Hästintresset ökar hos svenska folket. Idag finns det 283 000 hästar, fördelade på 56 000 anläggningar i Sverige. De allra flesta hästarna finns kring tätorterna. Faktum är att det är så mycket hästar kring vissa kommuner att det börjar bli ett problem.
- Ekerö kommun kommer att vara mer restriktiva med bygglov för ridhus i framtiden. De har för mycket hästar, så många att marken börjar surna för att hästarna kissar för mycket, berättar Marjut Sohlman.

Många skador sker på unga hästar
De allra flesta som rider är kvinnor, hela 95 procent av alla ryttare. När man kommer upp på professionell nivå är dock 50 procent av ryttarna män. Femton procent av dem som rider har egen häst, 25 procent uppger att de rider privathäst och hela 60 procent är ridskoleryttare. De som skadas är förstås också oftast kvinnor och det är i första hand inte proffsryttarna som skadar sig.
Unghästryttare är den största gruppen som drabbas och när en proffsryttare skadar sig så är det nästan alltid en unghäst med i bilden.
- Att unghästryttare dominerar har förmodligen lite med pengar att göra. För 70 000 kronor får man inte en färdig häst, men man kan köpa en unghäst med potential. Dessutom är det ofta förstahästen, vilket är illa för då är det en blind som leder en blind, säger Marjut.

Motionsryttare råkar ofta illa ut
En annan grupp som ofta skadar sig är motionsryttare, eller 40-åriga kärringar som Marjut benämner dem, som är rädda för hästar men som har börjat rida i vuxen ålder för att det är inne att rida. Medryttare, ofta unga flickor som rider ut på privathästar, är också en stor grupp, liksom vuxna ryttare som inte är så vana. Unga tonåringar och militärerna på K1 är vanliga besökare på akutmottagningarna i Stockholm.
- Känner ni någon som ska göra lumpen på K1, lär honom rida först, tipsar Marjut.

Sorglig statistik
Tittar man på statistiken över vilka som kommer till akutmottagningarna så är det en sorglig läsning för ridsportens del. Hela 10 procent av alla olycksfall är hästrelaterade, att jämföra med att 60 procent är offer för trafikolyckor!
Av de som skadas är ungefär 10 procent allvarligt skadade och det är ofta de ryttare som fått hästen över sig eller "i famnen". Marjut Sohlman har skickat ut en enkätundersökning till 550 personer som sökt vård på Stockholms akutmottagningar för hästrelaterade olyckor och enkätsvaren är intressanta. Tio stycken av dem som skadats har fått men för livet på så sätt att de inte kan arbeta och har ständiga smärtor.
Trettiofem procent rider inte igen, oftast för att de har blivit rädda. Så många som 80 procent kan åka hem från akuten ganska omgående, de har oftast inte känt efter hur illa det är efter en avramling och folk runt omkring har beordrat dem att ligga stilla och ringt efter ambulans.

Blåmärken vanligast
Vilka skador är det då man drabbas av? Framför allt är det blåmärken i varierande grad. Det är inte helt ovanligt att man fastnar i utrustningen och får sträckningar på ledband. Hjärnskakning drabbar ganska många.
- Det finns inget svart eller vitt när det gäller om man ska sitta upp om man har varit avsvimmad. Men om man inte kommer ihåg vad som har hänt, då ska man absolut inte rida. Är man jätteblek i ansiktet, ska man inte heller rida. Det finns en massa gamla skrönor om att man måste sitta upp igen efter att man har ramlat av, annars blir man rädd. Men det är inte sant. Om man anstränger sig när man har en hjärnskakning så kan man få livslång huvudvärk. Man ska lyssna på hjärnan. Att man blir trött efter en hjärnskakning är en signal att hjärnan vill vila, säger Marjut.

Barn bryter ofta armbågen
Frakturer är en annan vanlig skada och där kan man se skillnader mellan vuxna och barn. Barn och ungdomar bryter oftast armbågen, vilket bland annat beror på att de rider ponny. Fallhöjden blir helt enkelt inte tillräcklig för att de ska hinna slå runt utan de landar på armbågen, som går av. Vuxna ryttare bryter i stället ofta nyckelbenet, framför allt om vurpan sker i låg fart.
- Det är bättre att ramla av med lite fart, då slår man runt och ramlar på rumpan, säger Marjut.
Något som säkert inte så många tänker på är att man inte ska rida i kortärmat. Ramlar man av och bryter armen är det en katastrof om halva ridbanan hamnar i brottet.
Bäckenfrakturer förekommer ganska ofta på ryttare. Bäckenet är som en ring och allra vanligast är att det blir sprickor i det, vilket inte är så allvarligt. Om det däremot flyttar sig så kommer ofta stora nerver i kläm.
Fälttävlansryttare som rider mycket i terräng och i hög fart kan få komprimerade ryggkotor vid avfallningar i och med att ryggen trycks ihop.

