Rolf-Göran: ”Casall måste få vara häst också”

I morgon bitti väntar veterinärbesiktning för Rolf-Göran Bengtssons Casall, inför VM:s semifinal. Med balltrampet på OS i färskt minne kan man inte låta bli att undra om hingsten packas in i bomull över natten.
– Nej, det är inget extra på något vis, han måste få vara häst också, säger ryttaren.

”Balltramp” är ordet som blivit synonymt med hoppfinalen i OS i London. Rolf-Göran Bengtsson och Casall Ask fick stryka sig efter att hingsten trampat sig i en av de tidigare klasserna. Men ryttaren är inte orolig inför morgondagens besiktning.
– Det är inget annorlunda med den, det är som alla dagar, säger han.
Under förmiddagen har Rolf-Göran joggat Casall lite lätt, i eftermiddag går hingsten på långpromenad med hästskötaren Celia och han får även komma ut och beta gräs en lång stund.
– Det är viktigt att han håller igång, men en dags paus gör honom gott. När han går ut har han tejp på framhovarna för att skydda honom från att trampa sig. Det är i landningen efter ett hinder som det kan hända, men jag känner direkt när det sker. Jag har inte boots på honom eftersom det blir något på hästens hovar som gör att han inte känner lika bra om han är i någon bom, säger Rolf-Göran.

Laddar med historisk sightseeing
Sveriges främsta hoppryttare är (så klart!) inte nervös inför morgondagen, utan ser fram emot att rida semifinalen.
– Jag tror att jag måste gå med minst noll plus fyra fel i de två omgångarna, men allra helst nolla i båda. Det är starka ekipage med i toppen, inte minst ser Beezie Maddens häst riktigt stark ut, säger Rolf-Göran.
Han beskriver sin egen häst som extremt ridbar.
– Det kan ha varit nyttigt för honom att få ta ett kliv fram när Ninja försvann. Casall är positiv och jag ser fram emot vad vi kan göra i morgon.
I eftermiddag väntar utflykt för det svenska teamet, till landstigningsplatserna ute vid kusten. Rolf-Göran tycker att det ska bli skönt att komma ifrån tävlingsplatsen lite.
– Jag är inte fanatisk när det gäller historia, men tycker att det kan vara kul att se lite annat än den här sandplatsen, konstaterar han med glimten i ögat och pekar ner mot framridningens underlag.

Text och foto: Ida Röök