Stalldrömmar - Dränering av ridbanan
APR
06

Dränering av ridbanan

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

I helgen har vi "äntligen" börjat lägga ner dräneringsrören på ridbanan! Jag skriver "äntligen" inom citationstecken för det är inte det roligaste arbete man kan ägna sina helger åt, men det är skönt att få det gjort eftersom det är det sista riktigt tidskrävande och jobbiga steget med att anlägga min ridbana (alltså inte det sista steget, men allting efter detta är såååå mycket enklare). Som ni sett tidigare i bloggen har mitt bärlager redan legat och väntat på oss ett par veckors tid, medan vi varit upptagna med andra projekt, men i helgen fick det alltså komma till nytta.

De av er som har följt bloggen vet att vi redan har grävt dräneringsdiken på ridbanan med lastaren - flera gånger till och med! Första gången gjorde vi det för vi trodde det var rätt läge att göra det innan vi byggde staketet runt banan. Sedan insåg vi att vi måste lägga på mer fyllnadsmaterial och att vi inte vill ha rören under detta så då fick vi fylla igen dem igen. Sen insåg vi det vi redan visste - att dräneringen är för dålig på banan - och att om vi ska få den i tillräckligt bra skick för att kunna köra på med maskiner och lastbilar så måste vi hjälpa dräneringen på traven, så då grävde vi om dom igen - fullt medvetna om att de skulle komma att bli förstörda vid nästkommande grusleverans. Sagt och gjort.

Men nu är det alltså dags! Nu ska det läggas i rör som ska täckas över med tvättad bergkross och sen ska bärlagret bestående av 15 cm bergkross 0-32 (0-32 står för storleken på stenen där 0 mm är de minsta och 32 mm de största). Man använder normalt 0-30 eller 0-32 som bärlager på en ridbana mest beroende på vad som finns tillgängligt i trakterna eftersom det är tungt och dyrt att frakta långa sträckor. Till min bana som är 20*42 m kommer det att gå åt 150 ton bergkross! Det motsvarar 10 stycken rediga grushögar.

Vi kommer att lägga dräneringsrör på tvären över banan med ca 6-7 meters mellanrum. Det blir lite olika eftersom vi måste anpassa oss lite efter naturen så att inte rören hamnar precis vid något av de stora träden som ramar in banan. Men det gör ingenting. Här är det inte lika viktigt med millimeterpassning som det var när vi t.ex. skulle gjuta plintarna till staketet. Det kommer bli 6 rör, och så det som vi redan grävt ned framför ridbanan för att samla upp vattnet som kommer rinnandes från gårdsplanen ned för vägen (mer om det arbetet kan ni läsa bland annat här och här).

Vi har redan lagt ned och täckt två hela rör samt två tredjedelar av rör nummer tre. Alltså två och en tredjedel kvar till nästa helg. Sen kan vi börja skyffla ut bärlagret med lastaren!

Först gräver min man ett smalt dike med lutning ned mot bäcken med grävarmen på lastaren. Han börjar bli riktigt bra på det! Eftersom vi inte vill blanda det material vi gräver upp med bärlagret så tippar vi det utanför banan där det så småningom skall plattas till och bilda en liten platå där jag ska kunna sitta när jag håller mina lektioner mm. När diket är grävt jämnar vi till botten med en smal grävspade, och sen för att kolla att vi har en korrekt lutning och inget bakfall någonstans på vägen har vi dragit ned en vattenslang och så fyller vi diket med vatten! Första gången la vi ned röret och gick sedan och mätte hela vägen med vattenpass - det tar en EVIGHET att göra på det sättet! Låter man istället vatten rinna från den högsta punkten till den lägsta så ser man på en gång vart det tar stopp (dvs är för högt), och vart det blir vattenansamlingar (dvs för djupt). Och då är det superenkelt att bara gräva bort lite material och skyffla på lite nytt där det är för lågt. Idéen att använda vatten var min - och rätt så briljant om jag får säga det själv....