Fäst inte stiglädren i gjorden!
En del hoppryttare fäster stiglädren i sadelgjorden med hjälp av exempelvis sporremmar, för att hålla skänkeln på plats. Det är direkt livsfarligt.
Marjut berättar att det var en ryttare som skadades under hopptävlingarna på Solvalla i höstas och det var just en tjej som fäst stiglädren i sadelgjorden. Hennes häst tog ett litet extrasprång före hindret, tjejen flög upp ur sadeln och hade hon inte suttit fast med stiglädren hade hon åkt av och förmodligen bara slagit en kullerbytta i gräset. Nu hamnade hon tillbaka i sadeln i stället i obalans, precis innan hindret och både häst och ryttare brakade rakt in i hindret. Tjejen fick en rejäl fotledsfraktur. Den historien är ett exempel på hur fel utrustning kan orsaka skador hos ryttarna.

Investera i en bra hjälm
Marjut understryker flera gånger hur viktigt det är att ha rätt utrustning när man rider och hon lyfter fram betydelsen av en bra hjälm.
- Många föräldrar köper hjälmar som barnen får växa i, vilket är jättedumt!
Hon rekommenderar varmt GPA-hjälmen, eller någon av de billigare kopiorna, eftersom de sitter fast i nacken som en hockeyhjälm. Det är jätteviktigt att hjälmen sitter still på skallen. Marjut berättar om ett företag som tagit fram en billigare variant av den klassiska hjälmen, där remmarna vid öronen satt bara aningens fel. Det märktes inte förrän folk började ramla av. Då vred den sig nämligen och ryttare som svimmat av höll på att strypas!

Säkerhetsväst fördelar trycket
Säkerhetsväst är en bra investering som än så länge inte är så spridd, framför allt inte bland vuxna ryttare. Marjut tror att det behövs att en elitryttare som Rodrigo Pessoa börjar använda säkerhetsväst för att det ska få ett brett genomslag.
Det viktiga är att säkerhetsvästen går ner till kotpelarens slut. Den fungerar på så sätt att den fördelar trycket om man till exempel ramlar på en bom eller faller olyckligt på marken. Ryttaren slipper oftast att tappa luften.
- Ni kanske kommer ihåg ridolyckan på Värmdö för några år sedan, då en kvinna blev trampad av sin häst och dog. Hjärtat brast på henne, men hade hon haft säkerhetsväst så hade hon överlevt, säger Marjut.

Tillräckligt stora stigbyglar
Hon tar även upp vikten av att ha tillräckligt stora stigbyglar, så att inte foten fastnar i dem.
- Svenska fötter är stora! Det är inte ovanligt idag att tolvåringar har 39-40 i skor och dessutom använder de kängor med rejäl sula och breda tår. Sen ska de in med fötterna i barnstigbyglar!
Ska man ha någon egen utrustning med sig till ridningen, så tycker Marjut att man ska satsa på egna stigbyglar. Helst ska det vara lättviktsstigbyglar som tack vare sin låga vikt gör det lättare för ryttaren att flytta foten.
Hon har en del att säga om bruket av ridskor och chaps också.
- Chaps är mjuka och skyddar inte vristen. Voltar man så skyddar faktiskt det hårda skinnet i vanliga klassiska ridstövlar.

Handlar ofta om slarv
Vilka situationer är då allra farligast? När händer det grejer? Marjut hävdar att det nästan alltid handlar om slarv, med antingen utrustningen eller hästhanteringen.
- Folk slarvar! Det är inte ovanligt att man tar in två till tre hästar från hagen åt gången, därför att det går snabbast. Men det är då det händer olyckor, säger hon.
Tävlingsplatser är enligt Marjut mer eller mindre katastrofzoner.
- På elittävlingar måste man ha en läkare, men det är ju inte de professionella ryttarna som skadar sig mest. På lokaltävling räcker det med att ha en sjukvårdsansvarig, som kanske är en undersköterska som suttit i receptionen de senaste sjutton åren. Man bör ha någon som är van vid att jobba på akuten och som ser vad som behövs göras, rekommenderar Marjut.
Det bästa sättet att förebygga olyckor är rätt hantering av hästarna och rätt ryttare till rätt häst vid rätt tillfälle – ovana ryttare ska till exempel inte rida ut i trafiken – och rätt utrustning.