Sveriges sista lagryttare i para-dressyren var Anita Johnsson på Nefertiti, som rider i grad Ia. Ekipaget inledde starkt, men så fick stoet syn på en tv-kamera och tvärvände.
– Och så säger de att dressyr är tråkigt att titta på, skämtar matte.

Vi som tittade tyckte att det såg ganska läskigt ut, även om ryttaren löste situationen snyggt.
– Hon rör sig faktiskt inte så mycket som det ser ut när hon vänder så där, hon tar mig liksom med sig. Men i trav sitter jag inte kvar, säger Anita.
Hästen har hon haft uppstallad hos sig sedan den var ett och ett halvt år. Men det åttaåriga stoet har haft en annan ryttare fram till för ett år sedan, när Anita köpte henne av uppfödaren.
– Hon är inte som någon häst jag har haft tidigare, det är väldigt mycket ett sto. Men förutom krusidullen här i dag är jag väldigt nöjd med vårt mästerskap. Nu är det nya tag som gäller, vi satsar mot SM i oktober.

Behövs fler ekipage
Tyvärr är ingen svensk vidare till küren och laget slutar preliminärt på 16:e plats. Agneta Aronsson berättar att Sveriges placering på FEI:s ranking är tolv, så det hade inte varit realistiskt att tro på en framskjuten placering.
Enligt henne är grundproblemet för para-dressyren i Sverige att vi har för få ekipage och att de får för få tävlingstillfällen.
– Dels finns det inte så många tävlingar på rimligt avstånd, dels måste vi vara borta minst en vecka för en internationell tävling. Det här är vanliga människor med vanliga jobb, dessutom behöver de medhjälpare på ett annat sätt. Så hela teamet måste ta ledigt, förklarar hon.
Ytterligare en sak som ställer till det är att tävlandet kostar pengar. Och blir man sponsrad sänks ens handikappersättning.  
– Samtidigt kostar det oss lika mycket att tävla som andra, fyller Anita Johnsson i. 

För att nå en topplacering individuellt, måste man ha en flashig häst då?
– Nej, inte flashig på så sätt att den ”vevar” en massa med benen. Men hästen behöver vara helt stadig i formen, i eller strax framför lodplanet med nosen, den ska ställa ordentligt i hörnen och göra allt exakt på rätt punkt. Bland annat har Norge en fjording som blev högt placerad i grad Ia, och som gör allt det där, säger Agneta Aronsson.   

Text & foto: Anki Yngve
 
Resultat, para-dressyr 

Det började så bra...
 

... men så blev Nefertiti rädd. Visst har Anita imponerande balans? 

Under Falsterbo Horse Show förra veckan hölls det paneldebatter och uppvisningar runt om på området. En av de mest besökta var Pether Marknes och Denni Haukssons clinic på Falsterbobanan.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist

Denni Hauksson kommer in på banan med sin vackra hingst Divar från Lindnäs. Och Pether Markne erkänner att han hade lite fördomar om islandshästarna innan han själv satt upp och red en.
– Jag tänkte att en sådan där liten häst är det väl bara att sitta upp och rida i väg på. Det kan inte vara så speciellt svårt, säger han, och delar av publiken skrattar igenkännande och generat.
  
Lära sig se takten
När Pether och Denni träffades för första gången, för drygt tio år sedan, var det för att Denni behövde hjälp med grundridningen på sina hästar. För Pether var det en självklarhet att försöka hjälpa till, men han behövde själv hjälp av Denni med att lära sig att se hästens gångarter. Vad var rent och när var det otakt?
– Islandshästar är otroligt känsliga och kan ha mycket nerv, precis som vilken tävlingshäst som helst. Jag blev helt tagen på sängen när jag satt upp första gången. För innan dess hade jag inte sett konsten i islandshästridningen, berättar Pether.
  

 
Avspändhet och mjukhet
Många ryttare vet att det inte alltid är samma häst man lastar in i transporten hemma som kliver ut på tävlingsplatsen. Ofta kan hästarna bli spända när de kommer till en ny miljö, med publik och andra hästar.
– Om man vill vinna tävlingar måste man använda hela hästen och för det krävs en avslappnad häst. Lite som ett dragspel, förklarar Pether.
En av sakerna Denni arbetar på med sin fina hingst är att få honom avspänd och rund för skänkeln. Han väljer hellre att gå in på volter för naturlig samling, än att bli dragande i innertygeln.
– Akta så att inte volten blir för liten där Denni, han måste få tid att hinna med, påminner Pether.
  

  
Halvhalter och avslappnade händer
Divar är en hingst med mycket motor, som gärna springer ifrån sin ryttare lite grann. Därför har Denni ett system han dagligen rider efter. Ungefär vart 15:e steg gör han en halvhalt, för att sedan fortsätta i traven igen.
– Halvhalten ska inte komma genom handen utan genom sitsen och lättridningen. Med en lugnare lättridning kommer hästen själv att ta kortare steg, konstaterar Pether.
När det blir för spänt under uppvärmningen tipsar Markne om att man kan släppa travmomentet och i stället gå över i galopp. Detta för att få ut den mesta överskottsenergin ur hästen.
– Bli ett med din häst i stället för att skapa frustration, där du som ryttare sitter och drar i tygeln. Om din häst är åt det piggare hållet gör det inget om uppvärmningen är seg. Energin finns där inne, precis som hos Divar, säger Pether.
  

