Några blickar över axeln på 2011

Det är den näst sista dagen av 2011. Det är otroligt så fort åren går! Det är som om farten på tiden bara ökar med åldern på något vis. Numera så försvinner ett år lika snabbt som det tar att säga "häpp", men när man var barn så var ett sommarlov en hel evighet.

Jag tänkte sammanfatta lite av 2011. Både vad jag har sysslat med i mina 196 inlägg här i bloggen under året, och lite annat smått och gott. Vet ni att Havrepappa har publicerat totalt 680 inlägg sedan starten 2008, det kanske börjar bli dags att lägga av?

Förra vintern var ju en riktig skitvinter. Ridhustak efter ridhustak säckade ihop av snömassorna. Det var väl mest ren tur att ingen häst och ryttare hamnade under något av alla de där taken som rasade. Nog för att ridsporten är farlig, men det är svårt att skydda sig mot att taket faller ner på en medan man rider.

Samtidigt som taken rasade in så hade jag lite synpunkter på det haltande säkerhetstänkandet i TV-programmet Ponnyakuten. Projektledaren Petter Bragée på SVT lovade bot och bättring. Jag ser fram emot den nya säsongen och jag hoppas verkligen att de har tagit åt sig av kritiken som jag, och många andra, framförde. Jag tycker fortfarande att programidéen i sig är strålande.

Den högst improviserade tävlingen som jag döpte till "AJ AJ AJ-tävlingen" lockade många olycksdrabbade att skicka in bilder på sina skador. Här är några av dem i repris, bara för att det fortfarande gör ont i mig att se på dem...

Kom inte och säg att ridning är en sport för mesar, eller att det inte gör ont att ha häst. Ändå är dessa fysiska skador ingenting jämfört med den själsliga smärta som jag upplever när jag tänker på er och era hästar... ;)

Det var väldigt mycket säkerhet under vintern och våren i bloggen. Jag skrev ett inlägg om säkerhet under Göteborg Horse Show som många kommenterade både i bloggen och på mailen. Men jag måste ändå säga att någonting faktiskt har hänt på den fronten i år. Ridsportens stjärnor har börjat ta åt sig av kritiken och fler och fler använder hjälm. Det är en utveckling som jag hoppas fortsätter in i 2012.

En annan sak som kommer att fortsätta in i 2012 är (tyvärr) den brist på kommunikation och lyhördhet som makteliten inom Ridsportssverige uppvisar. Det började redan i våras då man bestämde sig för att avslå (eller anse besvarade) samtliga motioner som skickades in till förbundsstämman. Det fortsatte i samma stil när Strömsholms ledning inte tyckte att ridtravare var fint nog för att visas upp på mässan under Strömsholmstävlingarna.

Efter det har det bara fortsatt. Vi kommer minnas proteststormarna emot de nya stilreglerna, emot de nya licensavgifterna och nu senast, emot de nya reglerna för hur stora loggorna får vara på tävlingskläderna. Det finns ett växande gap mellan ledningen och medlemmarna. Något måste göras, och det måste göras snart. Förtroende går fort att rasera, men tar väldigt lång tid att bygga upp. Personligen så tycker jag att stora delar av makteliten borde ställa sina platser till förfogande. Det lilla förtroende som de hade har de med råge lyckats förverka under 2011.

Däremot så har vi ju haft stora sportsliga framgångar i skuggan av förtroendekrisen. Roffe red till sig ett EM-guld och Patrik ett EM-brons. Det finns några "om" och "men", men jag är ganska säker på att båda två har stora chanser att ta medalj i OS nästa år, och det är ju fantastiskt för lilla Sverige. Sällan eller aldrig har ingången i ett OS-år varit så positivt som just i år. Tänk om vi kan ta OS-guld i samtliga ridsportsgrenar i London? DET är en bedrift som hade varit värt bragdguldet de närmaste 20 åren.

På hemmaplan så åkte vår egen Lilleman iväg på träningsläger i början av sommaren, samtidigt så kom det två andra illbattingar i form av två styck låneponnys till barnen. Ett mycket uppskattat inlägg under året kom att bli det, som jag i ren frustration, skrev när den lilla shettisen hela tiden smet ut ur den förbannade hagen. Det inlägget finns att läsa här.

Mot slutet av sommaren så lyckades jag reta upp stora delar av landets dressyrtanter genom att tycka att det var för lite "levande människor" på dressyrtävlingar. Att dressyrtävlingar är bra mycket tråkigare än de egentligen behöver vara. Jag fick några mycket elaka mail skickade till mig som i stora drag gick ut på att jag borde lägga mig framför ett tåg, eller åtminstone hålla mig till att skriva om saker som jag förstod mig på, typ klippa pappersfigurer.

Lite då och då så Googlar jag på "havrepappa" av två orsaker. Dels så "lånas" väldigt många av mina texter ganska frikostligt utan att källan anges, vilket inte är okej någonstans. Som kuriosa kan nämnas att jag hittade ett av mina inlägg tryckt i en klubbtidning utan att de hade angett vem som skrivit texten. Dels så är det en bra "värdemätare" på vad ni tycker och tänker där ute i landet. Det inlägg under året som utan tvekan fick störst spridning på nätet var inlägget om hästannonserna, om ni minns det som handlade om "Brun med tre vita ben samt snopp".

När jag tittar tillbaka på vad jag har skrivit om under året som har gått så inser jag att man ändå hinner med ganska mycket på ett år trots allt. Jag ber att få tacka för året som har gått, för att ni läser, kommenterar och mailar. Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år 2012!