Rolf-Göran Bengtsson gjorde det igen, han levererade under enorm press och satte nollan när Sverige så väl behövde det. Därmed är vi vidare till morgondagens avslutande laghoppning – och han har medaljkänning individuellt.

– Jag är väldigt väldigt nöjd, min häst känns mycket fin. Han är riktigt bra form, säger en glad och avslappnad Rolf-Göran direkt efter ritten.
Casall hoppar som alltid väldigt väl inne på banan och i dag var det nästan så att ekipaget fick tidsfel, något som Rolf-Göran själv reflekterar över.
– I morgon måste jag rida lite snabbare för att inte riskera tidsfel, konstaterar lagets ankare.
Han gick in med en enorm press, efter att de tidigare ryttare lämnat banan med fel.
– Jag har samma häst som alltid och rider helt enligt min plan. Det påverkar inte mig, även om det är roligt att rida när hästen är i så bra form. Och att kunna göra det så här bra.

Olyckan påverkade inte framridningen
Han analyserar sina lagkamraters fel:
– Det är sådant som händer i en laghoppning och det vet vi. Vi vill att alla bommar ska ligga kvar men det gjorde de inte för alla i dag. Nu tar vi nya tag. Tävlingen har inte ens kommit halvvägs, två rundor av fem är ridna, det är mycket kvar.
Rolf-Göran Bengtsson hade fyra ryttare före sig i startlistan när den otäcka olyckan inträffade på banan, läs mer om den här.
– Det påverkade inte mig i min framridning, mer än att jag fick skritta en liten stund och sedan sätta igång Casall igen.
Casall får nu lite extra uppmärksamhet så att han håller sig fräsch.
– Han får komma ut och spatsera en hel del så att musklerna hålls igång. Han har ju haft lite tävlingsvila när jag har varit skadad och den har nog gjort honom gott, säger Rolf-Göran.
På tal om skada ja, känner Rolf-Göran fortfarande av sin ljumske?
– Jo, men jag håller den mjuk och smidig med hjälp av sjukgymnast Per Rehn här på tävlingen, säger han.
Visst är det långt kvar till final, men vi kan ändå inte låta bli att fråga Rolf-Göran om Casall skulle reagera om någon annan satt upp i sadeln för att tävla honom. I "Final Four"-finalen är det ju nämligen så att ryttarna byter hästar med varandra.
– Jag vill egentligen inte ens tänka så långt framåt ännu. Det är en lång bit kvar. Men visst, Casall rids av andra när jag inte har möjlighet, så det ska inte vara några problem.

Hade velat vara längre upp
Förbundskapten Sylve Söderstrand är delvis nöjd – delvis besviken.
– Vi hade inte velat ha så här många fel, så är det bara. Men det är inte över förrän det är över. Vi blir som det ser ut nu sämst nia och laddar om inför morgondagen med att gå igenom dagens alla ritter. I morgon är en ny dag, men visst hade vi velat ligga lite längre upp i resultatlistan, säger han.
Sylve är imponerad av Alexander Zetterman och Rolf-Göran Bengtsson.
– Alexander visar att han är en mästerskapsryttare och vi ska vara glada att vi har en så skicklig ryttare som Rolf-Göran, säger han. 

Här hittar du resultat från klassen, Rolf-Göran Bengtsson blir trea! Makalöst snyggt jobbat! Svenska laget ligger just nu åtta. 
   

Rolf-Göran Bengtsson får det svåra att se enkelt ut. 

Casall är i superform.

Sista hindret, skynda lite!!!

Glada miner på kiss and cry-podiet.

Vinkar till publiken.

Sylve Söderstrand är både nöjd och besviken med dagens nationshoppning.

Det kunde nästan inte bli bättre. Fram till sista ryttaren var det trippel svenskt i topp, men med nästan en sekunds marginal puttade schweiziska Janika Sprunger på Bonne Chance CW ner Henrik von Eckermann till andra plats.
– Det var inte min första Grand Prix-seger men min bästa, sa Janika efteråt.
  
– Jag visste att min häst har kapacitet att vinna, även om hon är ung. Och när jag såg att Dermot Lennon var två sekunder snabbare än Henrik visste jag att jag kunde göra det, fortsätter hon.
Tvåan Henrik von Eckermann, som återigen får till ett fantastiskt resultat med Cantinero, var inte förvånad.
– Jag visste att sista ryttaren skulle gå om mig, så jag är väldigt glad över min andraplats.
  
Vilket genombrott för Mordasini
Hon har ridit någon nationshoppning för Sverige i år, men för de flesta svenskar är hon en doldis – dagens trea Charlotte Mordasini som har svensk mamma och en pappa med rötter i såväl Frankrike som Schweiz.
– Det här är fantastiskt och nästan overkligt. Jag har tävlat femstjärnigt förut men aldrig femstjärnig Grand Prix, säger hon efteråt.
  
Hemlighetsfull förbundskapten
För förbundskapten Sylve Söderstrand återstår nu angenäma problem inför EM, som bara är en milstolpe mot nästa års OS.
– Vi hade tolv ryttare som kvalat till Grand Prix, det har aldrig hänt förut.
Något EM-lag vill han inte plocka ut än.
– Det är bara en ryttare som är klar och det är Helena Persson, de andra är inte klara än så ni får vänta.
Trots sitt genombrott är inte Mordasini aktuell för EM.
– Hon var mycket bättre än jag trodde. Hon är professionell i allt hon gör, säger han om henne.
Om Malin Baryard Johnsson och Tornesch, som gjorde en mycket bra insats och kom fyra, säger han så här:
– Hon har varit med i bakhuvudet inför EM. Tornesch har hoppat strålande och den rutin som de har är enormt värdefull.
Med sådana svenska framgångar i Grand Prix som här i Falsterbo känns det som om EM kan bli hur kul som helst.  

Text och foto: Annika Grundberg

Resultat

Jens galopperar in på banan, Lunatic är med på noterna.
  
Avtackningen av Lunatic genomfördes 15 minuter innan Falsterbo Grand Prix, flera av de internationella ryttarna som gick banan stannade upp och applåderade när ekipaget red ärevarvet.
– Han trodde nog att han skulle in och hoppa, det var nästan så att han blev besviken när jag hoppade av, säger Jens.
  
Ryttaren tackade uppfödare, ägare och sin hästskötare för alla framgångar. Lunatic kommer nu att agera läromästare åt ägarens 13-åriga son i både hoppning och dressyr.
  

"Luna" njuter av uppmärksamheten.


Jens tackar sitt team.


Hej då, tack för allt!

Glädje och bus på prisutdelningen.
  
Den perfekta födelsedagspresenten blev ännu en individuell seger och lagseger i Nations Cup för Tinne Vilhelmson Silfvén. Lagmedlemmarna sken som solar på prisutdelningen, kan det vara vårt EM-lag som klev upp på pallen?

Minna Telde och Emilie Nyreröd kunde sitta och titta på när deras lagkamrater säkrade segern. Emilie berättar för Hippson efter ärevarvet att det är lättare att rida ärevarv när man har tävlat samma dag. För att låta Miata bli av med lite energi innan de red in på banan värmde hon upp lite lätt.
– Min häst är inte så förtjust i prisutdelningarna, så det kändes att det fanns lite extra energi i dag.
Hon red in för att ta emot priset med gott självförtroende, den goda formen från tävlingarna på Mallorca håller i sig. Hon har nu visat för landslagsledningen och för sig själv att framgångarna där inte var någon engångsföreteelse.
Minna Telde kände stor glädje över lagets insats, även om hon fortfarande är besviken över sin egen prestation. 
– Med lagryttare som dessa bådar det riktigt gott inför EM, konstaterar hon.
Nu kommer Santana att få ta det lugnare i drygt två veckor, ridas ut i skogen och hopptränas.
– Hoppryttarna kallar det nog inte för hoppträning, men vi skuttar över hinder, skrattar Minna.

Framtidshopp och glädje att tävla i Sverige
Patrik Kittel skyndar från prisutdelningen över till uppvärmningen, hans fru Lyndal ska nämligen rida nästa klass.
Innan han springer iväg hinner han glädjas åt att detta bådar gott inför framtiden, både för honom och Deja men även för det svenska laget.
– Hon är en riktig tävlingshäst, hennes förmåga att fokusera är otrolig, säger Patrik, som även blev tvåa individuellt i klassen.

Anton sträcker på sig i den ökade traven.

Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello, som red till sig den individuella segern i klassen, älskar att tävla på hemmaplan. Under prisutdelningen ropade publiken dessutom ut ett fyrfaldigt leve för Tinne på födelsedagen.
– Det blir lite extra allvarligt på hemmaplan, man vill så gärna visa publiken och vill så himla mycket, menar Tinne.
Helheten stämde i takt med musiken, och hon tycker att det är väldigt bra för det svenska laget att få rida Nations Cup på hemmaplan.


Patrik Kittel och Deja är fokuserade.

Individuell prisutdelning – avslappnade hästar.

Resultat

Text & foto: Annelie Lundkvist