Gästbloggen - Gästblogg: "Vi måste sluta förmänskliga våra hästar"
DEC
17

Gästblogg: "Vi måste sluta förmänskliga våra hästar"


Foto: Annelie Eriksson och Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Therese Berganäs har sedan 14 års ålder drivit egen verksamhet som bland annat har innefattat träningar i hoppning och dressyr, häst- och ponnyförmedling samt egen ridskoleverksamhet. Hon har även föreläst i ämnet "ungt entreprenörskap" på gymnasieskolor.
Therese har haft egna hästar större delen av sitt liv, har tävlat upp till medelsvår hoppning samt utbildat sig vid bland annat Strömsholm. Till vardags arbetar hon som projektledare inom kommunikation. Hon satt på läktaren när fyrspannshästen Luma avled under Sweden International Horse Show och skrev då nedanstående debattinlägg.
  
Missa inte tävlingsveterinärens kommentar längst ner.

Våra tävlingskamrater hästarna
 
"Jag förstår mig inte på hästmänniskor ibland, och då ska även tilläggas att jag själv är en så kallad hästmänniska. Det har uttalats till både höger och vänster att fyrspannshästen Luma de Lux dog när han gjorde det han älskade allra mest, och att han troligtvis var väldigt lycklig när han plötsligt föll ihop och dog under ärevarvet i Friends arena.
Om det är något jag har oerhört svårt för när det gäller hästmänniskor är det just det faktum att man alltför ofta förmänskligar dessa djur. Vi måste sluta förmänskliga våra hästar! Ta en sekund och fundera över innebörden av de orden och vad de faktiskt innebär i praktiken.
Susanne Ankermark skrev i sin blogg att för henne var Lumas och Filurs död på Friends Arena vacker. Jag kan säga att det var den definitivt inte för mig.
    
Jag var själv där på en av de främre raderna när Luma de Lux föll ihop och det var inte vackert någonstans. Det var fruktansvärt tragiskt och oförsvarbart, framför allt för mig gentemot min häst-okunniga sambo som satt med och frågade mig under det onödigt långdragna ärevarvet: ”När är de klara med det här, ska de inte gå ut snart? När får hästarna gå ut, har de inte varit inne här länge nog nu?”
Anledningen till hans tveksamhet var att många av fyrspannshästarna var mycket spända, löddriga av svett och några av dem skyggade för sargen och publiken på grund av de ungdomar som stod upp på främre raden och både skrek och vevade glatt med sina ”pompoms”.
Sjukt nog föll Luma de Lux ihop i manegen mitt framför oss, nästan precis fem sekunder efter min sambos fråga om inte alltihop borde vara slut nu. De hade ju trots allt genomfört två snabba race under tidspress – till publikens jubel, fruktansvärt hög musik och i vanliga fall, men faktiskt inte denna gång på grund av tekniskt fel, fyrverkeri när de passerar mållinjen.
    
Så varför allt detta? Ni som envisas med att skriva att hästarna tycker att detta är roligt och att ”det är ju så vi tävlar inom hästsporten”. Är det verkligen något ni på fullaste allvar tycker och menar?
Jag har inget emot tävlingar i allmänhet, jag har själv tävlat en hel del i hoppning så jag vore ju något av en hycklare om jag fördömde tävling i alla dess former inom hästsporten. Det jag däremot inte kan förstå är varför vi människor måste försätta hästarna i situationer som innebär så onödigt höga påfrestningar, som till exempel medverkan vid vissa delar av showen under SIHS, och i synnerhet fyrspannstävlingen som den är uppbyggd i Friends (och säkert på många andra ställen).
Notera att jag alltså inte kommenterar någonting gällande åldern på vare sig Filur eller Luma de Lux, eller något negativt om varken Axel Olin eller Fredrik Persson som personer heller för den delen. För mig handlar sådana kommentarer bara om onödiga detaljer, det här handlar om något mycket större än så.
  
