Gästbloggen - Gästblogg: ”Det stora hoppet – ett hån mot en hel yrkeskår”
DEC
11

Gästblogg: ”Det stora hoppet – ett hån mot en hel yrkeskår”


Foto: TV3 och Helena Bergander

OM DEN HÄR GÄSTBLOGGEN
Åsa Foglé är diplomerad ridlärare level II, utbildad vid Biologiska yrkeshögskolan i Skara (BYS). Via BYS är hon också vidareutbildad i dressyr. Hon har två egna dressyrhästar och ambitionen är att starta dem båda i svår klass. Åsa har tidigare jobbat på Nääs RF och kombinerar nu arbetet som personlig assistent med eget företag där hon utbildar ryttare och hästar, samt har lektioner på Borås ridhus. Hennes två texter nedan publicerades först i Åsas blogg.

Missa inte TV3:s svar på kritiken längst ner.

"Det stora hoppet, ett hån...

Bosse Tibblin satte häromdagen ord på vad jag har tänkt kring tv-programmet 'Det stora hoppet'. Ett så kallat underhållningsprogram som går ut på att döttrar i tonåren ska lära sina pappor att rida och hoppa en bana. På några veckor. Priset till den som vinner är en häst. 
  
Jag tycker att idén med programmet är ganska bra, pappor ska få en bättre inblick i sina döttrars hobby (och det de betalar för?). Och kanske med det en bättre relation med sina döttrar. Men man har inte riktigt tänkt hela vägen.
  
1. Det finns en anledning till att ridlärare är utbildade under minst två år, på heltid. Annars hade vi haft tonårstjejer som undervisat på ridskolorna. Om inte annat hade det blivit billigare. Men ridskolan är just en skola, en utbildning i att lära sig rida och hantera hästar. Det är, som Bosse skriver, ett hån mot en hel yrkeskår, Sveriges ridskolor och dess verksamhet att visa program som dessa. För att vara ridlärare är ett yrke, ingen hobby eller ett fritidsintresse. Det är något vi tar ut lön för och lever på, som alla andra utbildade och licensierade lärare gör. Vi har också studielån (undrar för övrigt om någon förälder frågat läraren i skolan vad den jobbar med annars då?).
  
2. Det är djur vi jobbar med.
Hästarna i programmet behöver stå ut med obalanserade pappor som (ofrivilligt!) studsar i sadlarna och drar i tyglarna, för att deras döttrar med tävlingsdjävulen i sig pressar dem för hårt.
'Ja, men det är ju så på ridskolan också' säger en del. NEJ! Så är det inte på ridskolan! Där får man inte gå till nästa steg innan man har hyfsad kroppskontroll och balans på hästryggen. Man får inte galoppera innan man är balanserad i trav. Man får INTE hålla balansen i tyglarna och jag nöter mina nybörjare med sits- och balansövningar tills de tjatar om att få galoppera. Och inte ens då får de det. För säkerhetstänket ska alltid finnas i första rummet tillsammans med hästarnas väl och ve.
  
3. En häst i pris?
Gothenburg Horse Show hade under många år ett lotteri där man kunde vinna en häst. Det togs bort för ett par år sedan då man kom fram till att det inte riktigt bör gå till så när man skaffar häst. Vi som är hästkunniga vet att häst och ryttare måste passa varandra för att det ska bli bra. Man köper inte bara en häst och väljer efter färg och storlek. Men i 'Det stora hoppet' är första priset en specifik häst.
  
4. Det tar ÅR att att lära sig rida.
Inte några veckor på sommaren. Men det är det man kommunicerar till dem som inte vet och så får vi på ridskolan sedan förklara och försvara hur det egentligen går till att lära sig rida, som är en livslång process. 
  
Jag har bara sett första programmet. Det räckte för mig, för det går emot allt vad jag står för som yrkesmänniska. Att jobba som ridlärare är att både kunna teoretisk ridlära, om hästar, deras omvårdnad och behov, att sköta anläggning och ridunderlag, se till att hästarna har rätt utrustning och foder och dessutom få det hela att gå runt ekonomiskt.
  
Men det är framför allt att kunna se varje elev och att veta hur jag ska kommunicera och vad jag vill lära ut just till den eleven. Vi är utbildade pedagoger. Inte bara hästtjejer.

