Stalldrömmar - Föllycka!
JUN
26

Föllycka!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Först funderar man länge och väl över hingstvalet. Läser på om hingstarna och deras kvalitéer. Man går igenom stammen och tittar på befintliga avkommor. När man bestämt sig ska man in på station i rätt läge och seminera. Och sen håller man tummarna i drygt två veckor. Antingen är lyckan total, eller så får man negativt besked och får börja om igen. Kanske behandla och vidta andra åtgärder o.s.v. Det ligger många timmars tankekraft och arbete bakom varje litet föl...

Får man ett positivt besked där på det där ultraljudet så börjar den långa väntan. De första veckorna lite otåligt och under spänd förväntan. Måste det vara ett helt år kvar tills fölis kommer? Kan den inte bara komma nu, nu, nu?! Sen kommer den långa vintern och man hinner nästan glömma bort att det faktiskt ska komma ett nytt litet liv till våren. Men så kommer våren, och med den kommer fölen. Och plötsligt så blir man väldigt medveten om det där lilla livet som faktiskt växer därinne!

Så kommer den där sista månaden. När man måste börja hålla extra koll på sitt sto och ta lite extra hand om henne. Juvret växer, magen växer. Kanske ser man fölsparkar i flankerna? Stoet stånkar och stönar och tycker att livet är allmänt jobbigt. Och man själv är på helspänn efter alla små tecken.

Prinsessan visar både "allt och inget". Hon har fyllt juver, slappa bäckenband, massvis med förvärkar, tappar aptiten och har till och med små, små vaxproppar flera veckor i förväg. Förra året lurade hon mig totalt och jag vakade i veckor innan det var dags! I år hade jag mer is i magen och väntade lite längre innan jag började vaka. De sista 10 dagarna hade jag klockan ställd tre ggr/per natt mest för säkerhets skull, men eftersom jag inte egentligen trodde att det var dags så var det lätt att bar ta en snabb kik på kameran och sen somna om.

De sista 3 dagarna innan fölning hade jag alarmet ställt varje timme. Jag kollade mjölken varje kväll med refraktometer för att få en bättre hint om när det skulle kunna vara dags. I torsdags låg den på 18 vid 22:00 när jag kvällsfodrade och jag tänkte väl att "suck, det blir väl en vaknatt till då". Två dagar tidigare hade den gått upp från 10 till 16 och då tänkte jag att nu är det snart dags! Men sen hände ju inte så mycket mer... Vi hade precis sett klart "I'am Legend" med Will Smith, som gick på tv, och hade väl tänkt gå och lägg oss, när vi ser på kameran att Sessan lägger sig ned på sidan! Eftersom hon inte gärna vill ligga ned som högdräktigt så tänkte vi direkt att nu är det dags!

Snabbt på med ytterkläder och sen gick vi så lugnt vi kunde när kroppen går på högvarv ut i stallet. Sessan hade rest sig igen, men var varm och fuktig och orolig, så vi visste att det var på gång. Bara någon minut efter att vi kommit ut gick vattnet och hon la sig ned igen. Men den här gången med rumpan direkt mot väggen! Den vita fosterhinnan började puta ut, och jag förstod att vi skulle behöva flytta på henne. Vi gick in i boxen och försökte knuffa bort henne från väggen. Det misslyckades förstås totalt, och hon reste sig upp istället. Fosterhinnan drogs in igen, och sen följde några nervösa minuter innan hon la sig ned igen. Jag pratade i telefon med min granne som är en mycket erfaren uppfödare som försäkrade mig om att det var helt normalt. Sen la hon sig ned igen och fosterhinnan blev synlig igen. På instruktion av min granne gick jag fram och kände så jag kunde känna två framben och en nos och gjorde sedan hål på hinnan. Sen var det bara att backa undan och låta naturen ha sin gång. Det hela var över på mindre än en kvart! Klockan 00:13 på midsommarafton föddes vår prinsessa! Ett helt perfekt litet stoföl e. Totilas, u. My Princess (His Highness x Nactus). Jag tror hon blir svart, men hon skulle kunna bli mörkbrun också (pappa och morfar är svarta, men mamma är fux och mormor är brun. Hon själv är rätt gråaktig på benen och i flanken, men bog och hals är kolsvarta. Dom säger att svarta hästar brukar vara musgrå när de föds..). Hon har tre vita sockor och bläs, och ett underbart vackert, nätt litet huvud.

