plugg-stress på vääääldigt länge! På måndag börjar nästa kurs :)


Läst 22467 ggr Kommentarer Kommentera

APR
01

Digestionsapparaten

Hej bloggen! Nu var det evigheter sedan jag skrev något här... För 1,5 vecka sedan (känns som 2 år sen) skrev jag tenta för delkurserna urigenitalorganen och digestionsorganen. Besked om hur det gick kommer om ett par veckor så håll tummarna! Känslan när jag gick ut från skrivsalen var ilska :P det var några frågor som jag tyckte jag borde haft bättre koll på än vad jag hade så jag vart sur på mig själv. Jag kollade upp sakerna efteråt och det verkade som om jag lyckats få med det mesta iallafall.

Hästens digestionssystem skiljer sig från vårat och tex hundens. Vi kan inte bryta ner cellulosa eftersom det inte finns några kroppsegna enzymer som klarar av det, men det har hästarna (och idisslarna) löst genom ett sammarbete med mikrober (svampar, bakterier och protozoer). Jag tänkte först beskriva lite kort hur nedbrytningen sker hos oss och hunden, för att sedan jämför med hästen.

I munnen startar den mekaniska nedbrytningen genom tuggning, dels sönderdelas fodret till mindre delar plus att det blandas med saliven som bland annat gör det lättare att svälja fodret. I magsäcken blandas fodret med magsaften som har väldigt lågt pH vilket bland annat har en bakteriedödande effekt. Hund äter stora mängder foder men äter sällan. Deras magsäck kan därför tänjas ut väldigt mycket utan att hunden blir påverkad, fodret ligger däri och bearbetas tillsammans med muskelkontraktioner till en soppa som sedan successivt portioneras ut i tunntarmen. I magsäcken påbörjas även nedbrytningen av proteiner med hjälp av enzymet pepsin.

I tunntarmen tillförs bukspott från pankreas som har en buffrande effekt (höja pH eftersom det i magsäcken var mycket surare miljö än vi vill ha i tunntarmen) samt innehåller enzymer som bryter ner fodrets näringsämnen till beståndsdelar. Amylas spjälkar kolhydrater, lipas spjälkar fett och trypsin spjälkar proteiner. Det tillförs även galla från gallblåsan som assisterar lipas i fettnedbrytningen. Näringsämnerna tas upp av blodet genom tarmväggen och transporteras till levern via portavenen. Den viktigaste energikällan är glukos som bildas när kolhydraterna bryts ner.

Det mesta av absorptionen sker alltså i tunntarmen, det gäller även vätska. En del vätska absorberas även i tjocktarmen innan resterna färdas ur kroppen the natural way.

Hästen då. Den första skillnaden är att gräsätare tuggar sitt foder mycket noggrannare än köttätare/allätare. Det är för att cellulosa (fibrer) i gräset (eller höt) är svårare att bryta ner och det behövs därför mindre bitar så att mikroberna jag nämnde innan har större yta att jobba på. Magsäcken är relativt mindre hos häst och fodret passerar snabbt igenom här, hästen behöver därför äta lite hela tiden jämfört med hunden som äter mycket men sällan. Nedbrytning av fett, proteiner och stärkelse (lättsmälta kolhydrater som kan spjälkas av amylas) sker på samma sätt som hos hunden. Men de kolhydrater som amylas inte rår på, fibrer såsom cellulosa, går rakt igenom tunntarmen till grovtarmen. Hästen är en grovtarmsjäsare. Här bor mikroberna som lever i symbios med hästen. De ”äter” upp cellulosan och restprodukterna som då bildas är fettsyror kallade VFA som hästen kan använda som energikälla. Kolhydraterna omvandlas alltså till fett som är den viktigaste energikällan jämfört med hund där det är glukos.

Mikroberna är kräsna med vilken miljö de lever i. Ger man mycket stärkelse (kraftfoder) sänks pH vilket gör att mikroberna inte trivs och dör. Som sagt är hästens viktigaste energikälla VFA och är således konstruerad för att äta fibrer. Att man fodrar mycket med kraftfoder beror antagligen mest på tradition. Vår föreläsare förklarade att man förr var tvungen att fodra med kraftfoder eftersom arbetshästarna arbetade så hårt att de krävde stora mängder energi men eftersom de var ute i skogen hela dagarna och just arbetade så fanns det inte tid att äta tillräckligt mycket grovfoder för att få i sig all den energin. Våra hobbyhästar idag lever inte på det viset och det finns därför anledning att fundera på hur och varför man utfodrar sin häst som man gör. En sur miljö med missnöjda mikrober ger problem i hela digestionssystemet.

