– De visade inga tecken på stress och klarade resan utan en skråma, men de blev lite sjösjuka. Vi blev informerade om att det mest troligt skulle bli lite sjögång – det kunde vi inte komma undan på Barents hav, inleder Marianne Log Nyheim för Hest.no.

Båtturen på två och ett halvt dygn transporterade de tre återstående hästarna från Svalbard till fastlandet. En resa som hästägarna Marianne och Hanna Halvarsson har planerat i ett år.

Conteinerstallet hästarna blev fraktade i över havet. Foto: Privat

Nu är hästskötseln på Svalbard historia, och Hest.no ringer hästägarna medan de båda är i det nya stallet i Tromsø.

Svalbardposten rapporterade nyheten först.

Sett blåval och isbjörn från hästryggen

Hästcentret i Longyearbyen på Svalbard har under många år varit till stor glädje för lokalbefolkningen och besökare, med erbjudanden om ridkurser, ridturer för turister och häst och släde under julen.

– Jag växte själv upp med hästar och har sett värdet av hästcentret för barn på Svalbard. Det finns inte så många andra djur där, förutom hundar, säger Hanna.

Hon har sett blåval och isbjörn från hästryggen, ridit i midnattssolen mitt i natten och fått vänner för livet. På hästcentret blev de med åren en etablerad och tätt sammansvetsad grupp.

– Det har också varit ett mycket bra erbjudande för turister och besökare. Tänk att kunna erbjuda valsafari från hästryggen, fortsätter Hanna.

Islänningen Flinkur under en ridtur på Svalbard. Foto: Privat

När den lokala förskolan deltog i avslutningen med hästarna innan avresan deltog omkring 100 personer.

– Det är absolut vemodigt och väldigt känslosamt för mig och mina barn, som ska tillbaka till Svalbard utan hästar. Det blir första gången jag är där utan hästar, efter att ha bott där i hela 16 år, säger Hanna.

Lyckliga i nytt hem

Hästarna verkar hittills trivas bra med sitt nya liv i Skulsfjord på Kvaløya i Tromsø – med betydligt mer gräs och ett större område att röra sig på.

– De verkar väldigt glada över att komma hit, se andra hästar och beta, säger Marianne, som numera bor permanent i Tromsø.

Första dagen i Skulsfjord. Foto: Privat

Det var 15 år sedan nu 21-åriga Flinkur senast såg andra hästar än sin egen flock. De sista hästarna som anlände till Svalbard var nu 21-åriga Embla och 17-åriga Tengill år 2012, påpekar Hanna.

Flinkur var en trygg och god stödjepelare för de andra hästarna på båten. Han transporterades själv från Island till Norge innan han flyttade till Svalbard, och har med andra ord erfarenhet av flera båtturer. Tengill är ursprungligen från Sverige, medan Embla är född i Norge.

Mellan maj och september har de varit fyrbenta guider för turister på Svalbard. Alltid barfota och med bettlöst träns – ibland med grimma.

– Vi har alltid gjort som vi velat, och det har gått bra, säger Hanna om livet i Longyearbyen.

Turistridning på Svalbard. Foto: Privat

Ärvt stallet och hästarna

Hanna kom till Svalbard som student 2009 och började arbeta på hästcentret för Jørn Dybdahl. Där blev hon kvar.

Jørn ägde och drev Svalbard Hästcenter från 1996 tills han gick bort 2023.

– När han dog ärvde jag stallet och hästarna, berättar Hanna, som har känt Marianne sedan hon var liten, säger hon och fortsätter:
– Marianne fick Tengill, som var hennes favorithäst, medan mina barn fick Embla och Flinkur.

Marianne är född i Flekkefjord, men växte upp på Svalbard. Det var där hon började med hästar.

Hästarna betar utanför lösdriften på Svalbard. Foto: Privat

Strikta regler för import

Det finns strikta regler för vilka djur och animaliska produkter som får importeras till ögruppen – detta för att skydda den känsliga faunan mot sjukdomar. De tre hästarna transporterades upp 2010 och 2012 efter särskilt tillstånd. Som mest fanns sju hästar på hästcentret.

– Vi ville transportera de tre återstående till fastlandet innan det bara var en häst kvar, och dessutom innan de blev för gamla för den långa resan, säger Hanna.

Mariannes pojkvän, Peder, bidrog med transportförberedelserna. Han byggde ett 25-fots containerstall som transporterades till Svalbard under sommaren, så att hästarna kunde vänja sig vid det före resan.

Hästarna ombord på båten. Foto: Privat

Tidigt på morgonen lördag 9 augusti gav de sig av. Sent måndag kväll, två dagar senare, hade de fullföljt den långa resan över Barents hav.

Vi kollade hästarna innan vi gick och lade oss och direkt när vi vaknade. Vi satt vid containern, där hästarna stod omgivet av hö, för att hålla ett öga på dem. Dessutom följde kaptenen med hela tiden, säger Marianne, som medger att hon var väldigt nervös under resan.

– Jag var mest orolig för Marianne, skämtar Hanna.

"Tromsø är ren lyx i jämförelse"

På Svalbard gick hästarna ute året runt med tillgång till vindskydd. På grund av stallets placering var hästarna vana vid flyg och lastfartyg, och i närheten fanns även skjutbana, motocrossbana och avfallsanläggning.

Området har också varit förorenat med PFAS, på grund av ett gammalt brandövningsfält intill stallet.

– Nu har det genomförts en stor sanering runt stallet där stora mängder förorenade massor tagits bort. Vi har testat hästarna för ämnet och de ligger inom gränsvärdena, men det känns ändå bra att ge dem ett gott pensionärsliv på fastlandet med gräs, andra hästar och inte så långa mörkertider, säger Hanna.

Guiden hade med sig gevär under ridturer med turister. Foto: Privat

Till skillnad från i Nordnorge är det helt mörkt dygnet runt under mörkertiden på Svalbard. På sommaren är det ljust hela dygnet – ännu ljusare än på fastlandet.

– I bilen har vi alltid haft signalpistol. På turer med turister har vi haft med gevär, då vi kan stöta på isbjörn. På vintern har vi alltid spade i bilen om vi fastnar och måste gräva oss loss. Dessutom har vi klarat oss utan värme och vatten i stallet – så Tromsø är ren lyx i jämförelse, säger Hanna.

Hon medger att hon har sett isbjörn på ridtur, men på säkert avstånd på andra sidan fjorden.

– Men det har funnits isbjörn i området, och vi har sett spår nedanför stallet. Hästarna har varit lyckligt lottade i det avseendet, och det har varit ett bra staket runt deras område.

Mörkertid på Svalbard. Foto: Privat

Tacksamma för allt stöd

Nu ska islänningarna bli hobby- och turhästar i förhoppningsvis många år innan de blir riktiga pensionärer.

– Nästan alla hästar vi haft på Svalbard har blivit över 30 år, säger Hanna.

Hon förblir ägare till sina två hästar och kommer att komma på besök. Planen är att hitta fodervärdar till Embla och Flinkur, och under tiden tar Marianne hand om alla tre.

– Vi kommer nog att bo kvar på Svalbard några år till, men sedan hoppas vi flytta hit till hästarna.

Hanna riktar ett stort tack till alla som stöttat och hjälpt dem under flyttprojektet:

– Vi är otroligt tacksamma för allt stöd – både på Spleis, eftersom detta var ett dyrt projekt, men också från lokalbefolkningen. Dessutom har vi mött otrolig bra hjälp från Bring, de har varit fantastiska och hjälpt oss massor. Vi vill också rikta ett stort tack för att vi blivit så väl mottagna här i Skulsfjord, säger hon.

– Det har varit helt fantastiskt, men det är också skönt att resan är över, avslutar Marianne.

Fotnot: Artikeln publicerades först hos Hippsons samarbetspartner Hest.no.

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Svalbard Hestesenter (@svalbard_hestesenter)

Henrik von Eckermann om fokus, balans och självtvivel