Det är slutet av juli år 2023. Amanda Landeblad och For Killy har nyligen gjort en imponerande femstjärnig debut under Falsterbo Horse Show – och nu står de på brittisk mark, redo för sin första femstjärniga nationshoppning i legendariska Hickstead. I publiken sitter dessutom For Killys engelska uppfödare, redo att följa ekipaget på nära håll.

Redan i laget visar Amanda och For Killy att de är att räkna med genom att sätta en felfri första runda, följt av andra runda med fyra fel. Som avslutning på helgen väntar sedan Grand Prix dit ekipaget lyckats kvala – och seglar in på tredjeplats i ett starkt startfält. Från den stunden har de på riktigt visat att de har i det svenska hopplandslaget att göra.

Omgivet av ett varierat jordbrukslandskap breder Jacobsbergs säteri ut sig i sörmländska Björnlunda i Gnesta kommun. Gården har en rik historia som sträcker sig tillbaka till 1500-talet, men för Amanda har det varit basen de senaste sex åren. Den här vårdagen viner vinden i luften och solstrålarna letar sig om vart annat fram mellan molnen. Det ligger ett lugn över gården, medan sista hästen på hemmaplan rids för dagen.

Dagen innan rullade topphästarna For Killy, Hadriana Du Ter och Springfield 21 ner mot tyska Mannheim med hästskötaren Josefine Carlsson inför valborgshelgens tävlingar. För Amanda väntar däremot ytterligare en dag på hemmaplan innan det är dags att bege sig till Tyskland. Bland annat ska For Killys helsyster – sexåriga Tri Killy – göra sin tredje tävling i livet hos Kimstad ryttarförening innan avfärd.

– Vi har tagit det lite långsamt med henne eftersom hon haft ett föl. Hon är faktiskt inte jättelik ”Fia”, men jag hoppas att hon ska blomma ut och bli en ”Fia 2”. Det är en väldigt trevlig häst med jättefint hopp, säger Amanda och tillägger:

– Men det är ju nästan mer nervöst att åka i väg och hoppa en 1,10-klass med en unghäst. Med dem vet man ju inte vad som kan förväntas, i jämförelse med de rutinerade hästarna som vi känner till hur de fungerar i tävlingssammanhang.

Foto: Jennie Börs

Amanda Landeblad

Ålder: 34 år.

Bor: På Jacobsbergs säteri med hundarna Ester och Ines.

Gör: Hoppryttare i landslaget och arbetar som tävlingsryttare hos Jacobsbergs stuteri.

Främsta hästar: For Killy (född 2010, e. Tangelo van de Zuuthoeve – For Pleasure) och Springfield 21 (född 2013, e. Stakkato Gold – Classiker).

Meriter i urval: Startat upp till 1,60-hoppning. Tre placeringar i världscupen, med en femteplacering som bäst.

Aktuell med: EM i hoppning 2025 (om hon blir uttagen)

Tränar för: Jens Fredricson

Intressen utöver hästarna: Umgås med vänner och pyssla med blommor i trädgården.

Intresset för hästar väcktes redan i tidig ålder för Amanda genom hennes mamma. Karriären började på ridskola i Kumla där hon växte upp, innan hon fick sin första B-ponny i åttaårsåldern. Även om det blev en del tävling redan då, tog intresset för tävling på högre nivå fart först ett par år senare när vägarna korsades med B-ponnyn Maxi Power.

– Han var 20 år då och hade tävlat på hög nivå och SM med ett gäng ryttare. Planen var egentligen pension, men när de ställde av honom hoppade han bara ur hagen så ägarna insåg att han nog ville bli riden.

Med en rutinerad läromästare i stallet gick Amandas utvecklingskurva spikrakt uppåt. På bara några månader startade ekipaget Medelsvår B och kvalade till SM.

