Gästbloggen - Gästblogg: "Vi måste sluta förmänskliga våra hästar"
DEC
17
2017

Gästblogg: "Vi måste sluta förmänskliga våra hästar"


Foto: Annelie Eriksson och Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Therese Berganäs har sedan 14 års ålder drivit egen verksamhet som bland annat har innefattat träningar i hoppning och dressyr, häst- och ponnyförmedling samt egen ridskoleverksamhet. Hon har även föreläst i ämnet "ungt entreprenörskap" på gymnasieskolor.
Therese har haft egna hästar större delen av sitt liv, har tävlat upp till medelsvår hoppning samt utbildat sig vid bland annat Strömsholm. Till vardags arbetar hon som projektledare inom kommunikation. Hon satt på läktaren när fyrspannshästen Luma avled under Sweden International Horse Show och skrev då nedanstående debattinlägg.
  
Missa inte tävlingsveterinärens kommentar längst ner.

Våra tävlingskamrater hästarna
 
"Jag förstår mig inte på hästmänniskor ibland, och då ska även tilläggas att jag själv är en så kallad hästmänniska. Det har uttalats till både höger och vänster att fyrspannshästen Luma de Lux dog när han gjorde det han älskade allra mest, och att han troligtvis var väldigt lycklig när han plötsligt föll ihop och dog under ärevarvet i Friends arena.
Om det är något jag har oerhört svårt för när det gäller hästmänniskor är det just det faktum att man alltför ofta förmänskligar dessa djur. Vi måste sluta förmänskliga våra hästar! Ta en sekund och fundera över innebörden av de orden och vad de faktiskt innebär i praktiken.
Susanne Ankermark skrev i sin blogg att för henne var Lumas och Filurs död på Friends Arena vacker. Jag kan säga att det var den definitivt inte för mig.
    
Jag var själv där på en av de främre raderna när Luma de Lux föll ihop och det var inte vackert någonstans. Det var fruktansvärt tragiskt och oförsvarbart, framför allt för mig gentemot min häst-okunniga sambo som satt med och frågade mig under det onödigt långdragna ärevarvet: ”När är de klara med det här, ska de inte gå ut snart? När får hästarna gå ut, har de inte varit inne här länge nog nu?”
Anledningen till hans tveksamhet var att många av fyrspannshästarna var mycket spända, löddriga av svett och några av dem skyggade för sargen och publiken på grund av de ungdomar som stod upp på främre raden och både skrek och vevade glatt med sina ”pompoms”.
Sjukt nog föll Luma de Lux ihop i manegen mitt framför oss, nästan precis fem sekunder efter min sambos fråga om inte alltihop borde vara slut nu. De hade ju trots allt genomfört två snabba race under tidspress – till publikens jubel, fruktansvärt hög musik och i vanliga fall, men faktiskt inte denna gång på grund av tekniskt fel, fyrverkeri när de passerar mållinjen.
    
Så varför allt detta? Ni som envisas med att skriva att hästarna tycker att detta är roligt och att ”det är ju så vi tävlar inom hästsporten”. Är det verkligen något ni på fullaste allvar tycker och menar?
Jag har inget emot tävlingar i allmänhet, jag har själv tävlat en hel del i hoppning så jag vore ju något av en hycklare om jag fördömde tävling i alla dess former inom hästsporten. Det jag däremot inte kan förstå är varför vi människor måste försätta hästarna i situationer som innebär så onödigt höga påfrestningar, som till exempel medverkan vid vissa delar av showen under SIHS, och i synnerhet fyrspannstävlingen som den är uppbyggd i Friends (och säkert på många andra ställen).
Notera att jag alltså inte kommenterar någonting gällande åldern på vare sig Filur eller Luma de Lux, eller något negativt om varken Axel Olin eller Fredrik Persson som personer heller för den delen. För mig handlar sådana kommentarer bara om onödiga detaljer, det här handlar om något mycket större än så.
  
Hästsverige måste börja ta ett större ansvar för sina hästar och de situationer vi väljer att försätta dem i. Jag tror att alla bör ta sig en funderare och se till sin egen eller sina egna hästars vardag. Är detta nödvändigt, pressar jag hästen för hårt? Blir min häst onödigt uppstressad i den här situationen?
  
Är tävlingar i sig en onaturlig miljö för hästen? Svar JA, det är det mesta vi utsätter dem för inom den moderna hästsporten – eftersom de egentligen inte är till för att användas av människan över huvud taget.
Kan vi då minska onödiga påfrestningar till vardags och i tävlingssammanhang för våra hästar, för att göra denna onaturliga miljö till något så behagligt som möjligt?
JA, det kan vi! Det är dags för oss hästmänniskor att börja tänka mer på djuren och mindre på oss själva.
    
Therese Berganäs"


Veterinären: "Kan inte se att något i miljön påverkade"
  
Axel Wallman var behandlande veterinär under Sweden International Horse Show. Apropå Thereses inlägg ovan kommenterar han händelsen i Friends, där Fredrik Perssons fyrspannshäst avled. Samt hästarnas välmående i allmänna ordalag under stora evenemang.
  
Var Luma de Lux död på något vis stressrelaterad?
– Hästen var lugn och hade varit inne på framkörningen och varvat ner. Så rent medicinskt kan jag inte säga att det var stressrelaterat. Jag kan inte se att något i miljön påverkade det som hände. Det är något som hade kunnat hända var som helst. När hästen tävlade utomhus, tränade hemma eller sprang i hagen.
  
Är hästar som deltar i stora hästevenemang, som Sweden International Horse Show, utsatta för större stress än vad som är hälsosamt?
– Det här är hästar som är vana, körhästarna går ju en världscupserie inomhus så det är en välbekant miljö för dem. Visst är miljön lite extraordinär, men det finns inget vi kan mäta eller se som visar att de mår dåligt.
– Det här är hästar som är noga kontrollerade och extremt påpassade. De har regelbundna veterinärkontroller hemma och tas väl omhand. De är som elitidrottsmän. Det är en sund reflektion som görs i inlägget, men det är kanske snarare en etisk fråga på ett större plan och den bör någon annan svara på.


Läst 88570 ggr




Fler inlägg

APR
08
2021


Foto: Privat


OM DENNA GÄSTBLOGG
För Cilla Forsblom är den positiva och sociala miljön i stallet extremt viktig. Hon är uppvuxen med hästar och kärleken för ridsporten började på ett litet stuteri strax utanför Norrtälje. Hästintresset följde med och hon intresserade sig för både voltige och hoppning på en av Stockholms ridskolor, men det blev hoppningen som satt kvar.
– I dag hopptränar jag några hästar norr om Stockholm men har hjärtat på Dalsta gård där jag är stallchef och där vi huserar 36 hästar. Hästar och hoppning är fortfarande det största intresset, men det sociala, inkluderande och den positiva stallmiljön är väldigt viktig för mig och något jag valt att lägga extremt mycket fokus på.
Hippson har fått Cillas tillåtelse att dela hennes text om den inkluderande stallmiljön här i Gästbloggen.


Jag vill nog
ändå påstå att kamratskapen och den gemensamma glädjen för häst i mitt stall just nu är superhärlig. Men jag har reflekterat en del över det här med konflikter i stallmiljö.

Vi förväntas vara glada när vi kommer till stallet och vi näst intill alltid förväntas ha en positiv attityd. Ett stall av glädje utan konflikter. Mångas ställe att tanka energi.
Ändå umgås man ofta fler timmar per dag med stall- och hästmänniskor, än vad man aktivt gör med sin familj och icke-hästvänner (om sådana existerar i ens liv längre ;). Givetvis blir det konflikter.

Styrkan i ett bra stall ligger i hur, och ATT, man väljer att lösa de konflikter som uppstår.
Jag förväntar mig inte att alla ska vara glada varenda minut, varenda dag i stallet... för tänk så lite man vet om varandras liv utanför egentligen. Det jag däremot förväntar mig är ett hej, om förutsättningarna att göra det finns givetvis. Ett hej som öppnar upp för att fortsätta prata, eller ett hej som följs av ”dålig dag idag” ”bråttom” eller ”inte pratglad” och att man sen låter varandra jobba ifred.

Jag menar inte på något vis att alla gillar att hänga sju timmar i stallet, dricka kaffe och umgås. Tvärt om, alla är olika. Olika ambitionsnivåer, olika förutsättningar, möjligheter och intressen. Alla är olika, men en grundpelare för att det ska fungera är att alla ska respekteras.
Min grund att stå på i livet är att det kanske inte går att ändra eller trolla bort min stallkamrats svåra situation, eventuellt pissdåliga dag eller saker som står framför mig och för stunden verkar omöjliga. Det enda jag egentligen alltid kan välja och påverka är min inställning till det som händer och finns runt omkring mig. För mig handlar det inte om att fly eller illa fäkta. Det handlar om ödmjukhet, empati och den i alla lägen så viktiga lyhördheten.

Alla i stallet delar vi glädjen för häst och ridsport. Möjligtvis på olika sätt, men vad som händer när mina fina stalltjejer och killar kommer till jobbet, till skolan, stänger bildörren eller kommer hem innanför dörren vet jag många gånger inte. Lyhördheten man får och lär sig av att hantera hästar och andra djur behövs därför även för människan bakom hästen, och det jag tror och upplever är att vi behöver använda den ännu mer för att minska konflikterna i stallet.
Stallet som många gånger kan vara en ganska tuff miljö, trots det delade intresset och kärleken för ridsporten, behöver vi mer lyhördhet.