/Åsa"


Åsas blogginlägg ovan fick stor uppmärksamhet och hon valde att följa upp texten med ännu ett inlägg om ämnet:

"Ridlärare är inte bara hästtjejer

Tänk att inlägget om 'Det stora hoppet' kunde få sådan spridning, att jag har haft så många besök i min lilla blogg och att flera delar mina tankar kring det. Inte för att det bara var det jag var ute efter, jag ville egentligen bara belysa faktumet att ridlärare är pedagoger och utbildade till det.
Jag har fått förvånade 'jaha, oj, så länge?' när jag har berättat att min utbildning var två år lång på heltid. Det är inte bara att stå i mitten och skrika 'TRAMPA NER HÄLARNA!' (ett uttryck som för övrigt håller på att försvinna) och lära ut olika ridvägar. Jag har behövt berätta att det innebär att kunna en hel del om allt kring hästar och ridning om man ska jobba heltid som ridlärare. Det räcker inte bara att kunna rida och ha tävlat på lite högre nivå, som många ryttare tyvärr har inbillat sig. 
 
Jag har sagt det förut och säger det igen, bara för att man är en duktig ryttare behöver det inte betyda att man är duktig på att förmedla det till andra. Och tvärtom, bara för att man inte har tävlat behöver det inte betyda att man är en dålig ridlärare. Snarare tvärtom många gånger, skulle jag nog våga påstå. De skickligaste ridlärarna jag har träffat och lärt mycket av är inga tävlingsryttare på elitnivå, men glada amatörer. 

Att arbeta som ridlärare innebär bland annat:
  • Att kunna se varje elev och dess individuella förutsättningar, att kunna vägleda eleven och förklara på ett sätt som den förstår, utifrån sina egna förförståelser och erfarenheter.
  • Att kunna planera verksamheten och göra övningar så att alla i gruppen får ut något av varje lektion. 
  • Att ha sådan variation att hästarna orkar och håller för sitt jobb och bibehåller sin motivation.
  • Att använda ett korrekt fackspråk med kommandon för ridning i grupp som gör verksamheten säkrare och tryggare, både för elever och hästar.
  • Det innebär också att kunna gå in och undervisa på individuell nivå. Och undervisar man vuxna gäller det att ha bra med teoretiskt kött på benen för att mer ingående kunna förklara de tre didaktiska grundfrågorna: Vad, hur, varför? Innehåll – Metod – Syfte. 
Och apropå ridlärare. För en vecka sedan var jag och en kollega på lite studiebesök på Strömsholm och fick se hippologerna träna för professor Kyra. Behöver jag säga att det var inspirerande? Kyra är helt fantastisk, hon korrigerar eleverna med små medel och allt blir bara rätt. Och det var allt från unghästar till hästar som har gått svår klass. Extra roligt var att få se en elev jag hade för tre år sedan. Hästen var då fyra år och lite vimsig med massor av energi. Energin var kvar, och med massor med vilja att gå framåt kan det räcka med instruktionen att 'studsa lite långsammare' i sadeln för att traven ska bli på en helt annan nivå. Åh, så kul det var att se! 
  
/Åsa"


Susanne Nylén, presschef på TV3, svarar på kritiken:
  
"Om att döttrarna inte är utbildade lärare.
– 'Det stora hoppet' är ett tv-program, där allt inte syns i bild. Inspelningarna och träningen leddes från början till slut av en innehållsansvarig på plats som är utbildad hippolog och stallchef. Dessutom spelades programmet in på Bollerups naturbruksgymnasium, med stöd av skolans erfarna personal inom professionell hästutbildning. Genomgående fick deltagarna dessutom råd och stöd av några av världens främsta ryttare och coacher. Vi menar att få nybörjare har så fina förutsättningar att lära sig rida som deltagarna i 'Det stora hoppet'.
  
Huruvida djuren pressades för hårt.
Se tidigare utförligt svar här: 'Så säkrades hästarnas välfärd under inspelningen'
  
Att det är fel att få en häst i pris?
– Vi valde en häst som pris först när vi visste hur erfarna de medverkande döttrarna är. Vi skulle inte ha gett en häst till någon som inte kan ta hand om den, något vi säkrade med våra experter innan inspelning. Prishästen i 'Det stora hoppet' går till någon av döttrarna, som alla är erfarna tävlingsryttare, vissa med erfarenhet på landslagsnivå. Hästen är dessutom utvald av Malin Baryard och tränas av förre landslagscoachen Sylve Söderstrand. Vi är övertygade om att det kommer att bli jättebra för både häst och ryttare. 
  
