Tillbaka i sadeln

Mitt senaste "riktiga" ridpass var hösten 2009 då 2010 bestod av igångsättning på igångsättning... Sist jag satt på hästryggen var fredagen den 13 augusti 2010. Det jag minns från det ridpasset var att jag och min ponny gick omkull i galoppen. Varför undrar vi fortfarande då hon hade balans och inte snubblade eller liknande. Efter det kom jag aldrig upp på hennes rygg igen (läs varför här).

Idag var jag tillbaka i sadeln igen. Då jag under alla mina hästår har handskats med en rädsla trodde jag att mitt psyke skulle vara kört eftersom att jag aldrig kunde sitta upp efter omkullridningen (har fortfarande kvar en bit av lårkakan jag fick..). Men vet ni vad? Jag tror att viljan äntligen vann över rädslan.

De senaste veckorna har jag insett att jag har försökt att förtränga allt som har med hästar att göra sen vi tog bort Twiggy i april. Skjutit bort det från mig och stängt ute allt. Inte vågat handskas med det sorgarbete som faktiskt uppstår när man förlorar någon. Resultatet blev att jag stängde ute en stor del av det som har hänt i mitt liv de senaste 14 åren. Sakta men säkert börjar jag nu våga mig tillbaka till ridsportens värld. Dels genom denna bloggen, dels genom min andra och idag tog jag mig upp på hästryggen igen. Och idag insåg jag också hur mycket jag har saknat det.

Tackar Anna för lånet av hennes fina Åke. Det kunde nog inte ha kommit mer lägligt :)