Kolla gärna på denna filmen om hur hästens tarmar ser ut! https://www.youtube.com/watch?v=fdz78HU_fkM&app=desktop

Det är så himla häftigt och man förstår ju verkligen varför det är så mycket problem med hästens tarmen, det är ju bara en enda stor knut! :P Observera då att tunntarmen i filmen är grovt förkortad! Jag kan titta på denna hur många gånger som helst, helt fascinerad.

Kor är väldigt häftiga djur också. Hästen var ju grovtarmsjäsare men idisslare är förmagsjäsare. Deras jäsningskammare med mikrober är alltså längst fram i digestionssystemet istället för längst bak och det innebär att mikroberna har första tjing på allt kon stoppar i sig. Det sker alltså ingen nedbryning av kolhydrater i tunntarmen utan kon från sin energi uteslutande från VFA. Vissa av fettsyrorna omvandlas sedan till glukos i levern. Det omättade fettet mättas av mikroberna och tas sedan upp i tunntarmen, det som tas upp är alltså inte likadant som det fettet som förekommit i fodret. Att mätta fettet innebär att mikroberna byter ut dubbelbindningar i fettsyran till väte. Protein degraderas av mikroberna som sedan bygger upp nya proteiner som de hellre vill ha och dessa tas sedan upp i tunnturmen. Detta innebär att idisslare inte är lika beroende av proteinsammansättningen i fodret som enkelmagade djur är. Det finns någon studie som visar att kor kan leva på enbart tidningspapper och urea (som används av mikroberna för att producera de proteiner de vill ha)! HUR COOLT! Det är nog inte att rekommendera en sådan diet men det är ändå häftigt att det fungerar.

Det var väldigt kort om hur det fungerar inne i våra djurs magar! Jag ska sätta mig en stund till innan jag tar kväll för att plugga muskler! Pågående kurs är nämligen rörelseapparaten med hunden som modelldjur. Muskler, leder, kärl och nerver studeras och matas in i mitt arma stackars huvud samtidigt som jag försöker repetera de övriga organsystemen inför den stora anatomitentan i slutet av april. Den har tiidgare kallats för gatloppet men för att inte stressa eleverna heter den nu typ ”stationstentamen anatomi”, men gatloppet lever kvar bland eleverna och vi är uppstressade hursomhelst :P Stationstentamen består av 25 stycken stationer á 5 minuter med framdissikerat material och uppmärkta strukturer som vi ska identifiera. Det innefattar alla organsystemen från vårens kurser så som endokrina organ, cirkulation/respiration, digestionsorgan, urigenitalorgan och rörelseapparaten. Det är mycket ord. Väldigt mycket ord. Men det ska förhoppningsvis gå det också :)

Ha det gött!

Bella får agera modell vid muskelplugg!

Ölis är igång och promenadrids <3


Läst 25163 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
17

Hjärta <3

Hej bloggen!

Här rullar det på i 180 som vanligt. Jag har fått resultatet för tentan jag skrev efter jul och den blev jag godkänd på, jätteskönt! Kraven för att få börja årskurs 2 är:

  • Godkänd i första kursen (anatomi, grundkurs samt introduktion till veterinärprogrammet) - CHECK
  • Godkänd i andra kursen (Biomedicinsk baskurs) - CHECK
  • Genomfört tredje kursen (organens struktur och funktion)

Genomförd innebär att alla obligatoriska moment måste vara genomförda men jag måste alltså inte vara godkänd på alla vårens tentor. De måste ju klaras av någon gång, men det är ändå skönt att veta  att nu kommer jag iallafall få börja 2an oavsett hur tentorna går framöver :) en stress/press mindre!

Organens struktur och funktion som vi läser nu är ju indelad i flera delkurser. Vi har hittills klarat av 2 stycken: nervsystem, sinnesorgan och endokrina organ, samt cirkulation och respiration. Dessa hade vi tenta på för snart två veckor sedan och då satt jag med feber och snor i hela hjärnan, hög på ipren, så jag är lite nervös över hur den tentan gick... Besked får vi om en vecka så återstår att se!