Vi blev kvar i stallet drygt två timmar till. Då hade lilla damen rest på sig och diat, och efterbörden hade släppt och såg hel ut. Vi mjölkade ur några deciliter mjölk och nappade henne innan hon kom upp själv. Värdet på mjölken låg då på 27. Det hade alltså gått upp från 18 till 27 på bara två timmar. Efter det gick vi in och höll ett vakande öga på kameran istället. Jag var så uppskruvad att jag hade inte kunnat sova oavsett! Min man somnade dock som en stock på soffan. Vid 4-tiden började jag också känna mig lite sömnig. Innan jag gick och la mig var jag ute en sista sväng till stallet och kollade så att allt verkade lugnt Det kan ju till exempel vara svårt att se om mamma eller föl är varma och fuktiga (är hon sjöblöt av svett ser jag det ju, men inte om hon "bara" är fuktig), eller andas forcerat bara på kameran. Tecken på att hästen har ont... Tempade mammahäst för säkerhets skull, och gick sen och la mig och sov i två timmar, innan det var dags för morgonfodring.

Dagen efter är det ju lika mycket att hålla reda på! Fölet ska bajsa och kissa och dia och vila lagom mycket... Vi började dagen midsommar-style med jordgubbsfrukost, och sen gick det mesta av midsommaraftonen åt att turas om med fölvaktande och tupplurar... Tur att det var helg för jag var så trött! Min veterinär kom ut en sväng och tittade till både mamma och föl. Man kan ju inte riktigt andas ut förens man har sett att allting fungerar som det ska. Men det har verkligen gått jättebra!

Hon är precis allt jag hade hoppats på! Än så länge har jag mest sett galopp och glädjeskutt. Men de tre-fyra travsteg som hon har bjudit på hitintills lovar gott! Och galoppen är jättefin! Men vad ska hon heta? Pappa är som sagt Totilas, mamma är My Princess, morfar His Highness - och så är hon ju född på Midsommar! Namnet ska ha anknytning till antingen pappa eller mamma och kanske även något med sommar? Hon är ett riktigt litet energiknippe med en härlig kan-själv-attityd och cool personlighet. Rörde inte en min när grannen körde förbi med traktor och besprutningsagregat precis bredvid staketet där hon och mamma stod i hagen...
Gå in på vår Facebook och bomba med förslag!

taggar


liknande webbartiklar


Läst 57178 ggr





Fler inlägg

NOV
23

Fix och trix på gården!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er! Det har varit en hektisk tid med hästarna, gården, elever, kurser och bebisförberedelser om vart annat. Lägg sen till att jag är både trött och hungrig nästan jämt (så som man är när man är i slutspurten på en graviditet), då blir det inte mycket tid över till annat. Äta, sova, jobba… 

Men som tur var så har jag haft lite hjälp i veckorna. Mina föräldrar var här en vecka i början av november och min svärfar håller som bäst på att installera elen och värmekablarna till vattnet i gamla stallet (mer om det i kommande inlägg). Lagom till att kylan kommer verkar det som. Prognosen lovar frostnätter inom kommande vecka.

Just nu har vi mest fokuserat arbetet på diverse lagningar och små förbättringar som kan underlätta arbetet på gården som höggravid och småbarnsföräldrar. Min pappa har satt upp redskapshållare både i trädgårdsförrådet och vid ridbanan, så att var sak har sin plats, och är lätt att hitta och komma åt. Jag älskar ju ordning och reda! Jag kommer ha liknande "stationer" för sopkvastar/skyfflar/grepar mm på två-tre platser i nya stallet när det blir färdigt (bara lite mer fancy). Det ska aldrig vara långt bort till närmsta sopkvast!
 
Han har också satt upp en liten hasp så jag kan stänga porten till ladan inifrån de dagar det blåser på fel håll, så jag slipper lägga upp halm och hösilage i motvind... Dessutom har han bytt ut och lagat några murkna/trasiga bräder på gödselrampen, satt upp en släplist under porten till ladan så att det inte ska regna in (vi måste dock gjuta en liten plint på ena sida och bila bort överflödig betong på andra sidan innan det blir helt tätt), och så har han gjort en jättefin hängare till mina tömkörnings- och longergjordar. Under tiden som pappa snickrat så har mamma rensat ogräs mellan kullerstenen, krattat löv och fixat lite i trädgården.


Måttbeställd och hemmagjord hängare för tömkörnings- och longergjord, tömmar och linor. Visst blev den fin?

Och den här veckan har jag alltså mina svärföräldrar här som hjälper till och avlastar mig lite. Min att-göra-lista som under flera månaders tid bara har blivit längre och längre, trots långa arbetsdagar, har äntligen börjat bli kortare! Vi har köpt det mesta (eller i alla fall det viktigaste), som vi behöver innan bebisen kommer.
  
Jag är i god fas med allt kontorsarbete och administration. Jag har pratat med försäkringskassan om föräldraledighet och skickat in de papper som behövs. Jag har köpt ett parti hösilage så det räcker till hela vintern/våren. Vi har sett över hagarna och bytt isolatorer på kortsidorna, som är de som är mest utsatta för väder och vind, samt grusat upp där det behövs så nu klarar de både skitväder och vinterstormar, och jag slipper oroa mig för att antingen jag eller hästarna ska halka och skada sig...


Sådana här isolatorer har vi innan bara haft i hörnen, men i höst har jag bytt ut även varannan isolator längs kortsidorna av hagarna. Det gör att bandet inte står och slår i vinden, och vi slipper oroa oss för att de ska gå sönder – även när det stormar rejält.

Får vi bara ordning på de där värmeslingorna till vattnet i stallet så tror jag faktiskt att vi är så redo som man nu nånsin kan bli – både på bebis och på vinter. Bring it on!


Läst 85187 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
29

One small step...

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Ibland tar man stora steg framåt. Ibland lite mindre... Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha en permanent stationerad uppsittningspall nere vid ridbanan. Jag har hittills haft en IKEA-pall, och det har fungerat ok. Men den är i trä och behöver en del underhåll för att klara väder och vind (måla, limma, skruva...). Eftersom vi har gjutit mycket i betong de senaste åren, så har tanken på en uppsittningspall i betong vuxit fram. Och nu hade vi äntligen lite tid (och lite betong) över.

När vi beställde betong till vår platta (som ni kan läsa om i det här inlägget), så ville vi förstås vara helt säkra på att det skulle räcka och beställde därför en liten skvätt extra. Och istället för att låta den gå till spillo tänkte jag att det kunde vara läge att gjuta den där pallen!

Sagt och gjort! Med Ikea-pallen som mall, snickrade min pappa ihop en gjutform av överbliven formplywood. Betongen som blev över från plattan räckte till ungefär 2/3 av pallen, resten fick vi blanda till och hälla på själva. Som armering har vi använt hönsnät. Betongen från plattan var lite tjockare och hade inte fyllt ut alla hörn när vi öppnade formen, så vi fick också blanda till lite lagningsbetong och fylla i hålen. Den är lite, lite mörkare i färgen än den vanliga betongen, men med tidens tand och slitage kommer det inte att synas.

Men nu står den där! Stabil, väderbeständig, funktionell och snygg (tycker jag själv). Vad tycker ni? Under har vi lagt ett lager makadam. Dels för att leda bort fukt, och förhindra frostskador, och dels för att den inte ska luta, utan stå rakt och stabilt. Jag är så nöjd! Tack pappa, Jan och Jörgen för hjälpen! Det må vara "one small step" i det stora hela, men ändå ett litet steg närmre min drömgård, och faktiskt, två små steg enklare att hoppa upp på hästryggen! 

