Bettet och munnen

Hej!

Det är flera som har frågat mig om bettet som jag nämnde i förra blogginlägget. Bett är en djungel och precis som med annan utrustning så finns det inte ett bett som funkar på alla hästar. Eftersom jag står lite med en fot i varje värld - en i ryttarvärlden och en i veterinärvärlden, så försöker jag att få ihop ett bra system utifrån de kunskaper om hästens mun som jag har, både utifrån ryttarkänslan och utifrån mina veterinärmedicinska kunskaper.

Mitt mål är att kunna rida på hästen och reglera den som jag vill, men genom att störa munnen på minsta möjliga sätt. Man bör tänka på att det egentligen inte finns någon "extra plats" för ett bett i hästens mun. När man stoppar ett bett i hästens mun så är det alltså naturligt för hästen att gapa och försöka göra sig av med det. MEN jag är ryttare och inom den sporten jag håller på med så tävlar man med och rider med bett och då får man försöka hitta ett bett som stör och skadar så lite som möjligt men som man ändå kan rida på. Alla kan inte rida bettlöst - det kommer inte bli så - även om det är många människors utopi och bettlöst är ett oerhört bra alternativ. Man får helt enkelt jobba med det man har och förbättra det.

Jag rekommenderar alla att gå in på länken nedan, det är en artikel som Hippson skrivit om bett och munhålan - en superbra genomgång av veterinären Anja Pedersen som jobbar på specialisthästsjukhuset Strömsholm och är specialiserad på hästens tänder.

http://www.hippson.se/artikelarkivet/veterinar/sa-forebygger-du-bettrelaterade-problem.htm

Bettet som jag för tillfället rider på är ett så kallat Bomber-bit med locking-funktion. Ett vanligt problem med vanliga tvådelade bett som dessutom egentligen är lite för långa för hästens mun är att de kan ställa sig som ett upp och nervänt V i munnen på hästen när man tar i tygeln och trycka i gommen. Bettet på bilden kan inte böjas till ett V utan låser sig och ligger still i munnen. Dessutom har jag fasta bettringar då jag upplever att det blir mer stabilt/stilla i hästens mun och mindre risk för sår i mungipan (obs jag har inget vetenskapligt på detta utan det är som jag själv upplever, därför använder jag det). Jag växlar det bettet med ett vanligt tredelat (tunt) med fasta ringar.

Sen är också dessa bett generellt smalare än andra bett - de tar mindre plats i hästens mun och stör på så sätt mindre. När jag var yngre fick jag lära mig att tjocka, långa bett var det snällaste man kunde rida på. Detta är numera lite omvärderat enligt vad jag fått lära mig under de tandkurser jag gått på. Försök att ha så lite skrot i munnen som möjligt så minskar du risken för problem. Dessutom - har du ett ngt smalare bett så behöver du inte ta lika mkt då du påverkar ett mindre område. Hästen blir mer känslig och du kan få en finare kontakt.

Sen är det också extremt viktigt att bettet inte är för långt och att sidostycken och nosgrimma inte späns för hårt. Även där har jag ändrat mig mycket sedan jag läste till veterinär och lärde mig om och såg vilka skador utrustning kan skapa i en hästmun.

När jag red ponny var det inte bara en tränare som om fram och höjde sidostyckena och drog år nosgrimman om ponnyn var olydig. Huva vilka kunskaper som INTE fanns där....

Detta ett bomber-bit med locking funktion som Zsa Zsa rids på just nu och verkar trivas:)

Hej svejs så länge!

/Izabella