Det tar tid att lära sig rida, inte kort tid som kommuniceras i programmet.
– Här håller vi helt med, och det var också själva kärnan i tv-serien. Vi har enorm respekt för den passion skribenten har för sitt yrkesval, men det finns mer än bara en sanning inom ridning. 'Det stora hoppet' handlar också om att se hur bra du kan bli på ridning på kort tid. Om något så visar ju serien på hur viktigt det är med skickliga ridlärare och bra förutsättningar. Men serien visar även hur tuffa och ansvarstagande alla unga människor är som utövar ridsporten där ute i landet.
 
Det viktiga i slutändan är att hästarna mår bra och behandlas väl, vilket vi med gott samvete kan säga att de gjorde under inspelningarna. Vi kan också med stolthet säga att vi gjorde ett bra underhållningsprogram som utmanade många svenskars fördomar om ridning, samtidigt som vi lyfte fram en av Sveriges största folkrörelser på bästa sändningstid. Och vi gjorde det utan att tumma på hästarnas säkerhet eller välmående.
  
Tack för ordet!
  
Vänligen,
Susanne Nylén, presschef TV3"


Läst 83896 ggr





Fler inlägg

JUL
16

Tufft för arrangören när mobila boxar avbokas

Lägg till bilder i bildspelet


Foto: Tomas Holcbecher (stall) och Privat (Birgitta)

OM DENNA GÄSTBLOGG
Birgitta Gunnesson (till vardags uppfödare av halvblod) är tävlingsledare för Varbergshoppet, en ponnytävling som har kallats ”Barnens Falsterbo” och som rids på Varbergs ridklubb den 20 till 22 juli. Här gästskriver Birgitta om ett stort dilemma för landets arrangörer, nämligen bokningar och avbokningar av tävlingsboxar.


”Vi på Varbergshoppet har under senare år haft ryttare (läs föräldrar) som anmäler sig till vår sommartävling med box – och sedan avbokar i sista minuten när pengarna ska dras. Och de är många!
Vi har provat med att boxavgiften dras en tid innan anmälningsavgiften, men då väljer de att inte ha pengar kvar på kontot eller att återanmäla när de vet att de får plats på tävlingen. När vi har skickat fakturor till dem som har avanmält utan anledning, men har betalt box, blir de vansinniga och hotar med än det ena och än det andra.
  
Vi som arrangör måste anmäla antalet boxar två veckor innan tävlingsstart. Om man då avbokar boxen dagen innan betaldatum står vi med en massa boxar som vi måste betala. Och de är DYRA!

Det vore så tacksamt om folk kunde förstå att om vi ställer krav på betalning, så finns det en anledning. Vi har nu Varbergshoppet om en knapp vecka och vi har 14 avbokade boxar, som vi måste betala för. Grundhyran blir nästan 1 000 kronor per box inklusive moms och rengöring (krav från Jordbruksverket).
Vid uthyrning tillkommer dessutom spån, som vi tillhandahåller, och bortförsel av gödsel. Detta är ju en kostnad som inte drabbar oss för de tomma boxarna, men kan vara en förklaring till tävlingsdeltagare om varför boxhyran är hög.
  
Birgitta Gunnesson, Varbergs ridklubb”


Läst 219 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
04

Gästblogg: "Naturbanan är ett av flera verktyg"

Lägg till bilder i bildspelet
OM DENNA GÄSTBLOGG
Ryttaren och debattören Björn Svensson tog upp ämnet naturbanor, vilka han i grunden gillar även om han inte tycker att de kommer åt "elefanten i rummet" – den dåliga ridningen. Vi fick tillåtelse att publicera inlägget i Hippsons gästblogg. I denna text svarar Agnes Fabricius, vd på Agria djurförsäkring, på Björns inlägg.



"Svar till Hippsons gästblogg med Björn Svensson


Hältor från senor och leder i hästarnas ben står för mer än 50 procent av alla skador på häst, enligt vår skadestatistik, och är vad man kan kalla en folksjukdom hos våra hästar. Dessa skador är också den vanligaste orsaken till att hästar avlivas i dag. Så kan vi inte ha det och det är hög tid att agera för att vända den negativa trenden.
Det positiva är dock att de flesta av just dessa skador går att förebygga med rätt kunskap, träning och hästhållning. Därför har Agria startat uppropet och kunskapsprojektet #stoppahältan där ”naturbanan” är ett av flera verktyg.

Björn Svensson trycker på argumentet att hältor inte uppkommer av enformig träning utan av dålig ridning. Jag skulle hellre vilja säga att det finns många former av dålig ridning och att enformig träning är en av dem. Men det gäller att börja förändringen någonstans.

