Kajsa Boström - Sitt!
JUN
18

Sitt!

Ett av ridningens stora mysterier är hur ryttarens kropp ska användas för att på bästa vis inverka på hästen. 

Förklaringar och beskrivningar av en god sits har funnits i över 2000 år och konstigt nog är det ungefär samma sak som beskrivs. Sitt rakt upp och ner, näsan framåt, armarna intill, händerna stilla i riktning framåt och fötterna rakt under kroppen. Genialt i all sin enkelhet.

Det finns inget nytt under solen, vi forskar, mäter, uppfinner men det mesta är nog redan beprövat och uppklarat om man läser den litteratur som finns. Vi ryttare behöver ha koll på vad vi ska göra, alltså behöver vi en god kroppskontroll, balans och oändlig påfyllnad med träning.

Många är de som delar med sig av sina erfarenheter och tankar när det gäller sits och inverkan. Det skrivs kloka artiklar, det görs informativa filmer och kunniga människor står timmavis och berättar för stora åhörarskaror hur ridning ska utföras på bästa vis.

Vi, alltså vi som läser, ser och hör allt detta nickar instämmande, ibland häpnar vi när någon är riktigt skicklig på att förklara men alla är vi överens om hur det ska gå till. Eller hur det borde gå till...

För på något vis uppkommer det då och då små....buggar, kan man säga, i systemet. Det växer fram trender eller varianter av det korrekta som sprider sig med blixtens hastighet. 

Det kan gälla ryttarens positions i sadeln, plötsligt kan man ana att ryttare börjar se ut som vattenskidåkare, alltså lätt tillbakalutade i sadeln med lite för mycket i handen. Någon har sett någon och tyckt att det ser fräckt ut och vips är trenden väckt, stolsitsen har fått en pånyttfödelse.

Det kan gälla handställningen, plötsligt är det någon ryttare som lägger omkull händerna i höjd med låren eller börjar att använda tygeln växelvis, såga, för att justera placeringen av hästens huvud. Allt är lika illa men likväl får avsteget från det korrekta följare och strax är det en grupp som sitter och sågar med omkullagda händer. Trenden är där.

En annan avvikelse från det optimala är att ryttarna har liiite för långa läder, tån hamnar ner och hälen med sporren uppåt. Hälen kan också hamna i uppdraget läge p g a att hästen inte bjuder framåt. Då griper sporren in och hälen dras uppåt om ryttaren inte har koll på sig. Oavsett orsak ska tån aldrig peka ner i marken, någonsin.

Det där med uppdragna hälar fick jag en fråga om för ett tag sen av en tjej som suttit och tittat på en svår klass vid en större tävling.

"Vad kommer det sig att ryttare på den nivån, nästan alla i den klassen sitter med hälen uppdragen och gnager med sporren i hästens sida nästan hela programmet?"

Jag svarade pedagogiskt och bra på den frågan tycker jag med att: Det är svårt att rida och ibland gör man lite mindre rätt.

Vad skulle du svarat?

Jag läser här i Hippson en artikel om hur viktigt det är att belasta foten rätt i stigbygeln. Det kan man tänka är "breaking news" Men faktiskt inte, för precis det där lärde RW (Richard White för den nytillkomne, äkta hälft till Kyra Kyrklund) mig för 25 år sen, vikten av att belasta foten rätt och hur jag skulle få foten och benet i korrekt position.

Jag ska fråga honom hur han visste det redan då. Han vet väldigt många saker jag aldrig hört någon annan tränare prata om. Undrar om han är en av de få som vet allt?

Jag skickar med en liten filmsnutt jag fick av en kompis, hon har en skänkel som alltid eller nästan iallafall, är korrekt placerad. Inget kläm med sporren där och hälen är lägre än tån. Bara att öva gott folk, för det är roligt att sätta trender som leder framåt!

                                                 Hej hopp! / Kajsa
 

                                                  

taggar


liknande webbartiklar


Läst 53240 ggr





Fler inlägg

OKT
03

Äntligen!

Dagen L, första Långkalsongdagen för höstsäsongen 2019. Mössan har redan varit på vid flera tillfällen men när långkallingarna åker på då är det kallt. Äntligen? Nää ...

Att vara i ridhus höst och vinter är inte njutbart. Jag kan jämföra med att föda barn, det är tur att kvinnan glömmer mellan barnen annars skulle det bara bli ett. Hade jag inte haft så dåligt minne och glömt vintern i mars varje år hade jag ALDRIG valt mitt jobb.

De här första kalla dagarna är jobbiga, jag har fullt upp med att låta bli att reta upp mig på småsaker. Ett exempel som kan få mig riktigt sur är om någon säger: Kallt nu? Det är ju plusgrader, vänta tills det är tio grader minus, då kan du gnälla!"

Det är värst NU, för när det är januari, i meter snö och minusgrader har jag vant mig. Förlikat mig och börjat räkna dagarna till vårdagjämningen. Så funkar jag och jag fryser NU.

Men som tur är finns det guldkorn även en sketkall dag i oktober. Solen sken idag till exempel, iallafall utanför ridhus nummer två. I dagens båda ridhus sken ryttarna upp miljön med sin närvaro och sitt engagemang. Det värmer en kall tränare.

Efter det träffade jag en väldigt söt men ängslig nykomling i landet. Hon anlände häromdagen och vet nog inte riktigt vem hon ska gilla. Men hon kom fram och åt morot ur handen på mig, det värmde ända in i hjärteroten. Dessa fantastiska hästar.

Sen ÄNTLIGEN!

