Text och foto: Linnea Lindahl

Det var i samband med Skånsk Hästnäringsdag på Jägersro, Malmö, som samtalet mellan hästprofilerna ägde rum. Under ledning av Radiosportens Christian Olsson svarade Peder Fredricson och Lutfi Kolgjini på frågor från publiken, berättade om sitt framgångskoncept och hur de har tagit hjälp av varandra för att nå dit de är i dag.
– Genom att jobba tillsammans över gränserna till ens egen disciplin kan man hitta utveckling, säger Peder och menar att ett recept på framgång kan vara att våga tänka nytt och ta hjälp av hästkunniga personer från andra grenar än enbart sin egen.
– Det är skillnad på att bli så bra man kan bli och att bli bättre än alla andra. Om man ska bli bättre än alla andra så måste man hitta nya sätt att göra saker på och se nya möjligheter. Det är skillnaden, säger Peder.

”Kunskap är nyckeln”
Lutfi Kolgjini har haft stor framgång som travtränare genom åren. Han berättar om ett av flera tillfällen då han har tagit hjälp utanför gränserna för sin egen gren för att bli bättre.
– Jag hade en häst som inte fungerade på banan och jag tänkte ”vad gör jag nu?”. Jag tänkte över gränserna och valde att ta hjälp av en dressyrryttare flera dagar i veckan och plötsligt fungerade hästen, berättar Lutfi.
Ju längre man kommer i karriären, desto färre finns det att fråga, menar de.
– Framgången gör inte som alla andra. I början finns det många med erfarenhet att fråga och be om råd. Men ju längre upp du kommer desto mer får du själv anstränga dig och utforska för att komma på nya idéer. Kunskap är nyckeln till framgång, helt enkelt, säger Peder och fortsätter:
– Det finns väldigt mycket och bra forskning om hästar och ridsport att ta del av. Men för att nå toppen behöver man även specifik kunskap om just toppsport. Det är en annan typ av kunskap och då måste man prata med de bästa i världen, både inom sin gren och inom andra grenar.

Foderstat en viktig faktor
En aspekt som de båda hästprofilerna funderat mycket över handlar om hästarnas foderstat. Där har Peder bland annat bett Lutfi om råd tidigare i karriären.
– Jag har gått över till att ge en större mängd grovfoder som inte är lika kraftigt som tidigare. Detta för att kunna ge en större högiva så att hästarna har något att tugga på hela tiden. Tidigare har jag även provat att ge ett kraftigare hö, men då kunde vi inte ge lika mycket och tuggtiden minskade. Jag vill kunna ge hästarna en större mängd grovfoder utspritt under dagen. Sedan tillsätter vi det kraftfoder som behövs därefter, säger Peder.
Lutfi har ett liknande upplägg för sina hästar.
– En häst är ju skapt för att tugga hela tiden, så grovfodret är otroligt viktigt. De unga hästarna som växer behöver också mycket protein för att både kunna växa och samtidigt kunna ta till sig jobbet, säger Lutfi.

Flera skillnader när hästarna går barfota
En annan sak som intresserar de båda profilerna är att träna hästar utan skor. Flera av Peders hästar, bland annat All In, tävlas barfota och även Lutfi har haft positiva erfarenheter av att träna sina hästar på detta vis.
– Numera tävlar flera av mina hästar utan skor. Det hela började med att jag hade ett par hästar som var skadade. När vi tog av skorna och hästarna kunde komma tillbaka till träning så upplevde jag flera skillnader. Generellt har jag upplevt att de är mer bekväma utan skor, säger Peder och fortsätter:
– Vi tävlar och hoppar ju mycket på fibersand, vilket är ett underlag som är mjukt och fungerar bra när de är barfota. Jag har även upplevt att besvär som strålröta och hovsprickor har minskat utan skor. Samtidigt vill jag vara tydlig med att jag är en nybörjare inom just det området, men visst har det fungerat bra.  
Även inom travet har Lutfi erfarenhet av oskodda hästar. För honom blev erfarenheten att hästarna kunde springa fortare med bra fäste när de var barfota. Men att hästen går barfota innebär även ett ökat behov av boots och annan utrustning för att kunna skydda hovarna mellan träning och tävling vid behov.
– Det skulle vara bra om det fanns fler produkter på marknaden som erbjöd något slags mellanting mellan skor och barfota. Det hade varit bra med ett stort utbud där, tillägger Peder.

---

Peder om…

…sin egen träning utöver ridningen:
– Innan OS var jag väldigt ordentlig. Jag tränade regelbundet, gjorde yoga varje morgon och två styrkepass i veckan. Efter OS så ska jag erkänna att jag varit slarvig med det. Det värsta är när man kommer ur det, men jag ska börja med det igen. Det gör stor skillnad.

…sin egen ”foderstat” och vikt:
– Visst tänker jag på att försöka hålla min vikt. Speciellt inför stora tävlingar som OS så gick jag ner några kilo. Jag är ju ganska lång och behöver jobba med min vikt för att det ska fungera bra med hästarna. Jag brukar väga mig regelbundet och om jag ligger på min normala vikt så kan jag äta vad som helst. Om jag börjar gå upp så får jag välja bort vissa saker helt enkelt. Om man har som mål att bli bäst i världen så är det inga problem att välja bort lite wienerbröd och fika, det kommer ganska långt ner på listan för mig. Jag brukar inleda dagen med två ägg och en kopp kaffe. Sedan äter jag det som kroppen behöver för att orka med dagen. Jag är inte speciellt bra på att laga mat. Min bror, Jens, däremot är jätteduktig på det.
– Sedan har jag även funderat över vikten på utrustningen för att det ska vara så lätt som möjligt att hoppa. Jag försöker att alltid ha så lätt utrustning som möjligt så att det inte väger mer än vad man behöver.

…vad All In betyder för honom:
– Han är mina drömmars häst och har betytt otroligt mycket för mig och min karriär. Det var när jag fick hoppa honom för första gången som jag fick en fantastisk känsla. Det var något som jag aldrig hade känt förut. Då hade jag aldrig upplevt någon annan topphäst som var lika bra som honom. Jag hade aldrig tidigare känt en sådan kvalité under sadeln. Han är liten men har ett enormt register. Han kan korta och länga sig. När jag går banan och rider en annan häst så kanske man hoppas på en viss typ av hinder, kombination eller linje. Med All In så spelar det ingen roll vad som kommer, de kan bygga vad som helst. Är han bara i form så hoppar han allt på ett bra sätt. Det finns liksom bara i hans kropp. Det går inte riktigt att förklara exakt varför det är så.