Kajsa Boström - Luddigt?....men det handlar om könsfördelning
JUN
07

Luddigt?....men det handlar om könsfördelning

Jag skrev ett inlägg om vår kvinnodominerade ridsportgren, dressyren. Men på något vis uttryckte jag mig luddigt. Eller så gick mina tankar fortare än tangentern så jag bromsar tankebanorna lite nu och försöker igen.

Min reflektion  den dagen var, när jag läste resultatet från SM-kvalet för seniorer vilket reds på Nationaldagstävlingarna/Strömsholm, att klassen hade 32 starter varav 4 var män. Alltså en väldigt sned könsfördelning...

Det är nog rekordmånga män så här i modern tid och de placerade sig som nr. 1, 2 och 6. Den fjärde manliga ryttaren hamnade lite längre ner.

I finalen som reds i GP Kûr idag, blev ordningen lite annorlunda och slutresultatet i SM blev att guld- och silvermedaljen gick till män, Patrik Kittel och Mads Hendeliowitz.

Det reds samtidigt Junior-SM, där startade 0 killar, 29 tjejer, SM för Unga ryttare där det var 2 killar, 21 tjejer samt Riksmästerskap U 25 med 0 killar och 13 tjejer.

Ridskolorna runt om i landet kämpar för att locka killar att börja rida och inte minst för att de ska fortsätta när de väl börjat. Efter vad jag förstått går det sådärbra hos en del och lite bättre hos andra. Men tjejerna är många, många fler

Min fråga för dagen är, och det känns inte så luddigt nu när jag lagt ut texten en aning: När börjar killar egentligen rida dressyr och var?

Någon mer än jag måste väl funderat på den saken och är det samma när hoppryttarna gör upp om sina SM-medaljer? Att killarna dyker upp på seniornivån och lägger beslag på topplatserna?

Jag tror att Kristian von Krusenstierna är den ende av de detagande manliga seniorryttarna som hållit på att tävla dressyr på elitnivå sen ponnytiden. Så när han började, det vet jag.

Visst är det värt att reflektera över?

Hur könsfördelningen var på de deltagande hästarna detta SM har jag ingen aning om men det är en annan fråga.

Jag har som sagt inte firat Nationaldagen på Strömsholm utan varit hemma, jobbat lite och servat de som bygger på vår altan. Jag har också hunnit besöka det senaste tillskottet hos familjen från Norrland jag skrev om häromdagen i inlägget En lång historia....

Får jag presentera nr 18 (tror jag) i den stora Zarah-familjen...

Endast fyra dagar gammal är denna lilla fröken, ännu namnlös och e. Sir Donnerhall ue. Zsa Zsa Gabor - Caprimond

taggar


liknande webbartiklar


Läst 40839 ggr





Fler inlägg

AUG
14

Vi saknar en ...

Vi har förlorat och saknar en i gänget... 

Han klev in i ridhuset för 15 år sen, uppvisad av sin nya ägare och framtida ryttare Pernilla. Då var han två år och redan jättestor. Faktiskt inte så vacker men svart och det är alltid en bra färg.

" Det här är A Box of Chocolate och jag har köpt honom på Blocket"

Så presenterade Pernilla stolt honom för mig och med något litet undantag (livet med hästar) har hon varit lika stolt över sin häst genom alla år.

Under arbetsnamnet "Svarten" har han varit en duktig häst. Han älskade att hoppa men det var dressyr som blev hans livsuppgift. 

Det har inte varit friktionsfritt glidande på en räkmacka. Svarten visade sig på grund av sin storlek och en del exteriöra svagheter vara lite skör. Därför har vi under ganska många år tränat och tävlat med "silkesvantarna" på.

Han fick avsluta sin blygsamma hoppkarriär ganska tidigt, veterinären sa att han var för tung för sina frambens-leder. Däremot klarade han fint att galoppera runt i naturen och visa upp sig på dressyrbanan.

Med tålamod och uppfinningsrikedom hann Svarten bli en svårklasshäst. Det var ingen mästerskapshäst eller gångartskanon men han var välriden och välgymnastiserad. Så med klart godkända resultat i Intermediere I gick han i princip i pension förra året. 

Nu efter sommaren var livet inte längre bra för Svarten så därför saknas han nu i gänget.

Jag var i hans ridhus igår, det var en märklig känsla. Nu är det nya hästar igång men jag saknar de "gamla rävarna". Jag sparar minnet av dem varsamt, de är mina kollegor och Hjärtehästar.

                                                 /Kajsa


              A Box of Chocolate f. 2002 e. Acacio - Okänd       


Läst 19698 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
10

"Det finns bara två av oss och det är vi"

Hästavel som vetenskap är något jag inte kan så mycket om. Jag kan se hur det blir men har inte koll på hur man tänker med gener och sånt. Jag noterar utfallet och har bra koll på vad jag gillar och inte. Det springer  ju förbi ett antal hästar per dag i min värld...

Totilas, dressyrhästen som var på hela världens läppar för tio år sen, han var inte någon direkt favorit hos mig. Det finns olika anledningar till det men han var så många andras favorit så jag tror inte att han märkte att just jag inte stod med hakan vid knäna av hänförelse.

Men framgångsrik, det blev han! Tämligen ohotad innan min favorit Valegro dök upp på världsscenen. Då blev det trångt om saligheten.

Men det var inte Totilas storhet som tävlingshäst jag tänker på utan mer hur han såg ut. För jag vet jag var hans dubbelgångare finns och frågan är, blir denna lika framgångsrik? Skämt åsido, jag fick en sån stark upplevelse av igenkänning igår så jag var tvungen att gå hem och kolla om mitt bildminne stämde.

Det gjorde det och nu kan man fundera över hur detta har gått till. Som sagt, jag är ingen hejare på blodslinjer men så vitt jag kan se så har dessa två inga som helst släktband. Ändå är de så lika?! En KWPN och en SWB (nästan), som snutna ur samma näsa. 

Visst har vår stjärna lite större/längre huvud men i dessa ögonblicksbilder har hon bakdelen i en bättre position och därmed också huvudet på rätt plats. Så kan jag ta mig friheten att tycka.

Vi slipar vidare på denna svarta juvel och ser framtiden an. Vi har roligt och ingen vet, men vi kan hoppas!

                               Dream on! / Kajsa

                                    


Läst 30183 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
05

Störst av allt är kärleken.

Hästar är Guds gåva till människan. Tror du inte på Gud är det någon annan högre makt som givit oss detta fantastiska djur.

Jag valde mitt jobb av en enda anledning, jag älskar hästar. Så enkelt är det.

Just idag har det varit riktigt roligt på jobbet så här första dagen efter semestern. Glada, träningssugna ryttare på lite gräs-trinda, mjuka och solblekta hästar. 

Nu ikväll kom denna bilden och jag kunde inte låta bli att lipa lite. Precis så här stor ska kärleken vara. Sorg och saknad när den lilla tjejens "sommargäst" flyttar hem efter betet men också härliga minnen av ridturer på stora "Mumin" under fina sommardagar. 

Ralph A Lauren (Mumin) är en gentleman och har burit runt sin lilla beundrare som hon vore ett ägg, försiktigt, försiktigt.

Förhoppningsvis kommer den unga damen att behålla sin kärlek till hästarna och fortsätta rida. För som sagt, vi har fått hästarna för att få uppleva sann och prestigelös kärlek.

                                      ♥ Hej hopp!  /Kajsa


Läst 35677 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv