Sara skojar friskt med sina lagkamrater, stämningen efter terrängen var minst sagt uppslupen.

Det var ett avslappnat gäng lagryttare som mötte pressen efter terrängritten. Inte undra på – vilken prestation de alla stod för. Förbundskapten Staffan Lidbeck är fortfarande mållös över sina ryttare.

Han har hela tiden vetat att kapaciteten finns där, men att alla skulle prestera så här bra på samma dag…

- Det är helt otroligt. Vilken grej, jag saknar fortfarande ord. Och inte nog med att laget gick så bra, de svenska individuella ryttarna har också gjort ett fantastiskt jobb, säger han.

Förbundskaptenen tror att man så här i efterhand kan säga att tiden, som först förutspåtts vara för snål, kanske i stället var för lång.

– Jag kan tänka mig att även banbyggaren anser det, med tanke på hur många som klarade tiden. För Sverige hade det kanske varit bättre om den varit snävare satt, säger Staffan.

  
Top Select under behandling
Det var egentligen ingen av de svenska ryttarna som fick stora problem på banan. Sandra Gustafssons häst, Top Select, var däremot halt direkt efter ritten.

- Det verkar vara en uttänjning av ett ligament intill gaffelbenet och de kommer inte till start i morgon, hästen står under behandling, säger förbundskaptenen.

Frida Andersen står lutad mot ett staket och kollar telefonen.

- Jag är helt slut, nu kommer tröttheten. Och nej, jag har inte kunnat smälta det ännu. Kanske kommer det i kväll när jag lägger mig och ska sova, vad jag faktiskt har lyckats med, säger hon.

I och med sin helt prickfria ritt satte hon ribban för de andra ryttarna.

- Det var verkligen superskönt att det gick så bra. Herta kändes bara så fin.

Vad säger du till alla dem som tycker att du är en förebild?

- För att lyckas gäller det bara att satsa allt! 

Även Sara Algotsson Ostholt pustar ut.

- Som jag har sagt innan – jag var väldigt nervös. Men jag försökte bara säga till mig själv att det inte var något problem, försökte intala mig det. Och ja, Reality är ju bara bäst, säger hon. 

Sverige ligger alltså på silverplats inför morgondagens banhoppning.

- Mister Pooh och Reality är väl lagets bästa hopphästar om man säger så. Men alla har gjort ett jättebra jobb på precampen och vi får hoppas att bommarna ligger kvar. Även tyskarna som ligger i ledning har ett par orutinerade hästar i sitt lag, så vad som helst kan hända, säger Staffan Lidbeck.
   

Nöjda med dagens prestation.

Stolt förbundskapten lyssnar i kulisserna när ryttarna intervjuas av SVT.
 
Text & foto: Ida Röök 

Årets upplaga av Stjärnornas hoppning kändes faktiskt riktigt kontrollerad och välavvägd, bortsett från några pulshöjare. Till exempel när Ola Selmén bestämde sig för att den där buggtävlingen han vann på gymnasiet inte skulle vara den enda tävling han vunnit i sitt liv.
- Jag gav full macka för att jag skulle vinna, men i nästa sekund kändes det som att jag bankade på hos Sankte Per, förklarade Ola på presskonferensen efter klassen.

  
Även om Ola kände att han såg döden i vitögat för en sekund så är det ändå imponerande vilka stjärnor vi har, vilket mod och framför allt - vilken balans de besitter!
Visst, Sara Varga var också så rädd att hon nästan började gråta innan klassen startade och Magdalena Graaf utbrast "Jag tror jag kissade på mig nu" direkt efter sin ritt, men alla genomförde sina ritter och uppnådde målet.
De hade pubilkens fulla stöd och hela arenan hejade på när musiken dånade ut ur högtalarna under ritterna.
  
Han kom, han sågs och han segrade, så skulle man kunna beskriva Rickard Olssons runda tillsammans med den otroligt rutinerade valacken Clinton.
- Det är ju läskigt att gå ut först, vi har umgåtts här hela dagen och har gjort varandra nervösa. Och så ska man starta först, berättar en lättad Rickard på presskonferensen.
Men han kommer i alla fall ihåg något från sin ritt inne på banan - det gör nämligen inte Zara Larsson som kom på andra plats med D-ponnyn Rasmus.
- Jag kommer inte ihåg någonting, man bara åkte med och sen var det slut, konstaterade hon.
  
Den mest förvånade av dem alla är vinnaren av stilhoppningen, Nicke Borg.
- Jag har trott att folk driver med mig när de har sagt att jag har talang, erkänner han.
Sissela Benn var frustrerad på presskonferensen, hon ville att hela tävlingen skulle gå en vända till.
- Jag tyckte att det gick bra, men det är störigt att jag inte vann. Kan inte alla sitta kvar på sina platser så att jag får rida igen?, undrade hon.
Nästan alla stjärnor räcker upp handen när Hippson frågar om de kommer fortsätta rida efter detta. De konstaterar att man lätt blir hästbiten, då finns det ingen väg tillbaka.
  
Vinnarhästen Clinton kommer nu att få njuta av sin pension hemma på Fornboda Gård utanför Stockholm. Han har ställt upp för Rickard under två år, även om han inte går i högre gångart än trav hemma på träningen.
- Han gillar inte att träna med mig, det är onödigt för på tävling är det mycket roligare. Då galopperar han, säger en nöjd Rickard, som lovar att åka och hälsa på Clinton vid jul med morötter - precis som han gjorde förra året. 

Missa inte bildspelet högst upp i inlägget!

Text & foto: Annelie Lundkvist 

Skärmdump från SVT.

Åh, vad roligt, det blev två svenska världscupsegrar när Globen tackades av! Tomas Eriksson vann fyrspannskörningen med slutresultatet 237,56 - vilket ger honom tio världscuppoäng.

Här ser du ett långt inslag från SVT om vinsten:

Här intervjuar SVT Tomas om tävlingen:

  
Helgens mest framgångsrika svenska ryttare är utan tvekan Peder Fredricson, som ni säkert har hört i rapporteringarna härifrån Ericsson Globe. Men vad ingen hör och väldigt få ser är hur Peder fokuserar innan sin tävlingsstart.
  
Det är en av fördelarna med att jag får vara bakom kulisserna på de stora tävlingarna, jag kan se och lära. Visste ni att Peder är en av de ryttare som tillbringar längst tid inne på banan vid bangången? Han stegar upp avstånd, skriver ner antal galoppsprång på sin lapp och går banan en vända till.

  
För ett år sedan frågade jag Lisen Bratt Fredricson om vad det är för lapp Peder har i fickan. Hon förklarade att han skriver anteckningar om avstånd och eventuella vägar för omhoppningen. Jag trodde då att lappen var en engångsföreteelse, men i helgen ser jag samma mönster.

  
Lisen gav mig en gång i tiden rådet att komma väl förberedd, då blir nervositeten mindre och fokuseringen lättare. Peder har i helgen motiverat mig till att bli ännu mer förberedd inför tävlingsstarten, jag hoppas att jag via detta inlägg kan motivera er till samma sak.

Ta er tid att stanna till, memorera banan med stängda ögon, se er själva rida bra och felfritt.

  
Missa inte bildspelet med Peder innan tävlingsstarten!

Här kan du läsa om Peders framgångar inne på banan.
 
Text & foto: Annelie Lundkvist