– Han var en helvild B-ponny, man kan säga att det var ”plattan i mattan”. För oss var det en otrolig möjlighet att få låna en sådan ponny, något som väckte tävlingsglöden i min familj. Totalt blev det ungefär ett och ett halvt år tillsammans, med ett SM-silver år 2002.

Karriären fortsatte sedan på C-ponny och redan året därpå tog Amanda ett SM-guld, något hon även följde upp år 2005 på D-ponny. I stallet fanns alltid ett stort gäng ponnyer, genom att Amanda redan i tidig ålder fick förtroendet att rida och träna ponnyer åt andra.

– Jag hade väldigt många ponnyer i olika kategorier genom åren, men vi ägde egentligen bara en eller två själva åt gången. Resten hade vi från andra och det var en otrolig tur för mig.

Jacobsbergs säteri. Foto: Jennie Börs

Med många olika typer av ponnyer i stallet menar Amanda att hon redan tidigt fick lära sig att rida olika typer av hästar. Något som bidragit till lärorik erfarenhet och kunskap för hennes egen utveckling.

– För mig har det alltid varit enkelt att sätta mig upp och rida nya hästar. Redan i tidig ålder fick jag lära mig att anpassa mig efter hästen, för varje häst är ju en egen individ.

Som 16-åring gick Amanda över till stor häst och red bland annat ett nordiskt mästerskap som junior. Även som young rider startade hon ett NM.

– Under min ponnytid tävlade jag främst på hemmaplan, även om jag gjorde någon tävling utanför Sverige. Som junior och young rider blev det lite mer internationellt, men främst tävlade jag även då i Sverige.

När ungdomstiden närmade sig sitt slut kände Amanda en drivkraft att ta sig ut i Europa för att arbeta och lära sig mer. På den tiden togs steget direkt från young rider till senior, vilket Amanda såg som ett väldigt stort hopp.

– Själv kände jag att jag inte riktigt hade hästmaterialet för att kunna komma ut på några större tävlingar. Det blir ett väldigt stort hopp, därför tycker jag att det är väldigt positivt med U25-tävlingarna som kommit till. Enligt mig blir det en väldigt bra instegsport, säger hon och tillägger:

– Se till de trestjärniga nationshoppningarna till exempel, där en av fem ryttare i laget måste vara U25-ryttare. Det skapar väldigt bra och viktig erfarenhet, inför att de går upp till seniornivå på riktigt.

Stallet. Foto: Jennie Börs

Efter diskussioner med sin tränare Lotta Björe gav Lotta förslag på att vända sig till den nederländska toppryttaren Eric van der Vleuten. I samband med Gothenburg Horse Show 2012 ställdes frågan om det fanns möjlighet att komma som elev till honom.

– Jag och Lotta gick ner till framhoppningen för att prata med honom. Han svarade att han skulle titta när jag red i young rider-klassen dagen efter, vilket han också gjorde. Efter klassen kom han fram och sa att jag var välkommen när jag ville.

Med den erfarenheter i bagaget har Amanda fått ett tydligt kvitto på att ibland behöver man våga för att vinna. Framför allt eftersom det är en erfarenhet hon i dag inte hade velat vara utan.

– Många gånger blir man lite för försiktigt och vågar inte fråga. Grejen är den att många av ryttarna i toppen uppskattar folk som vågar visa framfötterna och ställa frågan, de är väldigt hjälpsamma och helt otroliga personer. Jag menar, jag hade aldrig pratat med honom innan och han hade aldrig sett mig rida. Men över en dag fick jag världens chans – vilket är helt otroligt.

Efter sommaren 2012 tog Amanda med sig en häst och flyttade ner till Eric för att vara arbetande elev. Snart såldes däremot hästen och tjänsten blev ett heltidsjobb. Att få chansen att arbeta på ett så rutinerat stall som van der Vleuten beskriver Amanda som väldigt värdefullt.

– De har ju varit i toppsporten under så lång tid, med först Eric och nu på senare år Maikel. Att se deras upplägg och träning för hästarna på hemmaplan på nära håll gav mig så mycket verkligen. Just det här bakom kulisserna i vardagen är ju inget man ser ute på tävlingsplatsen, så det var väldigt lärorikt.

Foto: Jennie Börs

Efter två och ett halvt år fick Amanda hjälp av Eric att ta nästa steg i karriären, genom ett arbete på Stall Audi där Eric själv jobbat tidigare. Där fick Amanda chansen att tävla mer intensivt än hon gjort i sin tidigare tjänst.

– Jag hade tolv hästar från fyraårsåldern och uppåt, som jag tävlade på en- och tvåstjärnig nivå. Det byggde ännu mer erfarenhet av att tävla och rida olika typer av hästar, i olika åldrar.

Efter fem år i Nederländerna, där Amanda samlat på sig flera olika typer av kunskap i bagaget, valde hon att flytta hem till Sverige igen. Till en början drev hon egen verksamhet på föräldragården i Kumla samt att hon hyrde in sig i ett stall i närheten med ett tiotal hästar i träning.

Ridhuset. Foto: Jennie Börs

– Som person skulle jag säga att jag är väldigt hemmakär och jag älskar att bo i Sverige. Jag hade fått ut väldigt mycket av mina år utomlands, så det kändes som ett naturligt steg att ta.

I den egna verksamheten hade Amanda bland annat hästar från Jacobsbergs stuteri i träning under ett par år. På den vägen blev hon för sex år sedan erbjuden ett jobb där.

– Då hade de en unghästryttare på gården, men bestämde sig för att ta hem hästar de hade utplacerade hos olika ryttare och i stället anställa en ryttare på hemmaplan. För mig kändes det som en väldigt rolig utmaning, med en blandning av yngre och äldre hästar.

Med erfarenhet och kunskap från utlandet, blev Jacobsbergs stuteri en perfekt plats för Amanda att landa på för fortsatt utveckling på svensk mark. Redan då var For Killy, eller ”Fia” som hon kallas till vardags, en av hästarna Amanda började rida.

Stoet, som då var nio år, hade redan en del erfarenhet från 1,45-klasser och hade tävlat upp till fyrstjärnig nivå. Hon fångade också på en gång Amandas hjärta.

– Jag har från första gången jag hoppat henne känt att hon är något speciellt, sedan är det lite svårt att beskriva. Men hon ger en helt otrolig känsla och har alltid gjort.

Foto: Jennie Börs

Att de tillsammans skulle ta sig till toppen var däremot inget Amanda såg som självklart från början. Snarare menar hon att det är något de två tillsammans som ekipage byggt upp under åren, där mycket har handlat om att bygga tillit och förtroende.

– Fia är otroligt känslig dam och lite av en enmanshäst skulle jag säga. Under de här åren är det aldrig någon som ens har skrittat ut på henne, utan det är bara jag som rider. Hon är så reserverad för nya människor, så därför vill jag göra det som är mest bekvämt för henne.

På tävling är det säkerligen många som noterat att Amanda och For Killy allt som oftast går ut först i startfältet. Det är en av de rutiner som Amanda hittat passar väldigt bra, eftersom det minskar risken för att utsätta stoet för onödig stress.

– Hon gillar inte stökiga situationer där det är mycket folk eller hästar. Därför har vi utvecklat våra egna rutiner, som att alltid starta först i klassen. Då kan jag hoppa fram när alla andra går banan, för att sedan själv gå banan precis innan start. Det är något som fungerar väldigt bra för oss och hon håller sig lugn, säger Amanda och tillägger:

– Jag vill gärna göra det som är mest bekvämt för henne. Med åren har vi lärt känna varandra otroligt bra. Det gör att vi nu sällan hamnar i en situation som Fia inte gillar, just för att jag har hunnit undvika den innan vi kommer dit.

På Jacobsberg ser man helst att hästarna går i sällskap av andra. På gården finns två shettisar som hjälper till att axla uppdraget – i bild syns Himla. Foto: Jennie Börs

Även på hemmaplan har For Killy sina tydliga vardagsrutiner där hon dagligen går i hagen tillsammans med två av Amandas andra tävlingshästar. I relation till hur det är på tävling, beskriver Amanda att stoet då i stället älskar sällskapet av andra.

– Hon står gärna där och ska hänga nära på de andra hästarna hela tiden, så då älskar hon sina kompisar, säger Amanda med ett leende.

När det gäller träning trivs For Killy väldigt bra i skogen, något Amanda tror kommer från stoets uppväxt i England där mycket av träningen skedde i naturen. Hälften av veckans ridpass består därför av uteritter, i kombination med arbete på ridbanan eller i ridhuset.

– Hon älskar verkligen att rida ut, vilket är väldigt härligt eftersom vi även har riktigt bra uterittsmöjligheter här i närheten. Så även de andra hästarna rids ut några dagar i veckan.

Sedan 2023 har Amanda och For Killy haft en stadigt stigande utvecklingskurva. Den sommaren gjorde de sina första trestjärniga nationshoppningar, vilket senare ledde ekipaget till prestigefyllda femstjärniga tävlingar i Hickstead, England och Calgary, Kanada.

– Chansen att rida i nationshoppningslagen har varit helt otroligt. Det har verkligen gett oss möjligheten att samla erfarenhet och utvecklas, något jag är väldigt tacksam för.

Foto: Jennie Börs

Sedan förra året har Amanda en plats i A-truppen med For Killy. Att ha fått göra den här resan långsiktigt med en häst under många år, menar hon är speciellt.

– Hon är en helt otrolig häst. Även om hon är lite ängslig och så, är hon som en tiger när hon kommer in på banan. Hon älskar verkligen att gå in där och gör verkligen allt för att hoppa felfritt för mig, säger Amanda och nämner:

– Exempelvis har vi startat världscupen tre gånger nu, där hon varit felfri och placerad i alla starter. Det är ju helt sjukt och ett bra kvitto, ett väldigt bra record av Fia.

I framtiden drömmer Amanda om en fortsatt plats i landslaget, där hon hoppas vara en av ryttarna som slår sig in i laget för framtida mästerskap. Såväl EM, VM som OS är något hon satsar mot.

– EM ligger här närmast, men så har vi ju ett VM nästa år också. OS finns också där i tankarna, för det är så klart ett mål att vilja rida OS en dag.

Foto: Jennie Börs

Med ett starkt svenskt hopplandslag och flera rutinerade ryttare är det däremot konkurrens om platserna. Samtidigt arbetar förbundskapten Henrik Ankarcrona med bredden, vilket gett Amanda menar har gett såväl henne som andra yngre ryttare möjlighet att blomma.

– Det otroliga med den här sporten är ju att man kan hålla på väldigt länge, men det gör det extra svårt att slå sig in. Någon har alltid mer erfarenhet, men jag har också fått rida flera nationshoppningar och det är jag otroligt tacksam för, säger hon och tillägger:

– Så jag känner att nu är det snart vår tur att stå med på ett mästerskap, vi nykomlingar. Och med tanke på att karriären är lång, så finns det tid.

Hundarna Ines och Ester är Amandas följeslagare. Ines hängde med under åren utomlands, men nu håller hon helst till på hemmaplan. »Nykomlingen« Ester följer däremot gärna med på tävling. Foto: Jennie Börs

Amanda beskriver också att en fördel med ett rutinerat landslag är att hon får möjlighet att lära av de bästa. Flera gånger har hon fått möjlighet att rida i lag med bland andra Henrik von Eckermann, Peder Fredricson och Malin Baryard Johnsson.

– Att få deras input är ovärderligt och jättebra. De har ju ridit på den här nivån 1 000 gånger fler än jag, så de har verkligen erfarenhet jag inte besitter. Dessutom är de så himla villiga att dela med sig av tips och annat, säger Amanda som menar att rida i lag är bland det roligaste som finns.

Medan For Killy fortsätter vara en av Amandas trogna tävlingspartners på de internationella banorna, finns det även fler talanger i stallet på uppgång. Förhoppningen är däremot att det vänta fler år på tävlingsbanan, med stoet som nu hunnit fylla 15 år.

– Jag väljer mina klasser med omtanke för henne så att hon kan gå ett par år till. OS med henne om tre år känns inte aktuellt, men förhoppningsvis kanske ”Fille” är in shape till dess.

Amanda Landeblad med sin For Killy. Foto: Ida Lindemann

I slutet av förra året anslöt hingsten Springfield 21 till stallet, tillvardags kallad ”Fille”. Amanda hade under en period varit på jakt efter en häst och när hon fick chansen att provrida honom, blev det en ”perfect match”.

– Han är en helt otrolig häst och det har känts väldigt bra från första stund. Men lite så tycker jag det är också, att antingen känns det nej eller så det helt rätt och klickar direkt.

Springfield har tidigare tävlats av bland andra Thomas Ryan och Harrie Smolders upp till 1,60-nivå. Chansen att få ytterligare en topphäst i stallet menar Amanda är väldigt värdefullt.

– Det känns fantastiskt att ha ytterligare en häst med lite erfarenhet från högsta nivå. Framför allt för min egen skull, eftersom jag tidigare bara gjort det med Fia. Därför känns det extra roligt att nu ha två hästar som kan gå på samma nivå.

Hingsten Springfield med Amanda. Foto: Tomas Holcbecher

Därutöver har Amanda ytterligare fem hästar. En gemensam nämnare, utöver Fille, är att resten är ston. Det är något som fallit sig naturligt för att hästarna efter avslutad tävlingskarriär ska kunna verka i avel på Jacobsbergs stuteri. Amanda ser dessutom en extra tjusning i just ston.

– Jag har alltid ridit mycket ston och helt ärligt, så föredrar jag just ston. Man får köra lite på deras premisser, men det gillar jag. När du väl får ett sto på sin sida finns det ingen som fajtas så mycket för en, tycker ja. Ofta är de också väldigt personliga, säger Amanda och tillägger:

– Hingstar har jag inte ridit jättemycket, men Fille är också en rolig individ med mycket personlighet. Han är kung här på gården med sina tjejer och helt otroligt snäll.

Hon uttrycker en tacksamhet för supporten hon får från Jacobsberg stuteri. Platsen i landslaget har Amanda tagit för att behålla, och att ha en trygg arbetsgivare och hästägare i ryggen har varit en betydande del i utvecklingen mot toppen. Nu ser hon fram emot åren framåt – både på hemmaplan, tävlingsbanan och i landslaget.

Amanda om de andra hästarna i stallet

Joelina (född 2014, e. Entertainer – Coriano):

”Startad upp till 1,50 och är en riktig speedhäst som älskar att gå mot klockan.”

Hadriana Du Ter (född 2017, e. Eldorado van de Zeshoek – Dollar du Murier):

”Är som en liten vildhäst, men är otroligt ärlig. Ska börja gå lite större klasser nästa år”.

Little Clara (född 2014, e. Click and Cash – Chairman La Silla):

”En av Jacobsbergs uppfödningar som jag ridit sedan jag började här. Då hade hon aldrigt tävlat, men hon har blommat och går nu 1,45”.

Little Tingeling (född 2011, e. Tornesch – Cortus):

”Också en av Jacobsbergs uppfödningar, som jag hittills tävlat upp till 1,40 med.”

Tri Killy (född 2019, e. Tangelo van de Zuuthoeve – For Pleasure):

”For Killys lillasyster som yngst i stallet just nu och inte så erfaren. Förhoppningsvis en häst för framtiden.”

Den hållbara hästen – Experternas råd och tips för en frisk och sund häst

269.00kr

Beställ bok

Hemma bäst – även på världsnivå

Ämnen i artikeln