Hästsverige måste börja ta ett större ansvar för sina hästar och de situationer vi väljer att försätta dem i. Jag tror att alla bör ta sig en funderare och se till sin egen eller sina egna hästars vardag. Är detta nödvändigt, pressar jag hästen för hårt? Blir min häst onödigt uppstressad i den här situationen?
  
Är tävlingar i sig en onaturlig miljö för hästen? Svar JA, det är det mesta vi utsätter dem för inom den moderna hästsporten – eftersom de egentligen inte är till för att användas av människan över huvud taget.
Kan vi då minska onödiga påfrestningar till vardags och i tävlingssammanhang för våra hästar, för att göra denna onaturliga miljö till något så behagligt som möjligt?
JA, det kan vi! Det är dags för oss hästmänniskor att börja tänka mer på djuren och mindre på oss själva.
    
Therese Berganäs"


Veterinären: "Kan inte se att något i miljön påverkade"
  
Axel Wallman var behandlande veterinär under Sweden International Horse Show. Apropå Thereses inlägg ovan kommenterar han händelsen i Friends, där Fredrik Perssons fyrspannshäst avled. Samt hästarnas välmående i allmänna ordalag under stora evenemang.
  
Var Luma de Lux död på något vis stressrelaterad?
– Hästen var lugn och hade varit inne på framkörningen och varvat ner. Så rent medicinskt kan jag inte säga att det var stressrelaterat. Jag kan inte se att något i miljön påverkade det som hände. Det är något som hade kunnat hända var som helst. När hästen tävlade utomhus, tränade hemma eller sprang i hagen.
  
Är hästar som deltar i stora hästevenemang, som Sweden International Horse Show, utsatta för större stress än vad som är hälsosamt?
– Det här är hästar som är vana, körhästarna går ju en världscupserie inomhus så det är en välbekant miljö för dem. Visst är miljön lite extraordinär, men det finns inget vi kan mäta eller se som visar att de mår dåligt.
– Det här är hästar som är noga kontrollerade och extremt påpassade. De har regelbundna veterinärkontroller hemma och tas väl omhand. De är som elitidrottsmän. Det är en sund reflektion som görs i inlägget, men det är kanske snarare en etisk fråga på ett större plan och den bör någon annan svara på.


Läst 86626 ggr





Fler inlägg

JAN
15

Gästbloggen: Sårskada på häst – så agerar du

OM DENNA GÄSTBLOGG
Sårskador på häst kan ofta se dramatiska ut och det gäller att hantera dem rätt för att hästen ska kunna läka optimalt. Veterinär Johanna Almerén, på Brunmåla hästklinik, delade på Facebook med sig av tips och råd. Vi har fått tillåtelse att publicera dem här i Gästbloggen.

Plötsligt en dag händer det. Hästen kommer in från hagen med ett sår! Vad gör du då?
Ibland ser det ganska dramatiskt ut. En bra början är att spola bort blod och smuts med ljummet vatten för att tydligare se omfattningen av skadan. 
  
Lokalisera var sårskadan sitter. Är det nära en led, senskida eller ett öga bör man så snart som möjligt kontakta en veterinär. Likaså om det ser ut att gå in mot buken eller andra organ.
Sedan får man göra en bedömning om såret ser djupt ut. Sticksår kan vara luriga, det kan se litet ut för ögat men gå väldigt djupt vilket försvårar rengöring. 
Om såret blöder är det bra att sätta på ett rent bandage för att hämma blödningen och skydda såret. Bandaget hindrar även vävnaden runt såret från att svälla upp.
  
Ta även tempen på hästen regelbundet. Vid feber – kontakta veterinär. Normaltemperatur för en häst är lägre än 38,2. Kontrollera även om hästen är halt genom att skritta i stallgången.
Verkar såret vara ytligt som ett skrubbsår, och hästens allmäntillstånd är bra, kan du avvakta och skydda såret med ett bandage. Tänk på att låta det luftas ibland då det hjälper läkningsprocessen och håll hästen under uppsikt.
  
Kontakta alltid veterinär om:

  • Såret sitter nära en led/senskida/senor/öga.
  • Om såret är djupt.
  • Om såret går in mot bröst/bukhåla eller involverar andra organ.
  • Om hästen har feber.

/Johanna Almerén


Läst 11405 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
13

Gästblogg: Styrka och övergångar – med skottkärran och ensilagebalen


Foto: Adobe Stock och Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG 
Eva Glebenius är ryttare, sjukgymnast och intresserad av rörelse, anatomi och biomekanik. Hon har gått flera kurser på både Strömsholm och SLU samt har tränat och tävlat en hel del i dressyr. I ett inlägg på Facebook vill hon öka ryttarens förståelse för hur hästen bygger styrka med hjälp av övergångar. Detta förklarar hon med en liknelse mellan en skottkärra och en ensilagebal. Hippson har fått Evas tillåtelse att dela inlägget i Gästbloggen. 


I dag hade jag en ny liknelse som gjorde att ryttarna fick en liten aha-upplevelse. 
SKOTTKÄRRAN och ENSILAGEBALEN! Hur ska jag styrketräna min häst för att bygga muskler? Svar: Övergångar. 
 
Varför? Jo, det handlar om att flytta vikt och massa. Start och stopp. Ponnyn väger 350 till 400 kilo, som en ensilagebal. Tänk dig att du lastar balen på en skottkärra och ska ta tag i handtagen och starta för att köra framåt. Du behöver använda (bak-)benen och trycka på framåt med kraft för att få rull på den tunga skottkärran. När den rullar framåt och du vill stanna måste du bromsa med ryggen och (bak-)benen.
 
Det är tungt att få stopp på 400 kilo och det kräver styrka och balans för att inte välta. Båda dina ben jobbar liksom rygg, nacke och båda armarna. Du måste balansera skottkärran ännu mer på böjt spår när du svänger, det vill säga rama om med samsidiga inner- och ytterhjälper. Du kan inte ställa och förböja inåt och släppa ytterhjälperna för då välter skottkärran.
 
Allt handlar om balans och tajmning i ridningen. För mycket eller för lite i övergångarna blir inte bra. Alltså håll i handtagen och balansera både sista och första steget i övergången. Du kan inte släppa handtagen när du lyfter med rygg och bakbensdriv, inte ens för en sekund. Mjukna och andas utan att släppa allt, välta eller tappa ramen.
  
Rätt bärighet kommer av styrketräningen i och med viktändringen i övergångarna. Gas och broms. Hela ekipaget är då på rätt väg (linje) i lämplig takt och tempo, vilket ger balans och lätthet.

En häst som är obalanserad och svår att göra övergångar på är inte tillräckligt stark och behöver öva mer på just det. Det har ingenting att göra med munnen eller vilket bett man har eller tror sig behöva byta till. Den liknelsen funkade jättebra i dag.

Ride on!
/Eva Glebenius


Läst 18175 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
30

Gästbloggen: Det finns inte en mall för alla hästar

OM DENNA GÄSTBLOGG
Liza Gryning är handikappridledare i grunden, hon har haft stuteri och ridskola och har jobbat med hästar i 34 år. Nu vill hon slå ett slag för att vi ska börja tänka mer på vad som faktiskt passar ens egna fyrbenta vän. Att diskutera och ifrågasätta andras val kring hästen är inte alltid av godo. Det är ju individen som ska bestämma. Läs hennes tänkvärda text nedan.


Foto: Privat och Adobe Stock

  
I stället för att tycka och tänka, varför lyssnar vi inte på våra hästar? Kan de prata? Oooooo ja! Har de en åsikt? Absolut!
Bett/bettlöst, lösdrift/stall, täcke/naket, listan kan göras hur lång som helst. Men, är det egentligen viktigt vad jag tycker? Det är ju min häst som drabbas. Om vi börjar med bettfrågan:
  
Jag vet faktiskt inte hur många hästar jag har ridit in i mitt liv, jag tappade räkningen för många år sedan. Innan det är dags att sitta på hästen är det en lång förberedelse i form av markarbete, utprovning av utrustning med mera. Vad fäller då avgörandet vad det slutligen blir för utrustning? Hästen så klart! Något annat vore väl dumt?
Jag börjar för det mesta med repgrimma. Vissa hästar förstår signalerna enkelt redan där, andra har svårare att göra kopplingen. Jag har sidepull, olika hackamore, bett och alla möjliga huvudlag. Jag provar mig fram tills jag ser att hästen känner sig bekväm och så enkelt och avslappnat som möjligt kan läsa mina signaler. Erfarenheten säger mig att ett stort antal hästar ”väljer” ett bettlöst alternativ, men det förekommer absolut de som trivs bättre med bett. Då oftast på grund av att de är obekväma med nosgrimma.
  
Lösdrift vs stall då? Ja, där måste jag säga att jag upplever hästarna som periodare. Mina hästar har tillgång till både stall och lösdrift, ibland vill de vara inne, ibland vill de gå ute. Ibland vill de gå in och äta eller vila ifred en stund, sen vill de gå ut igen och då får de göra det.
Samma sak gäller täcken. Ibland fryser de, ibland gör de det inte. Vissa hästar är mer frusna än andra och vissa väder passar dem sämre än andra. Känns det igen? Det borde det, för det är ju precis så vi människor har det också. Det varierar helt enkelt.
Nu har inte alla det lika förspänt som jag, som har tillgång till både och, och dessutom är hemma så pass mycket att jag kan tillgodose hästarnas behov. Det förstår jag och så måste det ju få vara, men då får man se till hur hästen OFTAST vill ha det.
Som min ena valack, han gillar INTE lösdrift! Han avskyr all form av nederbörd och ställer sig demonstrativt utanför stalldörren med öronen bakåt och väntar om det börjar duggregna lite. Han är tydlig! En annan av mina hästar kan tänka sig att komma in och äta sina mineraler, men sen hänger han över boxdörren och fullkomligt skriker ”släpp ut mig”.
  
Jag tror att vi behöver bli duktigare på att se att HÄSTARNA är olika. För det är de faktiskt! Ett av argumenten som ofta kommer upp är:
”Men, har vildhästar täcken på sig?”
Nej, det har de inte. Men de har däremot enorma ytor att röra sig på, de har skogar som skydd, kan röra sig för att hålla värmen och äta. Men, sedan dör vissa av dem som inte klarar av att anpassa sig efter habitatets förhållanden. Det är så evolutionen ser till att de blir bättre och bättre anpassade.
Vi människor avlar på andra saker än täta pälsar, starka hovar och de egenskaper som är viktiga för hästens överlevnad utomhus. Vi avlar för VÅR skull, inte deras, alltså bör det även vara VÅR skyldighet att hjälpa dem med de ”brister” som vi eventuellt avlat fram. På bästa sätt.
 
Om jag nu ändå väljer att ha täcke, trots att hästen inte behöver det. Jag väljer att lära hästen att ha bett i munnen, trots att den redan visat att den är bekvämare med sidepull. Ja, då får jag erkänna att jag inte utgår ifrån hästen, utan ifrån mig själv.
Är det djurplågeri? Nej, inte enligt lagens mått mätt. Egoistiskt? Kanske... 
All utrustning som finns är framtagen av en anledning. Strykkappor finns för att skydda benen på de hästar som slår sig själva när de rids. Gör alla hästar som har strykkappor det? Mest troligt inte. Lider de av att ha det ändå? Förmodligen inte. Går det att rätta till beteendet, ja, i många fall.
  
Det finns nyanser, anledningar, förklaringar och åsikter. Hur många som helst! Vad jag vill komma fram till med denna text är att jag tar för givet att DU känner DIN häst och vet vad du håller på med, och DU får lita på att JAG känner MIN häst och tillgodoser dess behov.
Denna lilla tanke räcker för att lösa alla dessa konflikter. För nej, det finns inte EN mall som gäller alla hästar, lika lite som det gör det för oss människor.
 
/Liza


Läst 36822 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv