Invägning. Ryttaren och utrustningen måste väga minst 75 kg. Det innebär en hel del vikter och bly för de minsta ryttarna.

Spanjorskan Maria Alvarez som tog guld i VM 2010 och guld på EM 2013. Det blev många applåder för henne vid veterinärbesiktningen.

Maria Hagman Eriksson vid veterinärbesiktningen

Tävlingsområdet förbereds nu. Under tälten här kommer hästarna att ha sina viloperioder.

Maria Hagman Eriksson har familjen med sig i sitt groomteam. Två brödrar, en syster och mamma Lena.

Både ryttarna, med Yvonnes häst

Blå-gult är det som gäller i morgon!

Vädret visar sig inte från sin bästa sida i Frankrike just nu.

Klockan 07.00 på torsdagen går starten i den lilla franska byn Sartilly i Normandie. Då väntas 166 ekipage rida över startlinjen i full galopp - samtidigt.

I mål är man först tio till tolv timmar senare - med 16 ridna mil i bagaget.
– Det kommer att bli upphetsat och det händer olyckor. Ryttare trillar av och hästar blir sparkade när det stora startfältet går iväg. Det krävs en välriden och kontrollerbar häst som lyssnar på hjälperna för att klara av det, konstaterar distansryttaren Maria Hagman-Eriksson.
Maria Hagman Eriksson och Yvonne Eklund är de svenska ryttarna på plats, för att rida sitt femte respektive sjunde stora mästerskap. De är ett rutinerat gäng, både hästar och ryttare, men även groomteamen har varit med många gånger. 

Hoppas på repris
Taktiken är att hitta en bra klunga att rida med, och att hålla sig till den. Det gäller att hitta ett bra tempo och sedan ligga kvar i det. Båda ryttarna tävlar individuellt, något lag fick Sverige inte ihop eftersom den tredje nominerade ryttaren Frida Ekströms häst blev skadad och fick stanna hemma.
– Jag hoppas på att kunna göra ett lika bra resultat som vid VM 2012 i England, då jag red Baron Grey Star på 17,6. Men underlaget kan ställa till det, säger Yvonne Eklund.
Maria Hagman Eriksson kommer att göra sitt bästa på den lite yngre hästen Bug, men tror inte på någon medalj den här gången.
– Jag tror att det räcker till topp 20, vi måste inse att på ett VM är vi inte redo att slåss om medaljerna ännu, säger landslagsledaren Anneli Ohlén.
Uppladdningen inför VM har sett lite olika ut för ryttarna. Marias häst Bwuagadugo har tävlats en del, medan Yvonne Eklunds häst inte startat mer än en femmilstävling sedan EM hösten 2013.
– Det sliter mycket på hästarna att gå de här långa distanserna. På en mer rutinerad individ når man ju en nivå där man inte bygger upp hästen längre, säger landslagsledaren Anneli Ohlén.

16 mil, fem slingor och sju besiktningar
Loppet rids under tio till tolv timmar. De 16 milen är uppdelade i fem slingor och mellan varje slinga besiktigas hästen och vilar 40-50 minuter.
Banan innehåller det mesta och ett rykte om sig att vara tekniskt svår. Omgivningen är vacker, det är väldigt kuperat och banan går längs sandstranden i vackra Mont Saint Michel bay.
– Mitt groomteam har varit ute och tittat på banan två gånger. Men de kommer ju bara åt groomställena, de ser inte hela banan, berättar Yvonne.
Det har väl inte undgått någon att det regnat ordentligt i Frankrike de senaste dagarna. Den franska leran har blivit ett begrepp. Arrangören hävdar att 90 procent av banan ska ha klarat sig bra, resten håller man som bäst på med att preparera. Regnet fortsätter att falla och det kan hända att arrangören i sista stund tvingas ändra bansträckningen, eftersom det stora startfältet kommer att slita hårt på banan.
– Utmaningen kommer längs stranden. Det är tungt för hästarna, slirigt av det blöta vädret och tempot kommer att vara högt, eftersom det bara är att rida på, säger Maria.
– Det gäller att inte låta sig ryckas med och i stället rida med huvudet, konstaterar Yvonne.
Att det kommer att gå fort under morgondagen är de båda medvetna om. 

Men kan man galoppera en häst hela vägen i 16 mil?
– Ja, det är målsättningen. Där det är lämpligt förstås med tanke på underlaget. Kanske kortare sträckor i trav och så ett kort stopp för att hästen ska dricka på groomställena, säger Yvonne.

Hur kommer det att kännas efter loppet då?
– Det gör ont, skrattar Yvonne. Men inte i rumpan som de flesta tycks tro. Knä, rygg och axlar är det som tar mest stryk, menar hon.

Text och foto: Eva Oskarsson

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.