När botten på diket är helt jämn och vattnet har runnit bort (det tar kanske 20 min och under tiden kan man börja gräva nästa dike), så kan man lägga ned röret och börja täcka det med tvättat bergkross. Den tvättade bergkrossen är egentligen bara ytlagret av våra bergkross-högar som legat utomhus ett par veckor och blivit tvättat av regnet. Ett bra sätt att spara tid och pengar eftersom tvättat grus normalt sett kostar mer än otvättat, och vi slipper stå och tvätta det själva - bara att låta naturen sköta jobbet! 

Även täckandet av röret måste ske "för hand", dvs med en skyffel, en skottkärra och en kratta och INTE med lastaren. Detta pga att röret knappt väger någonting och man måste hålla ned röret samtidigt som man försiktigt krattar på stenen. Släpper man bara en skopa grus över röret så är risken mycket stor att stenen letar sig in under röret och lyfter upp det. Och då får vi bakfall och vattnet kan inte rinna undan som det ska.
  


Fantastiska Eclectisch med Ida-Linn Lundholm i sadeln från Tullstorps hingstvisning i helgen. Skönt att få njuta av den lite mer glamorösa sidan av hästlivet ibland också... 
  
Det är den här processen och allt handjobb som gör att det är både tungt och tidskrävande att lägga dräneringen. Men jag hoppas att vi blir färdiga till helgen som kommer! Precis som förra helgen kommer jag smita iväg ett par timmar på lördagen för att gå på hingstvisning. Förra helgen var det Tullstorp och nu på lördag är det Gränsbo.
  
Det är så inspirerande att titta på alla dessa fina hingstar! Jag blev lite kär i både Skovaens Rafael och Eclectisch som såg helt magisk ut att rida! Och på tal om magi... I måndags var jag äntligen iväg på årets först träning med Domingo! Han skötte sig exemplariskt och gick på transporten utan minsta tvekan och bjöd sedan på en fantastisk ridkänsla! Det är som att rida på moln och jag har fortfarande inte slutat le! Tänk om den här underbara hästen kan få vara lite frisk för en gångs skull?! Nä, jag säger det inte högt för då går han väl och snubblar i hagen bara för att... Men inombords hoppar jag förtjust på stället och klappar händerna. Håll tummarna för oss är ni snälla! 
  


Min fina Domingo lastad och redo att åka och träna för Henrik!

taggar


liknande webbartiklar


Läst 31300 ggr





Fler inlägg

NOV
23

Fix och trix på gården!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er! Det har varit en hektisk tid med hästarna, gården, elever, kurser och bebisförberedelser om vart annat. Lägg sen till att jag är både trött och hungrig nästan jämt (så som man är när man är i slutspurten på en graviditet), då blir det inte mycket tid över till annat. Äta, sova, jobba… 

Men som tur var så har jag haft lite hjälp i veckorna. Mina föräldrar var här en vecka i början av november och min svärfar håller som bäst på att installera elen och värmekablarna till vattnet i gamla stallet (mer om det i kommande inlägg). Lagom till att kylan kommer verkar det som. Prognosen lovar frostnätter inom kommande vecka.

Just nu har vi mest fokuserat arbetet på diverse lagningar och små förbättringar som kan underlätta arbetet på gården som höggravid och småbarnsföräldrar. Min pappa har satt upp redskapshållare både i trädgårdsförrådet och vid ridbanan, så att var sak har sin plats, och är lätt att hitta och komma åt. Jag älskar ju ordning och reda! Jag kommer ha liknande "stationer" för sopkvastar/skyfflar/grepar mm på två-tre platser i nya stallet när det blir färdigt (bara lite mer fancy). Det ska aldrig vara långt bort till närmsta sopkvast!
 
