Gästbloggen - Gästblogg: ”Det stora hoppet – ett hån mot en hel yrkeskår”
DEC
11

Gästblogg: ”Det stora hoppet – ett hån mot en hel yrkeskår”


Foto: TV3 och Helena Bergander

OM DEN HÄR GÄSTBLOGGEN
Åsa Foglé är diplomerad ridlärare level II, utbildad vid Biologiska yrkeshögskolan i Skara (BYS). Via BYS är hon också vidareutbildad i dressyr. Hon har två egna dressyrhästar och ambitionen är att starta dem båda i svår klass. Åsa har tidigare jobbat på Nääs RF och kombinerar nu arbetet som personlig assistent med eget företag där hon utbildar ryttare och hästar, samt har lektioner på Borås ridhus. Hennes två texter nedan publicerades först i Åsas blogg.

Missa inte TV3:s svar på kritiken längst ner.

"Det stora hoppet, ett hån...

Bosse Tibblin satte häromdagen ord på vad jag har tänkt kring tv-programmet 'Det stora hoppet'. Ett så kallat underhållningsprogram som går ut på att döttrar i tonåren ska lära sina pappor att rida och hoppa en bana. På några veckor. Priset till den som vinner är en häst. 
  
Jag tycker att idén med programmet är ganska bra, pappor ska få en bättre inblick i sina döttrars hobby (och det de betalar för?). Och kanske med det en bättre relation med sina döttrar. Men man har inte riktigt tänkt hela vägen.
  
1. Det finns en anledning till att ridlärare är utbildade under minst två år, på heltid. Annars hade vi haft tonårstjejer som undervisat på ridskolorna. Om inte annat hade det blivit billigare. Men ridskolan är just en skola, en utbildning i att lära sig rida och hantera hästar. Det är, som Bosse skriver, ett hån mot en hel yrkeskår, Sveriges ridskolor och dess verksamhet att visa program som dessa. För att vara ridlärare är ett yrke, ingen hobby eller ett fritidsintresse. Det är något vi tar ut lön för och lever på, som alla andra utbildade och licensierade lärare gör. Vi har också studielån (undrar för övrigt om någon förälder frågat läraren i skolan vad den jobbar med annars då?).
  
2. Det är djur vi jobbar med.
Hästarna i programmet behöver stå ut med obalanserade pappor som (ofrivilligt!) studsar i sadlarna och drar i tyglarna, för att deras döttrar med tävlingsdjävulen i sig pressar dem för hårt.
'Ja, men det är ju så på ridskolan också' säger en del. NEJ! Så är det inte på ridskolan! Där får man inte gå till nästa steg innan man har hyfsad kroppskontroll och balans på hästryggen. Man får inte galoppera innan man är balanserad i trav. Man får INTE hålla balansen i tyglarna och jag nöter mina nybörjare med sits- och balansövningar tills de tjatar om att få galoppera. Och inte ens då får de det. För säkerhetstänket ska alltid finnas i första rummet tillsammans med hästarnas väl och ve.
  
3. En häst i pris?
Gothenburg Horse Show hade under många år ett lotteri där man kunde vinna en häst. Det togs bort för ett par år sedan då man kom fram till att det inte riktigt bör gå till så när man skaffar häst. Vi som är hästkunniga vet att häst och ryttare måste passa varandra för att det ska bli bra. Man köper inte bara en häst och väljer efter färg och storlek. Men i 'Det stora hoppet' är första priset en specifik häst.
  
4. Det tar ÅR att att lära sig rida.
Inte några veckor på sommaren. Men det är det man kommunicerar till dem som inte vet och så får vi på ridskolan sedan förklara och försvara hur det egentligen går till att lära sig rida, som är en livslång process. 
  
Jag har bara sett första programmet. Det räckte för mig, för det går emot allt vad jag står för som yrkesmänniska. Att jobba som ridlärare är att både kunna teoretisk ridlära, om hästar, deras omvårdnad och behov, att sköta anläggning och ridunderlag, se till att hästarna har rätt utrustning och foder och dessutom få det hela att gå runt ekonomiskt.
  
Men det är framför allt att kunna se varje elev och att veta hur jag ska kommunicera och vad jag vill lära ut just till den eleven. Vi är utbildade pedagoger. Inte bara hästtjejer.

/Åsa"


Åsas blogginlägg ovan fick stor uppmärksamhet och hon valde att följa upp texten med ännu ett inlägg om ämnet:

"Ridlärare är inte bara hästtjejer

Tänk att inlägget om 'Det stora hoppet' kunde få sådan spridning, att jag har haft så många besök i min lilla blogg och att flera delar mina tankar kring det. Inte för att det bara var det jag var ute efter, jag ville egentligen bara belysa faktumet att ridlärare är pedagoger och utbildade till det.
Jag har fått förvånade 'jaha, oj, så länge?' när jag har berättat att min utbildning var två år lång på heltid. Det är inte bara att stå i mitten och skrika 'TRAMPA NER HÄLARNA!' (ett uttryck som för övrigt håller på att försvinna) och lära ut olika ridvägar. Jag har behövt berätta att det innebär att kunna en hel del om allt kring hästar och ridning om man ska jobba heltid som ridlärare. Det räcker inte bara att kunna rida och ha tävlat på lite högre nivå, som många ryttare tyvärr har inbillat sig. 
 