Vi är övertygade om att många hältor från leder och senor går att förebygga genom rätt ridning och hästhantering. Inom ramen för #stoppahältan har vi tillsammans med våra hästveterinärer och profilryttare valt att fokusera på tre områden som har stor inverkan på hästens hållbarhet, väl medvetna om att det finns många fler områden att arbeta med i fortsättningen.

  1. Ge hästen tid – träna hästen utifrån dess förutsättningar och ge den tillräckligt med tid att stärka muskler, senor, leder och ligament.
  2. Variation – variera din träning, underlag och intensitet. Här kommer ”naturbanan” in som ett verktyg för att jobba hästarna mer i skog och mark.
  3. Rätt ridning – rid hästen i balans. Ta hjälp av en tränare och använd gärna Agria coachingmall för en långsiktig plan. Träna även din egen fysik och balans avsuttet.

Alla tre områden är viktiga och det Björn Svensson kallar dålig ridning har naturligtvis stor betydelse för hästens hållbarhet. Vi fortsätter uppmana alla att ta hjälp av en tränare för att få hjälp att förbättra sin egen ridning.
Vi tror också att det är bra att tillsammans med tränaren planera upplägg för träning och tävling, och därigenom förbättra hästens förutsättningar till ett långt och hållbart liv. Som ett verktyg för detta skickade vi tidigare ut en coachingmall till alla tränare, och uppmuntrar tränare och ryttare tillsammans att ta ett helhetsgrepp kring ekipagets förutsättningar att nå sina mål. Coachingmallen finns även att ladda ned för alla ryttare på Agria.se.
  
Genom att inspirera ryttare med olika verktyg vill vi bidra till fler hållbara hästar. Agria naturbana är ett av flera verktyg för att variera träningen. Vi kommer att erbjuda fler verktyg framöver i vår strävan att bidra till ökad kunskapsnivå och välkomnar diskussioner som uppstår till följd av vårt upprop.
Det tar tid att åstadkomma en förändring på ett stort och befäst problem och vi vill jobba långsiktigt tillsammans med hela Hästsverige för att åstadkomma skillnad – för hästarnas bästa. 
  
Agnes Fabricius, vd på Agria djurförsäkring"

Fotnot: Läs mer om #stoppahältan här och om Agria naturbana här.


Läst 16423 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
03

Gästblogg: ”Dålig träning är det som gör hästar halta”

Lägg till bilder i bildspelet
OM DENNA GÄSTBLOGG
Ryttaren och debattören Björn Svensson tar upp ämnet naturbanor – vilka han i grunden gillar – och vikten av varierad träning. Allt det där är jättebra, men är det inte i första hand dålig träning som gör våra hästar halta? Vågar vi prata om ”elefanten i rummet”? Texten publicerades ursprungligen i Björns blogg, vi har fått tillåtelse att återpublicera den här.


Foto: Haide Westring
  
"Här är elefanten i rummet
  
Ett välkänt försäkringsbolag hetsar till ridning utomhus och har brandat företeelsen. De kallar det naturbana.
Jag tror att det är en bra idé. Alla hästar mår bra av miljöombyte i sin träning. Alla ryttare mår bra av att hantera sin häst när den upplever ombyte av miljö. Jag tror också att det är ett positivt sätt att bygga upp sin häst på.
Men jag skulle vilja lyfta fram elefanten som befinner sig i rummet. Det är inte för enformig träning som ger halta hästar, det är när det är enkom dålig träning som hästar blir halta.
  
Kan man inte säga rakt ut att många av oss rider vår häst med klämmigt ben, dragig hand i ett orytmiskt framstupa sidoläge som vi har lärt oss kalla på tygeln?
Kan man inte säga att många av oss rider för få timmar i veckan för att hästen ska tåla en tävlingshelg?
Kan man inte säga att många av oss glömmer att efter prestation måste någon slags återhämtning infinna sig?
Att locka ut folk på någon slags ”fångarna på fortet-stig” några dagar i veckan är ju mer för att skona hästarna från några timmars dålig träning på banan. Det är ju inte fel i sig.
  
Tanken är god för det skapar ju inte så många fler rätt, men det blir i alla fall färre fel. Nu har ni alla sett den elefant jag upplever finns närvarande, vi börjar där...
Jag vet att den är stor och lite skrämmande att ta i, men vi kan väl erkänna att den är här så är vi ett steg närmare att få ut den?
  
/Björn Svensson"


Läst 29505 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Tufft för arrangören när mobila boxar avbokas

Gästbloggen

Tankar om kontakt

Portugal-bloggen

Falsterbo, från mitt lite nordliga perspektiv.

Kajsa Boström

Till Husbloggarna