Stalldrömmar

Jag är visst inte den första att klaga på vädret men... Herrejesus vilket väder!!! Jag hade tänkt ta mig till ridhuset idag, men vågade faktiskt inte ens ge mig ut på vägarna med transporten. Så det fick bli vilodag idag - för hästarna alltså. Själv var jag helt slut efter att ha gjort stalltjänsten som tog mig nästan tre timmar(!). Jag kan konstatera att mitt nuvarande stall INTE är lättjobbat i snöstorm. Jag måste bland annat öppna två stora portar (vi pratar runt 3 meter höga och 1 1/2 meter breda). När vinden tar tag i en sådan så flyger man efter som en liten vante. Speciellt när det är ishalka och man inte får något fäste med kängorna (jepp, that happened).... Sen måste jag gå ca 40 meter utomhus med skottkärran både för att komma till gödselstacken och tillbaka med ren halm och hösilage. I vanliga fall lastar jag kärran rejält full med både gödsel och nytt strö, men idag gick det bara att fylla den till kanten för annars flög både halm och bajs all världens väg. Detta innebar förstås dubbelt så många rundor och dubbelt så mycket tid. Och sist men inte minst så har jag ju fortfarande den förbaskade containern som jag måste tömma gödseln i genom att skuffa upp kärran för gödselrampen. Och dagar som denna är verkligen "skuffa" rätt ord. Eftersom containern står på östsidan är den väldigt utsatt för väder och vind. Så jag får steg för steg skuffa upp skottkärran på den ishala rampen samtidigt som jag parerar vinden så att kärran helt enkelt inte glider av i sidled. Men i dagsläget måste den stå där den står för annars kommer inte lastbilarna till när det är dags att byta container.

Men när mitt nya stall är klart så kommer jag inte behöva gå utomhus för att hämta halm och hösilage! Det kommer finnas i anslutning till stallet! Och den nya gödselplattan kommer ligga precis utanför dörren på norra sidan av stallet där det nästan alltid är lä, och skulle det nån gång blåsa där så är det medvind, så jag slipper få en skur av smutsig halm över mig. Och jag slipper skuffa upp kärran för en hal ramp! Så visst längtar jag lite extra mycket efter mitt nya stall just sådana här dagar. Nog för att hästfolk är ett segt släkte, men man ska inte behöva skada sig eller gå sönder bara för att man vill hålla på med hästar.

Vi jobbar just nu med att gräva och schakta ut den allra sista jorden från golvet i nya stallet. Men vädret jobbar lite emot oss. Förutom att dom tvåbenta arbetskrafterna blir lite låga i energiflödet så blir även vår lastgrävare lite trött i batteriet när det är kallt ute. Det har hänt två gånger att vi kommit ut för att jobba och så har motorn inte startat. Den startar om jag sätter betteriet på laddning, men det är lätt att glömma när man har mycket att göra. Men vi jobbade en kväll förra veckan, och så lite på söndagen. Imorgon är det dags igen, och sen får vi göra lite till helgen. Vi är ju faktiskt snart färdiga med just detta moment, men oj så enformigt och långtråkigt det är! Ibland får man bara stänga av den där lilla rösten som hellre vill sitta i soffan framför brasan och se en film... Imorgon ska det visst bli lite bättre. Vi slapp i alla fall strömavbrott den här gången!

Ps. Glömde skriva! Jag blev så himla full i skratt när jag skulle ta in Domingo från hagen. Eftersom det snöat kunde jag ju se exakt vart han hade rört sig under sin utevistelse. Det fanns spår från grinden bort till vattenkaret. Där hade han trampat runt på en liten fläck, och sen hade han gjort tre stycken 15 meter volter som jag vet att han gjorde under de sista minuterna ute medan jag tog in de andra hästarna... Haha! Tur att man släpper ut djuren så att de får röra lite på sig liksom... Släpar ut djuren är kanske en mer korrekt beskrivning i detta fallet? Daisy tyckte inte heller det var kul att vara ute, och hon brukar inte precis vara känslig för väder och vind... Frågar ni Domingo hade han nog hellre stannat inne just igår. Ds


Läst 60717 ggr Kommentarer Kommentera

Det har varit lite tyst här på bloggen ett tag. Det måste vi ändra på! Med bygget händer det massor och ingenting.... Del vill säga vi håller fortfarande på och gjuter stöd-socklar för grunden i gamla delen av nya stallet. Men det går framåt! Vi har faktiskt bara en stor gjutning kvar (och sen några små runt dörrar mm), så om saker och ting går enligt plan så borde vi vara färdiga med detta i slutet av denna veckan. Sen kan vi fortsätta schakta bort de sista jordmassorna och sen är det golvdags! I projekt "gjuta stallgolv" ingår även att lägga ut makadam och armering i grunden och få det helt jämnt, samt att planera för avlopp och eldragning. Så det är inte bara att gjuta hur som helst. Men det känns som en stor milsten att få ett golv på plats, så jag ser verkligen fram emot att få det klart! Exakt när det blir beror förstås också på när betongbilen kan komma. Och ärligt talat vågar jag inte boka något ännu, för vi har blivit försenade så många gånger nu. Bättre att boka när jag vet att allt är klart. Men det kan förstås betyda lite väntetid. Det är i alla fall inte precis högsäsong för plattgjutning, så med lite tur kan vi ha det klart innan jul. Om ni vill följa bygget steg för steg så kan ni gå in och gilla vår facebooksida, som uppdateras löpande med bilder och filmklipp.

Här ser ni det som kan vara vår näst sista gjutning! Fingers crossed! Bara en stor sektion kvar!

Jag tänkte ägna det här inlägget åt ett annat fenomen som jag har lagt märke till, men som det inte verkar skrivas så mycket om? Jag var och tränade för min tränare i förra veckan. Det var första träningen på ett par månader eftersom all min lediga tid och ork på sista tiden har ägnats åt bygget. Det var så himla kul att komma igång igen! Dressyr handlar ju mycket om tajming och precision. Det är dom små detaljerna som gör hela skillnaden. Målet är att alltid rida i balans. Svårigheten är att veta hur mycket eller hur lite man ska be om just här och nu. Det är det som kallas "känsla". Att veta exakt vad just den hästen behöver i just det momentet. För att uppnå känsla kan man rida massor av olika hästar (helst välutbildade) och/eller rida för tränare så ofta som man bara kan! För även om man inte rider många hästar, och kanske inte ens har det som mål, så kan man bli expert på att rida just sin egen häst.

Det är här jag blir lite förvånad över hur folk verkar tänka. Jag hör så ofta från ryttare att det inte vill träna för ofta för de vill hinna öva på det man lärt sig på senaste lektionen. Det låter ju logisk. Eller? Fenomenet som jag har märkt av (både på min egen ridning och på mina elever) är att man har en tendens att överkompensera. Jag menar såhär; jag kanske har en elev vars häst tenderar att bli lite långsam och trippig när den går in i rörelserna. Då kan instruktionerna handla om att få kvickare bakben, kvickare hjälper, längre steg, mer energi. Vi jobbar på detta som ett genomgående tema genom hela lektionen och mot slutet känner vi oss alla rätt nöjda. Nästa lektion börjar vi med repetion - men då plötsligt är inte hästen för långsam längre. Den är istället lite för snabb, springig, tar lite för långa steg för att vara helt i balans och vi får istället jobba med halvhalterna, kadens, rytm, balans o.s.v.

Det spelar ingen roll vad det handlar om: ryttarens sits och hjälper, hästens rytm eller form, rörelsernas utförande. Det är alltid såhär. Både för mig och mina elever. Sist jag red fick jag till exempel lite bassning för att jag red för slarvigt genom hörnen. Så jag gjorde vad alla ambitiösa ryttare skulle ha gjort och gick hem och övade hörnpasseringar tills jag hade hovspår nästan ända ut mot staketet. Den här lektionen fick jag höra att jag red FÖR långt ut i hörnen, det blev liksom FÖR fyrkantigt. Tänk att det kan vara så enkelt och så svårt på en och samma gång! Det är de små detaljerna som gör hela skillnaden! Rider man ofta för tränare så kan man göra små korrigeringar - rider man sällan så blir det större korrigeringar. Så är det bara. Självklart har jag förståelse för att man i perioder kanske inte har tid eller råd att träna så ofta som man kanske skulle vilja. Men är det något man verkligen ska lägga pengar på när man har häst så är det att rida för tränare! En bra tränare kommer också se om hästen är rätt i hullet, om utrustningen sitter som den ska och om hästen visar någon orenhet eller symptom på smärta som du kanske har missat. Det är lätt att bli hemmablind.

Nu ska jag öva på att göra mjukare hörnpasseringar, samt jobba på att få min häst ärligare på yttertygeln och kvickare på vänsterskänkeln tills nästa lektion (antagligen kommer jag då få höra att jag måste lätta efter på yttersidan och att min häst går emot högerskänkeln, men det är ok. Det är bara så det fungerar).

Min underbara, söta häst som alltid, alltid ställer upp för sin ryttare och gör så gott han kan.


Läst 39679 ggr Kommentarer Kommentera

Dyrt och krångligt. Ja, med dom två orden kan man sammanfatta helgens bravader. Vi har precis som resten av Sverige haft minusgrader. Eftersom vi fortfarande håller på att gjuta så blev vi tvungna att köpa frostskyddsmedel som man blandar i betongen (eller murbruket om man ska mura), så att det ska klara kylan och härda snabbare. En 5 litersdunk räcker till 10 säckar, dvs 200kg betong. Som ni vet sen innan så går det åt ca 500kg betong per sektion. En dunk kostar ca 350kr. Det blir 875kr extra per sektion. Det är mer än både betongen och armeringsjärn tillsammans. Så slutsatsen får väl bli; gjut inte när det är minusgrader ute? Dessutom så var det svårt att få tag på frostskyddsvätskan... Det verkar inte tillhöra standardsortimentet på många byggvaruhus, så ska man ändå gjuta i minusgrader så måste man planera i god tid innan så att de beställer hem det man behöver. Tur att det ska vara plusgrader hela veckan! 

Men nu låter jag ju jättenegativ! Vi har haft en supertrevlig helg, med solsken hela lördagen och en god Fars dag middag på kvällen. Svärföräldrarna var här och hjälpte till och vi fick gjutet en sektion på lördagen. Sen hade vi slut på frostskyddsmedel och bestämde oss för att ägna söndagen åt att gräva och göra gjutformar - istället för att köra land och rike runt för att hitta mer frostskyddsmedel.... Så sagt och gjort.... Det visade sig att det inte var så himla enkelt det heller....

Vi vill ju gjuta en så smal "sockel" som möjligt så vi inte gör av med mer betong än nödvändigt. Men på flera ställen är stenbumlingarna staplade på ett sätt som gör att de sticker ut väldigt långt från väggen i övrigt. Och vi vågar inte ta bort dem eftersom de ligger i botten och stöttar de andra stenarna. Så då får vi helt enkelt bygga om formarna så att de passar runt stenen. Vi hade lite gamla spånskivor liggandes som vi har använt i detta syfte. Det verkar fungera bra, men återigen tar det en massa extra tid! Jag har helt gett upp det här med att försöka hålla någon slags tidsplan. Det får ta den tid det tar. Jag har ingen panik (för det mesta i alla fall), och man måste ju hinna med att leva och ha det gött också! Det gäller att hitta en balans mellan jobb och fritid. Man måste ha lite disciplin för annars blir inget gjort! Men man måste vara ledig och bara slappa eller göra något kul ibland också! Och i den andan ska jag gå och steka lite pannkakor (för vem blir inte glad av pannkakor?!). Imorgon ska vi gjuta igen!

bilder hittar ni som vanligt på vår facebooksida Örstorp Gård AB


Läst 39603 ggr Kommentarer Kommentera
NOV
08
2016

Då har vi påbörjat "projekt-stabilisera husgrund"!

Som jag skrev om i förra inlägget så upptäckte vi när vi grävde ut jordgolvet att "sockeln" i gamla delen av ladan inte alls var någon gjuten sockel - utan bara en massa stenbumlingar som man staplat ovanpå varandra och sedan slabbat lite bruk utanpå.... Inte den mest stabila husgrunden kanske.... Och vi insåg att vi måste göra något för att stötta upp konstruktionen innan vi kan gjuta vårt stallgolv. Så förra måndagen tog vi ut en byggnadsingenjör för att ställa lite frågor om just detta.

Såhär såg det ut när vi började gräva längs med väggen... Inte så bra kanske. Hela ytterväggen vilar på en grund av stenbumlingar staplade på varandra!

Hon höll med om att konstruktionen måste stöttas, och att det bästa sättet är att gjuta utanpå med längsgående armeringsjärn. Det blir som en halv sockel. Den här gjutningen måste göras i sektioner eftersom vi inte kan gräva ut allt på en gång. Tar vi bort all jord som i dagsläget stöttar grunden så kan hela byggnaden rasa! Så vi får gräva ut och gjuta ca 3-4 meter i taget.

Så detta är vad vi ägnat oss åt i helgen! Vi har byggt en gjutform, grävt och rengjort stenar. Och så har vi gjutit! Nästan 500kg betong gick det åt, dvs en halv pall eller 25 säckar....

Men resultatet blev riktigt bra om jag får säga det själv. Det här ska väl hålla för hästsparkar och sättningar?? Golvet kommer så småningom att gå i höjd med den fyrkantiga "klumpen" till höger i bild, så mycket av det vi gjuter nu kommer vara under marknivå och alltså inte ens synas!

Åh suck! För drygt en vecka sedan trodde jag att vi var mycket nära att bli färdiga med grävningen så vi skulle kunna gjuta golvet. Nu är vi plötsligt väldigt långt bort... För det kommer att ta flera veckor att göra färdigt grunden. Men förutom att det känns lite långtråkigt och tradigt att behöva lägga så mycket tid på nånting så enformigt som inte ens kommer synas i slutändan så känns det rätt ok. Det är lite extra mysigt att bo på gård den här årstiden. Att vakna och gå ut till stallet i den krispiga morgonluften. Att komma in på kvällen och tända en brasa i öppnaspisen... Det är nästan så jag börjar få lite julkänslor! Fast visst finns det dagar då man bara vill dra täcket över huvudet och gå och lägga sig igen... När det blåser och regnar på tvären så som det bara kan i Skåne. Men idag skiner solen och både jag och djuren njuter för fulla muggar!

I morse var det minst sagt krispigt i luften. -12 grader!


Läst 48214 ggr Kommentarer Kommentera
OKT
29
2016

Att bygga en bra grund...? För mig betyder det att ha en häst som alltid är lösgjord, mentalt och fysiskt. Att kunna kontrollera tempo och steglängd inom hästens kapacitet. Att ha en häst som är på hjälperna och suger på bettet och svarar för skänkeln både framåt och i sidled. Att ha en häst som rör sig genom ryggen, samt att kunna kontrollera ställningen och böjningen utan motstånd. Men så är jag ju en dressyrnörd också... För just nu betyder det något helt annat!

Jag nämnde i förra inlägget att vi stött på lite konstruktionsproblem. Det är nämligen så att när vi skulle gräva ut de sista bitarna av jordgolvet i ladan, de närmast väggen så märkte vi snabbt att den gjutna sockeln som vi hade hoppats var ett starkt gjutet fundament, bara består av stora stenbumlingar staplade på varandra med lite betong kletad på utsidan...! Och under marken vilar hela ytterväggen enbart på en stengärdsgård... Det känns inte helt stabilt... Så vi måste vara ytterst, ytterst försiktiga när vi fortsätter med utgrävningen. Annars riskerar vi att hela ladan rasar! Vi har lite tankar om hur vi ska lösa det hela, men för att vara riktigt säkra på att få en riktigt stabil konstruktion som kommer att hålla i många år framöver så har vi kallat in en byggnadsingenjör. Hon kommer på måndag eftermiddag.

Hon ska också få titta på taket och de obefintliga takbjälkarna som förgående ägare på gården tog bort för en sisådär 20 år sedan eftersom de var genomruttna. Jag älskar den öppna planlösningen och har inga som helst planer på att sätta in någon ny loge, men det vore ju synd om taket rasade in... Vår plan har varit att lösa det genom att spänna upp stålvajrar där bjälkarna tidigare har gått. Men även här vill vi ha expertråd. Räcker det med vajrar? Vilken sorts vajrar ska man ha? Vart ska de fästas för bästa hållbarhet och hur ska de fästas?

Det här är viktiga frågor när man har med en gammal byggnad att göra. Jag citerar vår byggnadsingenjör på ett ungefär när jag säger "bara för att det är en gammal byggnad så tror folk att man kan göra vad som helst". Det var hennes svar när jag berättade om hur han tagit bort de bärande bjälkarna... Med det sagt så har ju ladan stått så i över 20 år och klarade sig oskadd genom till exempel Gudrun och andra höststormar. Så såååå illa ska det väl inte vara. Men tänk er för noga innan ni ändrar konstruktionen på en byggnad och ta hjälp av ett proffs! Det är mina bästa tips i frågan. Håll nu tummarna för att allt går bra på måndag!

(Bilder kommer men jag måste gå in på datorn och det hinner jag inte just nu för nu ska jag ut och rida! Så länge kan ni bilder på vår facebooksida).


Läst 47867 ggr Kommentarer Kommentera
OKT
26
2016

I natt var den första frostnatten och jag har lite déjà vu känslor. Det är ganska prick ett år sedan vi kämpade mot klockan (eller ska man kanske säga mot årstiderna?) för att bli klara med ridbanan innan vintern kickade in på allvar. Och nu jobbar vi på samma sätt för att få färdigt det vi måste få färdigt på stallet innan väder, vind och minusgrader sätter käppar i hjulet. Det är fram för allt fasaden som hade behövt bli färdig. Allt annat är ju under tak!

Ni minns att jag väntade på offerter för att mura upp det sista på fasaden? Jag blev plötsligt påmind om varför vi gör allt arbete själva... Enligt mina beräkningar så är det ca 40-50 arbetstimmar kvar att mura. Offerterna jag har fått in har legat på runt 100.000kr... Det är 2000kr i timmen. Är dom inte kloka?! Jag medger att jag var lite naiv när vi började mura. Jag hade inte förväntat mig att det skulle ta så lång tid. Men nu är det "bara" 45 rader kvar, eller ca 10 kvadratmeter. För oss har det tagit ganska prick en timme per rad, och ett proffs borde ju vara snabbare än vad vi är? Om vi lägger två timmar om dagen plus lite mer på helgen så är det ca 20 dagar. Sen får man räkna med att några dagar faller bort. Så det är minst en månad. Och då har vi inte fått något annat gjort...

Så jag känner att jag står lite vid ett vägskäl. Ska vi få stallet färdigt innan våren så måste ju fasaden bli klar, men då blir det kanske inte gjutet någon gödselplatta innan våren. Om jag ska hinna gjuta gödselplatta så måste det börja grävas och fixas för det nu!!! Och ska jag vara ärlig så kommer ju en gödselplatta underlätta och förgylla min vardag betydligt mer än vad ett gäng nya boxar kommer göra. Ja, ni får missförstå mig rätt. Självklart vill jag ha klart nya stallet! Men jag har ju ett fungerande stall till mina hästar i dagsläget, och det nya stallet kommer ju inte magiskt att fyllas av nya stjärnor och välstammade avelsston i samma sekund som det är färdigt. Det är en process att bygga upp en väl fungerande verksamhet. Gödselplattan kommer dock att ha full funktion som genom ett trollslag, och det hade inte varit dumt att slippa containern!

Ja, som ni märker har vi en hel del funderande framför oss och några snabba beslut som måste tas. Och då har vi inte ens börjat prata om konstruktionsproblemen som vi stött på på senaste tiden... Men hjälp är på väg! Mer om det i nästa inlägg!

Klart och kallt ger magiskt vackra höstdagar, men det ställer till det i byggprocessen... På bilden ser ni en av mina elever som får hjälp med tömkörningen.


Läst 51620 ggr Kommentarer Kommentera
OKT
24
2016

Igår sa vi farväl till Doriz. Det känns lite sorgligt och jag är lite ledsen både för min egen del och för Prinsessan som saknar sin kompis. Doriz är en tillgång i varje stall eftersom hon är en så väldigt bra ledarhäst. En matriark. Stark, rättvis, lugn och social. Hon är perfekt i vilken liten flock som helst! Och säkert en fantastisk mamma! Men det får vi tyvärr aldrig veta. Hon har ju som ni vet inte tagit sig med Firenze som vi betäckt med i år, trots väldigt tappra försök både från vår och seminstationens sida.

Prinsessan + Doriz = Sant!

Att ha ett sto med komplikationer som inte vill ta sig är dyrt! Väldigt dyrt! Jag hade faktiskt inte i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att vi skulle behöva lägga så mycket pengar och sen inte ens få något föl. Men sånt är livet. Jag brukar ju säga att avla är som att spela poker. En del tur och en del skicklighet. Det är ju ingen slump att samma uppfödare år efter år får högt bedömda fölungar och unghästar som visar sig väl på unghästtester. Men sen finns det även ett mått av tur (eller ska man kanske säga otur?) som spelar in och man kan aldrig vara riktigt säker på hur slutresultatet kommer bli. Jag har i alla fall lärt mig väldigt mycket på vägen. Att skicka hem Doriz har inte varit ett helt lätt beslut. Men som hästföretagare har man redan så många hinder (dyrt, tungt, tidskrävande osv), så det gäller ju att ge sig själv så bra odds som man bara möjligtvis kan för att lyckas. Och då är ett sto med risk för komplikationer som har svårt att ta sig helt enkelt ett för osäkert kort för att man ska kunna satsa. Det finns dock ingen bitterhet! Jag hoppas verkligen att jag har fel och att "Doran" tar sig nästa år. Och att vi får se många fina Doriz-bäbisar i framtiden! Jag vet i alla fall att hon har de allra bästa förutsättningarna hemma hos sin ägare som är en fantastisk häst- och djurmänniska. Stort lycka till i framtiden Doriz och Marie!

PS. På gården jobbar vi förstås på som vanligt... Bilder från veckans/helgens arbete finns som vanligt på vår facebooksida. Mer om det i nästa inlägg!

Hejdå Doriz och varmt lycka till! Du är redan saknad!


Läst 42696 ggr Kommentarer Kommentera

Ja, det är vad vi har gjort i helgen! Och vet ni vad? Vi är nästan klara! Bara några få kvadratmeter kvar mot ena kortsidan. Sen återstår "bara" finputsat runt kanterna och att jämna till marken som för tillfället ser ut som ett månlandskap osv... Jag misstänker att det är lite som när man mockar ut en box... På två toppade kärror har man fått ut det mesta i mitten och tycker - jamen det här var ju lätt! Sen ska man ta kanter och sopa/skrapa upp det sista "lilla" och inser att det blir typ tre kärror till... Vi får väl se...

Men apropå att mocka ut boxar så har jag funderat en hel del omkring gödselhantering de senaste veckorna. Det beror dels på att vi stallat upp stona så jag har två extra boxar att mocka, och dels på att bygget gör att jag blivit tvungen att ändra mina rutiner kring mockningen (till det sämre).

Innan kunde jag gå ca 15 meter över gårdsplanen och sen genom två stora dörrar genom "ladan" (det som ska bli mitt nya stall) och så direkt upp för gödselrampen och tömma. Dvs en liten bit på grus och sen lika mycket på betonggolv, ta lite fart och upp! Inget krångel! På vägen tillbaka tog jag med mig ny halm och hösilage som förvaras strax innanför porten i ladan. Avsluta med att lägga upp hösilage för kvälls och morgonfodring i kärran och så var det klart! Piece of cake. Hade jag bråttom kunde hela processen med mockning och upplägg av foder för två stora och en shettis vara klar på 30 min.

Just nu funkar inte det.... Om jag inte vill krångla mig över en 45 cm hög sockel, eller ta mig igenom en bergochdalbana av jord och sten del vill säga... Och det känns faktiskt inte som något alternativ. Istället får jag gå runt stallet på baksidan i gräset och korsa traktorspår och andra hinder... Suck! Okej, att jag har två extra hästar att mocka till - men stalltjänsten tar just nu ca 2 timmar att göra... Och efteråt är jag helt slut!

När allting blir klart så kommer gödselplattan vara på baksidan av stallet, strax utanför bakre porten, så att man bara kan köra gången ned, ut genom dörren och tömma. En till två gånger i veckan kommer gödslet att tryckas ihop med hjälp av lastaren så att man aldrig behöver hålla på att vingla runt med kärran på någon smal planka eller ramp, och aldrig heller behöver hålla på att skotta runt gödsel för hand (som man ofta får göra i t.ex en container). Jag planerar att köpa en stor kärra av den här typen. Och ny halm för dagen kommer att förvaras i den bakre delen av stallet på en kärra som man enkelt kan rulla genom stallet och ta vad man behöver på vägen. Samma sak med hösilaget. Balarna körs in i stallet med hjälp av lastaren.

Att jobba i stall är tungt! Och en stor anledning till förslitningsskador och ryggskott är just gödselhanteringen. Det är så otroligt viktigt att göra den så enkel och smidig som möjligt! För mig känns det senario som beskrivits ovan som den bästa lösningen för just mitt stall. Jag läste nånstans (tror det var Hippson) om någon som skulle ha luckor i golvet som man mockade ut genom, och det låter ju jättesmart! Men eftersom jag bygger stall i en redan befintlig tegellada byggd på 1800-talet så måste jag anpassa mig efter vissa parametrar....
Ett annat sätt att slippa mockningen är att ha permanentbäddar som mockas ut med bobcat t.ex varannan vecka. Men efter att ha jobbat i två stall där man mockade på detta sätt är jag dock jätteskeptisk. Dels över hur det fungerar för hästarna. Vi hade en klar överrepresentation av strålröta och hovbölder i de stallen. Och sen till om det verkligen är enklare för personalen... Visst alla dagar då man inte mockar utan bara slänger in ny halm är det lättare. Men de dagar då man faktiskt mockar är det ju ett helvete! Det går aldrig att få upp allt med Bobcaten och då ska man stå och för hand mocka ut två-tre veckor gammalt kiss längs kanterna. Det är både tungt och obehagligt! Och personalen fick ofta jobba över de dagarna då det skulle mockas...

Jag avskyr att mocka i containrar! Dels för att det är tungt att köra skit uppför en ramp! Har man bara en häst är det väl ok, men börjar det bli fem, tio, femton.... Då är det oerhört tungt. Sen kräver det nästan alltid att man antingen ska balansera ut på en liten ramp - eller att man får stå och skotta och trampa för att få plats med så mycket som möjligt. För att inte tala om alla dom gånger som tömningen inte fungerar som den ska och man ska försöka få upp gödsel i en redan full container... Uscha! Och så är det extremt dyrt. Nej tack för min del.

Daisy gillar containern!

För min del innebär enkel mockning gödselplatta nära stallet, halm, stora skottkärror och bra grepar som inte väger för mycket, inga uppförsbackar (snarare nedför när man kommer med full kärra), tillgänglighet för lastare så att man kan hantera gödseln/tömma gödselplattan maskinellt, och att man mockar ut gödseln regelbundet en till två ggr om dagen så att boxarna håller sig rena. Sen underlättar det också om man ser till att ha bra och lugna rutiner i stallet, och ser till att boxgrannarna gillar varandra så att hästarna är lugna och trygga i sina boxar och inte sprätter runt en massa i onödan. Ett sätt att göra detta är att fodra med mycket hö eller hösilage så att hästarna alltid har något att göra i boxen och inte blir uttråkade och/eller stökiga vid utfodringarna. Ett annat sätt att underlätta mockningen är förstås att ha hästarna ute i hage mycket, men jag har varit med om stallägare som systematiskt låter hästarna stå ute i hällregn och skitväder med lera upp till knäna bara för att det bli enklare att mocka. Det är inte ok enligt min mening. Väljer man lösdrift som alternativ så måste den också mockas och vara genomtänkt utförd så att arbetet underlättas. Men nu märker jag att jag börjar glida iväg i tankarna! Jag ska stoppa innan det går helt över styr. Det vore kul att höra era tankar om mockning och era bästa (och kanske värsta?) tips för att underlätta stalltjänsten.

Innan kunde jag öppna den vänstra porten och köra rakt genom "ladan".

Men nu för tiden fungerar inte det om jag inte ska klättra över den här sargen...

Eller köra genom detta månlandskapet... Det ska bli skönt med gödselplatta!!!


Läst 40820 ggr Kommentarer Kommentera

Innan jag börjar berätta om livet på gården måste jag säga tusen tack för alla likes och peppande kommentarer på mitt förra inlägg! Förhoppningsvis kan vår historia inspirera andra som just nu befinner sig i samma jobbiga situation!

Idag har höstrusket intagit Skåne. Tanken är att vi ska gjuta en liten sockel, men vi får väl se om det vill sluta regna eller inte... Det känns ju inte jätteinspirerande att ge sig ut och rida just idag heller, men men... Hästar är en livsstil som inte tar paus bara för att det råkar regna och blåsa lite! Så det är väl bara att dra på sig regnjackan och ge sig ut! Det bästa med regn och rusk är att man kan få komma in och värma sig i soffan med en filt och en kopp varm choklad, och kanske en kanelbulle efteråt! 

I helgen har vi varit väldigt produktiva! Mina föräldrar kom hit i fredags och stannar en dryg vecka. Och svärföräldrarna som är hemma från sin tre veckors semester var här i söndags och hjälpte till. Vi har bland annat storstädat och röjt undan massa skräp, och kört till tippen. Svärfar har fixat belysningen till ridbanan (ibland är det bra att ha en elektriker i familjen). Vi har fortsatt att gräva ut jordgolvet som så småningom ska gjutas, och vi har tagit bort en liten dörr i fasaden mot innergården som ska muras igen. Det är där vi idag ska gjuta en sockel om vädret tillåter...

Utgrävningen av jordgolvet är något vi har ägnat "mycket" tid åt de senaste två veckorna. Jag skriver "mycket" inom citationstecken eftersom det faktiskt bara blir en kväll i veckan och en dag på helgen så länge fotbollssäsongen pågår. Men nu är den över! Sista matchen spelades igår - så från och med nu kan vi gräva lite varje dag. Det är både rätt tungt och rätt tråkigt att gräva (trots att vi har grävarmen på lastaren) så det ska bli skönt när det är klart. Vi har kommit ungefär halvvägs. Schaktmassorna har vi kört ned och lagt bredvid ridbanan. När vi är klara med grävningen inne i ladan ska det ju grävas ut för gödselplatta. Förhoppningsvis går det lite snabbare för då ska vi inte köra iväg schaktmassorna utan bara lägga dem som en vall runtomkring. Fingers crossed...

Vi har hittat lite allt möjligt smått och gott i det där jordgolvet. Alltifrån stora, stora stenbumlingar till gamla eternitplattor(!). För er som inte vet så är eternit ett gammaldags byggmaterial som kan finnas i tak och väggar på gamla hus. Det som vi hittat är gamla takplattor. Om det är mindre än en kvadratmeter så får man slänga det utan kostnad på speciell uppsamlingplats på soptippen i Landskrona. Och det var det som tur var. Man ska vara väldigt försiktig när man handskas med eternit för det är starkt cancerframkallande, och man ska helst ha handskar och munskydd, och ska man riva väggar och tak med mycket eternit så måste man ha speciella fläktar mm.

