Text & foto: Cajsa Ekström 
  
Lisa har arbetat professionellt med hästar sedan 1996 och har bland annat gått ridlärarutbildningen på Strömsholm. Under tiden hon utbildade sig blev hon dock, för andra gången, påkörd bakifrån i bilen. Detta medförde att hon fick en lättare whiplash-skada, vilket påverkade hennes balans – ryttarkänslan försvann. Det var när hon behövde börja om och hitta avspändheten i ridningen igen som den centrerade ridningen kom in i bilden.
  

  
Ett verktyg – ingen ridstil
Centrerad ridning är ingen egen ridstil utan ett verktyg som ökar ryttarens kroppsmedvetenhet och kunskap om hur man använder sin kropp, oavsett vad den används till.
– När du rider reagerar hästen på hur du använder kroppen, vilket kan leda till missförstånd om du är omedveten om vilka signaler du sänder ut. Kan ryttaren bli mer medveten om kroppens signaler kan han eller hon också bli tydligare i kommunikationen till hästen. Då blir ni "ett" tillsammans, säger Lisa.  
Hon förklarar att den centrerade ridningen är uppbyggd av fyra grundstenar.
– I vilken ordning man jobbar med de fyra grunderna spelar ingen roll. Men är det någon del som inte fungerar är det svårt att få de andra riktigt bra. 
  

  
1. Andningen
En korrekt andning minskar spänningar och trötthet, samt aktiverar de djupa magmusklerna.
– Tanken är att när man andas, då ska det röra sig lika mycket runt om hela bålen. Det är vanligt att man vid anspänning får en väldigt ytlig andning, för att du ska kunna lära dig nya saker krävs dock att du är avslappnad, förklarar Lisa och fortsätter:
– Ett djupt andetag ska inte bara gå ner i magen utan även bak i ländryggen. Är det svårt att känna något i ländryggen kan du testa att andas in lite luft och samtidigt hålla emot med magmusklerna, samt trycka luften bakåt.
Även om själva luften stannar i lungorna brukar det vara enklare att få till rätt andning om man tänker så. Får du rörelsen att gå ner i hela bålen kommer nämligen kroppen som helhet att fungera bättre.
– En korrekt andning kan till exempel hjälpa mot ryggont i den nedre delen av ryggen, säger Lisa. 
Ett bra sätt att minska eventuell anspänning i kroppen är att efter en utandning hålla andan en liten stund.
– Då aktiverar du den del av nervsystemet som gör att vi slappnar av och blir lugnare. Behöver du varva ner efter en stressig dag i skolan eller på jobbet, då är detta en perfekt övning att göra. Varför inte medan du förbereder hästen inför ett ridpass?
  
2. Ögonen
Inom den centrerade ridningen skiljer man på mjuka och hårda ögon. Med mjuka ögon menas att ryttaren slappnar av i ögonen och tar in så mycket som möjligt av sin omgivning. Hårda ögon är när du fokuserar på en specifik punkt.
– När du rider med mjuka ögon ökar medvetenheten om din egen och hästens kropp, samtidigt som de hjälper dig att slappna av. Hittar du dina mjuka ögon blir det lättare att känna vad hästen gör. För det går inte att se vad den gör när du sitter på, säger Lisa och fortsätter:
– Låt ögonen glida iväg lite, rikta inte in dig på en fast punkt eller ner på hästen. Att du ska titta dit du är på väg har mer att göra med att kroppen ska följa blicken än att du behöver fokusera med ögonen.
  

  
3. Byggklossarna
Kroppen delas i den centrerade ridningen in i fem byggklossar; huvud, axelpartiet, bålen, bäckenet och benen.
– Dessa staplas på varandra för att man ska få balans i kroppen. Det är i princip samma sak som den lodräta sitsen. Genom att balansera klossarna på varandra skapas balans från huvud till fot, säger Lisa.
Tittar man på en ryttare bakifrån ska det gå att rita en lodrät linje genom ryggraden, samt en vågrät linje genom axlarna respektive höfterna. För att stötdämpningen i ryggen ska fungera bör bröstkorgen och bäckenet vara lodräta i sig. 
– Om du står upp helt vanligt på dina fötter har du lika mycket vikt på båda fötterna, eller? Kanske står du lite mer på ena foten? Det viktiga att komma ihåg är att den snedhet du har när du gör vardagliga saker, den tar du också med dig upp på hästen. Och den avspeglar sig sedan i hästens rörelser. 
    