Han har också satt upp en liten hasp så jag kan stänga porten till ladan inifrån de dagar det blåser på fel håll, så jag slipper lägga upp halm och hösilage i motvind... Dessutom har han bytt ut och lagat några murkna/trasiga bräder på gödselrampen, satt upp en släplist under porten till ladan så att det inte ska regna in (vi måste dock gjuta en liten plint på ena sida och bila bort överflödig betong på andra sidan innan det blir helt tätt), och så har han gjort en jättefin hängare till mina tömkörnings- och longergjordar. Under tiden som pappa snickrat så har mamma rensat ogräs mellan kullerstenen, krattat löv och fixat lite i trädgården.


Måttbeställd och hemmagjord hängare för tömkörnings- och longergjord, tömmar och linor. Visst blev den fin?

Och den här veckan har jag alltså mina svärföräldrar här som hjälper till och avlastar mig lite. Min att-göra-lista som under flera månaders tid bara har blivit längre och längre, trots långa arbetsdagar, har äntligen börjat bli kortare! Vi har köpt det mesta (eller i alla fall det viktigaste), som vi behöver innan bebisen kommer.
  
Jag är i god fas med allt kontorsarbete och administration. Jag har pratat med försäkringskassan om föräldraledighet och skickat in de papper som behövs. Jag har köpt ett parti hösilage så det räcker till hela vintern/våren. Vi har sett över hagarna och bytt isolatorer på kortsidorna, som är de som är mest utsatta för väder och vind, samt grusat upp där det behövs så nu klarar de både skitväder och vinterstormar, och jag slipper oroa mig för att antingen jag eller hästarna ska halka och skada sig...


Sådana här isolatorer har vi innan bara haft i hörnen, men i höst har jag bytt ut även varannan isolator längs kortsidorna av hagarna. Det gör att bandet inte står och slår i vinden, och vi slipper oroa oss för att de ska gå sönder – även när det stormar rejält.

Får vi bara ordning på de där värmeslingorna till vattnet i stallet så tror jag faktiskt att vi är så redo som man nu nånsin kan bli – både på bebis och på vinter. Bring it on!


Läst 69522 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
29

One small step...

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ibland tar man stora steg framåt. Ibland lite mindre... Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha en permanent stationerad uppsittningspall nere vid ridbanan. Jag har hittills haft en IKEA-pall, och det har fungerat ok. Men den är i trä och behöver en del underhåll för att klara väder och vind (måla, limma, skruva...). Eftersom vi har gjutit mycket i betong de senaste åren, så har tanken på en uppsittningspall i betong vuxit fram. Och nu hade vi äntligen lite tid (och lite betong) över.

När vi beställde betong till vår platta (som ni kan läsa om i det här inlägget), så ville vi förstås vara helt säkra på att det skulle räcka och beställde därför en liten skvätt extra. Och istället för att låta den gå till spillo tänkte jag att det kunde vara läge att gjuta den där pallen!

Sagt och gjort! Med Ikea-pallen som mall, snickrade min pappa ihop en gjutform av överbliven formplywood. Betongen som blev över från plattan räckte till ungefär 2/3 av pallen, resten fick vi blanda till och hälla på själva. Som armering har vi använt hönsnät. Betongen från plattan var lite tjockare och hade inte fyllt ut alla hörn när vi öppnade formen, så vi fick också blanda till lite lagningsbetong och fylla i hålen. Den är lite, lite mörkare i färgen än den vanliga betongen, men med tidens tand och slitage kommer det inte att synas.

Men nu står den där! Stabil, väderbeständig, funktionell och snygg (tycker jag själv). Vad tycker ni? Under har vi lagt ett lager makadam. Dels för att leda bort fukt, och förhindra frostskador, och dels för att den inte ska luta, utan stå rakt och stabilt. Jag är så nöjd! Tack pappa, Jan och Jörgen för hjälpen! Det må vara "one small step" i det stora hela, men ändå ett litet steg närmre min drömgård, och faktiskt, två små steg enklare att hoppa upp på hästryggen! 

