Gästbloggen - På veterinärkongress som steward – så funkar det
SEP
28

På veterinärkongress som steward – så funkar det

OM DENNA GÄSTBLOGG
Angelica Enström studerar till veterinär på Utrechts universitet i Nederländerna, tidigare har hon bland annat gått på riksidrottsgymnasiet i hoppning samt jobbat som beridare i ett holländskt hoppstall. I mitten på september var hon utvald att hjälpa till som ”student steward” vid den årliga BEVA-kongressen för veterinärer. Vilket hon berättar om i Gästbloggen nedan.
Läs mer: Referat från några av föreläsningarna


"Jag kommer från Sverige men
pluggar femte året på veterinärprogrammet i Utrecht, Nederländerna, med inriktning häst. Det här året blev jag antagen som en av årets ”student stewards” på BEVA-kongressen. Detta är en av världens största veterinära hästkongresser som arrangeras varje år i Storbritannien av British Equine Veterinary Association.
 
För att få en chans att bli ”student steward” var man tvungen att ansöka innan sista december 2017 genom att skicka in CV och ett brev med sin motivering. Man är välkommen att ansöka oavsett hur långt man har kommit i sina veterinärstudier, även om jag tror att man har större chans om man har gått några år. Och de vill gärna få in studenten från hela Europa! 
  
Detta är första gången jag kommer till kongressen som ”student steward”, men jag var här förra året (i Liverpool) och tyckte att det var otroligt bra! Som steward är man med och hjälper till att organisera själva kongressen, men man har också mycket tid att gå på föreläsningar. Så det är en riktig win-win.
  

Min badge och inbjudningar till mottagning och ”annual dinner”.
  
Torsdag var officiellt den första kongressdagen, men vi som ”student stewards” flög in redan på tisdagen för att förbereda. Vi började med en kort introduktion och lunch med resten av teamet, för att på eftermiddagen gå vidare med att packa väskor (drygt 1 200!) med program och broschyrer från utställare till alla besökare. Det här året är vi 20 ”student stewards”, främst från universitet i UK, men vi är också några från övriga länder i Europa.
 
 
Väskpackning med gänget!
  
På kvällen gick vi ut och åt på ett gulligt ställe vid en kanal (Birmingham är så mysigt!) med hela BEVA-organisationen, inklusive BEVA-presidenten och personer från styrelsen.
  

Restaurangen vi åt på.
  
Onsdagen var en lång ”prep-day” som startade vid 07.30 med en tour i kongresscentret ICC, för att vi skulle kunna hjälpa besökarna att hitta (inte för att jag hittade själv efter det här, men ok…). Resten av dagen hjälpte vi utställarna att sätta iordning allt på mässan och att registrera de besökare som kom redan på onsdagen. Detta var inte helt lätt, då det är veterinärer från hela världen här och namnen/uttalet kunde vara lite klurigt. Man hade i alla fall nytta av sin skandinaviska och i mitt fall då även holländska, engelska och lite tyska!
  

Jag och Iris (från Gents universitet i Belgien) vid ”registration desk”.
  

Två av de brittiska studenterna som här hjälper en utställare.
 
Onsdag kväll var det en ”welcome reception” för alla besökare och studenter, ett trevligt sätt att starta kongressen med lite chit-chat och drinkar! Efter det gick vi ut på en sen middag med teamet igen.
  
Torsdag morgon startade allvaret med ”the BEVA run” klockan 06.30, inte obligatoriskt men jag tänkte att det antagligen skulle bli det mest hälsosamma jag gjorde på hela helgen. Så jag drog mig upp på morgonen!
  

Vi var fyra ”students stewards” som var med på morgonjoggen.
  
Som stewards är vi schemalagda att antingen hjälpa till vid registreringsdesken, vid föreläsningarna eller ”roaming” – vilket betyder att man in princip kan göra vad man vill men ska vara beredd att hoppa in om det behövs. Eftersom mitt intresse framför allt är ortopedin försökte jag gå på så många av dessa föreläsningar som möjligt, se även mitt andra inlägg som går in mer på föreläsningarna. Så hela torsdagen hjälpte jag till på kongressen och jag hade även tid att möta upp två kompisar från Sverige som var här.
  