Kyra kommer och håller clinic för vetgiriga ryttare och andra (frusna) människor.

6 november på Flyinge, kom ihåg! Jag har biljetter i tryggt förvar.

Detta lyste upp hela tillvaron. Ibland känner jag att jag behöver någon att lyssna på, någon som har kunskap. Nån som med sans och balans kan berätta och förklara. Jag kan vara tyst, luta mig tillbaka och njuta av kvällen. Jag säger det igen, ÄNTLIGEN!

                                  Håll er varma! Hej hopp /Kajsa


Läst 11426 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
16

Sitt!

Mysteriet med att få den perfekta lodräta sitsen är en evighetshistoria. Det kommer nya rön hela tiden om hur det ska gå till för att placera ryttaren i sadeln på bästa vis.

Det pratas generellt mycket sits nu. Det är allt från forskning och analyser, avsutten sits-träning som yoga och gym till tröjor och jackor med linjer på rygg och mage. Allt för att få ryttaren att hamna rakt eller ändamålsenligt i sadeln utan spänning.

Jag läste om IAP (intra abdominal pressure). Sug på den!

Ni ska ska få ett tips, det handlar om ryttarens bålkontroll. En stor del av den kontrollen handlar om rätt andning (och styrka naturligtvis).

Enkelt förklarat: En god ryttare kan hålla bäcken och ländrygg lodrätt för att ta upp hästens rörelseenergi.

Rätt utfört, bra och stabil sits.

Fel utfört, till exempel med ett vickande bäcken ger en instabil sits med följdfel. De kan yttra sig som klämmande skänkel, bakåtlutande kropp med flaxiga armar eller kanske ett guppande huvud.

När det gäller klämmande skänkel funderar jag över sadlar med väl tilltagna "lårstöd". Hjälper det eller döljer och stjälper det ryttarens utveckling? Tål att tänkas på ...

Har du som ryttare inte fått rätt hjälp att från start lära dig sitta korrekt på rumpan, mitt i sadeln, ja då blir det svårt att göra resten rätt. Ryttarens bål hjälper till att styra upp armar, ben och huvud. Är det fel på mitten ökar problem ju längre ut från mitten du kommer.

Det är den enkla sanningen, det är i bålen det händer.  Det är där du tar över kontrollen av din kropp. Sen är resten ett samarbete mellan dig och hästen. Om hästen rids i rätt tempo och en korrekt form blir den behaglig att sitta på. En häst med sänkt rygg/ svag överlinje går inte att sitta rätt på hur mycket du som ryttare än tränat bålen.

Slutsatsen av detta blir att om du har problem med att sitta bra i sadeln, träna både din kropp och din ridning. Ingen häst kommer att arbeta i en bra form bara för att du går på gymmet, du måste veta och förstå hur du ska använda din vältränade kropp i sadeln.

Som bekant finns det få eller inga genvägar så träna på nu!

                               Hej hopp /Kajsa


Läst 36227 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
06

Ombytta roller

Fredagar är roliga dagar på Kastanjegården ute på Onsalalandet. Vi kör ombytta roller, hopphästarna trimmar dressyr och dressyrhästarna hoppar. Unghästutbildning när den är som bäst, hopp- och dressyrtränare i bästa samarbete.

Idag hade vi två femåriga dressyrhästar och tre hopphästar, en fyraåring och två som är fem.Två av hopphästarna är bröder, men olika som natt och dag. 

Vi är oftast mycket fler människor än hästar. På läktaren finns fika och trivseln är god. Idag kom fyra nyfikna unga killar från skolan intill och frågade om de fick titta på träningen. De ville nog egentligen bara klappa på hästarna och några av dem vågade när de fick.

Hästar förenar, långt över gränser.

Det är roligt att se hur en 100%-gt dressyrstammad häst tar sig an hoppningen. Första gången funkade ingenting. Den unga damen hoppade rakt upp och ner över mark-bommarna med raka ben. Vi fick några riktigt goda skratt!

Idag, gång tre hoppade hon lugnt och fint i både trav och galopp, flera hinder efter varandra. Med böjda ben... Amazing är en klok häst med god arbetsvilja.

Min favorit, den fyraåriga hopphästen Luccarelli, är en riktig stjärna. Känslig och med en räv bakom örat försöker han samla ihop sin stora galopp och hålla balansen i traven. Det är svårt att vara fyra år ibland! 

Alla hästar som är med i vårt "utbytesprogram" har en god utvecklingskurva. Alla är inte med varje gång men tillräckligt ofta så vi ser hur de utvecklas i sina ombytta roller. Vi människor har roligt, vi hinner avhandla mycket under de där morgontimmarna i ridhuset!

Vi har så roligt att det har spridit sig. Jag fick ett samtal från en av hopptränaren Ulrikas kollegor, hon ville också starta nåt liknande hemma i sin verksamhet. Så förhoppningsvis får vi till det och jag kommer att bege mig till Småland för att sätta hopphästar där i lite mer dressyrarbete.

Samarbete är ett magiskt sätt att utveckla både sig själv och hästarna. Om ni inte redan håller på så pröva! Det är bara att leta reda på en likasinnad i en annan disciplin, sen får man jobba fram ett koncept som funkar. Vi har hållit på några år nu och det blir bara roligare. 

Vem vet, rätt som det är kanske någon av hästarna kommer ut på "fel" tävlingsarena!

Jag tackar mina elever, hästar och min(enbenta?) kollega för en alltid lika trevlig fredag i ridhuset!

                                    Hej hopp / Kajsa


Läst 42680 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Kajsa Boström »



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Kajsas senaste




Arkiv