Det är lätt att tro att treårstestet är något för “de invigda”. För uppfödare, proffs och de som redan kan alla regler utantill. Men enligt domaren Hans Wallemyr är det egentligen tvärtom.

– Jag tycker att en vanlig, normal hästmänniska ska kunna genomföra ett unghästtest. Det är inget konstigt med det, säger han.

Samtidigt finns det en sak han är viktig med att poängtera:

– Det första man ska göra är att läsa reglementet. Allt står där – och det är något som många missar.

Från ankomst till sista poängen

Själva testdagen är i grunden ganska strukturerad – men för den som aldrig gjort det kan det kännas som mycket på en gång.

När man kommer till anläggningen börjar allt med det praktiska: anmälan, ID-kontroll och mätning.

– Det är viktigt att man gör det direkt, så att allt är klart innan man går in, säger Hans.

Sedan väntar man på sin tur. Starttiderna brukar hålla, och varje häst har ungefär en kvart på sig inne på banan.

Väl inne börjar visningen – och här gäller det att vara förberedd.

Lösgaloppen – mer avgörande än många tror

Först ut är lösgaloppen. Hästen släpps lös och visas i båda varven, tills domarna känner att de sett tillräckligt.

Det kan låta enkelt – men är ofta ett moment där det brister.

– Lösgalopp är något man verkligen måste träna på som ett eget moment. Det kan inte bara vara något man gör i samband med hoppning, säger Hans.

Han beskriver hur kvaliteten i galoppen påverkas direkt av hur hästen är förberedd.

– Hästen ska bjuda själv. Man ska inte behöva jaga den. Då blir det både trevligare att se på och bättre kvalitet.

Och just här märks det snabbt vilka som gjort sitt jobb hemma – och vilka som hoppas att det ska lösa sig på plats.

Hoppningen – ett samspel, inte ett test av mod

Efter galoppen är det dags för löshoppning. Hästen hoppar först över hjälphinder och sedan över ett huvudhinder som byggs upp successivt.

– De flesta hästar hoppar helt okej upp till ungefär 1,20, och vissa upp mot 1,30, säger Hans.

Men det är inte höjden i sig som är det viktiga.

– Det handlar om förmåga, teknik och temperament. Och om hästen visar det den kan – inte att man pressar den till något den inte är redo för.

Det finns också en viktig detalj här som många missförstår: domaren har alltid sista ordet.

– Det är domaren som är ansvarig. Om den tycker att det räcker så avbryter man. Det handlar om hästens bästa.

Foto: Michaela Swärd/SWB

Visningen vid hand – där detaljerna avgör

När hoppningen är klar tas senskydden av, och hästen visas vid hand.

Först uppställd – sedan i rörelse.

– Det är viktigt att man går rakt, så att vi kan bedöma korrektheten. Går den som en orm så ser vi inte det vi behöver, säger Hans.

Under traven är det lätt att tänka att “det bara är att springa”, men i praktiken är det ett av de mest avgörande momenten.

– Hästen kan inte springa bättre än den som visar den. Det är något många underskattar.

Han lyfter också en detalj som ofta glöms bort:

– Det är viktigt att visa den bästa skritten på slutet. Det är ofta där det avgörs om vi är tveksamma.

Ridprovet – frivilligt, men värdefullt

När den ordinarie bedömningen är klar finns möjlighet att göra ridprov. Det är numera frivilligt och krävs inte längre för diplom, men Hans tycker ändå att det fyller en viktig funktion.

– Har man sin häst i ordning så tycker jag att det är en bra erfarenhet för hästen. Rent miljöträningsmässigt är det värdefullt att den rids på ett främmande ställe utan några större krav, säger han.

Kraven i ridprovet är låga. Det handlar inte om att visa upp en färdigutbildad ridhäst, utan snarare att hästen går att sitta på och rida i alla gångarter.

– Du ska i princip bara rida den i alla gångarter något varv och visa att du kan hålla igång galoppen genom svängen, säger Hans.

För domarna i den ordinarie bedömningen påverkar ridprovet inte poängen, men för hästens framtid kan det vara ett viktigt steg. Hans menar att det är bra om treåringen får komma ut, ridas i ny miljö och ta ytterligare ett steg i sin utbildning.

– Man gör ingen skada med det om hästen är redo. Tvärtom kan man nog ha igen det, eftersom hästen blir lite mer mogen.

Samtidigt betonar han att ridprovet inte ska forceras fram. Om hästen inte är redo, eller om inridningen av olika skäl inte hunnit bli klar, är det bättre att avstå.

Det här avgör om du får diplom

Alla hästar får betyg i flera olika delar – exteriör, gångarter och hoppning.

Maxpoängen är 60. Men att nå dit är i princip omöjligt.

– Jag har dömt i över 35 år och det har aldrig hänt, säger Hans.

För att få diplom krävs minst 47 poäng – men också att man når upp till specifika nivåer i rätt moment.

– Du kan ha tillräckligt med poäng totalt, men ändå inte få diplom om du inte har tillräckligt höga betyg i till exempel hoppningen, förklarar han.

Michaela Swärd/SWB

De vanligaste misstagen – år efter år

Efter decennier som domare ser Hans tydliga mönster.

Ett av de största misstagen är att man inte förbereder sig för själva situationen.

– Man sätter sig själv och hästen i en ny situation som man inte har tränat på. Det är sällan en bra idé.

Ett annat är att man tränar “fel saker”.

– Många tränar hoppning, men inte lösgalopp som en egen gren. Det märks direkt, säger han.

Och så finns den mänskliga faktorn.

– Man måste kunna visa hästen. Det handlar inte bara om att vara en bra hästmänniska, utan om att kunna presentera den också.

“Visa det bästa hästen har – hela vägen”

Något Hans återkommer till är vikten av helheten.

– Man ska vara alert genom hela testet och visa det bästa hästen har, hela vägen, säger han.

Det gäller även om något moment inte gått perfekt.

– Har det inte gått så bra innan, då gäller det att visa det i slutet.

Förändringar – och varför de görs

Inför årets tester har vissa justeringar gjorts, bland annat kring gångartsbetygen för diplom.

– Det ändras lite ibland, och det handlar om att hålla nivån jämn över tid. Hästarna blir ju bättre hela tiden, säger Hans.

Han beskriver hur bedömningen hela tiden måste justeras för att inte “glida”.

– En häst som fick en åtta för femton år sedan kanske hade fått en sjua i dag.

Mer än en tävling

Kanske den största missuppfattningen kring treårstestet är just vad det är.

– Det är ingen tävling. Det är en bedömning. Det är viktigt att förstå, säger Hans.

Visst – det finns ranking, diplom och finaler. Men i grunden handlar det om något annat.

– Vi gör en avelsvärdering. Alla hästar är lika viktiga i det arbetet.

“En bra häst är en häst som fungerar”

Det där som hela Hans och hans kollegors synsätt landar.

– Alla hästar kan inte hoppa 1,60. Men en häst som gör sitt jobb bra på sin nivå – det är en bra häst, säger han.

Det är också det han vill att fler ska ta med sig: känslan av att ha visat en häst som är väl förberedd, välmående – och som får visa det den faktiskt kan.

Den unga hästen – Från inridning till sexåring

279.00kr

Beställ bok

Därför kan du stoppas från att rida på stranden – trots allemansrätten