Efter föreläsningarna var det happy hour på utställningsområdet, vilket i princip går ut på att gå runt bland alla utställare och dricka vin! Skämt åsido så är det ett bra tillfälle att skapa nya kontakter och prata med folk på en mer avslappnad nivå.
Efter happy hour var det dags för ännu en tillställning, nämligen ”student reception”. Hit var alla studenter som besökte kongressen välkomna på drinkar och snacks. Även detta är en rolig extragrej för oss studenter, en möjlighet att prata med andra och utbyta erfarenheter från våra olika universitet. Sent på kvällen gick hela gruppen och åt hamburgare innan vi gav oss på nattlivet i Birmingham. Det slutade på Pop world (som tydligen är en ganska känd klubb i UK) där de spelar alldeles för gamla poplåtar, tänk Spice girls och så vidare… Det roliga var att många av besökarna och föreläsarna var där också, så man fick verkligen se veterinärerna släppa loss!
  

Några av våra ”student stewards” svängde sina lurviga.
  
Efter torsdagskvällens bravader var det omöjligt att gå upp för en till ”BEVA run”... I stället såg jag till att i alla fall komma i tid till några intressanta föreläsningar på morgonen, då jag ändå var ”roaming”. I övrigt rullade dagen på ungefär som torsdagen, efter föreläsningarna var det happy hour igen, men många av oss valde att gå hem för en power nap och förberedelse inför kvällen i stället. Klockan 19.30 var det nämligen dags för ”the Annual Dinner” som alla stewards var inbjudna på! Dresscoden var ”black tie” och alla var väldigt fancy. Kvällen bjöd på en trerätters middag, tal och dans med liveband in på småtimmarna, det var riktigt kul att se alla under sådana här omständigheter.
 

Delar av vårt steward-team.
  
Lördagen var riktigt tuff för oss alla och det kom in många ”I’m running a bit late”-meddelanden på vår gruppchatt! Som tur är var vi nu tillräckligt injobbade, så vi visste vad vi skulle göra och klarade av det även med tidvis lite färre stewards. Med mycket kaffe, godis och en powernap här och där gick även den sista kongressdagen riktigt bra.
Efter föreläsningarna var vi bjudna på en liten ”thank you reception” med champagne och små presenter som tack för vår hjälp under veckan. Många begav sig sedan hemåt direkt, men de flesta av oss som flög stannade till söndag morgon.
  
Sammanfattningsvis var det en otroligt lärorik vecka med alldeles för lite sömn men med många nyfunna vänner, tack så mycket för i år BEVA!
  
/Angelica Enström"


Läs mer:
Veterinärkongress – med nya rön om hältor och fång


Läst 50836 ggr





Fler inlägg

JAN
16

Gästblogg: ”Eldsjälar – det är ni som är hjulen som får ridsporten att rulla”

Foto: Adobe Stock och Amelie Danielsson

OM DENNA GÄSTBLOGG
Anna Zetterlund är en ryttare och hoppdomare som även är ideellt engagerad i sin ridklubb. Hon jobbar som konsulent på Smålands ridsportförbund som är ett av 19 distrikt inom Svenska ridsportförbundet. I hennes arbete besöker hon ofta olika anläggningar och föreningar och stöttar dem i deras arbete. "Genom både mitt yrke och mina andra uppdrag träffar jag så många eldsjälar bland anställda och ideella ute i våra ridklubbar. De gör ett så otroligt viktigt jobb för ridsporten och det är viktigt att vi inte glömmer att uppskatta dem och deras arbete." Inlägget nedan publicerade Anna själv först på Facebook.

Kära ridsportvänner! Jag har ett viktigt meddelande till er. För det första vill jag säga att jag vet hur mycket ni alla brinner för det ni gör. Hur mycket tid, känslor, engagemang och pengar ni lägger ner på er livsstil, för vi vet ju alla att det inte är en hobby. Det är ett helt liv man väljer, och det bästa livet man kan ha.

Något som dock oroar mig mycket är det minskade intresset och uppskattningen för ideellt engagemang. Eldsjälar finns det fortfarande, men färre blir de och ännu mindre uppskattas de. Låt oss klargöra en sak: Ridsportens tävlingsverksamhet bedrivs till absolut största del på helt ideell basis, och så kommer det troligen alltid att vara. Föreningslivet är en av Sveriges starkaste folkrörelser och det är vårt ansvar att den fortsätter vara det. Även om ett fåtal privata aktörer gör vinstdrivande företag av större evenemang som driver sporten framåt kommer gräsrotsnivån och breddnivån att fortsätta drivas av ideella krafter.

I mitt arbete, i min roll som domare, i mitt eget ideella engagemang och genom alla mina grymma hästvänner träffar jag mängder med helt fantastiska eldsjälar ute i våra föreningar, om ni bara visste hur viktiga ni är! Därför är mitt viktiga meddelande följande:

Eldsjälar, funktionärer och föreningshjältar, fortsätt kämpa, slockna aldrig, det är ni som är hjulen som får ridsporten att rulla. Jag kan inte nog hylla er alla! Er tid, ert engagemang och er kunskap är så otroligt viktig för ridsporten.

Barn och ungdomar, engagera er i ridsporten. Det har givit mig oändligt med möjligheter, glädje, lärdomar, vänner, personlig utveckling och kunskap.
 
Tävlingsryttare, inse att man inte bara kan tävla för en klubb och aldrig hjälpa till. Någonstans i din förening sliter andra människor för att du ska kunna tävla. En förening som inte anordnar tävlingar får nämligen inte ställa ut licenser och kan då till exempel heller inte ha lag i olika serier. Tävlingsverksamheten kan också vara en viktig inkomstkälla för en förening och dess verksamhet, ibland helt avgörande för föreningens utveckling och fortsatta existens. 

Tävlingsryttare igen (jag själv inräknad), klaga inte på allt på en tävling. Ge självklart konstruktiv feedback om något kan förbättras, men inse att alla gör sitt bästa. Jag lovar er att alla faktiskt gör det. Ingen vill göra en dålig tävling, ingen vill ha ösregn ett helt meeting, ingen vill ha dåligt underlag, tråkiga hederspriser eller för långa tävlingsdagar. Det tål att upprepas: Alla föreningar gör sitt allra bästa, efter egen förmåga, både ekonomiskt och resursmässigt. Inse att alla faktiskt gör sitt bästa för att ni ska få vara på en bra tävling. Ideella eldsjälar lägger otaliga timmar av sin fritid, helt gratis för att ni ska kunna tävla. Tänk den tanken lite oftare när ni är ute på olika tävlingsplatser.

Hjälp varandra, uppskatta varandra, hylla varandra. Utan er, utan dem, utan oss, kan inte ridsporten existera. Och alla eldsjälar: Sluta aldrig brinna, ni är så otroligt mycket värda, utan er – ingen ridsport.

Länge leve ridsporten!

/Anna Zetterlund


Läst 14369 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
15

Gästblogg: ”När du köper en häst, får du en historia”

OM DENNA GÄSTBLOGG
Ulf Ulvefjell, är en uppskattad C-tränare i fälttävlan och terrängbanbyggare. Han har ridit internationellt och bedriver avel i liten skala på anläggningen Asplunda. ”Som tränare ser man mycket och eftersom mitt största intresse är ryttarens mentalitet och hästars beteende och interaktionen däremellan så föder det många tankar och insikter", konstaterar han. I ett blogginlägg skriver han finstämt om det här med att ta reda på sin hästs historia. Vi har fått tillåtelse att återpublicera det. Läs mer på Ulfs blogg


Foto: Adobe Stock och Privat

Historien som rullades upp förklarade nästan allt

Efter att ha fött upp hästar i många år blir chocken stor då man för en gångs skull köper en häst. När man ser dem födas och dagligen ser allting som händer i deras liv, hur dem utvecklas, uppfostras av de olika individerna i flocken och hur deras personligheter mejslas fram utifrån arv och miljö, blir ingenting förvånande när man rider in dem och börjar utveckla dem. När någonting händer känns reaktionen från dem naturlig. Det ligger helt i linje med vad man genom åren har sett hur de har utvecklats. Ingenting känns förvånande även om man kan överraskas av en reaktion i stunden men sen ser att “självklart så kan man vänta sig en sådan här reaktion på grund av detta och detta”.

Men när man köper en häst vet man oftast väldigt lite om hur deras historia sett ut. Detta hände mig för några år sen. Efter att ha provridit och blivit avslängd två gånger var jag mycket tveksam till att köpa detta sto. Men något hos henne fick mig ändå att köpa henne. Det blev en resa som fortfarande pågår men nu på en mycket lugnare nivå. Den första tiden hemma grät jag, bokstavligen, varje gång jag red henne. Hon var spänd, gjorde sina caprioler men framför allt sände hon ut så mycket sorg och smärta känslomässigt att jag nästan kvävdes. Varje häst jag har ridit har förmedlat någon form av känsla men då främst glädje, vaksamhet, osäkerhet eller liknande. Detta var något helt nytt för mig. Vi kollade henne på alla möjliga sätt för att se om hon hade ont på något sätt, men det gick inte att hitta något över huvud taget. Jag började då leta efter de som fött upp henne och de som hade ägt henne innan den personen som jag köpte henne av. Den historia som då rullades upp förklarade nästan allt. Pusselbitarna började falla på plats. Det finns många historier att berätta om denna underbara individ som hade blivit så ärrad av livet, som jag säkert kommer att återkomma till längre fram.

Det enda jag vill säga med detta är att när du köper en häst så köper du inte bara någon att rida på, du köper också en historia som du är skyldig att ta reda på så mycket som möjligt av, för att fullt ut kunna förstå vem du har valt att kalla din bästa vän.
  
/Ulf Ulvefjell
 
 


Läst 26209 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
14

Gästblogg: Så gör du det lättare för veterinären att hjälpa din sjuka häst


Foto: Adobe Stock och Distriktsveterinärerna Mora

OM DENNA GÄSTBLOGG
Distriktsveterinärerna i Mora delade följande inlägg på Facebook för att tipsa hästägare om hur man kan underlätta för veterinärerna när de kommer ut till stallet för att hjälpa en sjuk häst. Bra information, tyckte vi, och bad om att få dela inlägget i en gästblogg.

Checklista inför veterinärens besök

Sjukbox. 
Även om din häst vanligtvis till exempel bor i lösdrift, utebox eller liknande, behöver du ha tillgång till en uppvärmd boxplats på nära avstånd om hästen blir sjuk. I minusgrader och utomhusförhållanden är det svårt att ge bra vård. Dropp fryser i slangarna, utrustningen blir iskall, hästen får inte den lugn och ro som den behöver.

Person över 18 år. En eller flera personer som är över 18 år måste vara på plats för att kunna hantera hästen.

Belysning och elektricitet. Vi måste kunna se bra, och använder ibland eldriven utrustning.

Varmt och kallt vatten. Vi vill ofta ge din häst ljummen vätska med sond, samt behöver kunna tvätta utrustning och oss själva. En dunk medtaget varmvatten går fint.

Tvål och en rulle torkpapper.

Ren yta. Ren yta att lägga utrustning och mediciner på. Ett par tidningar på en höbal eller ett bord är helt okej.

Möjlighet att köra fram till stalldörren. Om det går. Ibland behöver vi springa många vändor fram och åter till bilen för att hämta saker. Att kunna ha bilen nära är guld värt.

Fundera gärna ut en plan i förväg för hur du löser detta, så blir allt lättare för både dig, oss och din häst!
/Distriktsveterinärerna Mora


Läst 34518 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market