Tömkörning är något som kan gynna alla hästar – oavsett ras, storlek eller utbildningsnivå. Berith Eriksson jämför tömkörning med att det är ”ridning från marken”. Fördelarna hon ser är många.

– Tömkörning är som att ha en bok med 700 sidor. Det finns så mycket att plocka ut beroende på vilken häst det är som tömkörs. Exempelvis kan det vara en hjälp att läsa hästens beteende eller kroppsliga förmåga, likväl en hjälp att få hästen att prestera lättare eller bättre, säger hon.

Det viktigaste med tömkörning poängterar Berith däremot handlar om att ha roligt med sin häst.

– Det ska inte handla om prestige. Vi har så mycket press ändå på oss, så just tömkörning kan få vara ett andrum – för både häst och ryttare. Det handlar om att ha kul med sin häst och det ska väcka något i dig, säger hon och tillägger:
– Jag tycker det finaste med mitt yrke är när jag får ryttaren att le från marken och få en ”aha”. Jag skulle kalla tömkörning för en lösningsfokuserad terapi.

Foto: Jennie Börs

Englandsbaserad sedan 20 år

Berith är utbildad hippolog vid Flyinge. Sedan millenniumskiftet har hon varit verksam utomlands, varav de senaste 21 åren i England. Där är tömkörningen inte lika etablerad. Snarare handlar det om att gå bakom hästen med dubbla longerlinor i utbildnings- eller rehabiliteringssyfte.

– När jag kommer ut i stallarna och visar den svenska bilden av tömkörning blir de fascinerade. Det är för dem något nytt, många i England har aldrig arbetat med tömkörning på det sätt som vi gör i Sverige.

För Beriths del startade hästintresset i Ludvika där hon är uppvuxen. Som 15-åring började hon rida andras hästar och intresset för hästutbildning växte fram.

– Jag kommer inte från någon hästfamilj från början, utan jag är född med mitt intresse. Någon färdig häst har jag aldrig haft, men det har jag heller inte brytt mig om. Jag har alltid gjort det bästa jag kan av de hästar jag fått.

Hon började som hoppryttare, men senare växte intresset för dressyr sig starkare. 1995 började Berith studera Hippologutbildningen vid Flyinge.

– Utbildningen var väldigt bred och lärorik. Vi fick lära av de bästa, som Kyra Kyrklund, Peter Eriksson och Janne Jönsson.

Flyinge la grunden

Redan innan hippologutbildningen hade Berith börjat med tömkörning. Hon beskriver att utbildningen av hästen alltid intresserat henne. Väl på Flyinge fick hon upp ögonen än mer för vilken nytta tömkörningen gav.

– Det var det bästa med Flyinge, att vi var tvungna att lära sig av allt. Vi fick både lära oss tömkörning och körning, så där föddes mitt intresse ännu mer. Göran Lindstrand, KG Svenson, Bo Jenå och Åke Henriksson la grunden och var min tidiga inspiration.

Även om Flyinge la en bra och tydlig grund, menar Berith att hästarna är dem som lärt henne allra mest tillsammans med ett öppet sinne. Än i dag är hon törstig efter att söka kunskap.

– Där är Kyra en sann inspiration, för hon tar hela tiden in nya saker och experimenterar. Det gör jag med. Jag läser på nätet, deltar på seminarier Det finns alltid något att lära; att jobba med hästar är hela tiden en process i att bli bättre.

Börja i rätt ände – och bygg sedan vidare. Hästen måste hitta framåtbjudningen först, innan vi kan börja med mer samlande arbete. Foto: Jennie Börs

Möter olika hästar

Efter sin hippologexamen hade Berith egen verksamhet i Ludvika, innan hon flyttade till Uppsala för att arbeta på Hippologenheten vid Sveriges lantbruksuniversitet. År 2000 flyttade hon till Teneriffa för att arbeta som beridare, där hon blev kvar i fyra år. Kärleken tog henne sedan till England.

– Så snart jag kom dit skaffade vi hästar och jag började hålla lektioner. Redan då upptäckte jag att folk var intresserade av det här med den svenska typen av tömkörning. Trots att det gått över 20 år, känner jag att jag fortfarande är rätt ensam om att lära ut den här biten där.

I sin yrkesroll möter Berith dagligen olika typer av hästar. Från ponnyraser och hästar av cobtyp till irländska hästar, korsningar och halvblod. Hästarna är i olika ålder och av olika utbildningsgrad, men gemensamt är att tömkörningen gör stor nytta.

