Olika uppdrag med hästen i fokus

Hej, 

Hoppas ni alla mår bra, håller avstånd och håller ut! <3


Damerna på bilden är mina egna, och har inget med texten att göra. <3

Jag tänkte i dag blogga om lite olika uppdrag genom årens tid. Hur jag har fått dem vet jag inte riktigt, men samtliga har skett, ur min synvinkel, med hästen i fokus. 

Tidigare har jag skrivit om att jag ibland blir ombedd att vara den som är tillsammans med hästen den sista dagen/stunden innan de evigt gröna ängarna tar över. Det är ett uppdrag jag tar på största allvar och med stor respekt. (Inlägget finns att läsa här).

Men det har även hänt att jag åkt och hämtat hästar i pågående tvister som berör reklamation eller återköp. Jag har absolut inga problem att vara den som åker. Hästen är ju helt ovetande om situationen och fokus ska ju ligga på att få den från punkt A till B på ett tryggt sätt. När man är på plats för att hämta hästen handlar det för mig också om att inte lägga någon vikt i vem som har rätt eller fel. Jag är där med ett uppdrag. Sakligt kontrollera att jag har allt som beslutats via ombud och sedan klappa och lasta. 

I ett ärende för många många år sedan blev jag kontaktad av Kronofogden. Det fanns ett case där en flera hästar var inblandade och skulle hämtas upp, förvaras och säljas på auktion. Svår sits. Känslomässig sits för den vi skulle hämta av. Jag ställde motkrav mot Kronofogden, jag hjälper självklart till med detta, men allt ska ske med hästens bästa i fokus. Behöver den till exempel veterinärvård ska det inte vara något tvivel om att jag får ringa samtalet utan att behöva deras godkännande, var ett av kraven jag ställde. 

Sagt och gjort, vi kom överrens om mina krav för att sköta detta på bästa sätt. 

Vi mötte upp Kronofogdens representanter, veterinär och polisen på anvisad plats. Väl där måste jag säga att det kändes supermärkligt att se poliser i skottsäkra västar som skulle eskortera oss och att ingen fick gå någonstans utan någon polis bredvid sig. 

Anledningen till att jag bloggar om detta är dels för att det skedde för så länge sedan så det är i min värld preskriberat och jag vill lysa lite ljus på hur det hanterades av icke hästvana människor från myndigheter. 

Det krävdes flera lastbilar för att få med oss hästarna, men vi väntade med att anlända till stallet där hästarna fanns. Först åkte Kronofogdens representanter och polisen. Eftersom varken jag eller ni vet bakgrunden till att vi nu stod där, så ska vi inte döma, vi ska bara konstatera att hästarna skulle omhändertas. Men om vi alla hade rullat in gemensamt hade det blivit en värre chock än vad det redan var. 
Så jag väntade på telefonsamtalet, sen rullade vi in. Jag hade gett mina medhjälpare instruktioner att inte titta någon i ögonen, att inte tilltala dem och att med största respekt genomföra vad vi var där för att göra. 

Tänk om någon rullade in för att ta det finaste du har - dina hästar. 
Så försökte jag tänka när jag förberedde oss. I lastbilarna hade jag lastat mina finaste lädergrimmor, transportskydd, benlindor, täcken och allt för att visa hur respektfull jag var i mitt uppdrag. 

Samtliga hästar kontrollerades av veterinär innan vi åkte.
När vi väl rullade ut ringde det från en av de andra lastbilarna - kan vi verkligen lämna ägaren, var frågan. Får personen stöd i denna chock? Mitt svar var att vi fortsätter rulla hela vägen hem. Sen får vi göra allt i vår makt för att respektfullt ta hand om deras ögonstenar tills detta blir löst. Mer kan vi inte lägga på vårt fat.

På uppdrag förberedde vi dessa hästar några dagar senare för auktion, men den behövde aldrig genomföras - ägaren löste sin skuld och fick då mitt telefonnummer. Över telefon berättade jag att samtliga gått i skrittmaskinen, fått löjligt mycket vatten och mash "just in case" i och med foderbyte och att de hade blivit longerade dagligen, detta eftersom de var i tävlingskondition och inte bara abrupt skulle ställas av.

När hen kom hit kunde vi stå och småprata lite om hästarna innan vi lastade och körde hem dem igen. Vid ett senare tillfälle "ute på stan" i hästsammanhang mötte jag på personen. Men jag valde att göra lite som ens gynekolog gör - låtsas som att man inte känner personen i fråga. (Och ja, jag fnittrar lite åt min jämförelse med gynekologen. Men ni hajar hur jag menar.)

Men ni vet hur man säger i hästvärlden, ingen dag är den andra lik. Och det håller jag verkligen med om!

Mvh Annelie

Ps. Följ oss gärna på instagram @stallsteningeby