Den första delkursen om nervsystem, sinnesorgan och endokrina organ var nog de sjukaste veckorna hittills. Jag har fortfarande inte återhämtat mig efter den spurten! Det är synd att det ska vara så högt tempo för man man vill ju verkligen lära sig detta då det är superintressant plus väldigt viktigt inför vårt framtida yrke, men det finns inte tid! Man fick trycka in så mycket det bara gick på den korta tid man hade för att försöka överleva tentan. Lärarna har dock sagt att de insett att det är för komprimerat så nästa årskurs kommer ha längre tid för den kursen, grattis till er! Problemet är ju dock att det finns inte mer total tid så något annat kommer ju bli lidande istället. Men jag hoppas det blir bra i slutändan för detta var inte riktigt optimalt. Jag tröstar mig med att allt kommer återkomma flera gånger under utbildningen så tillslut ska det väl sitta ordentligt :)

Andra delkursen om cirkulation och respiration, visserligen lika högt tempo där, men så himla rolig kurs! Enligt mig den absolut roligaste vi haft hittills! :) förutom anatomi, histologi och fysiologi av själva hjärtat, lungor och hela cirkulations- och respirationssystemen så har vi kollat på EKG, tagit blodtryck på varandra, kollat på röntgenbilder, lyssnat på hjärtljud etc.. Äntligen har vi fått nosa lite på det kliniska arbetet som vi sedan kommer att göra i vårt yrkesliv vilket är väldigt kul och inspirerande! Det var helt rätt läge för en motivation-kick!

Lyssna på hjärtat gör man som veterinär i princip varje gång man möter en patient. Blodet kommer in i höger förmak via bakre och främre hålvenen, vidare ner i höger kammare. Därifrån pumpas blodet till lungorna för att syresättas och går efter det tillbaka till hjärtat via lungvenerna in i vänster förmak och vidare ner i vänster kammare innan det pumpas ut i kroppen genom aorta. I stetoskopet hör man hos friska djur två hjärtljud, men hos häst är det normalt även att höra tre eller fyra hjärtljud!

  • Det första hjärtljudet uppkommer när kammaren fyllts med blod och segelklaffarna stängs för att förhindra att blodet åker upp i förmaket igen
  • Det andra hjärtljudet uppkommer när blodet pumpats ut i aorta och fickklaffarna stängs för att förhindra att blodet rinner tillbaka ner i kammaren igen. Stängningen av både segelklaffarna och fickklaffarna styrs av tryckskillnaderna som blir i förmak vs kammare samt kammare vs aorta.
  • Det tredje hjärtljudet, som alltså bara är normalt hos häst, uppkommer när blodet snabbt strömmar in i vänster kammare från förmaket
  • Det fjärde hjärtljudet, precis som tredje hjärtljudet är detta bara normalt hos häst, uppkommer av förmakets kontraktion

Blåsljud hör man ofta talas om och det innebär turbulens i blodet, alltså att blodet ”virvlar” som ni ser på bilden nedan. Det kan tillexempel hända om en klaff i hjärtat inte riktigt sluter tätt så en del blod virvlar åt fel håll. Det kan också bero på att det finns hål mellan hjärtrummen. Fostret andas ju inte utan får sitt blod syresatt av modern, därför ser cirkulationen lite annorlunda ut än det gör efter födseln. Tillexempel finns ett hål mellan höger förmak och vänster förmak där blodet tar en genväg istället för att pumpas till lungorna. Efter födseln när cirkulation och respiration kommit igång så ska detta hål växa igen, men ibland händer inte det och då kan lite blod rinna mellan förmaken och orsaka blåsljud. Detta behöver dock inte innebära några problem för individen, men då blåsljud kan vara tecken på hjärtfel så är det viktigt att kolla upp orsaken till blåsljudet.

Nu tar jag fredag, men i helgen kommer jag plugga fysiologi för honliga och hanliga reproduktionsorgan samt njuren. Njurarna är väldigt fascinerande, de är så små men gör ett helt otroligt komplext jobb! De är så duktiga på det de gör så man klarar sig utan problem med endast 25% kapacitet. 1,5 njure kan alltså försvinna/sluta fungera och ändå fungerar allt som det ska. Galet. Slutar aldrig förundras över hur smart kroppen är! Samtidigt som den ibland kan vara jättetrög haha! Ha en härlig helg och missa inte Melodifestivalen imorgon som sänds från min hemstad Växjö, woho!