Jag har sagt det förut och säger det igen, bara för att man är en duktig ryttare behöver det inte betyda att man är duktig på att förmedla det till andra. Och tvärtom, bara för att man inte har tävlat behöver det inte betyda att man är en dålig ridlärare. Snarare tvärtom många gånger, skulle jag nog våga påstå. De skickligaste ridlärarna jag har träffat och lärt mycket av är inga tävlingsryttare på elitnivå, men glada amatörer. 

Att arbeta som ridlärare innebär bland annat:
  • Att kunna se varje elev och dess individuella förutsättningar, att kunna vägleda eleven och förklara på ett sätt som den förstår, utifrån sina egna förförståelser och erfarenheter.
  • Att kunna planera verksamheten och göra övningar så att alla i gruppen får ut något av varje lektion. 
  • Att ha sådan variation att hästarna orkar och håller för sitt jobb och bibehåller sin motivation.
  • Att använda ett korrekt fackspråk med kommandon för ridning i grupp som gör verksamheten säkrare och tryggare, både för elever och hästar.
  • Det innebär också att kunna gå in och undervisa på individuell nivå. Och undervisar man vuxna gäller det att ha bra med teoretiskt kött på benen för att mer ingående kunna förklara de tre didaktiska grundfrågorna: Vad, hur, varför? Innehåll – Metod – Syfte. 
Och apropå ridlärare. För en vecka sedan var jag och en kollega på lite studiebesök på Strömsholm och fick se hippologerna träna för professor Kyra. Behöver jag säga att det var inspirerande? Kyra är helt fantastisk, hon korrigerar eleverna med små medel och allt blir bara rätt. Och det var allt från unghästar till hästar som har gått svår klass. Extra roligt var att få se en elev jag hade för tre år sedan. Hästen var då fyra år och lite vimsig med massor av energi. Energin var kvar, och med massor med vilja att gå framåt kan det räcka med instruktionen att 'studsa lite långsammare' i sadeln för att traven ska bli på en helt annan nivå. Åh, så kul det var att se! 
  
/Åsa"


Susanne Nylén, presschef på TV3, svarar på kritiken:
  
"Om att döttrarna inte är utbildade lärare.
– 'Det stora hoppet' är ett tv-program, där allt inte syns i bild. Inspelningarna och träningen leddes från början till slut av en innehållsansvarig på plats som är utbildad hippolog och stallchef. Dessutom spelades programmet in på Bollerups naturbruksgymnasium, med stöd av skolans erfarna personal inom professionell hästutbildning. Genomgående fick deltagarna dessutom råd och stöd av några av världens främsta ryttare och coacher. Vi menar att få nybörjare har så fina förutsättningar att lära sig rida som deltagarna i 'Det stora hoppet'.
  
Huruvida djuren pressades för hårt.
Se tidigare utförligt svar här: 'Så säkrades hästarnas välfärd under inspelningen'
  
Att det är fel att få en häst i pris?
– Vi valde en häst som pris först när vi visste hur erfarna de medverkande döttrarna är. Vi skulle inte ha gett en häst till någon som inte kan ta hand om den, något vi säkrade med våra experter innan inspelning. Prishästen i 'Det stora hoppet' går till någon av döttrarna, som alla är erfarna tävlingsryttare, vissa med erfarenhet på landslagsnivå. Hästen är dessutom utvald av Malin Baryard och tränas av förre landslagscoachen Sylve Söderstrand. Vi är övertygade om att det kommer att bli jättebra för både häst och ryttare. 
  
Det tar tid att lära sig rida, inte kort tid som kommuniceras i programmet.
– Här håller vi helt med, och det var också själva kärnan i tv-serien. Vi har enorm respekt för den passion skribenten har för sitt yrkesval, men det finns mer än bara en sanning inom ridning. 'Det stora hoppet' handlar också om att se hur bra du kan bli på ridning på kort tid. Om något så visar ju serien på hur viktigt det är med skickliga ridlärare och bra förutsättningar. Men serien visar även hur tuffa och ansvarstagande alla unga människor är som utövar ridsporten där ute i landet.
 
Det viktiga i slutändan är att hästarna mår bra och behandlas väl, vilket vi med gott samvete kan säga att de gjorde under inspelningarna. Vi kan också med stolthet säga att vi gjorde ett bra underhållningsprogram som utmanade många svenskars fördomar om ridning, samtidigt som vi lyfte fram en av Sveriges största folkrörelser på bästa sändningstid. Och vi gjorde det utan att tumma på hästarnas säkerhet eller välmående.
  
Tack för ordet!
  
Vänligen,
Susanne Nylén, presschef TV3"


Läst 84257 ggr





Fler inlägg

OKT
08

Gästbloggen: Åtta år tillsammans – en livstid utan dig


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Maria Svane är 14 år och rider både ponny och storhäst. Hon tävlar i hoppning och fälttävlan och bloggar om sitt hästliv. I fredags togs det tunga beslutet att låta den älskade foderponnyn Laeryds Ikaros somna in, 25 år gammal. Maria skrev då följande inlägg, som först publicerades i hennes blogg.

  
"Vi fick åtta år tillsammans
, åtta år av glädje, kärlek men också oro. Glädjen när du hoppade, busade och var lycklig. Kärleken man fick när du gnäggade, pussades eller bugade. Oro när vi för fem år sedan trodde att du skulle få galoppera vidare men klarade dig. Värmen man kände inombords när du gnäggade för att vi kom, pussarna vi fick, alla rosetter du gett till oss. Allt det där som aldrig mer kommer hända. Allt det där man kommer att sakna.
  
I går fick vår älskade Ikaros somna in efter 25 år här på jorden. 25 år som han har spridit glädje runt sig varav de senaste åtta här hos oss. I går fick vi träffa hans ägare, men varken vi eller de var lyckliga. Det var dags för honom att få dansa vidare. De mörka ögonen som alltid varit så pigga hade tappat glansen. Den ponny vi känt under så många år är borta. Ponnyn som hjälpt oss när vi har varit ledsna kommer inte trösta oss mer.
  
Den tacksamhet jag känner
över allt han gjort för oss är enorm. Den tiden vi fick tillsammans skulle jag aldrig kunna byta bort och jag hoppas att jag aldrig glömmer honom. I går fick han äntligen äta grönt gräs, hoppa över skyhöga hinder och slippa smärtan och de dåliga tänderna.
 
Jag klarade inte av att vara med när han togs bort, inte heller kunde jag kolla när han väl var borta. Den Ikaros jag vill minnas är pigg och älskar livet, med massor av glans i sina ögon. Den ponnyn som har varit borta ett tag och där vi redan i våras, tillsammans med ägarna, beslutade att det blir hans sista sommar.
I dag red jag förbi graven, jag visade Nova var han låg men också var Queen låg, jag visade platsen där Bella skulle ha legat. Nu är Ikaros tillsammans med Queen, Bella, Karinka och många fler. Jag bad honom hälsa dem och sa att jag älskar honom.
 
Jag är så tacksam över tiden vi fick ihop, men skulle kunna göra vad som helst för att han skulle få ha varit här längre. Tack Laeryds Ikaros för allt du gjort för mig, min familj och dina ägare. Det blev åtta år tillsammans, resten av tiden ska jag klara av själv utan din hjälp och kärlek. Jag hoppas vi ses snart igen. <3

/Maria"


Läst 20203 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
04

Har du koll på produktbeskrivningen? Hästens hårrem är bästa täcket!


Foto: Helena Kättström och Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Helena Kättström arbetar som chefsveterinär på Växa Sverige. Hon har varit veterinär i över 25 år och har förutom kliniskt arbete även jobbat på Jordbruksverket.
Helenas privata blogg, som inlägget nedan kommer från, utgår från familjens uppfödning av fjordhästar. Stuteriet drivs i liten skala, fokus är kvalitet snarare än kvantitet.
Hela bloggen hittar du här: http://stuterikry.blogg.se

"Varmfodrat utetäcke i slitstarkt material, som har förmåga att reparera sig självt. Fungerar lika bra inomhus tack vare andasfunktion, automatiskt reglerbart efter utetemperatur och väderförhållanden. Fylls med ett isolerande luftlager vid stark kyla och blir tunnare vid högre temperatur. Utmärkt isolerande förmåga, som gör att snö inte smälter ner och kyler huden på den känsliga ryggen och korset. Naturligt vattenavstötande med utmärkt avrinningsfunktion. Helt utan risk för skavsår.
  
Levereras komplett, men bör borstas av dagligen för bästa glans och funktion. Undvik tvätt med schampo eller såpa för att inte riskera att störa regnskyddet. Spola av vid behov, tvätt vid max 38 grader, gärna svalare. Matchande vackra färger med mjuka övergångar.
  
Kan vid extremt regnväder i samband med kraftig blåst kombineras med ett enkelt regntäcke. I normalfallet behövs det dock inget utom grovfoder. Ger bra skydd för känslig muskulatur över rygg och kors.
  
Luddar eller släpper av hår periodvis, men detta påverkar inte funktionen utan är bara en naturlig del i reparationen och för att uppnå maximal glans. Ingen negativ påverkan på hästens kroppsspråk eller rörelse, och ger full möjlighet att njuta av att bli kliad.
  
Leverans av säsongens modell sker endast vår och höst. Gratis.
  
Har du tänkt över alla dessa fördelar innan du helklipper? Tänk gärna en gång till om det verkligen är nödvändigt att förstöra något som naturen har skapat så överlägset. Men kanske gör du det för att du har missat produktbeskrivningen?
 
/Helena Kättström

PS. Jag tycker att de är vackra i sin fina vinterpäls, dessutom – skönhet sitter i betraktarens öga, så fundera gärna över det."
 


Läst 59614 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
03

Gästblogg: Uppmanar alla att titta på bra ridning


Cecilia på Lennox red EM i Rotterdam. Foto: Tomas Holcbecher

OM DENNA GÄSTBLOGG
Dressyrryttaren Cecilia Andrén Dorselius besökte Saab International Grand Prix Dressage på Flyinge i helgen och blev förvånad över att det var glest på läktaren. Hon vill uppmana alla hästintresserade att ta del av bra ridning på tävlingar och på clinics. Inlägget nedan publicerades först på Facebook.

Att titta på bra ridning är en investering

"En viktig uppmaning
till alla hästintresserade och till de föräldrar som har barn som rider. Det anordnas många fina hästtävlingar i Sverige. Förutom de allra största, som alla känner till, har vi helgens tävlingar på Flyinge och under året erbjuds vi Elmia, Breeders, Dressage Power med mera. Jag blir så otroligt besviken när jag ser att det är glest på läktarna på flera fina tävlingar och clinics. Utan publik riskerar vi att sporten tappar sponsorer och att alla som lägger ner sin själ i dessa evenemang tappar sugen.
  
Det finns de som menar att inträdet till dessa evenemang är dyrt, men glöm inte vilken bra investering det är att titta på bra ridning. Jag hade inte kommit upp på elitnivå om jag inte hade spenderat många timmar med att titta på bra ridning.
Jag minns än i dag hur jag sög i mig allt som Kyra Kyrklund sa på sina clinics. Jag satt där i publiken, 14 år gammal, och åkte hem fullmatad med kunskap och motivation och försökte testa allt jag hade lärt mig på min C-ponny. När jag sedan skulle utbilda Lennox till Grand Prix åkte jag till Grand Prix-tävlingar och såg alla ekipage – för att se vilka tekniker olika ryttare använde.
  
För unga ryttare på ridskolor och andra ridutbildningar borde dessa tävlingar och clinics vara ett måste. När vi hade ridskola anordnade vi varje år en resa till Gothenburg Horse Show genom att använda intäkter från kiosk och bingolotter till att betala bussen. Sedan fick man biljetter till rabatterade priser. Många av dessa tävlingar erbjuder även i dag rabatterade priser på biljetter, speciellt till ridföreningar eller ridskolor.
  
Jag vill även tillägga att bristande publikintresse också påverkar ryttarna. Det är så otroligt mycket roligare att få rida inför publik och de juniorer och young riders som i helgen har ridit inför nästan tomma läkare, de hade sannolikt åkt hem med ännu mer motivation om de efter sina ritter hade fått njuta av en härlig applåd från en stor publik. Det finns även många utställare på plats som säljer fina saker och som får åka hem med låga försäljningssiffror.
  
Jag har denna helg njutit av otroliga ekipage på Flyinge och har tagit till mig värdefull kunskap från Klaus Balkenhol och Therese Nilshagen, trots att jag inte längre rider aktivt. Därför ber jag alla hästälskare därute att komma på tävlingarna och att se förstklassig sport LIVE.
  
Ett tillägg: Jag vet sedan tidigare att det har varit vissa problem med biljettförsäljningen på nätet till helgens tävlingar på Flyinge. Min uppmaning är dock generell och handlar inte enbart om helgens tävlingar. Jag har hört att vissa av höstens evenemang (tävlingar och clinics) har låg biljettförsäljning i dagsläget och vill därför gå ut med denna uppmaning för att stötta vår älskade sport.
  
/Cecilia"
  
Fotnot: Anna Nyström, pressansvarig på Flyinge under Saab International Grand Prix Dressage, bekräftar att det stundtals har varit problem med biljettförsäljningen online. "Vad vi kan se har det sålts biljetter online varje dag under tävlingens gång, så några har uppenbarligen lyckats köpa. Tickster kommer att utreda vad det är som har hänt", säger hon.
  
Under helgen var det cirka 2 000 besökare på Flyinge.


Läst 62558 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Ridlära rakt av skulle jag säga.

Kajsa Boström

WOW, vilken helg!

Therese

Lidköping

Saras vardag

Till Husbloggarna