– Det fina med tömkörning är att det fungerar lika bra, oavsett ras eller storlek på hästen. I England arbetar jag med allt ifrån ponnyer till Grand Prix-hästar, där jag kan se att oavsett får hästen med sig delar till ridningen.

Förutom att använda tömkörning i träningssyfte, blir Berith även tillfrågad att vara en hjälp vid rehab.

– Då gillar jag att arbeta i team med veterinär och fysioterapeut med på ett hörn. Även om de inte är med vid själva arbetet på töm, tycker jag att det är viktigt att hela teamet är med i dialogen. Det måste finnas en kommunikation, för på så sätt gynnar arbetet hästen bäst.

Kan relatera till ridning

Vid enstaka tillfällen reser Berith till Sverige för att hålla lektioner. Hennes grundtanke är alltid densamma, oberoende av vilken typ av häst hon har framför sig.

– Ibland tömkör jag, ibland ryttaren och ibland turas vi om. Oavsett har jag alltid som en ridlektion under tiden, där vi diskuterar sinsemellan. Jag ställer frågor som får ryttaren att reflektera och drar paralleller till ridningen. På så sätt kan vi hitta vad just den specifika hästen behöver.

Tömkörning för Berith handlar mycket om att relatera till ridningen och hon menar att hon ofta från marken kan känna hur en häst är att rida. Dialogen med ryttaren blir därför extra viktig, för att alla ska skapa sig samma bild.

– Exempelvis kan jag fråga ryttaren vad den tycker om hästens rytm i arbetstrav. Ryttaren får då tänka till och säger upplever den bra. Jag håller med, och ser vi i nästa steg på hästen är den också nöjd. Då har vi enats alla tre, vilket för mig är målet.

Från backen får ryttaren även träna sitt öga, något Berith ser som en viktig pusselbit.

– Jag ser många hästar dagligen och har med åren fått ett vältränat öga. Ryttare ser däremot sin häst från sidan mer sällan, så där handlar det mycket om att träna sitt öga för vad som är rätt. Det kan sedan kopplas ihop med känsla i sadeln.

Foto: Jennie Börs

Balans som ledord

Beriths ledord vid tömkörning är att hästen ska arbeta i balans.

– Vi kan aldrig bara sätta hästen på töm och förvänta oss att det blir perfekt från början. Utan vi måste guida hästen in på ett spår som främjar balans och avspändhet. Jag brukar säga att vi från marken frågar och hästen svarar. Om hästen hela tiden väljer fel, måste vi sätta upp mer tydliga val.

Kommunikationen mellan häst och människa ska också vara jämlik. Något Berith ofta återkommer till är att samspelet ska vara 50/50.

– Det är lätt att som människa ”ta över”, men likväl får inte hästen bli den som tar mest plats. Ber jag exempelvis hästen att gå fram, då ska hästen ta den framåtdrivande hjälpen. Jag ska inte behöva tjata, utan hästen måste ge sin bit också.

Tömsättningen viktig

För att uppnå en balans hos hästen arbetar Berith med tömsättningen. Hennes upplevelse är att många sätter tömmarna för långt ner. Själv föredrar hon att använda de övre ringarna på tömkörningsgjorden.

– Hästens balans påverkas av såväl kroppsbyggnad som utbildning. Den lägre tömsättningen inbjuder till en lägre form, men min upplevelse är också att hästen blir kort i halsen, hamnar i en framtung position eller bakom hand.

På utsidan låter hon yttertömmen löpa från bettringen och genom löpringen. Innertömmen löper genom bettringen och sätts i en fästringen på tömkörningsgjorden.

– På gjordar med en båge kan jag ibland tycka den översta fästringen blir lite för låg, då sätter jag tömmen i själva bågen vid manken i stället, säger Berith och påpekar det finns andra varianter av tömsättningar men att hon föredrar den här när det handlar om att arbeta med hästens form och lösgjordhet.

Målet med den högre tömsättningen för Berith är att hästen ska komma till självbärighet. Med en lägre tömsättning, menar hon att risken är större att hästen hamnar i en framtung position.

– För att kunna arbeta hästen i en lägre form måste vi först hitta balansen. Får vi hästen lösgjord och att den bär sig själv, kommer vi senare kunna stretcha ner formen där hästen mjukt söker sig framåt med bibehållen bakbensaktivitet, säger hon.

Berith brukar dela in hästen i fyra delar, där målet är att få hästen avspänd framifrån och bak. Från munnen, käken och nacken, genom bogpartiet samt ryggen och corepartiet till bakdelen.