Läst 22587 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
14

Nytt år, nya möjligheter!

Hej bloggen!

 

Förra helgen hade vi bmb-tentan. Denna fruktade, hemska tenta som man hört så mycket om och hunnit bygga upp massa skräckscenarion kring. Jag vågar knappt skriva detta.. Men jag tyckte det kändes bra! Ibland, kanske speciellt på en utbildning med mycket prestationsmänniskor, så känns det som att man inte får säga att man tycker det har gått bra. Många jag har pratat med har sagt att det var supersvårt, och de kunde inget och de vågar inte hoppas på att de blir godkända. Så låter det ofta och sen när resultatet kommer så är de godkända och har lika mycket poäng som jag. Vad beror detta på? Vill man inte låta stöddig, den klassiska jantelagen, eller är man rädd att jinxa? Jag tycker det är lite synd att vi inte lyfter oss själva (och varandra) mer, jag är likadan jag! Men nu har jag bestämt mig för att ge mig själv lite mer cred, jag har pluggat stenhårt och tentan kändes bra så jag förtjänar det! Skulle det mot förmodan sedan visa sig att jag inte blir godkänd så får jag väl ta det då. Men som en äldrekursare sa: det har gått bra till motsatsen har bevisats ;)

Tyvärr är det alldeles för vanligt med psykisk ohälsa på veterinärprogrammet. Jag gissar att det är en kombination av tuffa studier, stress och en ansamling ambitiösa prestationsmänniskor. Därför tror jag det är extra viktigt att man tillåter sig själv att vara nöjd med sig själv när man har kämpat hårt och något känns bra. Förutom att ge mig själv mer cred så har jag även i nyårslöfte att plugga mindre men smartare. Det har varit en tuff första termin och jag är ganska slutkörd och har själv insett (med lite påtryckningar hemifrån) att om jag ska orka 5 år till så kan jag inte fortsätta i det här tempot. Jag måste ge mig själv tid för återhämtning, jag tror tillochmed att jag kommer lära mig mer då. Så ny plan är att försöka hålla mig runt 40 h/vecka och fortsätta utveckla min studieteknik för att utnyttja dessa timmarna på bästa sätt! Jag ska även plugga ihop med andra mycket mer än jag gjort tidigare så att jag får öva mer muntligt och genom disskussioner, det har jag märkt gett mig mycket men jag har inte utnyttjat det innan.

 

I måndags startade den nya kursen som sträcker sig enda fram till sommaren: organens struktur och funktion. Den är indelad i delkurser och första blocket handlar om nervsystemet, sinnesorganen och endokrina organ. Denna veckan har vi pratat mycket hjärna och sinnen (hörsel och lukt), minne/inlärning och sömn (denna föreläsningen bekräftade hur viktigt det är med vila för att man ska lära sig saker). Jag har höga förväntningar på denna kursen, utfrån schemat verkar den bli väldigt rolig och intressant. Det blir en blandning av föreläsningar och praktiska moment såsom dissektioner, röntgen- och EKG-övningar, studiebesök, getövningar, mikroskoperingar etc. I första anatomikursen i höstas hade vi ju hunden som typdjur men i denna kursen kommer vi gå igenom alla de ”vanliga” husdjuren, därmed avses idisslare, gris, karnivorer (hund och katt), häst och hönsfåglar.

Lite intressanta saker jag lärt mig under veckan:

