Jeanna möter pressen efter sin fina ritt.

Jeanna Högberg och Darcia var första svenska lagekipage in på dressyrarenan, och trots att det var VM-debut för båda utstrålade de stor säkerhet.
– Hon kändes faktiskt mer avslappnad än vad jag trodde att hon skulle vara, därför hade jag kanske lite dåligt tryck in i första piaffen. Men över lag är jag jättenöjd, hon var positivt avspänd, säger Jeanna till Hippson.
  
Detta var Darcias sjunde start på Grand Prix-nivå och trots orutinen tar hon allt ståhej, inklusive den jättelika arenan, med ro. Det ösregnar tidvis här i Caen, men som tur är rider ryttarna fram under tak.
– De små missarna vi hade får jag ta på mig. Jag älskar den här hästen, hon är fantastisk. Med henne är jag som sagt väldigt nöjd, fortsätter Jeanna.
Visst syns det att Darcia behöver stärka formen, i piaffen hamnar hon lite i framvikt, men för att ha debuterat internationellt helt nyligen är helhetsintrycket imponerande. De svåra bytesserierna satt riktigt fint, liksom piruetterna och längningarna.
  
Får klart godkänt av Bo och Kyra
Domarna belönade Sveriges första ekipage med 69,657 procent.
– Det var en bra start, vi kan inte förvänta oss mer eftersom hästen inte har gått så många GP-klasser. De gick in och gjorde vad de skulle, även om det inte var en helt felfri ritt. All heder åt Jeanna som gjorde det så bra, säger förbundskapten Bo Jenå.
Landslagstränare Kyra Kyrklund beskriver Jeanna som en riktig tävlingsmänniska, som inte stressar upp sig för något.
– Hon är här för framtiden, målet är att hon ska få en positiv upplevelse. Och det tror jag att hon har fått. Det är en cool tjej och en jättefin häst, som kommer att bli bättre och bättre med tiden, menar hon.
Bo Jenå flikar in att Jeanna inte enbart togs ut till laget för att hon är en framtidsryttare. Hon har dessutom presterat bättre resultat under våren än övriga kandidater!

Direkt efter ritten låg ekipaget på en sjunde plats. Följ Hippsons direktrapport från klassen här.
Läs mer om Jeanna och Darcia här.

Text & foto: Anki Yngve

 

Ett fokuserat par på väg in på banan.
 

Darcia har en härlig utstrålning...
 

... och riktigt fina gångarter. En framtidshäst!
  

Snabbt snack med Bo Jenå direkt efter ritten.
 

Förbundskaptenen var nöjd med sin första lagryttare. 

Kristian von Krusenstierna gav Biggles en puss efter ritten.
  
Söndag red Kristian von Krusenstierna sin sista start på Biggles 1015 – efter framträdandet i världscupen fick ekipaget stående ovationer av publiken. Vilket rörde hela teamet kring hästen till tårar.

Text: Annelie Lundkvist
Foto: Annelie Lundkvist och Anki Yngve
  
Som den tävlingsmänniska Kristian är blev han besviken över domarsiffrorna, han tyckte att de var värda lite mer. Men samtidigt var detta sekundärt, känslorna till Biggles – att få pussa honom på mulen och krama om hästskötaren Karin och hustrun Linda var det som verkligen betydde något denna dag.
  
Känslosamt direkt efter ritten
När FEI-veterinären hade gjort den obligatoriska bettkontrollen direkt efter start hoppade Kristian av och torkade tårarna. Även hästskötaren Karin blinkade ordentligt i ett försök att hålla gråten inne, men när chefen kom för att ge henne en kram gick det inte längre.
– Det är väldigt skönt att sista starten gick så bra, jag har knappt kunnat prata om att det är hans sista tävling, berättar hon för Hippson när vi promenerar med Biggles.

Kom till stallet nästan samtidigt
Karin utsågs till Årets hästskötare på Ryttargalan i onsdags och har arbetat hos Kristian i drygt fem år, nästan lika länge som Biggles har varit en del av teamet.
– Han kom till stallet 20 dagar efter att jag hade börjat, för alla dessa år sedan. Biggles är den arbetskamrat jag kommer att sakna mest, säger Karin med tårar i ögonen.
Direkt när Biggles hade fått skritta av var det dags att promenera ner till stallet, där det serverades morötter i stora mängder och där många kramar delades ut.
  

Hingsten visade att han fortfarande kan!

Karin tävlingsfilmar ekipaget för sista gången.
  
Planerna är ännu inte klara
Att publiken gav stående ovationer, och överöste ekipaget med applåder, blev för Kristian en perfekt avslutning på en lång karriär tillsammans. När han fick Biggles till sitt stall visste han att Briar-sonen skulle kunna hjälpa honom med hans egen svaghet.
– Jag var dålig på piaff och passage när jag tog över honom från Jan Brink. Biggles har hjälpt mig väldigt mycket i karriären, säger ryttaren.
Kristian berättar att Biggles kommer att bo kvar i stallet på Ågesta ridskola ett tag till, några beslut om vart han ska ta vägen sedan har ännu inte tagits. Kanske flyttar han hem till sin uppfödare och ägare, familjen Lundberg Persson, för att gå i pension. Men Kristian vet samtidigt att Biggles inte är en häst som kommer att trivas med att bara gå i en hage hela dagarna.
– Det kan bli så att han får flytta till en yngre ryttare som han kan hjälpa i de lättare klasserna.
  
Fortfarande fräsch och motiverad
Beslutet om framtiden kommer inte att stressas fram, men en sak är säker. Kristian ville sluta när Biggles fortfarande var på topp.
– Jag har lyckats hålla honom motiverad för den högsta nivån i fem år, nu vill jag sluta medan han fortfarande tycker att det är roligt och är fräsch i kroppen, avslutar han.
  

Puss och kram direkt efter ritten.

Kristian applåderar sin fina häst...

... och de får stående ovationer av publiken.

Tack för allt, fina Biggles!

Lorenzos hästshow bygger på ett unikt samspel mellan hästar och människa.
I de natursköna omgivningarna i Camargue i södra Frankrike lever och tränar han med sina hästar. Lorenzo lever mitt ibland dem i ett litet hus omgärdat av en rad boxar med konstant öppna dörrar. Hästarna går ut och in som de vill och Lorenzo är alltid närvarande.
Under tävlingarna i Friends Arena har hästartisten gjort ett antal framträdanden. Upplev ett av dem i bildspelet ovan!
  
Läs mer om Lorenzo på SIHS:s sajt
  
Foto: Anki Yngve

  
I söndagens världscup valde Axel Olin att ta in reservhästen Wittstein 2, för att ersätta avlidne Filur. Ett beslut han tog tillsammans med sitt team och med stöd av de andra kuskarna. Vi träffade honom efter tävlingen.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Vid presskonferensen är Axel tystlåten och ser stundtals ut att bli berörd av stunden. I hans tankar finns fortfarande fredagens händelse, där Filur föll ihop efter målgång.
– Jag valde att köra för att hedra "Fille" och för att visa publiken att man måste gå vidare. Hur jobbigt det än är, säger Axel efter att den internationella presskåren har lämnat rummet.
  
Har fått stort stöd i stallet 
När olyckan var framme i helgen fick han genast stöd på plats av veterinärer, funktionärer, de andra kuskarnas hästskötare och förstås av kuskarna själva. Direkt efter olyckan visste Axels motståndare i världscupen att det handlade om en sak, att komma upp i vagnen igen och att inte låta sorgen ta över.
– Samtliga kuskar kom fram och frågade om jag ville låna någon av deras reservhästar till söndagens tävling, berättar Olin.
Han säger att han inte skulle ha varit kvar på tävlingen utan stödet från sitt team. Under fredagen såg han inte publikens hyllning med lamporna, men han fick den återberättad för sig i efterhand. När det var dags för dagens prisutdelning fick Axel dock se hyllningen med egna ögon.
– Jag fick bita mig i tungan när vi skrittade in på banan och såg alla lampor, säger han om publikens tribut.

   

Publikens hyllning under söndagskvällen.