Hästarna är besiktigade - distansryttarna redo

Klockan 07.00 på torsdagen går starten i den lilla franska byn Sartilly i Normandie. Då väntas 166 ekipage rida över startlinjen i full galopp - samtidigt.

I mål är man först tio till tolv timmar senare - med 16 ridna mil i bagaget.
– Det kommer att bli upphetsat och det händer olyckor. Ryttare trillar av och hästar blir sparkade när det stora startfältet går iväg. Det krävs en välriden och kontrollerbar häst som lyssnar på hjälperna för att klara av det, konstaterar distansryttaren Maria Hagman-Eriksson.
Maria Hagman Eriksson och Yvonne Eklund är de svenska ryttarna på plats, för att rida sitt femte respektive sjunde stora mästerskap. De är ett rutinerat gäng, både hästar och ryttare, men även groomteamen har varit med många gånger.

Hoppas på repris
Taktiken är att hitta en bra klunga att rida med, och att hålla sig till den. Det gäller att hitta ett bra tempo och sedan ligga kvar i det. Båda ryttarna tävlar individuellt, något lag fick Sverige inte ihop eftersom den tredje nominerade ryttaren Frida Ekströms häst blev skadad och fick stanna hemma.
– Jag hoppas på att kunna göra ett lika bra resultat som vid VM 2012 i England, då jag red Baron Grey Star på 17,6. Men underlaget kan ställa till det, säger Yvonne Eklund.
Maria Hagman Eriksson kommer att göra sitt bästa på den lite yngre hästen Bug, men tror inte på någon medalj den här gången.
– Jag tror att det räcker till topp 20, vi måste inse att på ett VM är vi inte redo att slåss om medaljerna ännu, säger landslagsledaren Anneli Ohlén.
Uppladdningen inför VM har sett lite olika ut för ryttarna. Marias häst Bwuagadugo har tävlats en del, medan Yvonne Eklunds häst inte startat mer än en femmilstävling sedan EM hösten 2013.
– Det sliter mycket på hästarna att gå de här långa distanserna. På en mer rutinerad individ når man ju en nivå där man inte bygger upp hästen längre, säger landslagsledaren Anneli Ohlén.

16 mil, fem slingor och sju besiktningar
Loppet rids under tio till tolv timmar. De 16 milen är uppdelade i fem slingor och mellan varje slinga besiktigas hästen och vilar 40-50 minuter.
Banan innehåller det mesta och ett rykte om sig att vara tekniskt svår. Omgivningen är vacker, det är väldigt kuperat och banan går längs sandstranden i vackra Mont Saint Michel bay.
– Mitt groomteam har varit ute och tittat på banan två gånger. Men de kommer ju bara åt groomställena, de ser inte hela banan, berättar Yvonne.
Det har väl inte undgått någon att det regnat ordentligt i Frankrike de senaste dagarna. Den franska leran har blivit ett begrepp. Arrangören hävdar att 90 procent av banan ska ha klarat sig bra, resten håller man som bäst på med att preparera. Regnet fortsätter att falla och det kan hända att arrangören i sista stund tvingas ändra bansträckningen, eftersom det stora startfältet kommer att slita hårt på banan.
– Utmaningen kommer längs stranden. Det är tungt för hästarna, slirigt av det blöta vädret och tempot kommer att vara högt, eftersom det bara är att rida på, säger Maria.
– Det gäller att inte låta sig ryckas med och i stället rida med huvudet, konstaterar Yvonne.
Att det kommer att gå fort under morgondagen är de båda medvetna om.

Men kan man galoppera en häst hela vägen i 16 mil?
– Ja, det är målsättningen. Där det är lämpligt förstås med tanke på underlaget. Kanske kortare sträckor i trav och så ett kort stopp för att hästen ska dricka på groomställena, säger Yvonne.

Hur kommer det att kännas efter loppet då?
– Det gör ont, skrattar Yvonne. Men inte i rumpan som de flesta tycks tro. Knä, rygg och axlar är det som tar mest stryk, menar hon.

Text och foto: Eva Oskarsson