  • Luktbanorna går igenom limbiska systemet som bla även styr våra känslor och minnen, det är därför när man känner en lukt kan få flashbacks – luktintrycken är kopplade till våra minnen!
  • Alla däggdjur har likadant smärtsystem vilket betyder att även djur känner smärta (finns de som inte tror att djur kan känna smärta). Förr var man dålig på att smärtlindra då man trodde att smärtan gjorde att djuret belastade skadan mindre vilket gjorde att den läkte bättre. Nu vet man bättre! Det finns en smärtcirkel som gör att ”smärta föder smärta” och detta gör faktiskt att en skada läker sämre, därför vet man idag att det är jätteviktigt att smärtlindra! (förutom det uppenbara med att skona djuret från smärta)
  • Alla däggdjurs hjärnor är uppbyggda på samma vis, men olika delar är utvecklade olika mycket beroende på vilket behov arten har. Limbiska systemet, som jag skrev bla styr våra känslor, är konservativt och mycket likartat hos olika djurslag = djur har också känslor! (finns de som inte tror på det heller)
  • Sömnbehovet skiljer mycket mellan olika djurslag. Generellt sover rovdjur mer medan bytesdjur/gräsätare sover mindre (av naturliga skäl). Tex sover en häst ungefär 4 h/dygn medan en katt sover 14 h/dygn (dessa siffror kan dock variera mycket beroende på djurhållning, tex sover ofta hästar på box/innekatter mer än hästar på lösdrift/utekatter. Tex ålder kan också spela roll, unga individer kräver oftast mer sömn). Fladdermöss sover ungefär 20 h/dygn! Vilket tråkigt liv.
  • Man lär sig inte gå utan det är en mognadsprocess och olika djurarter är olika mogna när de föds. Tex ett föl galopperar bara någon timme efter att den fötts, och det är ingenting den lärt sig utan är mogen nog att kunna så snabbt för att kunna fly med flocken från rovdjur. Vi människor är mindre mogna vid födseln och behöver lite längre tid på oss :)

 

Godnatt!


Läst 20406 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
24

GOD JUL!

GOD JUL!

Äntligen är jag hemma i Växjö och firar jul med min familj :) Jag hade världens största tur att hamna hos familjen Lind i Uppsala så de tar väl hand om Ölis medan jag och Bella är här nere i Småland. Det har varit en sjukt intensiv höst så jag behöver lite återhämtning nu, det blir dock en del pluggande ändå eftersom vi har tenta den 7 januari. Den tentan täcker allt vi gått igenom under denna kursen, vilken sträckt sig över hela hösten, minus histologin som vi redan har tentat av. Så här står det översiktligt om kursen:

”Kursens syfte är att ge den studerande goda kunskaper om de molekyler, celler och vävnader som bygger upp organismer. Dessutom ska de studerande få kunskaper om genetik, både på organism- och molekylnivå. Slutligen ska de studerande få goda kunskaper om kroppens ämnesomsättning.”

Sen följer en lååååååååång lista med kunskapsmål och betygskriterier! Så jag lär inte gå sysslolös över jul iallafall ;) Vi hade sista schemalagda dagen den 16/12 men jag stannade kvar i Uppsala till den 21/12 för att kunna plugga ostört några dagar så jag slipper sitta hela tiden nu när jag är hemma.

I torsdags var jag på auskultation hos Växjö nya djurklinik, BEST DAY EVER! Att auskultera innebär att man går bredvid för att lyssna och iakta i samband med sin utbildning. Under årskurs 1 och 3 ingår det att vi ska auskultera en gång/årskurs, men vi får vara ute hur mycket vi vill vilket de även uppmuntrar oss till att vara. Det är ju bästa sättet att lära sig på! Jag ska tillbaka till samma klinik på tisdag, sen på onsdag och torsdag kommer jag vara hos distriktsveterinärerna i Växjö. För att gå tillbaka till torsdagens auskultation så var jag på operationsavdelningen i princip hela dagen där jag bland annat fick se flera kastrationer, av både hane och hona, och borttagning av tumörer . Jag fick plocka fram kunskaperna i anatomi som vi fick under första kursen och det var kul att känna att jag visste vad det var jag tittade på :) Det kom också in en akut livmoderinflammation på en stackars tik.

Den medicinska benämningen för livmoderinflammation är pyometra som härstammar från orden pus = var och metrus = livmoder eftersom livmodern oftast blir förstorad och varfylld. Detta kan vara riktigt farligt för hunden så det är viktigt att man uppsöker veterinär om hunden uppvisar symtom eller inte är sig lik efter löp. Så här skriver Anicura om symptom för pyometra:

”Vid s k öppen pyometra är livmoderhalsen öppen och variga, brun-röda, illaluktande flytningar töms ut från vulva. Flytningarna kommer ibland ett par veckor efter löp, vilket av djurägaren kan misstolkas som att löpet skulle vara förlängt. Det förekommer att flytningarna är så lindriga att det enda symtom som observeras är att hunden slickar sig mycket baktill.

Vid sluten pyometra är livmoderhalsen sluten och inga flytningar syns. Varet kommer då inte ut, utan livmodern blir större och mer varfylld.

Andra vanliga symtom är ökad törst, ökad urinering, och efterhand nedsatt allmäntillstånd. En del hundar kan få försämrad aptit, kräkning, diarré, buksmärtor och svullen buk. I senare skede kan feber eller undertemp ses, liksom snabb andning och ökad puls. Ibland kan bakbenshälta eller stelhet vara det enda symtomet på livmoderinflammation som uppfattas av djurägaren.

Livmoderinflammation kan snabbt bli mycket allvarligt. Om hunden inte fort kommer under behandling finns risk att livmodern brister, vilket kan leda till blodförgiftning och dödsfall.”

Efter en kurs med mycket celler och näsan i böcker så var det ofantligt kul och inspirerande att få komma ut i verkligheten,det fyllde på motivationskontot rejält :)

Under hösten har jag även gått en grundkurs i läkemedelshantering hos Crace i Stockholm för att få såkallad d9-kompetens. För någon vecka sedan avlade jag prov och gick igenom de praktiska momenten, och precis innan jag åkte hem till Växjö fick jag veta att jag blivit godkänd och att mitt intyg är på väg till Uppsala med posten! JIPPI! Detta innebär att jag kan arbeta på klinik som djurvårdare på utökad nivå. På jordbruksverket kan ni läsa om vad detta innebär: http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/djurhalsopersonal/arbeteinomdjurenshalsoochsjukvard/djurvardare.4.510b667f12d3729f91d8000103.html

Efter årskurs 3 får vi automatiskt den här kompetensen men min förhoppning är att kunna jobba på klinik redan nu i sommar. Jag tror starkt på att erfarenhet är det bästa sättet att lära sig på så ju fler timmar jag kan vara på klinik ju bättre är det! Plus att detta har jag ju drömt om i hela mitt liv att få jobba med så nu har jag inte tålamod att vänta enda till årskurs 3! JAG VILL JU LÄRA MIG ALLT! I samband med att tiken med livmoderinflammation skulle opereras i torsdags när jag auskulterade så pratade jag med veterinären om att en jobbig del av yrket måste vara att man känner med djuren när de har ont och inte mår bra, och då sa hon ”jo fast nu ska jag ju rädda henne!”, och så gjorde hon det vilket var en så grymt häftig känsla även för mig som bara stod bredvid och kollade på! Det var ett sånt moment som verkligen fastnade hos mig. Jag vill också rädda liv, och en dag kommer jag att göra det :)

Nu ska jag äta risalamalta tills jag spricker! HA NU ALLA EN RIKTIGT RIKTIGT GOD JUL! Ta hand om varandra och era pälsklingar!

Kram Emelie!


Läst 15697 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
04

Prestationsångest

För några veckor sedan kom jag in i en riktig svacka. Jag hade jättesvårt att ta tag i plugget, det tog emot, var svårt, tråkigt... Och det gjorde att jag fick ångest och dåligt samvete för jag fick för mig att jag måste tycka allt är roligt och intressant hela tiden. Jag har velat bli veterinär hela livet och har kämpat så hårt för att komma in, och nu när jag äntligen lyckades så ställde jag alldeles för höga och orimliga krav på mig själv. Jag är tacksam och lycklig varje dag på veterinärprogrammet och att jag är på väg att nå min dröm, men jag är inte mer än människa vilket betyder att jag kommer inte hurra varje dag när klockan ringer, jag kommer inte tycka allt är superroligt och superintressant. Det gör inte mig till en sämre människa eller en sämre veterinär. Att acceptera det tog ett tag men när jag väl kunde det så var det en stor lättnad, som om flera kilon lättats från mina axlar. Och helt plötsligt kändes allting mycket lättare och roligare igen!

För att underlätta för mig själv så har jag gjort om i min instuderingstaktik, eller rättare sagt så har jag skaffat mig en sådan. I början så pluggade jag från tidig morgon till sen kväll, varje dag, utan några raster. Jag tror att det är en anledning till att jag tillslut inte orkade mer och allting blev sådär tungt. När jag inte pluggade fick jag dåligt samvete för att jag inte pluggade och kände mig extremt stressad, även om jag var ute med Bella i skogen eller pysslade om Ölis i stallet som egentligen ska vara min avkoppling. Och när jag pluggade så var jag så trött i huvudet att jag inte förstod vad jag läste ändå.