Nästa projekt (och antagligen det sista lite större projektet innan vintern och bebis kommer), är att lägga in värmeslingor till vattenkopparna i gamla stallet, samt byta ut de gamla och installera nya vattenkoppar i alla boxarna. Det påbörjades i helgen, och kan förhoppningsvis avslutas i början av november. Efter det ska vi ägna lite tid inne i huset och göra iordning det som ska bli barnrum, och så bara njuta av vårt kommande föräldraskap!


Läst 101113 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
24

Världens bästa jobb!

När jag var liten så drömde jag om en egen ponny. Det stod högst upp på önskelistan varje jul och varje födelsedag. Det var nära några gånger. Som när min sköthäst, en vit B-ponny med mörkgrå man och svans, som var lite svårriden och inte passade sin lite yngre ägare skulle säljas. Jag letade runt efter billiga stallplatser och gjorde kalkyler och visade för mina föräldrar, och de sa inte tvärt nej! Men så var det det där med tävling... Jag älskade ju att hoppa på den tiden och tävlade flitigt på ridskolans ponnyhästar. Om vi gick och köpte en B-ponny så skulle jag ju bara kunna tävla den under max ett år till... Det var ju låååång tid för mitt unga jag, men mina föräldrar som tänkte lite mer långsiktigt kom fram till att det var en dålig idé.

Det var det närmsta jag kom en alldeles egen ponny. Några år senare, när jag sen gått ut gymnasiet, längtade jag som bara den efter en alldeles egen häst. Eftersom jag jobbade och bodde hemma så kunde jag spara undan rätt mycket, och det gjorde jag! Varje månad växte summan på sparkontot och jag var ett steg närmre min alldeles egna häst. Trodde jag då... Livet tog en annan inriktning och pengarna lades på studier istället (inte en dålig investering på något vis). Det skulle visa sig dröja rätt länge innan jag äntligen fick möjlighet att köpa min alldeles egna första häst. Under tiden utbildade jag mig, hade eget företag och arbetade i tävlingsstall. Ponnydrömmen tog mig hela vägen från arbete som hästskötare i Sverige, till en beridartjänst i Tyskland, till en alldeles egen hästgård i Skåne (drömmar och så lite blod, svett och tårar)...

Och nu – många år efter att jag drömde mina ponnydrömmar, har jag förmånen att få jobba med att utbilda små ponnyryttare i ridningens ädla konst! Det är förstås alltid roligt när elever gör framsteg (oavsett ålder och storlek på häst). Att få hjälpa någon till en aha-upplevelse, och att se hur häst och ryttare börjar synka och förstå varandra är bland det bästa som finns. Men det är något alldeles speciellt med ett barn och dennes ponny. Glädjen som glittrar i ögonen när man lyckats med något som känts svårt, och stoltheten över sin fina ponny är så äkta och oförstörd. Barn är så bra på att vara här och nu, och fastnar inte lika mycket i prestationsångest och tvivel som vi vuxna kan göra.

Kanske borde vi försöka lära oss lite mer av våra barn? Att vara lite mer här och nu. Att njuta av det vi har och av alla små framsteg som görs (och tänka mindre på vad vi fortfarande inte kan). Kanske är det bara gravidhormonerna som pratar? Oavsett vilket så är jag så glad för att jag får ha världens bästa jobb! Som får hjälpa både barn och vuxna att fördjupa kommunikationen med sina älskade djur. För visst lever vi alla för de där stunderna i perfekt harmoni med våra hästar? När allting flyter och man dansar fram tillsammans, och allting känns enkelt och rätt! I know I do!


Det här är jag ute på Bisslinge Gård på min sköthäst, B-ponnyn Bonny. Jag tror att året är 1991 och jag är 10 år gammal.


Läst 104767 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Stalldrömmar »



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen


Maries senaste




Arkiv