Krönikor
Publicerad: 2010-10-07Hippofil i exil:
Så nära, men ändå så långt bort
Den svenska (VM-)tragedin drabbade även mig med en ”så-nära-men-ändå-så-långt-bort”-historia, i denna utdragna svenskplåga. En av våra hästar, som var bokad på en flygresa, kom in från hagen med stora, blodiga utslag förra veckan.
Det visade sig vara så kallade Florida-sår, som kan drabba vissa hästar i subtropiska klimat. Florida-sår kräver intensiv och radikal behandling. Det är otäcka sår som liksom sväller och växer, inte så bra läge att lämna detta problem till andra att ta hand om.
Nästa dråpslag kom när jag gav hö till hästarna och lyckades vrida ryggen och samtidigt snubbla så att ryggen fick sig en rejäl knäck. Efter tre dagar med hasande gång och många tårar insåg jag att det inte kunde bli någon resa till WEG för mig, buääh. Hursomhelst, jag följer VM på distans och med hjälp av rapporter från de lyckostar som lyckats ta sig dit.
Sveriges dressyrlag, som åtminstone spöade Norge, hade flera problem med lydnaden hos sina hästar. Jag kan bara spekulera i tre tänkbara orsaker,
1. Förberedelser hemmavid. Kan hästarna helt enkelt ha tittat för mycket på vilda västern-filmer innan de åkte till det stora landet i väst? De betedde sig ju stundtals mer som rodeohästar än som lydiga ridhästar.
2. Amerikansk livsstil. Kan de ha drivits till vansinne, jag har haft den känslan själv, av bluegrassmusik i Kentucky? Musiken i kombination med översötat iste kan få även en stabil svensk att drivas från vettet.
3. Frihetsvansinne. Alla vet att USA är det land i världen som uppskattar frihet mest. Kan de svenska dressyhästarna, som från sin lastbil såg mil efter mil med fantastiska gröna hagar böljande över gröna kullar, helt enkelt ha fått frihetsfnatt? Varför leva mellan kandar och sporre på arbetet och mellan fyra boxväggar på fritiden, när man kan galoppera fritt över milsvida gröna ängar?
Vad vet en amatör som jag, som inte ens kan linda dressyrben snajdigt. Bo Jenå får väl svara på en del tuffa frågor när han kommer hem till hösttrista Svedala igen.
Vår egen Kyra Kyrklund, i alla fall nästan, vinner min guldmedalj för att hon i egenskap av ordförande i International Dressage Riders Club (IDRC), tillsammans med Robert Dover, raskt satte ihop en enkät till ryttarna där de får bedöma domarna. Inte en dag för tidigt! Alldeles för stora skillnader i poäng, och för stor generositet mot stjärnorna när de gör misstag, för att bibehålla trovärdighet i sporten.
40 av 63 ryttare svarade på följande frågor:
1) Did the judge officiate fairly and without Nationalism? (Dömde domaren rättvist och utan nationalism?)
2) Did the judge show accuracy in judging? (Var bedömningen korrekt?)
3) Did the judge use full range of marks as prescribed by the handbook? (Använde sig domaren av hela poängskalan som regelboken föreskriver?)
4) Did the judge show excellent knowledge of the basic principles of Dressage in their judging? (Visade domaren utmärkta kunskaper i dressyrens grundprinciper i sina bedömningar?)
5) Do you feel that this judge should be used again for major International Championships events? (Tycker du att domaren i fråga ska anlitas till internationella mästerskap igen?)
Vi får se hur ryttarna poängdömer domarna. Det ska tilläggas att det har blivit tuffare att vara domare idag, publiken är mycket välutbildad, allt och alla tar bilder och filmer från alla vinklar och vrår och misstag och meriter kan analyseras i efterhand, medan domaren snabbt måste ge poäng och sedan stå för dem i all framtid. Tufft, men om man ger sig in i leken får man leken tåla.
Bästa domarinsatsen, om jag får göra en bedömning på distans, var britten Clark som tog det blixtsnabba och självklara beslutet att ta ut Parzival. Hästen hade blod i munnen och det är inte domarens jobb att fundera över eller utreda varför, utan han ska följa protokollet. Det är samma sak vid hälta eller orenhet - det kan vara en sten i hoven, spelar ingen roll, domarna ska och kan inte diagnosticera.
Sedan kan man ju spekulera i att en brittisk domare tog ut det ekipage som förmodligen hade puttat ner Laura Bechtolsheimer med sin danske Mistral Höjris till brons... Det är kanske jag som blivit amerikanskt konspiratorisk!
Tyska tidningen och nätpublikationen St. George, som inte är en stor vän av svenske Kittel, publicerade redan innan första starten i VM-dressyren en nidbild av Patrik Kittel där han ses träna hästen i vad många skulle kalla rollkur - och en inte så smickrande bild där återigen tungan stoppas in i munnen på Scandic. Det fanns även en del bilder på Parzival i rollkur-läge och det var en del snack om att det var rätt att Parzival åkte ut, då många tyckte att han tränas med grymma metoder. Well, well. Nu blev det ju så att favoriterna vann och medaljerna gick till "Anky-fria" ryttare.
Annars var det ju ganska svart och vitt i dressyren. Svarte Totilas, connaissörernas favorit, med stundtals värre bensprattel än cancan-dansarna på Moulin Rouge - men inte alltid i takt med musiken - tog hand om guldet. Publikpriset gick till den vite hingsten Fuego riden med fantastiskt showmanship av Juan Manuel Munoz Diaz. Detta ekipage skyggade inte för att rada upp svårigheter i sitt program, fick en del missar men det var modigt gjort. Wowsa! We like, we like.
Som floridian kan jag i alla fall vara stolt över att USA kom fyra i VM-dressyren med välridande Steffen Peters (han flyttade till USA från Tyskland och är idag amerikansk medborgare) som ankare, och med två lagmedlemmar från Florida - Katherine Bateson på Chandler (kom till Florida som elvaåring från England) är från Wellington och så är även Todd Flettrich.
Det svenska fälttävlanslaget drabbades av både fall och stopp i terrängen, samt av dressyrfadäser. Icke oväntat var det anglosaxerna som dominerade i denna krävande triathlon. Jag, som är larvigt blödig när det gäller hästars välfärd, blir bara så tacksam att ingen häst behövde sätta livet till denna gång.
Det har varit många ursäkter från svensklägret typ "h*n har aldrig gjort så förut", det vill säga vägrat, stegrat sig, tappat sugen, fått sa dåliga poäng, varit för pigg.
De flesta ryttare har skyllt på hästen, vid två tillfällen i dressyren och till och med i voltigen har det skyllts på hästar som skyggar för kameror. Då får man väl dra slutsatsen att vi har bra ryttare men dåliga hästar i Sverige? Får se vad experternas analys blir av det hela, och framför allt deras strategi inför OS som närmar sig med stormsteg. Jag är nästan beredd att satsa några dollars på att vi ser en annan lagkapten i dressyren till OS i alla fall. Det kan i och för sig falla på att det är ett alldeles för rationellt och logiskt beslut.
Hoppningen blir som alltid en nagelbitare med öppen utgång. Till skillnad mot dressyren så förlåts inte misstag från en stjärnhäst lika lätt i hoppningen, det vill säga en häst som brukar gå felfritt får faktiskt fyra fel om den river en bom. En dressyrstjärna, däremot, har råd med fler misstag utan att bli av med poäng. Dock är dressyrstjärnor också mer utsatta för olika domares nycker och de måste dessutom hålla tungan rätt i mun, så det jämnar väl ut sig.
Det var en fantastisk känsla att se Sveriges flagga i resultatlistorna igen, de svenska hopphästarna verkade trivas bättre än sina dressyrkollegor i Amerikat. Imponerande världsklassridning av RGB, Malin Baryard och Peder Fredricsson i laghoppningens första omgång.
Onsdagen blev omedelbart reserverad som lång nagelbitardag, som övergick i besvikelse. USA skandalrasade till sista plats i sin grupp, nummer tio, och Sverige hamnade ett snäpp nedanför sin målplacering, med en egentligen mycket bra placering som sexa.
Rent krasst kan man ju säga att tävlingen inte är över förrän dopingresultaten är klara. Och då ligger Sverige bara en dopingskandal från en femteplats och tre dopingskandaler från en medaljplats. En stor Graninge-känga till FEI för deras påannons till TV- sändningarna av hoppningen, häst efter häst som kraschar i eller igenom hinder. Bad, bad, bad promotion av hoppsporten, vi vill se fantastiska språng och toppridning, inte olyckor och fadäser i vår sport!
Om vi nu återgår till att det skulle vara hästarnas fel att Sverige misslyckades med att uppnå sina mål för VM (Kaptenen för det svenska hopplaget hade ju två mål, ett: att ta medalj, två: att kvala till OS 2012 genom att hamna på femteplats, återigen så nära men ändå så långt bort.). Om jag hade varit kapten hade jag snajdat till det och sagt att medalj var en vision medan en femteplats var ett realistiskt mål, då hade sjätteplaceringen sett bättre ut.
Hur som helst vill jag påminna om vikten av en inhemsk avel av topphästar. Medaljerna tillfaller de länder vars stamböcker toppar hopphästrankingen - Tyskland, Belgien och Frankrike ligger i topp tillsammans med Holland, Sverige ligger som nummer elva. I dressyren leder Holland före två tyska stamböcker med Danmark som fyra. Som hästnation ligger Sverige just nu rankat som nummer elva även i dressyren.
Nu reds det ju inte på så mycket svenska hästar i VM, den enda svenska häst jag hittade i startlistorna var Helena Lundbäcks sto Bukowskis Erbblume, som ju presterat sämst i det svenska laget. På dressyrsidan fanns ingen svenskfödd häst i topp.
Intressant nog har ju USA en ganska liten avel av topphästar, då det fortfarande är mer poppis och faktiskt enklare för en jänkare att flyga över till Tyskland, Belgien och Holland för att köpa häst. Dessa länder ligger väl koncentrerade och har en mycket god infrastruktur och service för hästköpare.
USA gjorde ju ett katastrofalt dåligt resultat genom att rasa från en bronsplats till en tiondeplats, mycket pinsamt och tråkigt att de gjorde så dåligt ifrån sig på hemmaplan. Den legendariske lagkaptenen George Morris kunde bara konstatera att trots fyra år av förberedelser var just den här tävlingen inte up, up, up utan snarare down - jo tack, många bommar på marken blev det.
Well, USA:s katastrofresultat får ju faktiskt den svenska sjätteplatsen att se riktigt bra ut! Grattis till det svenska laget och heja, heja RGB och Malin Baryard idag, fredag. Låt oss få se den svenska flaggan i topp igen! Och låt mig, på amerikanskt vis, gratulera de stolta ägarna till H&M Actrice W (Philippe Hubert och Malin Baryard) samt Ninja La Sillas ägare Stichting Equestrian Promotion!
Florida den 7 oktober 2010
OM HIPPOFIL I EXIL
Den som älskar hästar kan kalla sig hippofil och den som lämnar sitt moderland lever i exil. Jag är en svensk hästälskare i USA, med andra ord en hippofil i exil.
Samtidigt som jag allt som oftast känner av det vemod som nog kan kallas hemlängtan, är jag uppfylld av alla nya intryck här i USA. Jag hoppas att krönikeskrivandet kommer att stilla mitt vemod och samtidigt ge dig en bild av landet - ur ett svenskt perspektiv.
Hippofil i Exil återkommer här på Hippson ungefär en gång i månanden.
taggar
Liknande webbartiklar
- Hippofil i exil: ”Tränare vill ha hingstar på lugnande, hela tiden”
- Hippofil i exil: ”Yoga är fantastiskt för ryttare”
- Hippofil i exil: ”2010 är året då ingenting hände”
- Hippofil i exil: ”På tiden vi blir en stormakt inom dressyren igen”
- Hippofil i exil: ”Sveriges varumärke som ridsportnation falnar”
- Hippofil i exil: Kommunikationsproblem i hästvärlden
- Hippofil i exil: ”Usel biljettförsäljning och dyr WEG-parkering”
- Hippofil i exil: ”Fientlig aktion från Europa - riktad mot USA?”
- Hippofil i exil: ”Just nu debatteras hjälmlös ridning här”
- Hippofil i exil: Ridskolehästen – Sveriges heliga ko
Eamon Hickey: ”Om jag gör rätt, gör de rätt”
Den tredje hästen till Eamons clinic var en utmaning. Det var en femårig hingst som lätt tappade fokus vilket krävde ett starkare kroppsspråk.
[VIDEO] Bomövning för lösgjordhet
Upphöjda bommar är bra för rakriktning och för att få hästen lösgjord. Här visar Sophie Lindström hur hon använder en enkel bomserie på flera olika sätt.
Att rida över kavaletti får igång hästens ryggverksamhet
Mycket att tänka på vid träckprov
Att avmaska "för säkerhets skull" leder inte till parasitfria hästar, smittan ligger i stället dold och man riskerar att missa förekomst av stor blodmask.
Skjutbar tränsförvaring underlättar
Platsbrist kan lätt bli ett problem i sadelkammaren. Matilda Trawén hittade en smart kroklösning för att optimera förvaringen på en hylla.
Bildspel: Eamon Hickey visar sitt system
Missade du clinicen med Eamon Hickey och Maria Gretzer på Flyinge? Hippson var på plats och dokumenterade hela kvällen. Följ med i ett stort bildspel.
20% av hästarna bär på 80% av parasiterna
Alla hästar har mer eller mindre mag- och tarmparasiter. När dessa nivåer stiger över ett gränsvärde behöver vi avmaska.
Om träckprov, effektkontroll och när en ny häst kommer till gården
OS-kanditad avstängd från tävling
Den franska OS-dressyrkandidaten Morgan Barbançon har blivit avstängd från tävling. Anledningen är att hon missat dopingkontroller.
Hästarna återhämtar sig efter operation
Två militärhästar som opererades efter att ha sprungit lösa i London förra veckan har gjort framsteg i läkningen. Det bekräftar en talesperson.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
"Det syns på utsidan att de mår bra"
Unghästutbildaren och hoppryttaren Björn Svensson delar här sina tankar och rutiner om hur de ser till att hästarna alltid kan prestera på topp.
Rutiner vid tävling, resa och ridning under sommarens månader
"Ynnest att få behålla två ponnyer så länge"
Dimmans Elmia och Dimmans Eros har båda framgångsrika meritlistor i bagaget. Men det är inte det enda mamma och avkomma delar.
Ida kämpar för rättvisa efter bristande vård
Trots tydliga signaler och flertalet försök att få hjälp fick Nässlan livshotande komplikationer efter en operation. Ida anmälde kliniken till ARN.
"Jag frågade flera gånger om jag verkligen kunde åka hem med henne"
Visar vad som hänt inom svensk hoppsport
Malin Fransson började skriva om ridsport när hon var 15 år. Sedan dess har hon rest världen runt och minns särskilt OS-guldet och lilla Mynta.
Ridsportanläggning med två bostadshus
Utanför Uddevalla finns en ridsportanläggning som har 15 boxplatser, ridhus, ridbana och två bostadshus. En gård med gott om plats.
Nu ska FEI ta nya åtgärder för hästvälfärd
Denna veckan har FEI arrangerat diskussioner mellan förbund, ryttare och veterinärer. På plats var SvRF som framförde sina önskemål.
Utvecklingsprogram ska hjälpa topptränare
Sveriges Olympiska Kommitté startar träningsprogram som riktar sig till tränare på elitnivå. Olof Axelsson inom fältävlan är en av deltagarna.
"Jag vill vara allra bäst för de ryttare jag jobbar för", säger Olof Axelsson.
Känsliga luftvägar? Ta del av råd & tips
Våren är en härlig period, men också den tid då andelen partiklar i luften är som högst. För vissa hästar kan det innebära en utmaning för luftvägarna.
Andningshälsan är väldigt viktig för hästens allmänna välmående
Ägaren till skenande hästar döms
Förra året skenade fem hästar på Djurgården. Flera personer skadades och en äldre man dog. Nu döms ägaren för flera grova brott.
Uppsalastudent lyfter hästvälfärd
SLU-studenten Cecilia Ravnäs har alltid varit intresserad av hästvälfärd. Nu söker hon kunskap från ryttare och hästskötare.
Robot och Cassis har levt ihop i tjugo år
37-årige Robot och 32-åriga Cassis har haft samma ägare sedan 2004. De lever ett lugnt pensionärsliv i hagen tillsammans.
Friskvårdsbidraget – så använder du det
Sedan 2018 kan friskvårdsbidraget användas inom ridsport. Ta reda på exakt vad som gäller så du kan utnyttja hela bidraget. Det vinner alla på i längden.
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!