Stalldrömmar - Dränering av ridbanan
APR
06
2016

Dränering av ridbanan

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

I helgen har vi "äntligen" börjat lägga ner dräneringsrören på ridbanan! Jag skriver "äntligen" inom citationstecken för det är inte det roligaste arbete man kan ägna sina helger åt, men det är skönt att få det gjort eftersom det är det sista riktigt tidskrävande och jobbiga steget med att anlägga min ridbana (alltså inte det sista steget, men allting efter detta är såååå mycket enklare). Som ni sett tidigare i bloggen har mitt bärlager redan legat och väntat på oss ett par veckors tid, medan vi varit upptagna med andra projekt, men i helgen fick det alltså komma till nytta.

De av er som har följt bloggen vet att vi redan har grävt dräneringsdiken på ridbanan med lastaren - flera gånger till och med! Första gången gjorde vi det för vi trodde det var rätt läge att göra det innan vi byggde staketet runt banan. Sedan insåg vi att vi måste lägga på mer fyllnadsmaterial och att vi inte vill ha rören under detta så då fick vi fylla igen dem igen. Sen insåg vi det vi redan visste - att dräneringen är för dålig på banan - och att om vi ska få den i tillräckligt bra skick för att kunna köra på med maskiner och lastbilar så måste vi hjälpa dräneringen på traven, så då grävde vi om dom igen - fullt medvetna om att de skulle komma att bli förstörda vid nästkommande grusleverans. Sagt och gjort.

Men nu är det alltså dags! Nu ska det läggas i rör som ska täckas över med tvättad bergkross och sen ska bärlagret bestående av 15 cm bergkross 0-32 (0-32 står för storleken på stenen där 0 mm är de minsta och 32 mm de största). Man använder normalt 0-30 eller 0-32 som bärlager på en ridbana mest beroende på vad som finns tillgängligt i trakterna eftersom det är tungt och dyrt att frakta långa sträckor. Till min bana som är 20*42 m kommer det att gå åt 150 ton bergkross! Det motsvarar 10 stycken rediga grushögar.

Vi kommer att lägga dräneringsrör på tvären över banan med ca 6-7 meters mellanrum. Det blir lite olika eftersom vi måste anpassa oss lite efter naturen så att inte rören hamnar precis vid något av de stora träden som ramar in banan. Men det gör ingenting. Här är det inte lika viktigt med millimeterpassning som det var när vi t.ex. skulle gjuta plintarna till staketet. Det kommer bli 6 rör, och så det som vi redan grävt ned framför ridbanan för att samla upp vattnet som kommer rinnandes från gårdsplanen ned för vägen (mer om det arbetet kan ni läsa bland annat här och här).

Vi har redan lagt ned och täckt två hela rör samt två tredjedelar av rör nummer tre. Alltså två och en tredjedel kvar till nästa helg. Sen kan vi börja skyffla ut bärlagret med lastaren!

Först gräver min man ett smalt dike med lutning ned mot bäcken med grävarmen på lastaren. Han börjar bli riktigt bra på det! Eftersom vi inte vill blanda det material vi gräver upp med bärlagret så tippar vi det utanför banan där det så småningom skall plattas till och bilda en liten platå där jag ska kunna sitta när jag håller mina lektioner mm. När diket är grävt jämnar vi till botten med en smal grävspade, och sen för att kolla att vi har en korrekt lutning och inget bakfall någonstans på vägen har vi dragit ned en vattenslang och så fyller vi diket med vatten! Första gången la vi ned röret och gick sedan och mätte hela vägen med vattenpass - det tar en EVIGHET att göra på det sättet! Låter man istället vatten rinna från den högsta punkten till den lägsta så ser man på en gång vart det tar stopp (dvs är för högt), och vart det blir vattenansamlingar (dvs för djupt). Och då är det superenkelt att bara gräva bort lite material och skyffla på lite nytt där det är för lågt. Idéen att använda vatten var min - och rätt så briljant om jag får säga det själv....

När botten på diket är helt jämn och vattnet har runnit bort (det tar kanske 20 min och under tiden kan man börja gräva nästa dike), så kan man lägga ned röret och börja täcka det med tvättat bergkross. Den tvättade bergkrossen är egentligen bara ytlagret av våra bergkross-högar som legat utomhus ett par veckor och blivit tvättat av regnet. Ett bra sätt att spara tid och pengar eftersom tvättat grus normalt sett kostar mer än otvättat, och vi slipper stå och tvätta det själva - bara att låta naturen sköta jobbet! 

