Text: Anna Nordin
Foto: Nicole Cleary Photography och Adobe Stock
  
Andrew McLean arbetar för Equitation Science International och är regelbundet i Sverige för att dela med sig av det hästforskningen runt om i världen kommer fram till. Just nu är han aktuell med att vilja att FEI gör om sitt bedömningssystem för dressyrtävlingar, så att det utgår från hästens välfärd och det man vet om hästars inlärning.
– Gymnastik, konståkning och simhopp är också bedömningsgrenar. Det de har gemensamt och som skiljer dem från dressyren är att bedömningssystemet har utvecklats. Endast dressyren sitter med samma förlegade kriterier, säger han och fortsätter:
– Som om inte det vore nog är vi också ensamma om att inte ens själva följa de kriterier vi har satt upp. Tyvärr gör det att spända hästar med ”sprättiga” framben och osynliga bakben kan få högre betyg än de som jobbar korrekt. Vilket i sin tur gör det svårt att ”våga” fortsätta träna på rätt sätt. Det är hög tid för förändring.
  
Vill premiera lätta hjälper
Förslaget som har lämnats till FEI är ett bedömningsunderlag som grundar sig i hur hästar lär sig och som enligt Andrew sätter hästarnas välfärd i första rummet.
­I dag bedöms varje rörelse efter åtta kriterier. Dels de sex delarna i utbildningsskalan – takt, lösgjordhet, stöd, schvung, rakriktning och samling. Dels precision och eftergivenhet (på engelska ”submissiveness”).
– Den här bedömningsgrunden missar det grundläggande, hur väl hästen förstår och svarar på den signal den får, säger Andrew.
Han menar att det betyder att hästar som inte alls visar särskilt bra gensvar på hjälpgivningen, där ryttaren till exempel driver i varje steg, kan få högre betyg än en häst som svarar på den första signal som ges och sedan bibehåller rörelsen tills ryttaren ber om något annat.
– Förutom att det premierar dålig inträning av hjälpgivningsresponsen hos hästen handlar det också om hästvälfärd. Vi måste premiera lätta hjälper om vi värnar hästarna.
  
Alternativ utbildningsskala
När hästen ska lära sig en ny rörelse använder hästforskarna vid Equitation Science International sig av en skala för att beskriva kvaliteten på hästens gensvar, där första steget är ”grundläggande försök” (basic attempt). Det betyder att hästen på det stora hela svarar på det sätt som önskats. Om ryttaren till exempel ber om längre steg så kan man se att hästen, på ryttarens hjälp, ökar sitt övertramp.
Nästa steg är ”lydnad” – att hästen svarar direkt och redan på lätta hjälper. Tredje steget är ”rytm” (svenskans ”takt”), vilket innebär att hästen är självbärig på så vis att den kan fortsätta med ökad steglängd i flera steg från en enda hjälp. Detta med bibehållet tempo och steglängd/steghöjd. Nästa steg är att hästen, förutom takten, även kan behålla den linje ryttaren har valt och kan vara rakriktad.
Det sista steget är omfattande och har kontakt som bas. Kontakt beskrivs då som mellan ryttarens hand och hästens mun, mellan ryttarens ben och hästens kropp samt mellan ryttarens säte och hästens rygg. Utifrån denna kontakt kan rörelsen sedan utvecklas vidare genom att hästen kan bibehålla schvung, aktivitet, lösgjordhet och samling genom rörelsen. Kvaliteten i kontakten visar sig också genom att hästens form överensstämmer med utbildningsnivån.
  

Klicka på bilden på Andrews utbildningstrappa för att se den större.
  
Takten i större fokus
För att förbättra bedömningsskalan vill Andrew och hans kollegor att ”grundläggande försök” och ”lydnad/lätta hjälper” ska fogas in före kriteriet takt. De vill också att rakriktning ska flyttas till efter takt, då de anser att takten är mer grundläggande. Dessutom vill de att takten ska få en mer betydande roll i bedömningen, då bibehållen takt är en referenspunkt för hur väl hästen behärskar rörelsen.
Ytterligare ett förslag är att självbärigheten ska kontrolleras flera gånger under programmet genom att ryttaren ska ge efter i tygeln utan att det påverkar hästens utförande av rörelsen (överstrykning). Övergripande för bedömningen är att lätthet ska värderas högt, då det är en avgörande faktor när det kommer till hästarnas välfärd.
Som avslutning påpekar Andrew att det borde återinföras en hästvälfärdskommitté inom FEI.
– Den avskaffades för sju–åtta år sedan och det har inte varit positivt för hästarna. En sådan kommitté borde alltid finnas i sammanhang där djur används, säger han och fortsätter:
– Att ändra en del av vokabulären som används skulle också gynna synen på hästarnas välfärd i sporten. Att prata om ”submission” (rakt översatt till svenska ”underkastelse”, men i ridtermer används ”eftergift”, reds anm.) ger helt fel signaler. Vi tränar en partner.
  

Klicka på bilden på alternativa bedömningsskalan för att se den större.
  
Fotnot: Texten ovan, om förslaget på nya bedömningskriterier för dressyr, bygger på Andrew McLeans föreläsning på Sparreholms hästcenter i början av juli. I nästa del av vårt referat, som publiceras inom kort, beskrivs forskarens inlärningsteorier lite mer ingående. Hur kan man använda dem i sin egen träning?
Läs mer om Andrew och om eventet här

Anki Yngve

redaktion@hippson.se