Det finns flera fina, ödmjuka, lyhörda och fantastiska människor som jag har i stallet i dag.
Vi är olika, våra liv ser väldigt olika ut, vi har dåliga dagar och vi har bra dagar. Vi undrar, vi reder ut, vi skrattar och vi gråter. Men framför allt så älskar vi att vi älskar ridsporten tillsammans. Jag har nog haft en väldans tur i livet vad gäller hästmänniskor jag mött. Tack till er! Tack för att ni väljer att se hela hästeriet. Helheten och livspusslet. Att ni är lyhörda och att ni säger hej. 

/Cilla Forsblom

Läst 21165 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
16
2021


Arkivfoto: Tomas Holcbecher.


OM DENNA GÄSTBLOGG
Malin Josefsson är en del av det svenska landslaget i fälttävlan. Dessutom är hon utbildad veterinär och menar att kunskap och noggrannhet kring smittskydd är något som är viktigt alla dagar – inte bara vid ett aktuellt virusutbrott. Här delar hon med sig om sina tankar kring smittskydd.

Ingen inom ridsport har missat det som sker i Valencia i Spanien. Det är hemskt och det går inte annat än att känna starkt för de som är där med sina hästar.
Smittan i sig är inte ny, den har funnits med oss länge. Ibland blossar den upp starkare när den får fördelaktiga förutsättningar som i Valencia. Vi vet hur den smittar och att isolering är viktigt.

Risken för smitta finns alltid, framförallt när vi väljer att resa, träna och tävla med våra hästar och därmed utsätter dem för stress. Det är anledningen till att en häst från ett stall där feber finns aldrig ska åka till en annan anläggning.

Att internationella tävlingar ställs in beror på att det är svårt att ha full kontroll när så många länders hästar är påverkade. Hästarna från Valencia måste ta sig hem och det blir en klart ökad risk för smitta om man reser i Europa vid uppstallning och rastning. 
Sverige är inte ett land man reser igenom och de svenska hästar som kommer hem är i dagsläget hårt bevakade.

Jag har full förståelse för att man väljer att stanna hemma i tider som dessa, magkänslan är viktig. Det är inte fel att ta time out just nu men det är inte heller något som säger att motsatsen är fel. 

För att undvika smitta, låt inte din häst nosa på andra hästar eller i omgivningen där det nyligen varit andra hästar. 
Använd egen utrustning och lämna den vid din bil och transport.
Om du besöker ett annat stall så ha rena kläder. Om du sen ska tillbaka till ditt egna stall byt om till nya rena kläder. 

Om vi alla hjälps åt att sköta det ska vi förhoppningsvis kunna träna på. Kom ihåg att det här är instruktioner som vi bör försöka följa alltid, inte bara t.o.m tävlingsstoppets slut, för smittan kommer inte att försvinna. Vi har levt med den i många år och så kommer det sannolikt att förbli.

Smittan har funnits länge i Sverige och just nu har vi inte fler fall än tidigare år vid den här tiden. En smitta vi känner till och kan isolera kan vi hantera, det är de som vi inte känner till som är den stora risken. 

/Malin Josefsson


Läst 38195 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
26
2021

Foto: Adobe Stock

OM DENNA GÄSTBLOGG
Ofta berättar djurägare om dämpade hästar som darrar och skakar i kroppen. Ska man kyla eller värma en febrig häst? När blir febern så hög att man måste oroa sig för sekundära skador i kroppen? Varför får man egentligen feber? Mälaren hästklinik berättar vad du som hästägare kan göra om din häst får feber. Inlägget publicerades först på deras sida på Facebook.
När kroppstemperaturen höjs blir kroppens immunförsvar mer aktivt och bättre på att bekämpa attacker från virus och bakterier. Försvarsceller som är närmast den plats där en infektion startar producerar små signalsubstanser, som följer med blodcirkulationen upp till hjärnan och ett område som heter hypotalamus. I hypotalamus finns vår termostat.

”Förinställningen” på denna termostat ändras så att den höjs, ungefär som när man skruvar upp gradtalet på ett element. Nu vill kroppen göra allt den kan för att öka temperaturen. Man blir frusen, kanske till och med börjar darra och skaka i kroppen för att skapa värme.
Som människa kryper man kanske ner under en filt eller tar på sig en extra tröja. Även en häst kan i denna fas vilja ha en filt eller ett täcke på sig för att hjälpa kroppen att höja temperaturen.

När kroppen uppnått sin nya inställningstemperatur slutar man att frysa. Om nu kroppens försvar fungerar bättre med högre temperatur – varför har vi inte bara alltid höjd kroppstemperatur? Sannolikt tar det för mycket energi. Att värma upp kroppen extra mycket utan att det behövs kostar mer än det smakar helt enkelt. När kroppen kämpat ner infektionen ställer den åter ner termostaten till sin ursprungliga inställning. Plötsligt måste kroppen göra sig av med överskottsvärmen. Man börjar svettas och vill ta av sig alla varma plagg. Detsamma kan hända om man ger lugnande eller febernedsättande till en häst med feber – den kan behöva få av sig sina täcken under några timmar eftersom den plötsligt kan känna sig väldigt, väldigt varm.

En häst som har feber ska inte kylas ner med spolning eller liknande. Kroppen gör ju allt den kan för att temperaturen ska öka, och det ska vi inte motverka. Det är en stor skillnad mellan feber (värme kommer inifrån) och värmeslag (temperaturökningen kommer utifrån). En häst som flyttas från ett svalt klimat till ett varmt och fuktigt klimat kan bli så varm att kroppens förmåga att reglera temperaturen sätts ur spel. Den kan få skador av värmen om den inte aktivt kyls ner.

En häst med feber kan aldrig få så hög feber att det i sig blir farligt, även om det går upp över 40 grader. Kroppens termostat fungerar fortfarande. Eftersom febern har en funktion i att bekämpa infektionen, ska man inte sätta ner den med mediciner om man inte måste. Hästen kan alltså få det ”lättare” att bli frisk om man låter den ha sin feber. Febern kan också ge veterinären bra information. Virusinfektioner ger till exempel ofta en feber som kommer, går ner och kommer tillbaka igen för att efter ett par dagar helt försvinna. Feber på grund av bakteriella infektioner är ofta mer stabilt hög under flera dagar och då kan man behöva leta efter vilken bakterie det rör sig om och var infektionen sitter för att kunna sätta in behandling.

När ska man ge febernedsättande? Om hästen är så dämpad och trött att den slutar dricka, kan det uppstå sekundära problem med förstoppning. Om det inte går att få i hästen någon vätska (betforvatten, mash, krafftgröt eller liknande), kan man behöva sonda i hästen vätska och ge lite anti-inflammatorisk medicin för att den ska må bättre och inte få kolik. Så länge en vuxen häst dricker kan den ha feber i en till två dagar utan att man behöver vara orolig, så länge den inte visar andra symptom som hälta, hosta eller kolik.

Hur tänker vi kring feber på Mälaren Hästklinik? Eftersom feber kan vara ett tecken på smittsam sjukdom är det något vi på kliniken måste veta om. Alla inneliggande patienter tempkollas dagligen. Om vi tar in nya patienter med feber måste de hållas avskilda från övrig verksamhet till det att vi uteslutit att de har en infektion som kan överföras till andra hästar. Ibland ber vi hästägaren lämna hästen i transporten till det att vi kan göra en första utvärdering. Om möjligt tar vi in febriga hästar på vår isoleringsavdelning för undersökning och provtagning. Ofta hittar vi orsaker som gör att vi kan flytta hästen till vanlig avdelning, men det händer också att vi måste hålla hästen fortsatt avskild från den övriga verksamheten. Tyvärr har vi ett begränsat antal isoleringsboxar och vid platsbrist blir vi vid några tillfällen tvungna att hänvisa hästar vidare till andra hästsjukhus. Vi vill inte behöva säga nej, men vi kan inte riskera att inneliggande patienter drabbas av smittsamma sjukdomar. Det är mycket viktigt att du som hästägare talar om ifall din häst har feber i samband med att du vill komma in.

I bland kan termometern visa att hästen har ”undertemp”. Det bästa man kan göra då är att tempa igen. Den vanligaste orsaken till ”för låg temperatur” hos häst, är att man råkat hamna i en gasficka eller träckboll med spetsen på termometern. Testa igen och var noga med att termometern ligger an mot tarmväggen. Hästar är på grund av sin storlek inte känsliga för att bli nedkylda så som mindre djur. I operationsuppvak på smådjurskliniker är man till exempel noga med att omgivningstemperaturen ska vara hög, gärna med filtar runt djuren eller golvvärme. På hästsidan behöver vi inte oroa oss för nedkylning på det sättet. Varför är det så? Sannolikt har det att göra med att ett litet djurs kroppsyta är förhållandevis större per viktenhet än stora djurs kroppsyta. Det är vid ytan (huden) som värme förloras till omgivningen. De gånger vi ser ”undertemp” på häst, är de ofta mycket, mycket sjuka och har gravt nedsatt cirkulation, till exempel vid akut tarmvred.

Läst 73158 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 2

– TEMA: Avel i liten skala
– Reportage: Hästak och André Brandt
– Takt och rytm för unghästen

– Harmoni med halsring
– Piruettens ABC
– En bra start på livet
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Tips på ridövning för häst med stora gångarter
Jessica Nordin svarar
Avtalsfrihet råder gällande handpenning
Eva Johansson svarar
Hur mycket lusern motsvarar ett kilo hö?
Eva Dahlström svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.