Även täckandet av röret måste ske "för hand", dvs med en skyffel, en skottkärra och en kratta och INTE med lastaren. Detta pga att röret knappt väger någonting och man måste hålla ned röret samtidigt som man försiktigt krattar på stenen. Släpper man bara en skopa grus över röret så är risken mycket stor att stenen letar sig in under röret och lyfter upp det. Och då får vi bakfall och vattnet kan inte rinna undan som det ska.
  


Fantastiska Eclectisch med Ida-Linn Lundholm i sadeln från Tullstorps hingstvisning i helgen. Skönt att få njuta av den lite mer glamorösa sidan av hästlivet ibland också... 
  
Det är den här processen och allt handjobb som gör att det är både tungt och tidskrävande att lägga dräneringen. Men jag hoppas att vi blir färdiga till helgen som kommer! Precis som förra helgen kommer jag smita iväg ett par timmar på lördagen för att gå på hingstvisning. Förra helgen var det Tullstorp och nu på lördag är det Gränsbo.
  
Det är så inspirerande att titta på alla dessa fina hingstar! Jag blev lite kär i både Skovaens Rafael och Eclectisch som såg helt magisk ut att rida! Och på tal om magi... I måndags var jag äntligen iväg på årets först träning med Domingo! Han skötte sig exemplariskt och gick på transporten utan minsta tvekan och bjöd sedan på en fantastisk ridkänsla! Det är som att rida på moln och jag har fortfarande inte slutat le! Tänk om den här underbara hästen kan få vara lite frisk för en gångs skull?! Nä, jag säger det inte högt för då går han väl och snubblar i hagen bara för att... Men inombords hoppar jag förtjust på stället och klappar händerna. Håll tummarna för oss är ni snälla! 
  


Min fina Domingo lastad och redo att åka och träna för Henrik!

taggar


liknande webbartiklar


Läst 37716 ggr





Fler inlägg

OKT
22
2020

Ja, ni läste rätt!! Tro det eller ej, men nu byggs det boxar här på gården!!! Efter ytterst många om och men så är det äntligen dags! Från början var planen att bygga allt själva. Alla 12 boxar, sadelkammaren, foderrum, tvättrum, förråd, spolspilta osv. Men efter ungefär två års tid och ganska små framsteg insåg vi att vi måste ha hjälp. Om man ska bygga själv behöver man helt enkelt ha mer tid över än vad vi har haft. Och/eller kanske lite mer förhandskunskaper och erfarenhet av bygge? Det hade ju inte skadat i alla fall...

Efter det har det av olika anledningar dröjt ytterligare tre år innan vi äntligen har kunnat börja bygga. Det har varit ekonomi (när man bygger bör man antingen ha massvis med tid - eller massvis med pengar. Vi har inte haft någotdera!), och så har vi blivit föräldrar till världens bästa lilla kille. Och nu senast var det alltså Conronapandemin som satte käppar i hjulet med försening av boxfronter som resultat. 

Men sen i måndags är vi alltså igång och bygger!!! Tanken var ju att den här bloggen skulle handla om "hur man bygger ett stall". Men den här veckan har vi känt oss mer som experter på "hur man INTE bygger ett stall.... Vi har haft allmän tidsbrist i flera veckors tid vilkt gjort att vi inte är ens i närheten av så förberedda inför byggandet som vi hade velat vara. Bland annat så misslyckades vi med att beställa betong, armering och expanderbultar i god tid (expanderbultarna används för att fästa boxfronterna i betonggolv och väggar). Detta har lett till att vi har fått köra skytteltrafik till bygghandeln för att hämta betong och armering. Eftersom vi redan gjort en beställning vill vi ju inte hämta för mycket - samtidigt som vi inte vill att våra byggare ska stå tomhänta och inte ha något att göra. Så det har blivit en hel del resor fram och tillbaka. Lägg sen till alla oväntade småköp och några rundor till tippen, så kan ni tänka er hur kaosartad den här veckan har varit! Men nu kommer lastbilen med varorna imorgon bitti och vi kan andas ut litegranna. Ottsonons Cement Varor har redan varit här under gårdagen och lämnat av ett sista lass med skalblock så det räcker till alla boxar och spolspilta. 

Och precis nu när jag sitter och skriver detta så kommer dom in och undrar om jag kan köra och köpa en ny mejsel till en borrhammare innan jag hämtar på dagis... Så det betyder att jag får avrunda detta inlägg pronto!

Ni kan följa bygget på vår facebooksida Örstorp Gård AB, och/eller på vårt nystartade Instagramkonto!