Isac har varit lite blyg, men nu blommar han ut!
  
Det blev en blågul topp efter küren i den trestjärniga dressyren. Minna Telde var överlycklig på ärevarvet. Detta var nämligen ett bevis på att hennes tålamod med Isac har gett resultat.
  
Text och foto: Ida Röök
  
Den trestjärniga delen av dressyren i Falsterbo avslutades med att nio ryttare red sina kürprogram. Det blev trippel svenskt på pallen – med Minna Telde och Isac som vinnare på 76,100 procent, Mads Hendeliowitz och Jimmie Choo Seq kom tvåor med 75,850 procent, medan Emilie Nyreröd och Miata intog tredjeplatsen med 74,225 procent.
På spel för de båda sistnämnda stod som bekant en biljett som reserv till OS i Rio, det blev fördel Mads i den matchen, läs mer här.
  
Mycket kvaliteter
Minna Telde visade upp en helt fantastisk kür med extremt mycket svårigheter.
– Jag är väldigt glad, inte bara för att vi fick till programmet så fint, utan även eftersom Isac verkligen har vuxit och nu klarar av att prestera på en sådan här stor tävlingsplats. Han har så mycket kvaliteter som han inte riktigt har släppt fram på tävling utomhus tidigare, men nu blommar han liksom ut, säger hon.
Isac har nämligen behövt väldigt mycket tid på sig, han har blivit spänd och har haft svårt att prestera på de större arenorna.
– Jag har fått vänta ut honom, han har varit väldigt blyg. Så vi har tävlat på mindre platser den senaste tiden och sett till att han har känt sig trygg där. Nu känns det som att det har släppt, säger Minna.
  
Nöjda reservduellanter
Tvåan Mads pustar ut efter en helg fylld av press.
– I går red jag för en plats som reserv på OS, jag lade liksom allt jag hade i Grand Prix-klassen. I dag kändes det både på mig och hästen att vi var lite trötta. Men jag är nöjd ändå, säger han.
Även Emilie känner av matchen om reservplatsen.
– Det har varit en riktig urladdning den här helgen. Vi satsade allt i Grand Prix i går och Miata var lite matt i küren, precis som jag känner mig.

Resultat
 

Mads på Jimmie Choo Seq kom tvåa i klassen.

Emilie Nyreröd och Miata blev treor. 

Emilie och Miata har haft en tuff helg med mycket press.

Medan Minna Telde vann med Isac.

Glad Minna!

Det blev en drömavslutning på Falsterbo Horse Show. Återigen fick vi höra svenska nationalsången spelas i högtalarna, när Rolf-Göran Bengtsson stod som segrare med Clarimo Ask.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
OS-genrepet för många ryttare slutade med en felfri runda på hinder eller med ett nedslag, fem ekipage straffades med tidsfel trots felfria ritter. Till omhoppning gick tolv ekipage, av dem tre svenska. Peder Fredricson och H&M All In hade inte turen på sin sida när två bommar föll, ekipaget slutade på en elfteplats.
Henrik von Eckermann hade detta som Yajamilas genrep inför OS och satte hög fart redan från början. Efter tredje hindret i omhoppningen tog han en kaxig och snäv sväng – som han klarade. Publiken höll andan, skulle "Henke" vara felfri hela vägen? Det gick ända fram till sista hindret, där attackerade han lite för mycket och sista bommen föll.
– Jag skulle ha rätat på mig och suttit still istället, då hade vi klarat det, säger Henrik.
  
Ridit in 1,7 miljoner på tio dagar
För Rolf-Göran Bengtsson har det varit några fantastiska och pengastinna dagar i Paris och Falsterbo.
– Ja, det har gått bra, men räkningarna ramlar in i hög fart. Det är en stor organisation bakom mina starter, så det kostar pengar, konstaterar han.
Rolf-Göran var glad på presskonferensen och berättade att det kändes extra bra att vinna på hemmaplan.
– Det här är Clarimos bästa placering någonsin. Han är dynamisk och har verkligen kapacitet, men ibland glömmer han att det är fyra ben han ska hålla koll på, säger Bengtsson med ett leende.
Omhoppningen var nästan skräddarsydd för honom och Clarimo, i svängarna hade nämligen inte skimmeln tid att ladda upp sig som han brukar. Och ryttaren satte gasen i botten.
– Jag tänkte att jag rider så fort att han inte hinner tänka, berättar Rolf-Göran.
Oavsett är det ingen tvekan om att denna tävling är en fjäder i hatten för hästen, han har stigit både i sin ryttares ögon och i stallets ranking.
Andraplatsen gick till Brasiliens Eduardo Menezes på Quintol, medan Darragh Kenny Go Easy de Muze tog hand om tredjeplatsen.

Resultat