– Hästen ska bli som en gummiboll, men det är inte säkert att vi är där från början. Vi måste arbeta steg, för steg utifrån hästens förmåga med fokus på att hitta framåtdrivet. Var lyhörd och vägled hästen. Då kommer du snart kunna checka av bit för bit.

Foto: Jennie Börs

Tre hjälper från marken

Precis som vid ridning menar Berith att vi vid tömkörning arbetar med tre typer av hjälper: tygelhjälp, säteshjälp och skänkelhjälp. Även om det här inte handlar om en ryttare i sadeln, kan hon se flera likheter.

– Börjar vi med tygelhjälpen, så arbetar vi här i stället med tömmarna för att reglera hästens ställning, böjning och rytm. Ha en mjuk kontakt med hästen och håll dina händer stilla.

I sadeln arbetar vi med hästen genom vårt kroppsspråk med hjälp av våra säteshjälper. Från marken blir kroppsspråket också viktigt, där hästen hela tiden läser ens signaler.

– Enligt mig är det mest fascinerande hur hästen läser av människan på ett avstånd. Om hästen blir lite nervös och snabb kan vi arbeta med långsamma steg för att få den att slappna av. Vi behöver heller inte ta i tygeln för att få hästen från trav till skritt, på samma sätt kan vi använda en säteshjälp från marken, säger Berith och förklarar:
– Vid en övergång i tömkörning räcker det att ändra rytmen i vårt eget gångsteg och ”sitta upp” lite med vårt överliv, så läser hästen kroppsspråket likt en säteshjälp.

Skänkelhjälpen från marken ersätts med att använda yttertömmen, genom att röra tömmen mot hästens innersida.

– En viktig del är också vårt eget kroppsspråk även här. Tömmen kan vara en förstärkt hjälp när det behövs, men det ska räcka med att lätt nudda hästen.

Genom tömkörningen menar Berith att vi kan arbeta med finjusterat för att få hästen att ta vår skänkelhjälp.

– Genom att använda tömmen som impuls kan vi få en bättre reaktion på en ”skänkeldöv” häst. Vi kan ge en liten touch med tömmen, precis som vi önskar med skänkeln, men samtidigt få hästen att bli mer reaktiv för tömmen, säger hon och förklarar:
– När hästen inte tar skänkeln är det lätt att bli tryckande i hästens sidor, där hästens reaktion blir att trycka tillbaka. Genom att tömmen kan arbeta med att toucha och sedan släppa trycket, får vi den finjusterade reaktionen framåt som hästen kan ta med in i ridningen.

Berith använder oftast bara lädertömmen som en skänkelhjälp från marken. I få fall kan hon ta till en långpisk.

– Oftast tycker jag det räcker med tömmen, men i vissa fall kan jag likt vid ridning behöva en långpisk för att förtydliga skänkelhjälpen.

Hitta rätt position

Lätta hjälper och god timing menar Berith att man kommer långt med. Även om vi i vissa situationer också måste kunna säga till.

– Om hästen har en dålig vana måste vi samtidigt kunna bryta den. Då får vi säga stopp, och sedan ge ett annat förslag. Sedan återkommer vi till den mjuka hjälpgivningen.

För att kunna se hela hästens kropp förespråkar Berith att inte gå rakt bakom hästen, utan i en position något snett bakom på rakt spår. Då ges en bättre överblick, där hästens hållning och benrörelser blir tydligare och man kan ge mer precisa hjälper.

– Går vi rakt bakom ser vi inte så mycket mer än hästens rumpa, och det är även svårare för hästen att läsa vårt kroppsspråk. I arbetet på volt används i stället en mer centrerad position.

Arbetet med hästen handlar om att variera – och motivera. Berith använder sig gärna av bomövningar. Foto: Jennie Börs

Bommar som hjälp

Att använda bommar eller andra markeringar, exempelvis koner, tycker Berith kan vara till en stor hjälp i arbetet. Både som ett pedagogiskt verktyg för människan och som en motivation för hästen.

– Bommarna är inte bara för hästen. Du själv får också en tydlig check på om kontakten på yttertömmen verkligen finns – till exempel när man bestämmer om hästen ska gå till höger eller vänster om en bom, säger hon och tillägger:
– Men samtidigt hjälper det till att motivera hästen, som att bli mer vaken, tänka till samt koordinera sig.

Berith gillar att arbeta med sex bommar i någon forma av formation. Att lägga ut bommarna på en förutsägbar linje försöker hon undvika.

– I en formation får jag med val av hur jag kan använda bommarna. Det gör hästarna mer uppmärksamma, eftersom de naturligt behöver koncentrera sig och koordinera var de sätter sina hovar.

”En present till din häst”

Att arbeta hästen korrekt på töm från marken med jämna mellanrum blir ett givande komplement i den allsidiga träningen. Förutom att det ger en möjlighet till att arbeta utan ryttare på ryggen, beskriver Berith det som en yoga för hästar.

– En dag med tömkörning kan bli en paus från den press som vi ibland sätter på våra hästar från ryggen. Ge en dag med tömkörning där ni tar det lugnt och gör lite lösgörande arbete, där hästen får sänka huvudet och andas ut.

Där poängterar Berith också än en gång att det är minst lika viktigt att vi människor har roligt när vi tömkör.

– Jag ser ofta hur hästägaren börjar le, skratta och ha roligt med sin häst under mina lektioner. Ge den energin till din häst, släpp vardagens press och måsten. Låt bli att leta fel utan försök i stället se lösningar och möjligheter, säger Berith och lägger till:
– Kan vi andas ut, kan hästen andas ut. Ge det som en present till din häst, för jag lovar; den kommer att älska det.

Foto: Jennie Börs

Så håller du i tömmarna

Precis som att ryttarens underarm och hand är en förlängning av tygeln, fungerar det likadant med en töm. Här krävs däremot en annan tömfattning.

– Håller vi i tömmen som vi håller i tygeln, får vi en bruten linje. Som vid ridning vill vi ha händerna elastiska och med en vinkel runt 90 grader i armbågen. Vi måste få rätt kontakt med hästen.

Berith brukar beskriva tömfattningen för tömkörning i två steg. I det första tar hon tag om tömmarna som vid ett handslag. Vid det andra steget lägger hon den del av tömmen som går till hästen mellan pek- och långfinger.

Säkerheten i fokus vid tömkörning

Vid tömkörning är det säkerhetstänket A och O. Berith har genom åren sett många exempel där bristande säkerhet resulterat i skador hos människan – och hon menar därför att människans säkerhet alltid måste komma först.

– En olycka händer så fort när den väl händer. Med eftertanke kan vi däremot undvika olyckor i större utsträckning. Det är för din egen skull, säger Berith.

Hon påpekar att träningsformen är beroende av tömförarens kunskaper och förmåga att läsa en häst. Precis som vi måste tänka säkerhet hos människan, måste vi också tänka på hästens säkerhet.

– Har du en ung eller ovan häst kan det vara en god idé att ta hjälp med en medhjälpare på utsidan första eller förstagångerna. Någon som kan hjälpa hästen att förstå, så vi inte sätter press på hästen innan den har förstått.

Människans utrustning
Hjälm ska alltid användas vid tömkörning, lika så rekommenderar Berith ett par fotriktiga skor med bra support. Handskar tycker hon också är bra att använda.

– Handskar är upp till var och en, men jag föredrar det.

Trygg utrustningsjustering
Vid hantering av hästen med tömmar, exempelvis för att justera gjorden eller tömsättning, behöver du alltid ha koll på hästens huvud. Berith håller därför i bettringen för att behålla kontakten med hästen.

Hästen ska också ställas mitt i ridhuset eller på ridbanan, aldrig med ena sidan mot en sarg eller ett staket.

– Om hästen är tittig för något, ställ er en bit ifrån det den är rädd för med huvudet riktat mot vad den iakttar. Bra horsmanship är att ta med i beräkningen att hästen är ett flyktdjur.

Knäpp isär tömmarna
Tömmar kan knäppas ihop likt tyglar, men Berith har dem alltid isär. På sina egna tömmar har hon i stället med hjälp av en sadelmakare sytt dit ett handtag på vardera töm men hon menar att det likväl fungerar att knyta en knut.

Säkerhetsavstånd
Vid tömkörning är det viktigt att lära sig att få ut hästen på tömmarna. Berith förespråkar att gå en till en och en halv hästlängds avstånd ifrån.

– I andra länder går de exempelvis precis vid svansen, men det spelar ingen roll hur väl du känner hästen. Även den snällaste hästen kan sparka.

Behåll kontakten
Ha hela tiden en kontakt med hästen genom båda tömmarna. Ibland kan det vara lätt att släppa kontakten på yttertömmen menar Berith, men att kontakten även finns där av en säkerhetsaspekt.

– Om yttertömmen är slak och hästen hoppar till är det ganska svårt att hänga med. Vi måste därför alltid ha kontroll på kontakten.

Träna hästen från marken – Variera ridningen med avsuttet arbete

259.00kr

Beställ bok

“Utvecklingen i vardagen är det jag brinner för”

Ämnen i artikeln