Djuret som hamnar mitt emellan en tvistande köpare och säljare, blir förstås den stora förloraren. Ofta är det långdragna ärenden med stora ekonomiska konsekvenser för både köpare och säljare, och där djuret kanske inte ens är möjligt att behålla efter avslutad tvist.
I nuvarande lagstiftning har man upp till tre år på sig att reklamera ett köp – även då det handlar om levande djur. Detta är högst rimligt vid köp av masstillverkade varor som ett kylskåp, men knappast för en hund eller en häst.
Lagstiftningen är förstås fullständigt orimlig. Ett exempel är den tvist som ofta går under namnet ”Gallianofallet”. Köparen ville häva köpet mot bakgrund av att hästen en tid efter köpet inte motsvarade förväntningarna. Hovrätten fann att det var tillräckligt klarlagt att hästen var behäftad med ett hävningsgrundande fel. Förmedlaren fick utöver att återbetala priset om 150 000 kronor även betala skadestånd för bland annat uppstallning, djurförsäkring, hovslagare och vård på djursjukhus, samt rättegångskostnader. Totalt kostade det bolaget som sålde hästen, cirka 730 000 kronor att köpa tillbaka en häst, som sålts för 150 000 kronor. Hovrättens dom vann laga kraft knappt fyra år efter köpet. När köparen lämnat tillbaka hästen återupptogs träning och tävling och hästen fungerade snart åter som tävlingshäst på hög nivå. Men i de flesta fall slutar det inte så lyckligt, betydligt vanligare är att hästen, eller hunden, inte längre är användbar och kanske till och med måste avlivas.
Det finns även exempel i rättstillämpningen avseende hund, där säljaren fått bära den ekonomiska risken för det ofta mycket stora affektionsvärde som hunden har för köparen. Säljarens ersättningsskyldighet riskerar mot den bakgrunden, och med de möjligheter som dagens veterinärvård erbjuder, att gå långt utöver värdet på den sålda hunden. Det är dessutom snarare regel än undantag att köparen uppsöker veterinär utan att först bereda säljaren tillfälle att avhjälpa felet. I sådana situationer förlorar säljaren till stor del rådighet över kostnaderna för avhjälpandet och det är nästintill omöjligt för hunduppfödare att planera sin ekonomiska verksamhet under sådana förutsättningar.
Vår lösning på frågan är att helt enkelt flytta all handel med levande djur från konsumentköplagen till köplagen. Färre tvister är den enkla lösningen för att värna om djurskyddet, genom att undvika tvisten säkrar vi att djuret inte drabbas! Vårt förslag att flytta affären till ett annat lagområde, finns med som alternativt lagförslag i den statliga utredningen som nyligen genomfördes för att utreda frågan (SOU 2020:51). Att låta köplagen gälla är en både snabb och möjlig lösning som skulle resultera i precis det vi efterfrågar; färre tvister vid köp och försäljning av levande djur med syftet att värna om djurens bästa. Noteras kan att vårt grannland Danmark redan valt den lösningen, av just de skäl som vi här nämner.
Den som är påläst vet förstås att regeringen nu har lagt ett förslag på ny lagstiftning som faktiskt tar hänsyn till behovet av särreglering för köp och försäljning av levande djur. Problemet är att dessa särregleringar inte räcker för att minska antalet tvister. Så vi förväntar oss nu att, när frågan diskuteras och möjligheten att rätta till många års orimlig lagstiftning: gör det ordentligt och flytta handel med levande djur till den lagstiftning där den hör hemma, för djurens skull!
Lotta Folkesson, ordförande i LRF Häst, ledamot i LRFs riksförbundsstyrelse
Olle Kindberg, ordförande i SWB, ledamot i LRF Häst
Helen Uddefors, vd SWB
Dan Nordenberg, advokat, Grönvall Advokatbyrå
Kees de Jong, vd, Svenska kennelklubben
Agneta Lönn, chefsjurist, Svenska kennelklubben
Carl G Leissner, advokat, Carat Advokatbyrå AB
Erika Erlandsson, jur. kand., Juridika
";