Läst 492 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
08
2020

I onsdags kom äntligen våra boxfronter från Stallimporten!!!! Vi har väntat otåligt och lite ängsligt (vad händer om företaget går i konkurs? Vi som redan har betalt för fronterna...) sedan mitten av mars! Först var det total lockdown i Polen pga corona. I maj fick vi höra att nu lättar restriktionerna och fronterna kommer snart att tillverkas. I juli fick vi höra att de var klara och nu "bara" skulle levereras (det ska ju alla andra varor som varit restade i flera månader också, så sådär "bara" var det ju inte...). Sen blev det plötsligt tyst. Och vi hann bli lite nervösa igen. Vad hände nu? Hösten närmar sig. Vi vill stalla in unghästarna snart... Visade sig att de tar semester på fabriken i Polen i augusti! Spelar tydligen ingen roll att man haft ledigt hela våren och står med jobb upp till knäna...

Men så till slut så fick vi äntligen att datum - onsdagen den 2/9 skulle de komma! Vi vågade faktiskt inte riktigt tro på beskedet fören de stod på gårdsplan! Men jo! Strax efter klockan 07:00 när jag var på väg ut med hästarna till hagen, hörde jag Daisy skälla på gårdsplan. Och där stod mycket riktigt en något förskrämd polack som hoppat ur sin lastbil mot bättre vetande. 

Nu blev istället frågeställningen hur vi skulle få ned fronterna från lastbilen... Det skulle egentligen behövts extra långa gafflar och kanske en starkare maskin än vår gamla trotjänare. Men med tålamod och lite klurighet (och några spännband) så gick det hela att lösa. Vi fick ta av 3-4 fronter i taget, och spänna fast dem med korslagda spännband. Lite nervöst var det att stå bredvid och titta på, men min man löste uppgiften med millimeter precision. Två timmar senare hade vi lastat av fronter, dörrar och stolpar till alla 12 boxarna. De låg nu utspridda i sex högar på parkeringen bakom stallet. Vi konstaterade att vi får nog bära in dem för hand, men vi kommer inte att klara av det bara vi två... Tur man har bra grannar som ställer upp när det kniper! På kvällen samlades sex man (tre grannar, vår svåger och systerson, samt Jörgen - ja, och så jag!). På strax under en timme hade vi burit in alla delarna i det som ska bli nya stallet. Teamwork när det är som allra bäst! 

Vi har inte vågat boka hantverkare innan vi har fronterna på plats (och tur var väl det!). Men nu är det plötsligt dags. Så fort vi fått svar på våra förfrågningar och Jörgen kunnat boka in "semester" så börjar vi montera upp fronterna! Jag hoppas att vi kan börja bygga senast den första oktober... Mellanväggarna ska byggas med skalblock som vi köpt från Ottossons Cementvaror. Vi har valt skalblock framför lecablock eftersom de håller bättre. Om man som oss väljer den smalare varianten, som ändå är fullt tillräckliga för att ge en mycket stabil och tålig vägg, så blir det dessutom ganska mycket billigare än lecablock eftersom betongåtgången är mindre. Så bara fördelar som jag ser det. Om man har en häst som sparkar i väggarna, och man oroar sig för skador, så kan man med fördel sätta upp antingen gummimatta eller panel av trä eller plast, så blir det lite mjukare. Panel blir ju dessutom sjukt snyggt! Vi kommer dock inte ha någon panel nu direkt. Kanske nån dag, men då blir det mest för utseendets skull. Mina hästar brukar aldrig sparka i väggarna. Har man hästar som sparkar kan man också fundera lite över utfodringsrutiner och utformning av boxarna. Oftast så sparkar hästarna när de känner att de måste "försvara" sin mat. Vi kommer att mura upp så att en tredjedel av mellanväggen är lite högre just där foderkrubban sitter. Så får hästarna matro, men kan ändå hälsa på varandra över boxväggarna längre bak. Det gäller också att ha rätt hästar bredvid varandra, så att de trivs med sin kompis, och att utfodra med så mycket grovfoder som man bara kan. Då får man lugna och trygga hästar. 

I veckan som gått har vi haft fullt upp med annat. Jag har knappt hunnit tänka på fronter och bygge trots att vi längtat så länge! Igår visades Rex på 3-års test. Han fick retliga 44,5 gångartspoäng (ett halvt poäng från klass1 och två och ett halvt poäng från diplom). Hans storlek drog tyvärr ned betyget på Typ (han fick en 7'a), och traven var lite matt för dagen efter en och en halv timme i transsporten (även där fick han en 7'a). Men i övrigt tycker jag han fick de poäng han förtjänade, och han skötte sig som en riktig pärla. Gick ridprov i ridhus med vinden dånandes och regnet piskandes på taket utan att så mycket som vinkla ett öra. Han fick många fina lovord från domare Christina Olsson. Just ridbarheten och hans balans, sammarbetsvilja och temperament kommer bli det som gör honom till en stjärna i framtiden. 

