Text: Ida Lindemann

I februari förra året jobbade och tränade Lina Dolk för Daniel Backman i Danmark. Då åkte hennes bror Vasaloppet, vilket hon berättade om för kollegorna.
– Lars Seefeld som då var groom för Daniel sa ”hur svårt kan det vara”, sträckte fram handen och sa att nästa år åker vi, säger Lina. 
Sagt och gjort. Nu tränar Lina för fullt för att vara redo den tredje mars för att åka hela Vasaloppet. 
– Har man gjort ett vad får man hålla det, säger hon.
Hennes utmanare bor dock i Tyskland nu och tycks inte ha särskilt mycket snö att träna på. 
– Han har nog inte stått på ett par skidor än, säger hon och skrattar.

Tävlingsmänniskan slår till
Lina berättar att hon är lite av en tävlingsmänniska och att hon gillar utmaningar. Förmodligen var det därför hon gick med på utmaningen. Men det är första gången hon åker längdskidor, så hon tar inte det på största allvar.
– Det bästa från ridningen är disciplinen jag fått med mig. Om man varit i stallet 12-13 timmar känns det inte jättemotiverande att ge sig ut i längdskidspåret sen, men det har man med sig från ridsporten.
Hon är glad för all snö som kommit.
– Jag har kunnat träna en hel del, men jag vet inte riktigt vad jag håller på med. 
Hon berättar att hon kollar på Youtube för att lära sig.
– Det är lite skillnad mot en hästtävling. Här har det mest varit att låna grejer och försöka ta sig runt, medan hästtävlingar är fullt seriöst med tränare inblandade och ett helt team runtom.

”Det ser så jäkla lätt ut, men är fruktansvärt svårt”
Starten närmar sig och Lina beklagar sig över skidorna.
– Just nu är jag väldigt arg på längdskidorna, så jag längtar mest tills det är klart. 
Hon ska ”tyvärr” åka hela det långa loppet.
– Det hade varit skönt att bara åka halva, men vi slog vad om hela så då är det hela som gäller. 
Lina menar att det ser lätt ut att titta på, men svårt att utöva. 
– Men så kanske folk känner när de tittar på dressyr också. Jag har fått en helt annan respekt för längdskidor.