Anna Hilton och Matrix W gick omkull i sista vattenhindret, som har ställt till med stora problem ute på banan. Därmed är det svenska laget ute ur VM.
– Han är tapper min häst. Banan var tyngre än vad jag trodde, det var inte lättgalopperat någonstans. Han kom in på hindret och försökte, men det gick inte, säger Anna.

Det är ett riktigt svårt vattenkomplex och Anna menar att det faktiskt är lite oschysst.
– I mina ögon var det ett "unfair" hinder. För även om man tog den långa vägen var det tuffa svängar för en trött häst i slutet av banan. 
Hon berättar att hon verkligen ville att de skulle få laget i mål, men tyvärr gick det inte vägen.
– Det är jättetråkigt, vi har inte haft turen med oss i det här mästerskapet precis. Nu lägger jag det här i bakfickan och håller tummarna för Dag.   

Hur mår du efter omkullridningen?
– Jag mår hur bra som helst, vi mår bra båda två. Nu tar vi nya tag, jag är lite stel i ryggen men jag är ju inte helt ung längre, säger Anna.
Hennes airbag-väst blåstes upp i fallet, precis som den skulle.
– Det var första gången jag var med om det och det var lite obehagligt faktiskt. Känns nästan som att man kvävs, men jag är tacksam för att jag hade den. Är man mamma åt två får man ta lite hand om sig själv, avslutar hon.

Många bra lag är ute
Förbundskapten Staffan Lidbeck är förstås missnöjd med att inte kunna fullfölja med fullt lag, även om det inte kom som någon jätteöverraskning. 
– Det var en väldigt tuff bana, målet var att få hela laget i mål, men tyvärr blev det inte så. Det var väldigt starkt av Anna att ens ta sig hit med sin orutinerade häst.
Han poängterar att flera topplag – som Nya Zeeland, USA och Belgien – också är ute ur lagtävlingen. Och passar på att ge delar av pressen en känga.
– Det har skrivits en massa elakheter, men vi har haft en jättebra uppladdning. Och vi gjorde ett gott försök som lag, men det räckte inte.

Text & foto: Anki Yngve 

Följ Hippsons direktrapport från klassen
Onlineresultat
Länk till sändningen på SVT Play 

Det började bra.

Matrix såg oerhört fräsch ut, även efter fallet.

Anna blev smutsig, men inte så blöt...

Airbag-västen löste ut som den ska.

Träffar pressen.

Anna Hilton träffar SVT:

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.