Nu är det i alla fall avklarat och han ska få någon veckas vila innan vi tar tag i hösten. Så den här veckan kommer jag hinna fokusera lite extra på stallbygget. Jag ska försöka hinna ringa alla de samtal som ska ringas så att vi kan börja boka lite datum och knyta ihop alla trådar. Vill ni se fler bilder på fronterna och från 3-årstestet på finns det på vår facebooksida Östorp Gård AB! 

Vi genomför vår investering med hjälp av Europeiska jordbruksfonden för landsbygsutveckling.


Läst 38796 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
28
2020

Världen är upp-och-ned och Coronan fortsätter härja i städerna. Men här ute på landet är det inte mycket som förändrats. Mina lektioner fortsätter som vanligt. Jag rider, tränar, mockar och släpper ut och tar in hästar som vanligt. Ingen jag känner har blivit (allvarligt) sjuk. Vincent går på dagis. Min man jobbar visserligen hemifrån - men eftersom han precis har varit pappaledig i ett halvår innan detta, så känns det ganska hemtamt det med. Den största skillnaden är att vårt sociala liv varit extremt torftigt under de senaste månaderna, och att vi varken kan träffa mina föräldrar eller svärföräldrar då de tillhör en riskgrupp. Så livet är både som vanligt - och inte alls som vanligt på en och samma gång!


Men lite har vi ändå "drabbats" av Coronan. Vi skulle ju varit i full gång med vårt stallbygge vid det här laget! Men eftersom vi väntar på boxfronter som ska tillverkas i Polen (där de suttit i strickt karantän i flera månader), så ligger vi i dagsläget minst två och en halv månad efter i planeringen. Fronterna skulle kommit i mitten av mars, men nu är vi i slutet av maj och ännu syns inte skymten av några fronter... Vi fick dock det glädjande beskedet att de öppnat fabrikerna igen för ca 14 dagar sedan, och att man börjat tillverka våra fronter! Så med förhoppningsvis kan vi ändå komma igång och bygga under sommaren så vi hinner klart innan det blir kallt och ruskväder igen. Allra helst skulle jag ju vilja vara färdig när det är dags att ta in unghästarna från betet så vi kan flytta direkt in i nya stallet - men jag vågar inte hoppas för mycket. Man kan ju hoppas på en fin och varm höst i alla fall, så betessäsongen blir så lång som möjligt.


Eftersom våra vanliga barnvakter är portade pga Corona så blir det inte så många andra projekt gjorda heller. Jag är lir frustrerad för det finns ju så mycket som man skulle vilja hinna med och fixa! Men vi har full upp med att bara hinna med vardagen med hästar, hundar, barn och gräsklippning. The usual stuff. Innan fronterna kommer ska vi ta ett krafttag och röja ordentligt i "ladan" (som ska bli nya stallet). Vi har precis köpt en handtruck så nu kan vi flytta en massa tung skrot som blivit liggande efter att vi röjt i det som ska bli nya sadelkammaren. Vi har haft kontakt med ett företag som köper metallskrot. De kommer ut med en container som man får fylla, och sen vägs den. Kommer man upp över X antal kilon så får man betalt per kilo för allt som skjuter över. Vi håller tummarna för att det ska sluta på pluskontot. Bland annat så kommer vår gamla "trotjänar" gräsklippare få åka container till gräsklippar-himlen (kan man kalla det eläniga skrället för trotjänare, när den bara startade varannan gång och krävde ändlöst med kärlek och underhåll för att hålla igång så länge att man faktiskt kunde klippa alla de 1500kvm gräsmatta som hör till vår tomt? Jag vet inte.....). Vi är väldigt glada för vår nya Stiga Tornado som startar varje gång man vrider om nyckeln, och som gladeligen klipper gräset så länge som man ber om det! Plötsligt så är det enkelt att ha en välskött gård!

Nu ska jag gå ut och ge hästarna sin kvällsmat! Håll tummarna för att våra fronter kommer snart! Vi hörs! 

En liten påminnelse om hur våra boxar från Stallimporten kommer se ut. Dock med galvade galler och utan luftintaget i nederkanten. 


Läst 100254 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv