Text: Sara Bref
  
Den mesta kunskap som finns inom hästterapi kommer från hästmänniskor, ofta med någon slags utbildning inom vård eller socialt arbete, som har prövat sig fram. Däremot är det dåligt med regelrätt forskning.
Tyska Ilka Parent är psykolog, psykoterapeut och har arbetat med att använda hästar i behandling av trauma i många år. I Tyskland har man kommit längre med hästterapi, så Ilka tar nu emot en stadig ström av klienter för hästassisterad psykoterapi. Hon kom med idén om ett internationellt symposium som ett startskott för vidare forskning. Svenska Felicia Lundgren nappade på det och nu har de, tillsammans med kanadensiska Sara Schlote, gjort slag i saken.
Trion har bjudit in forskare, hästterapeuter och andra intresserade till ett symposium den 11 till 13 juli i Tyskland – för att diskutera vad man vet, vad man inte vet och hur man ska komma vidare inom området.
– Alla som jobbar med det här ser att det hjälper. Men man vet inte riktigt varför eller hur, berättar Felicia.
  

Kanadensiska Sara Schlote från arrangörstrion. Foto: Privat
   
Vad är egentligen en häst?
Ilka Parent är en av dem som har kommit riktigt långt och som på ett vetenskapligt sätt kombinerar psykologi och hästkunskap.
– När jag ser hur det hon gör hjälper hennes klienter finns det ett sådant djup. Effekten blir så mycket starkare och det går så mycket snabbare, säger Felicia som själv arbetar med hästassisterad psykoterapi och är certifierad i EAGALA-modellen, men jobbar utifrån ett flermodellsperspektiv. Hon håller på att färdigställa sin masterexamen inom kognitionsvetenskap, med inriktning mot hästkognition och människa-hästinteraktion.
Felicia menar att man inte på långa vägar utnyttjar den potential som finns i mötet med hästar. Det blir resultat ändå, men inte så bra som det hade kunnat vara.
– Jag är övertygad om att terapi med hästar skulle vara mycket, mycket bättre om man lärde sig mer om vad hästar egentligen är.
Det kan låta konstigt, nog vet vi vad en häst är? Men Felicia och hennes kollegor menar att det finns mycket förutfattade meningar, så många invanda mönster och så mycket åsikter så att hästen som levande väsen försvinner bakom allt det. Därför har deras symposium fått namnet ”A Horse is a Horse, of Course”.
 
Hästar är väldigt lika oss
Först nu har man inom forskningen om hästens kognition börjat våga säga att jo – hästen har samma slags känsloregister som oss och alla andra däggdjur. Vilket är en av anledningarna till att de faktiskt kan hjälpa en människa som har det tufft.
– Hur kan hästen hela tiden veta vad den ska göra i den här situationen? För det gör de. Det är inte så märkligt, vi är så lika. Det ser ut som ett mirakel, och det känns som ett mirakel för den som upplever det, men egentligen är det inte så konstigt.
En av de viktigaste sakerna att forska vidare kring är enligt Felicia hur hästen själv mår när den är med i terapin. Hon tror till exempel att hästen också måste må bra, psykiskt, för att den ska kunna hjälpa och för att den själv inte ska må ännu sämre under terapin.
– Ju bättre hästen och terapeuten mår när de ska ta emot någon som inte mår bra, desto bättre går terapin.
Ett av syftena med symposiet, förutom att samla ihop den kunskap som faktiskt finns runt om i världen, är att samla in pengar för att det faktiskt ska kunna göras vetenskapliga studier.
– Det är tänkt att det ska fortsätta, för det här är vårt sätt att bidra till att det blir seriös forskning kring det, säger Felicia Lundgren.

Fotnot: Den som är nyfiken kan läsa mer om symposiet och vad de tre initiativtagarna har för meriter här (det går fortfarande att anmäla sig) och mer om Felicia Lundgrens egen forskning och hennes verksamhet här.

OM FORSKNINGSKOLLEN
Varannan vecka berättar husdjursagronomen och journalisten Sara Bref (tidigare Slottner) om aktuell hästforskning här på Hippson.se.
  
Tipsa!
Finns det något du skulle vilja veta mer om? Lämna gärna förslag till Sara, även om hon inte kan lova att alla era "önskeämnen" tas upp: post@equinfo.se

Redaktion Hippson

redaktion@hippson.se