Text: Annelie Lundkvist
Foto: Tomas Holcbecher
  
Att avelsarbetet och tävlingskarriären går hand i hand är inte ovanligt. Till skillnad från i galoppsporten, där hingstarna tävlar intensivt fram till att de fyller fem år, har ridhästarna både längre avels- och tävlingskarriärer.
– Det var så det började med mina hingstar. Jag ville ge uppdragsgivarna möjlighet att få hingstarna utbildade under avelssäsongen, berättar Jan.
  
Individuellt hur trötta de blir
På Tullstorp är hingstarna i tjänstgöring på seminstationen måndag, onsdag och fredag. De hästar som är internationellt uppmärksammade kan även få hoppa upp på bocken under torsdagen, beroende på postgången till utlandet.
– Det är väldigt olika hur hingstarna beter sig och hur mycket energi de gör av med. En del tar det med ro, medan andra hoppar upp och ner på bocken flera gånger, berättar Jan och fortsätter:
– Självklart sliter det mer på hingstarna som hoppar runt, då främst på bakknäna.
Hur ser du på skaderisken?
– Det är klart att de som hoppar runt lite mer kan slå i ett framben, det ska man vara medveten om. Är de jobbiga att tömma tycker jag att man får överväga att samla på vintern i stället och frysa in, alternativt att bara fokusera på tävlingarna i första hand.
Då kan de försvinna från aveln några år?
– Ja, men det behöver inte vara en dålig sak. I stället kan stoägarna få uppmärksamhet kring hingsten eftersom han visar upp sig och levererar resultat.
  
Balansgång mellan tävling och avel
För Jan har hingstarna Martini, Fontana och Briar betytt väldigt mycket. Samtliga gick i yttersta världseliten och var samtidigt aktiva avelshingstar under hela karriären.
– Det är starka hästar som vi vill ha i aveln, men om en hingst är hållbar eller inte kan man inte avgöra i avelsarbetet. Går de i stenhård träning och hoppar på bocken så finns det ingen som inte blir sliten, förklarar han, och menar att hållbarheten på hästarna ska mätas på tävlingsbanan.
– Jag brukar säga att en bra GP-häst ska kunna trava utan att ta i. Och för en del hingstar ska man ha i åtanke att de från ung ålder har tävlats väldigt mycket för att visa upp sig, till exempel Totilas. Hans karriär tog inte slut på grund av avelsarbetet, säger Jan.
De unga hingstarna som klarar bruksprovet vid tre års ålder är enligt Brink skapta för uppgiften, både mentalt och fysiskt.
– De som går bruksprovet rids in tidigare än andra unghästar, klarar de provet och fortsätter på tävlingsbanan, då är de starka individer som man bör värna om.