Text: Åsa Pernes

Uppdatering 29 mars 14.34:
Flera läsare har påpekat att Josefin Åkerberg visst nämner ryttare vid namn i samband med bilder i sina sociala medier-kanaler. Vi ringde upp på nytt för att fråga om detta (vissa av dessa inlägg har tillkommit efter att ursprungsintervjun gjordes, vilket vi tar på oss att vi har missat).
  
När jag frågade om du namngivit ryttare svarade du att du inte hade gjort det. Du till och med poängterade det?
– Jag svarade utifrån bilder som jag själv tagit som var från Breeders och Falsterbo.
  
Men du har publicerat namn på bilder som inte är dina egna?
– Ja, men då handlar det om elitryttare som många känner igen och bilderna finns på andra ställen med ryttarnas namn. Så jag tycker inte att jag har hängt ut dem. 
Efter en viss fundering säger Josefin: 
– När fel namn kommit upp under bilder som jag publicerat så har jag vid några tillfällen gått in och skrivit rätt namn i kommentarsfältet.
  
Vi har även fått höra från läsare att du har tagit bort en del inlägg som många har reagerat på, stämmer det?
– Ja, det har hänt att jag har gjort det. Det har varit några inlägg där det blev vilda diskussioner och där jag har upplevt att det inte tillförde debatten något. Ett annat inlägg tog jag bort för att fotografen hörde av sig till mig och bad mig att göra det. 

Ursprunglig artikel, publicerad 29 mars 8.00:
     
Hej Josefin, du nämns i de här diskussionerna hela tiden, varför tror du att det är så? Är det för att du vågar framträda så öppet med ditt namn?
– Jag vet inte varför det är så. Kanske handlar det om att det inte finns fler som driver de här frågorna så aggressivt som jag har gjort. Det finns artiklar om både det ena och det andra, men det är nog inte så många andra som har riktat aktiv och skarp kritik mot Svenska Ridsportförbundet. Och det har jag gjort eftersom jag inte tycker att de tar sitt ansvar.
Josefin säger sedan att det egentligen bara handlar om två frågor, hennes båda käpphästar.
– Jag vill med mina bilder visa att vissa saker håller på att normaliseras. Det är nosgrimmor, där vill jag att förbundet inför en klar gräns för hur hårt de ska få spännas, samt en kontroll av alla nosgrimmor innan ekipagen går in på framridningen och in på tävlingsbanan. 
– Den andra käpphästen är den otydliga formuleringen som finns i FEI:s stewardmanual som säger att hästens nacke och hals får böjas, aktivt och extremt i olika riktningar, och fixeras i tio minuter i taget på framridningen. Det innebär att man i princip kan bete sig lite hur som helst när man rider fram.
    
Så du är inte emot ridningen i sig?
– Nej, det är jag absolut inte. Jag tycker inte att man misshandlar hästar bara för att man rider och jag är inte emot nosgrimmor. Men de ska inte dras åt för hårt.
– I Scandinavium hade de stewards vid varje hinder som kontrollerade hur ryttarna gjorde när de hoppade fram. Så varför har vi inte fler stewards eller överdomare på framridningen i dressyren, som kontrollerar hur ryttarna rider och hur utrustningen sitter?
     
Är en ögonblicksbild alltid lika med verkligheten, kan man säga hur en häst mår utifrån en bild?
– Nej, du måste veta sammanhanget eller ha sett flera bilder, utifrån en bild kan du inte göra sådana bedömningar. Det var därför jag valde att lägga upp många bilder på olika ryttare från både Breeders och Falsterbo. För då kan man se att exempelvis det här med hårt åtdragna nosgrimmor och extrema träningsmetoder är något som håller på att normaliseras.
Josefin funderar en stund på sitt svar, sedan tillägger hon.
– Fast genom en bild kan du få en uppfattning om hur hästen mådde i exakt det ögonblicket bilden togs. Jag är medveten om att en del unga, kvinnliga ryttare har känt sig uthängda på grund av det här och det är jag ledsen över. Det är olyckligt, men frågan om hästarnas allmänna välfärd är viktigare för mig. Det är ett val jag har gjort och jag tycker inte att jag har letat ögonblicksbilder. Jag har som sagt lagt ut flera bilder och filmer, och jag har inte namngivit några ryttare på bilderna jag har publicerat.
  
Men du har lagt ut bilder där ryttare har kunnat identifieras?
– Ja, det har jag. Men jag har fotograferat i offentliga sammanhang där ryttarna har ridit inför publik. Så jag har inte avslöjat några hemligheter.
   
Hur ser du på det här med att ryttare har blivit hotade, till och med mordhotade, efter att bilder har publicerats i sociala medier (vi vet inte vem som tagit fotona i just dessa fall, reds anm.)?
– Det tycker jag är fullständigt oacceptabelt! Det är mot allting jag tror på, att vara god mot djur innebär att du är god mot alla. Både mot människor och djur.
– Min drivkraft i det här är inte att ryttarna rider så dåligt att de ska hängas ut på nätet, utan det jag reagerar på och vill peka på är att vi har regler som inte följs och att Svenska Ridsportförbundet inte tar det ansvar som de är satta att ta. De skyddar inte hästen och de ser inte till att det egna regelverket följs.
– Ansvaret ska inte enbart ligga på ryttarna, utan jag tycker att det är förbundet och det internationella ridsportförbundet FEI som är ansvariga, det är dem jag främst riktar min kritik mot. De tillåter att gränsen förflyttas för vad man får göra och vad man inte får göra.
    
Har du själv utsatts för några hot?
– Jag har blivit både uthängd och förtalad av folk inom sporten, men jag har inte fått något direkt hot framförda mot mig. Fast när mitt namn nämndes i media för ett par månader sedan kände jag att det plötsligt blev sammankopplat med näthat, jag vill absolut inte medverka till det eller sammankopplas med detta på något sätt. För jag tycker inte själv att jag håller på med näthat, det är inte mitt mål och har aldrig varit det.
   
Beredd att komma om hon bjuds in
När jag berättar att de jag har pratat med tidigare har varit rörande överens om att de välkomnar debatten, då säger Josefin först bestämt nej. Det är inte debatt hon vill se, utan konkret handlande från Svenska Ridsportförbundet.
– De här frågorna har diskuterats i flera år och ingenting händer, vi behöver ingen mer debatt.
Då läser jag upp något den mordhotade ryttaren, som intervjuades i förra delen av serien, sade:
”Vi måste få till en debatt där alla känner sig välkomna och det är viktigt att debatten förs på lika villkor. För det är viktigt att alla kommer, någon måste hålla i taktpinnen och se till att det blir gjort. Och det borde vara vårt förbund”.
Josefin tycker att det låter bra och menar att hon självklart kommer om hon blir inbjuden. Men det, säger hon, är under förutsättning att SvRF verkligen vill förändra och bemöta kritiska frågor.
– Jag hade tänkt vara med på forumet i Friends Arena, hotellet var bokat. Men sedan lade de forumet innan själva tävlingarna och då kunde jag inte medverka. 
Att ha fler stewards och domare ute på tävlingsplatserna, som är utbildade och vågar dela ut gula kort om de ser något som inte är tillåtet, är något Josefin ställer sig bakom. Liksom att filma framridningen. Den danska filmen som många har nämnt vill hon däremot se först, innan hon uttalar sig om den.
– Jag vill även se strängare och tydligare regelverk, som tar hänsyn till aktuell forskning.