Lika mycket vikt i båda stigbyglarna. 
  
4. Centrering
Denna fjärde grundsten kan liknas vid det man inom exempelvis tai chi, karate och yoga kallar kraftcentrum.
– Lite nedanför naveln sitter kroppens jämviktspunkt. Här väger kroppen lika mycket ovanför som nedanför. Syftet med centreringen är att hitta ett fokus nere i kroppen, för att skapa en stabilare och stadigare balans, förklarar Lisa.
När du gör en rörelse är det i detta område den koordineras. Och för att hitta sitt kraftcentrum kan det hjälpa att tänka i tydliga bilder.
– Det kan exempelvis vara att man har ett klot i magen, som man kan flytta och rulla åt olika håll. Lär du dig att behärska klotet avsuttet blir det enklare att styra kroppen när du sedan sitter på hästen.
Inom centrerad ridning är även "jordning" ett vanligt begrepp, det handlar om att hitta en stabil kontakt med marken vilket uppnås genom olika övningar.
– Blunda, tänk att det är en solig dag och att du står på en sandstrand. Dina fötter sjunker sakta ner i sanden och du känner hur det blir djupa avtryck, som följer fotens alla konturer. En korrekt jordning ökar ryttarens medvetenhet och känsla av att vara balanserad och stadig, oavsett vad som händer, säger Lisa. 
  
Dressyr vs. hoppryttare
Ett vanligt problem med sitsen hos dressyrryttare är enligt henne att de ofta är ganska svankryggiga.
– En ryttare med svankrygg kan vara för kort i höftböjaren, i kombination med att magen inte är tillräckligt aktiverad. Lyckas du aktivera den djupa magmuskulaturen får höftböjaren slappna av och längas, därmed minskas också svanken och eventuellt ryggont minimeras, förklarar Lisa.
Ett tecken på att din höftböjare är för kort är att det känns som att hästen bromsar eller är seg vid ridning. Det är helt enkelt ryttarens kropp som bromsar hästens rörelse.
– Hoppryttare har ofta inte samma problem med svankiga ryggar eftersom de rider med kortare läder. Vilket medför att höftböjaren får vila per automatik. Så ett tips till dressyrryttare med svankrygg är att korta stiglädren lite.   
  

Lisa visar hur man med en enkel övning aktiverar de djupa magmusklerna. 

En bra övning för att aktivera de djupa magmusklerna är enligt Lisa att stå avslappnat, hålla en hand framför magen och lägga den andra handen på. Om kroppen ska vara kvar i rätt position måste de djupa magmusklerna aktiveras.
– För optimal hållning ska du behålla denna lilla anspänning i magen hela tiden, inte bara när du rider. Övningen känns mer om du gör den samtidigt som du skrittar din häst. Det kan vara lättare att fokusera på sig själv om man har någon som går bredvid och leder hästen, förklarar hon.
  
Unghästryttare är följsamma
Lisa menar att man kan se skillnad på sitsen hos ryttare som rider mycket unghästar.
– De har ofta ett mer avslappnat överliv och följer med i rörelsen framåt på ett annat sätt. Detta medför att också hästen slappnar av och söker sig framåt. Det är viktigt att veta att våra rörelser avspeglar sig i hästens. Beroende på hur vi vill att hästen ska gå gäller det att försöka hitta samma känsla i vår egen kropp. Exempelvis förstärkts en hästs svankrygg av att ryttaren har mycket svank.
  

Små förändringar i sitsen gör stor skillnad.

Ett annat vanligt problem med sitsen är att en kroppsdel på ryttaren rör sig mer än andra. Detta illustrerar Lisa med att ryttarens leder ska vara som fjädrar.
– För att vi ska se stilla ut när vi rider behöver det röra sig lite överallt. Tänk att alla leder består av fjädrar och att alla måste vara lite i gungning för att ta upp rörelsen.
Är någon fjäder trasig måste en annan ta upp den rörelsen, vilket medför att denna kroppsdel rör sig mer än de andra.
– Har man exempelvis svårt att ha stilla skänkel vid nedsittning kan det bero på att fjädern i knäet eller i höften är för spänd och inte tar upp någon rörelse. Lyckas ryttaren slappna av i de spända delarna kommer skänkeln automatiskt att bli mer stilla, säger Lisa.
  

  
Trampa ner hälen – eller?
Vilken ryttare har inte fått instruktionen av sin ridlärare att trampa ner hälen? Detta är enligt den centrerade ridningen fel väg att gå för en korrekt sits, att aktivt trampa ner hälarna skapar mer spänningar än nödvändigt.
– Att trampa ner hälen gör exempelvis att underskänkeln åker fram och att man spänner sig för att hitta balansen. Det medför även en stelare fotled, vilket minskar fjädern i leden så att den får svårt att absorbera rörelsen, berättar Lisa.
Detta kommer i sin tur att visa sig någon annanstans i ryttarens sits, kanske i ett gungande huvud eller en fladdrande hand? Får fotbladet vara parallellt med marken är det enklare att behålla fotleden avslappnad och att absorbera rörelsen.
  
Utgår alltid från höften
När Lisa instruerar en ryttare utgår hon från hans eller hennes bäcken.
– Bäckenet är en betydande del i ryttarens sits, så jag börjar alltid med att korrigera det. Sedan jobbar jag mig uppåt eller nedåt beroende på hur ryttaren sitter. Jag stirrar mig inte blind på att du ska sitta exakt enligt skolboken, det viktigaste är att du sitter så att du faktiskt kan inverka korrekt och rida med i hästens rörelse.
  

Lisas tränade öga ser snabbt hur höften är placerad i sadeln...

... och med sina händer hjälper hon ryttarna att ändra position. 
  
Att hålla bålen rak är inte helt lätt. Många ryttare viker sig omedvetet i innersidan när de ska svänga. 
– Tänk i stället att det är naveln som visar vägen och att musklerna på sidorna av bålen ska vara lika långa hela tiden. Sätt upp händerna på sidan av midjan och känn efter vad som händer när ni svänger åt olika håll. Är det någon sida som viker sig mer än den andra? Eller känns det likadant oavsett vilket håll ni svänger?
  

Med händerna i sidorna blir ryttaren medveten om vad som händer med musklerna på böjt spår. 
  

Vanligt är att ryttare viker sig i sidan. 
  

En ledare hjälper ryttaren att kunna fokusera på sin egen kropp. 
  

Lisa förklarar "polkagrisen" längs med ryggraden. 

Polkagris och mjuka skänklar
För att inte vika kroppen när du rider på böjda spår kan du tänka att du har en polkagris längs med ryggraden.
– Tänk att du snurrar lite på polkagrisen åt det håll spåret svänger. Då aktiverar du rörelsen inifrån och ut, vilket medför att den djupa magmuskulaturen slås på först, säger Lisa.
Detta hjälper oliksidiga ryttare att inte vika sig i midjan.
– Gör du så här märker du också hur liten rotation som faktiskt behövs för att få hästen att böja sig. 
  

  
För att lära dig känna när hästens inre bakben är i luften pratar Lisa om att du ska rida med mjuka skänklar, som gungar med i hästens bukrörelser.
– Vill du kunna påverka det inre bakbenet gäller det att du gör det när benet är i luften. När hästens mage gungar utåt är det inre bakbenet på väg fram. Inverkar du när bakbenet är lyft får du automatiskt hästen att trampa under sig mer med det benet, förklarar hon.
Här gäller det dock att få in tajmingen, då kan ett enkelt sätt vara att låta skänklarna gunga med hästens mage. När du har fått in din tajming är det ett väldigt litet tryck från skänkeln som krävs för att få det inre benet att jobba lite mer. 
Sammanfattningsvis konstaterar Lisa att den centrerade ridningen är något för alla ryttare, oavsett disciplin, som vill bli mer medvetna om den egna kroppen – och om hur den påverkar hästen och ridningen. 

Läs mer om Lisa Johansson och centrerad ridning

Cajsa Ekström

redaktion@hippson.se