VM-kollen - Hästarna är besiktigade - distansryttarna redo

VM 2014

Här samlar vi allt från VM 2014. Bildspel, resultat, intervjuer och bakom kulisserna-reportage.


AUG
27

Hästarna är besiktigade - distansryttarna redo

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Klockan 07.00 på torsdagen går starten i den lilla franska byn Sartilly i Normandie. Då väntas 166 ekipage rida över startlinjen i full galopp - samtidigt.

I mål är man först tio till tolv timmar senare - med 16 ridna mil i bagaget.
– Det kommer att bli upphetsat och det händer olyckor. Ryttare trillar av och hästar blir sparkade när det stora startfältet går iväg. Det krävs en välriden och kontrollerbar häst som lyssnar på hjälperna för att klara av det, konstaterar distansryttaren Maria Hagman-Eriksson.
Maria Hagman Eriksson och Yvonne Eklund är de svenska ryttarna på plats, för att rida sitt femte respektive sjunde stora mästerskap. De är ett rutinerat gäng, både hästar och ryttare, men även groomteamen har varit med många gånger. 

Hoppas på repris
Taktiken är att hitta en bra klunga att rida med, och att hålla sig till den. Det gäller att hitta ett bra tempo och sedan ligga kvar i det. Båda ryttarna tävlar individuellt, något lag fick Sverige inte ihop eftersom den tredje nominerade ryttaren Frida Ekströms häst blev skadad och fick stanna hemma.
– Jag hoppas på att kunna göra ett lika bra resultat som vid VM 2012 i England, då jag red Baron Grey Star på 17,6. Men underlaget kan ställa till det, säger Yvonne Eklund.
Maria Hagman Eriksson kommer att göra sitt bästa på den lite yngre hästen Bug, men tror inte på någon medalj den här gången.
– Jag tror att det räcker till topp 20, vi måste inse att på ett VM är vi inte redo att slåss om medaljerna ännu, säger landslagsledaren Anneli Ohlén.
Uppladdningen inför VM har sett lite olika ut för ryttarna. Marias häst Bwuagadugo har tävlats en del, medan Yvonne Eklunds häst inte startat mer än en femmilstävling sedan EM hösten 2013.
– Det sliter mycket på hästarna att gå de här långa distanserna. På en mer rutinerad individ når man ju en nivå där man inte bygger upp hästen längre, säger landslagsledaren Anneli Ohlén.

16 mil, fem slingor och sju besiktningar
Loppet rids under tio till tolv timmar. De 16 milen är uppdelade i fem slingor och mellan varje slinga besiktigas hästen och vilar 40-50 minuter.
Banan innehåller det mesta och ett rykte om sig att vara tekniskt svår. Omgivningen är vacker, det är väldigt kuperat och banan går längs sandstranden i vackra Mont Saint Michel bay.
– Mitt groomteam har varit ute och tittat på banan två gånger. Men de kommer ju bara åt groomställena, de ser inte hela banan, berättar Yvonne.
Det har väl inte undgått någon att det regnat ordentligt i Frankrike de senaste dagarna. Den franska leran har blivit ett begrepp. Arrangören hävdar att 90 procent av banan ska ha klarat sig bra, resten håller man som bäst på med att preparera. Regnet fortsätter att falla och det kan hända att arrangören i sista stund tvingas ändra bansträckningen, eftersom det stora startfältet kommer att slita hårt på banan.
– Utmaningen kommer längs stranden. Det är tungt för hästarna, slirigt av det blöta vädret och tempot kommer att vara högt, eftersom det bara är att rida på, säger Maria.
– Det gäller att inte låta sig ryckas med och i stället rida med huvudet, konstaterar Yvonne.
Att det kommer att gå fort under morgondagen är de båda medvetna om. 

Men kan man galoppera en häst hela vägen i 16 mil?
– Ja, det är målsättningen. Där det är lämpligt förstås med tanke på underlaget. Kanske kortare sträckor i trav och så ett kort stopp för att hästen ska dricka på groomställena, säger Yvonne.

Hur kommer det att kännas efter loppet då?
– Det gör ont, skrattar Yvonne. Men inte i rumpan som de flesta tycks tro. Knä, rygg och axlar är det som tar mest stryk, menar hon.

Text och foto: Eva Oskarsson


Läst 7378 ggr


Fler inlägg

JUL
12

Fantastisk avslutning i Falsterbo


Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Det kunde nästan inte bli bättre. Fram till sista ryttaren var det trippel svenskt i topp, men med nästan en sekunds marginal puttade schweiziska Janika Sprunger på Bonne Chance CW ner Henrik von Eckermann till andra plats.
– Det var inte min första Grand Prix-seger men min bästa, sa Janika efteråt.
  
– Jag visste att min häst har kapacitet att vinna, även om hon är ung. Och när jag såg att Dermot Lennon var två sekunder snabbare än Henrik visste jag att jag kunde göra det, fortsätter hon.
Tvåan Henrik von Eckermann, som återigen får till ett fantastiskt resultat med Cantinero, var inte förvånad.
– Jag visste att sista ryttaren skulle gå om mig, så jag är väldigt glad över min andraplats.
  
Vilket genombrott för Mordasini
Hon har ridit någon nationshoppning för Sverige i år, men för de flesta svenskar är hon en doldis – dagens trea Charlotte Mordasini som har svensk mamma och en pappa med rötter i såväl Frankrike som Schweiz.
– Det här är fantastiskt och nästan overkligt. Jag har tävlat femstjärnigt förut men aldrig femstjärnig Grand Prix, säger hon efteråt.
  
Hemlighetsfull förbundskapten
För förbundskapten Sylve Söderstrand återstår nu angenäma problem inför EM, som bara är en milstolpe mot nästa års OS.
– Vi hade tolv ryttare som kvalat till Grand Prix, det har aldrig hänt förut.
Något EM-lag vill han inte plocka ut än.
– Det är bara en ryttare som är klar och det är Helena Persson, de andra är inte klara än så ni får vänta.
Trots sitt genombrott är inte Mordasini aktuell för EM.
– Hon var mycket bättre än jag trodde. Hon är professionell i allt hon gör, säger han om henne.
Om Malin Baryard Johnsson och Tornesch, som gjorde en mycket bra insats och kom fyra, säger han så här:
– Hon har varit med i bakhuvudet inför EM. Tornesch har hoppat strålande och den rutin som de har är enormt värdefull.
Med sådana svenska framgångar i Grand Prix som här i Falsterbo känns det som om EM kan bli hur kul som helst.  

Text och foto: Annika Grundberg

Resultat


Läst 62208 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
12

Tack för allt, Lunatic!



Jens galopperar in på banan, Lunatic är med på noterna.
  
Avtackningen av Lunatic genomfördes 15 minuter innan Falsterbo Grand Prix, flera av de internationella ryttarna som gick banan stannade upp och applåderade när ekipaget red ärevarvet.
– Han trodde nog att han skulle in och hoppa, det var nästan så att han blev besviken när jag hoppade av, säger Jens.
  
Ryttaren tackade uppfödare, ägare och sin hästskötare för alla framgångar. Lunatic kommer nu att agera läromästare åt ägarens 13-åriga son i både hoppning och dressyr.
  







"Luna" njuter av uppmärksamheten.


Jens tackar sitt team.


Hej då, tack för allt!


Läst 64417 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
12

Svensk storseger i Nations Cup



Glädje och bus på prisutdelningen.
  
Den perfekta födelsedagspresenten blev ännu en individuell seger och lagseger i Nations Cup för Tinne Vilhelmson Silfvén. Lagmedlemmarna sken som solar på prisutdelningen, kan det vara vårt EM-lag som klev upp på pallen?

Minna Telde och Emilie Nyreröd kunde sitta och titta på när deras lagkamrater säkrade segern. Emilie berättar för Hippson efter ärevarvet att det är lättare att rida ärevarv när man har tävlat samma dag. För att låta Miata bli av med lite energi innan de red in på banan värmde hon upp lite lätt.
– Min häst är inte så förtjust i prisutdelningarna, så det kändes att det fanns lite extra energi i dag.
Hon red in för att ta emot priset med gott självförtroende, den goda formen från tävlingarna på Mallorca håller i sig. Hon har nu visat för landslagsledningen och för sig själv att framgångarna där inte var någon engångsföreteelse.
Minna Telde kände stor glädje över lagets insats, även om hon fortfarande är besviken över sin egen prestation. 
– Med lagryttare som dessa bådar det riktigt gott inför EM, konstaterar hon.
Nu kommer Santana att få ta det lugnare i drygt två veckor, ridas ut i skogen och hopptränas.
– Hoppryttarna kallar det nog inte för hoppträning, men vi skuttar över hinder, skrattar Minna.

Framtidshopp och glädje att tävla i Sverige
Patrik Kittel
skyndar från prisutdelningen över till uppvärmningen, hans fru Lyndal ska nämligen rida nästa klass.
Innan han springer iväg hinner han glädjas åt att detta bådar gott inför framtiden, både för honom och Deja men även för det svenska laget.
– Hon är en riktig tävlingshäst, hennes förmåga att fokusera är otrolig, säger Patrik, som även blev tvåa individuellt i klassen.


Anton sträcker på sig i den ökade traven.

Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello, som red till sig den individuella segern i klassen, älskar att tävla på hemmaplan. Under prisutdelningen ropade publiken dessutom ut ett fyrfaldigt leve för Tinne på födelsedagen.
– Det blir lite extra allvarligt på hemmaplan, man vill så gärna visa publiken och vill så himla mycket, menar Tinne.
Helheten stämde i takt med musiken, och hon tycker att det är väldigt bra för det svenska laget att få rida Nations Cup på hemmaplan.


Patrik Kittel och Deja är fokuserade.


Individuell prisutdelning – avslappnade hästar.

Resultat


Text & foto: Annelie Lundkvist


Läst 65528 ggr Kommentarer Kommentera






Annelies senaste