Nästa projekt (och antagligen det sista lite större projektet innan vintern och bebis kommer), är att lägga in värmeslingor till vattenkopparna i gamla stallet, samt byta ut de gamla och installera nya vattenkoppar i alla boxarna. Det påbörjades i helgen, och kan förhoppningsvis avslutas i början av november. Efter det ska vi ägna lite tid inne i huset och göra iordning det som ska bli barnrum, och så bara njuta av vårt kommande föräldraskap!


Läst 85196 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
24

Världens bästa jobb!

När jag var liten så drömde jag om en egen ponny. Det stod högst upp på önskelistan varje jul och varje födelsedag. Det var nära några gånger. Som när min sköthäst, en vit B-ponny med mörkgrå man och svans, som var lite svårriden och inte passade sin lite yngre ägare skulle säljas. Jag letade runt efter billiga stallplatser och gjorde kalkyler och visade för mina föräldrar, och de sa inte tvärt nej! Men så var det det där med tävling... Jag älskade ju att hoppa på den tiden och tävlade flitigt på ridskolans ponnyhästar. Om vi gick och köpte en B-ponny så skulle jag ju bara kunna tävla den under max ett år till... Det var ju låååång tid för mitt unga jag, men mina föräldrar som tänkte lite mer långsiktigt kom fram till att det var en dålig idé.

Det var det närmsta jag kom en alldeles egen ponny. Några år senare, när jag sen gått ut gymnasiet, längtade jag som bara den efter en alldeles egen häst. Eftersom jag jobbade och bodde hemma så kunde jag spara undan rätt mycket, och det gjorde jag! Varje månad växte summan på sparkontot och jag var ett steg närmre min alldeles egna häst. Trodde jag då... Livet tog en annan inriktning och pengarna lades på studier istället (inte en dålig investering på något vis). Det skulle visa sig dröja rätt länge innan jag äntligen fick möjlighet att köpa min alldeles egna första häst. Under tiden utbildade jag mig, hade eget företag och arbetade i tävlingsstall. Ponnydrömmen tog mig hela vägen från arbete som hästskötare i Sverige, till en beridartjänst i Tyskland, till en alldeles egen hästgård i Skåne (drömmar och så lite blod, svett och tårar)...

Och nu – många år efter att jag drömde mina ponnydrömmar, har jag förmånen att få jobba med att utbilda små ponnyryttare i ridningens ädla konst! Det är förstås alltid roligt när elever gör framsteg (oavsett ålder och storlek på häst). Att få hjälpa någon till en aha-upplevelse, och att se hur häst och ryttare börjar synka och förstå varandra är bland det bästa som finns. Men det är något alldeles speciellt med ett barn och dennes ponny. Glädjen som glittrar i ögonen när man lyckats med något som känts svårt, och stoltheten över sin fina ponny är så äkta och oförstörd. Barn är så bra på att vara här och nu, och fastnar inte lika mycket i prestationsångest och tvivel som vi vuxna kan göra.

Kanske borde vi försöka lära oss lite mer av våra barn? Att vara lite mer här och nu. Att njuta av det vi har och av alla små framsteg som görs (och tänka mindre på vad vi fortfarande inte kan). Kanske är det bara gravidhormonerna som pratar? Oavsett vilket så är jag så glad för att jag får ha världens bästa jobb! Som får hjälpa både barn och vuxna att fördjupa kommunikationen med sina älskade djur. För visst lever vi alla för de där stunderna i perfekt harmoni med våra hästar? När allting flyter och man dansar fram tillsammans, och allting känns enkelt och rätt! I know I do!


Det här är jag ute på Bisslinge Gård på min sköthäst, B-ponnyn Bonny. Jag tror att året är 1991 och jag är 10 år gammal.


Läst 88997 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv