Krönikor
Publicerad: 2006-02-22Krönika: Jag kallas numera Sara van Dyk
Jag har äntligen varit och tränat! Och inte för vem som helst utan för Lasse Parmler, ridsportens alldeles egen version av den ständigt rättframme hockeyfiguren Niklas Wikegård.
Efter en lång tid av obarmhärtig motivationsbrist lyckades jag i helgen - trots stor risk för både fastfrusna fordon och isiga uppförsbackar - mobilisera tillräckligt med kraft för att ta mig iväg på hoppkurs. Fast det var med mycket god hjälp från åttaåriga unghästen (jag struntar i vad alla säger, hon ÄR fortfarande unghäst) Rolandas matte Lisa, för det var hon som höll i allt det praktiska.
Det enda jag behövde göra var att rida och det är ju hur ovanligt och lyxigt som helst för en liten fjant som mig. Bara rida liksom - sist det hände måste ha varit då jag red ponny. Innan mamma och pappa kastade in handdukarna som både finansiärer och marktjänstemän, gud vad jag saknar den gamla goda och bekymmerslösa tiden.
I och med att denna plötsliga markservice infann sig spelade det ingen roll hur stor motivationsbrist jag än hade inför det hela, kursen skulle under rådande omständigheter ridas och därmed basta. Men som jag skrev i en tidigare krönika är saker och ting inte bättre än att jag är väldigt mån om att få beröm när jag tränar för folk, och då kan man fråga sig hur smart det är att rida för en av landets mest ärliga, rättframma och ibland obarmhärtigt sarkastiska tränare. Dessutom på en av landets mest markskygga hästar som till råga på allt är åtta år gammal fast fortfarande unghäst.
Men jag var vid gott mod ändå, jag tänkte att även om Rolanda beter sig som en knäppis under hela kursen så tänker jag göra allt för att Lasse åtminstone ska tycka att jag rider henne bra. Dessutom älskar jag att träna för honom bara för att han är en så otroligt skicklig tränare, det är få som kan sätta fingret på problemen så fort som han kan.
Det kunde ha börjat bättre dock. Under framskrittningen kom den obligatoriska frågan från den käre tränaren - vad var det för häst jag satt på? Jag hade av någon outgrundlig anledning glömt bort att förbereda mig på den frågan så jag hade ingen aning om vad jag skulle svara, typiskt alltså. Efter att ha tränat en hel del för Lasse genom åren vet jag nämligen vikten av att få till det från början, annars riskerar man att vara idiotförklarad resten av kursen, vill det sig riktigt illa kan man vara det under en hel säsong.
Det jag nu lyckades få ur mig lät inte alls bra. Det var något i stil med att Rolanda var en unghäst, fast åtta år gammal. Inte var hon min heller, jag red henne bara då och då. Och så fick jag ur mig att jag minsann visste att hon hade bra blod i sig fast jag kom inte ihåg vad pappan hette men nåt holländskt var det i alla fall. Och sist men inte minst sa jag att hon hoppar bra fast hon ofta är väldigt rädd för hinder.
Lasse tittade på mig med smala ögon och mumlade: "Hoppar bra fast hon är rädd för hinder... Det låter inte alls särskilt bra."
Sedan vände han oss ryggen och begav sig till något ekipage som det verkade finnas i alla fall lite hopp för. Fasen vad dåligt det där började då. Rolandas matte Lisa hojtade uppifrån läktaren att pappan heter Julio Mariner och herregud tänkte jag, vilken tur att jag inte börjat spåna i det också, för då hade jag väl sagt att pappan hette Julio Iglesias eller nåt.
När Lasse sken upp och svarade att Julio Mariner var bra grejer sken även jag upp för då insåg jag att mina och Rolandas utsikter i den här gruppen såg lite bättre ut, tack och lov för att Lisa var med fick man konstatera.
I och med att vi lyckats komma med i en unghästgrupp trodde jag att framridningen skulle vara lugn och smidig, enkel och barmhärtig. Ack vad jag bedrog mig!
In på en liten volt med alla vingliga och lufsande bebisar och där skulle vi trava på i det som så fint heter arbetstrav. Rolanda visade sig ta ungefär dubbelt så långa steg som alla andra och jag fick därför syssla med att vända igenom volten mesta delen av tiden, usch vad jobbigt.
Att jag sedan inte hade henne i form för fem öre gjorde inte saken roligare, hon sprang runt där som en 180 centimeter stor giraff med ögon och nos på samma vågräta linje och hur mycket jag än kämpade hände det inte ett dugg med den så kallade lösgjordheten.
Sedan var det dags att samla traven. Tjosan hejsan vilken samling, inte alls alltså. Men någon gång måste man väl börja och hästen är ju åtta år tänkte jag och kämpade på med de obefintliga samlingarna. Det enda som hände var att Rolanda blev grinig och att jag blev trött. Efter kanske tjugo minuters plågande var framridningssejouren äntligen över och jag konstaterade att här har vi mycket att träna på, Rollan och jag, om vi inte ska bli portförbjudna på nästa träning.
Sedan var det dags för själva hoppningen, nu skulle Lasse minsann få se på hoppteknik. Det där med att Rollan i sina sämre stunder kunde vara rädd för hinder sket jag fullständigt i för det alternativet fanns inte längre med tanke på allt som gått snett hittills, nu var det hoppa som gällde och fint skulle det se ut, så det så.
Jag styrde an mot det lilla, lilla räcket Lasse ville se oss hoppa, det var kanske 30 centimeter högt. Rollan verkade tack och lov vara fast besluten om att vara schysst och hoppa det och hej vad det gick. Frambenen var tjusigt placerade på var sin sida om huvudet, ryggen sköt i luften så att det kändes som att sitta på en katapult och jag kände riktigt hur hon öppnade upp med bakbenen och avslutade med en kraftfull svansviftning som dängde till mig ganska rejält på hjälmens baksida.
Ha, där fick allt Lasse så han teg tänkte jag. Jag såg till att ge rikligt med eftergift också så att han skulle se vilken följsam och duktig unghästryttare jag var. Sedan brakade helvetet lös.
Jag fick höra att jag liknar den belgiske ryttaren Marc van Dijck som tydligen dyker så mycket med överlivet i sprången att Lasse börjat kalla honom Marc van Dyk, och hädanefter skulle tydligen jag gå under smeknamnet Sara van Dyk. Jättekul!
Sedan fick jag höra att jag var en typisk svensk för svenskarna brukar tydligen kallas för "A bunch of runaways leaning forward" ute i världen. Jahaja.
Här måste jag faktiskt säga att jag nästan kände mig lite stolt för det måste betyda att någon eller några av de duktigaste ryttarna i landet har en benägenhet att dyka lite väl mycket i sprången och även om det kanske inte är så bra så känns det rätt okej för lilla mig att jämföras med dem...
Men den glädjen fick jag inte njuta av särskilt länge. Lasse tutade på med sina sarkastiska och (så här i efterhand) rätt roliga kommentarer. Förutom att han hela tiden ropade "Varsågod Sara van Dyk, nu är det din tur" fick jag höra att vi inte fick såsa omkring som några gamla kommunalarbetare och att vi minsann inte befann oss på någon Montessoriskola och gud vet allt.
Om ni inte hört Lasse Parmler på en träning någon gång råder jag er starkt att försöka göra det för det är inte bara lärorikt utan också otroligt underhållande. Karln har ruskigt mycket humor, vilket ofta sker på deltagarnas bekostnad, men det får man bjuda på tycker jag.
SARA OM SIG SJÄLV
Namn: Sara Elin Söderberg
Ålder: 30, fast mognadsnivån ligger något lägre.
Bor: I en liten trea i ett jättehöghus på Lidingö, inte alls ett passande boende för en norrbottens-lantis som mig men det får gå så länge.
Familj: Sambon Henke, 32 år, gammal hockeyspelare, nu försäkringsrådgivare, också norrbottning.
Dottern Tilda, 1 år, går ofta under smeknamnet duracellkaninen.
Hunden Allan, 7 år, en överhormonell rottweiler som tror att han är 7 månader.
Och så har jag en mamma, en pappa och en lillasyster men de bor i Boden.
Kort beskrivning: En glad och sprallig dramaqueen som av en del kallas för argbiggan, förstår inte varför.
Andra intressen: Det finns så otroligt många saker som intrsserar mig men det är MYCKET svårt att hinna med sådant när man håller på med de här hästarna. Om jag måste välja en sak får det bli en god drink på ett trevligt ställe där solen skiner.
Häst: Cabaré, 12 år, valack, Irco Marco-Koncerz. Hopphäst, jag har haft honom sedan han var fyra. Som bäst har vi lyckats få till några 4-felsrundor i ett par 140, annars är det 120-130 som gäller även fast jag fortfarande drömmer om debut i 145. Världens goaste, snällaste, underbaraste kompis som aldrig sviker, totalt orädd. För bommar också, vilket innebär att de brukar kastas av från bomhållarna med jämna mellanrum.
Följ med hem till Wilma och Cissi
I ett inslag får vi se hur topphästen Cissi BJ bockar när Wilma rider. Hon säger att det är normalt, men det är inte normalt för en Grand Prix häst.
Se när hon berättar om att tävla med sina idoler och hoppet om OS
Hon hade bara råd med en unghäst
För Camilla har det aldrig varit självklart att rida på välutbildade hästar. Idag tävlar hon Msv B i dressyr med hästen hon köpte som treåring.
Bohuslänsk pärla med eget stall
Strax innan Lysekil finns en hästgård med renoverat bostadshus och stall med fem boxar. Till fastigheten tillhör det hela 24 hektar mark.
Arealen är fördelad på jordbruksmark, skogsmark och impediment
Herta, 22, levererar på tävlingsbanan igen
Efter ett uppehåll i avelsboxen är Frida Anderséns OS-häst Herta tillbaka på tävling. Med glädje tar hon sig an uppgiften inom alla tre discipliner.
Med seniortanten och junioren: "Öronen spetsas och hon bara klipper"
Höga hältor kan ha olika ursprung
Hältor som kommer från skador högre upp i benen är ofta mer svårutredda. Veterinär Izabella Granswed reder ut höga hältor kan bero på.
Astrid blev hämtad från skolan med häst
Astrid förväntade sig att bli hämtad som vanligt, men utanför skolan stod istället fyra hästar. Mamma Frida hade planerat en överraskning.
Nya formatet går emot debatten om välfärd
Fälttävlansryttaren Anna Hassö delar sina tankar inför OS i Paris. Med sin gedigna erfarenhet resonerar hon kring hur mästerskapet kan sluta.
70-tal hästar smittade på Hippologum
En streptokockinfektion har drabbat ett 70-tal hästar på Hippologum. Anläggningen stängd och i karantän, skriver Tidningen Ridsport.
Anläggningen kan inte saneras förrän inga nya hästar insjuknar
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
”Bygger på SLU:s rekommendationer”
För att underlätta för kunderna lanseras nu en AI-tjänst baserad på forskning från SLU. Syftet är att hjälpa kunden välja rätt analyserat grovfoder.
Rekommenderar grovfoder utifrån ägarens beskrivning av sin häst
Seger för Henrik och Glamour Girl i Madrid
Henrik von Eckermann och Glamour Girl vann en femstjärnig 1,45-hoppning i Madrid. De segrade med två sekunders marginal. Eveline Tovek startar i Grand Prix idag.
Så tar du hand om din häst i värmen
Det blir allt varmare, hästar klarar ofta värmen relativt väl men det finns en hel del du kan göra för att din häst ska klara av hettan ännu bättre.
Rätt takt genom bakdelsvändningen
Räkna fyrtakten högt när du tränar på bakdelsvändningar. Så råder A-tränaren Eva- Karin Oscarsson. Hon vill se följsamma händer och mer känsla.
Polis utreder Växjö Hästsportcenter för bedrägeri
Hästsportcentret utreds för bedrägeri och urkundsförfalskning. Kommunen anklagar centret för vilseledande uppgifter och fakturaförfalskning.
Lämnade vilseledande uppgifter när de ansökte och beviljades lån
Selfie-rutan i rapsen tillbaka
Linda Ericsson tröttnade på människor och hästar som trampade ner hennes raps. För några år sedan skapade hon en ”selfie-ruta” i sitt rapsfält.
Nytt för i år: avgränsningen syns inte – för att inte förstöra bilderna
Köp en bostad - få en häst
I Norrtälje erbjuds köpare av nybyggda bostäder bidrag till en häst. Mäklare Per Johansson berättar att de ville skapa ett attraktivt erbjudande.
"Vill man ha en häst så får man ett bidrag på 100 000 kronor"
Så skyddar du din häst mot kvarka
Kvarka är en smittsam luftvägsinfektion som kräver isolering. God hygien, rengöring och desinfektion är väsentligt för att hindra smittspridning.
Från smitta till sjukdom räknar man med tre dagar till två veckor
Skelettdelar i höbalar – ärendet hos ARN
En kvinna i Hultsfreds kommun fick höbalar med skelettdelar och giftiga växter. Leverantören vägrar häva köpet och ärendet är nu hos ARN.
Mästerskapsponnyn säljs: ”Hjärta av guld”
Ponnyn Waterloo har vunnit i princip allt som går att vinna tillsammans med Moa Elofsson och de avslutade med att bli bäst i norden.
Hur gör man med all ensilageplast?
Varje år förbrukar hästverksamheter stora mängder ensilage. Det genererar plastavfall bestående av polyeten som ska samlas in för att återvinnas.
Bäst i Test hos Kristian von Krusenstierna
Bäst i Test besökte Ågesta gård för att spela in till programmet. Med spänning väntar vi på hur slutresultatet av deras hästiga inslag kommer se ut.
"Babben har ju ett stort hästintresse så de ville göra något med häst"
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!