Nya rutiner:

  1. Pluggschema! Jag älskar att göra listor och scheman, det är en sån tillfredsställelse att kunna stryka en punkt från listan och se hur det blir mindre och mindre kvar att göra. Jag har på mitt schema skrivit hur mycket jag ska plugga varje dag och när jag är klar så stryker jag det. Dels så begränsar det mig från att plugga för mycket, jag ser ”ljuset i tunneln” vilket gör att det inte känns så övermäktigt, det sänker min stressnivå för när jag är klar med det jag ska så kan jag i lugn och ro promenera med Bella eller klappa på Ölis utan dåligt samvete!
  2. Pomodoro! Pomodoro är en teknik för att göra sitt arbete mer effektivt utan att trötta ut sig själv. Regeln är att man jobbar effektivt i 25 minuter, paus i 5 minuter, jobb i 25 minuter etc. När man har avklarat 4 jobb-pass så tar man en längre paus på 25 minuter. Jag har en jättebra app för detta som heter ”Focus Keeper” som fungerar som en timer enligt detta systemet. Den plingar till när det är dags för paus eller att börja jobba igen. Under jobb-passen kollar jag inte på mobilen eller blir distraherad av Facebook eller liknande, utan det är full fokus på studierna som gäller! Sen när det är paus då kan jag svara på sms eller kolla efter julklappar på nätet etc. Mitt pluggande blir mycket mer effektivt och strukturerat, plus att det också hjälper mig att se ”ljuset i tunneln” vilket gör det mindre övermäktigt. Tiden går också snabbare av någon anledning :)
  3. Renskriva anteckningar! När jag kommer hem från skolan så sätter jag mig samma dag och går igenom dagens föreläsningar och renskriver mina anteckningar. Då har jag allt färskt i minnet vilket gör det lättare för mig att reda ut allting än om man några veckor senare ska försöka komma ihåg vad mina kråkfötter, pilar och abstrakta ritningar betyder. När det sen är dags för tentaplugg så har jag redan bra underlag att plugga ifrån och sparar tid, vilket ju leder till mindre stress!

Nästa grej jag ska testa är att anteckna på datorn under föreläsningarna istället för i block. Jag skriver mycket fortare på datorn så jag tror att jag kommer hinna antecka mycket mer på det viset! Det tar ett tag att komma in i det här med att plugga, jag har ju inte gjort det sedan gymnasiet för 7-8 år sedan. Men nu känns det som att jag är lite mer back on track.

Jag tror inte jag är ensam om de här svårigheterna, och det gäller ju inte bara för studier. Så ett hett tips från mig till er som känner er stressade över saker ni ska göra (i skolan, på jobbet eller hemma) är att skriva listor som ni betar av, och våga testa pomodoro! Det har blivit min bästa vän :P Har ni några tips om studietekniker så tar jag tacksamt emot dom!

Jag vill avsluta med att ge en eloge till alla på SLU och veterinärprogrammet. Klimatet där är att man hjälper varandra och jag tycker det är så himla härligt. Äldrekursare ger tips till oss nya, de lyssnar och peppar när vi känner oss såhär överväldigade som jag gjort på sistone (de har ju också varit där och vet hur det känns), inom vår klass så bjuder vi på sammanfattningar, förklaringar och tips till varandra. Det är så härlig stämning och vi vill alla klara detta, tillsammans! Det behövs extra mycket nu när världen inte är lika kärleksfull tyvärr.

Hoppas ni alla har en mysig andra advent, ta hand om varandra och ställ inte orimligt höga krav på er själva! Kram!

PS. Jag blev godkänd på både histologiförhöret och tentan! JIPPI!


Läst 11381 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 nästa  sista  



Veterinärstudenten

I den här bloggen får du följa hästtjejen Emelie Jönsson under hennes veterinärstudier i Uppsala.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Emelie Jönsson kommer från Växjö och är 26 år. Till veterinärutbildningen tar hon med sig sin sexåriga valack Ölis och sin hund Bella.

Till bloggen




Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Feira de Golegã

Portugal-bloggen

Inner till ytter?

Kajsa Boström

Träningar, återbesök och tävling

Saras vardag

Till Husbloggarna