Något som vi också har gjort är att vi har mått upp och märkt ut vart boxväggarna ska gå nånstans, och vart de nya dörrhålen kommer bli. Det känns riktigt, riktigt, riktigt roligt! Jag är också vääääääldigt nära att acceptera en slutgiltig offert på de där skalblocken som vi ska mura upp väggarna med. Mer om det i ett kommande inlägg!

Fler bilder från bygget hittar ni på vår facebooksida Örstorp Gård AB. 


Läst 40513 ggr Kommentarer Kommentera

Det har hänt nånting konstigt i familjen Mellberg! Min man har fått nytt jobb. Det innebär bland annat att han slipper den grymma pendlingen till Köpenhamn, som ibland kunde ta upp till tre timmar enkel väg när tågen strulade. Det innebär också att han kan sova lite längre om mornarna! Nu för tiden ringer våra väckarklockor ungefär samtidigt. Tidigare i vårt förhållande har det alltid varit tvärt om! Jag har alltid gått upp betydligt tidigare än min man. Det är ju jag som är morgonmänniskan och ska upp och mata hästar liksom. Men nu har ordningen ändrats. Min man strutsar upp när klockan ringen (han har ju liksom fått sovmorgon mot vad han är van vid), medan jag släpar mig upp på femte snoozen.... Vad hände?!

Jag skrev i förra inlägget att jag saknade sommaren lite. Vädergudarna måste ha läst bloggen för vi har haft sommartemperaturer hela veckan. Nästan lite väl svettigt ibland med 27 grader, stekande sol och helt vindstilla. Men jag klagar inte! Våra jordgubbsplantor är jätteglada och lämnar massor av goda gubbar! Och stona kan få vara kvar på betet och ha det gött ett litet tag till. Jag stödfodrar dem lite, men det finns faktiskt gott om grönt gräs fortfarande.

Dom här gubbarna planterade vi i år och de stormtrivs! Vi har gödslat dem med hästbajs och aska från grillen och de ger så många goda, söta bär! Behöver inte ens sockras.

Ikväll ska vi mura upp de sista raderna på nya väggen! Jippi! Det är bara tre rader kvar (att vi sen har två stora och två små dörrar till som ska muras igen behöver vi inte tänka på just nu). Vi kollar faktiskt runt lite nu om vi kan hitta någon som kan komma och hjälpa oss att mura lite, för även om det är kul att göra det själv så tar det så förbaskat lång tid. Och vi vill ju helst bli färdiga med ytterväggarna innan det blir alltför grått och kallt. I sådana fall så gjuter vi upp socklarna själva och sen tar vi in hjälp med själva murningen. Så kan vi spendera tiden med att gräva ut golvet, putsa innerväggarna, mura upp boxväggar, snickra ihop dörrar m.m.

Bara några få rader kvar nu!

Jag känner mig så inspirerad i min ridning just nu! Mina hästar är så fina! Längtar verkligen efter att åka och träna, men jag känner att jag vill ha alla offerter och beställningar klara innan dess. Det blir för rörigt i huvudet annars. Det är lätt att underskatta hur mycket tid det tar att planera allting. Har man dessutom en tajt budget såsom vi har, så blir man tvungen att leta bra priser och rabatter hela tiden. Det tar tid men i slutändan sparar vi rätt många tusenlappar genom att prata med många leverantörer och jämföra priser. Grovbetong kan t.ex. kosta alltifrån 27kr säcken till 54kr säcken! Det blir stor skillnad när man behöver en helt pall. En annan stor pengasparare är ju att göra jobbet själva, eftersom bygghjälp kostar pengar! Mycket pengar. Men man får inte bli dumsnål. Vissa saker kan man göra med kompromisser och hemmalösningar. Men vissa uppgifter kräver sina verktyg och man sparar mycket tid när man arbetar med rätt redskap. Många verktyg kan man hyra över dagen och andra kan vara värt att köpa in. Som t.ex. vår betongblandare som kostade oss en dryg tusenlapp och som har underlättat vårt arbete avsevärt! Helt klart värt investeringen! Och behöver man inte verktygen efter att bygget är klart så kan man ju alltid sälja dem vidare begagnat. Eller som när vi tog hjälp med de sista lagren på ridbanan. Vi hade aldrig fått det så jämnt och bra som det nu blev! Ibland vet man ju dock inte hur det ska gå innan man börjar. Man måste också vara beredd att erkänna sina misstag och lära av dem. Gör om gör rätt liksom! Och så far man inte vara rädd för att ställa dumma frågor! Det är så man lär sig! Genom att prata med dem som kan. Jag har fått många bra tips och ideér genom att prata med olika levarantörer.

Jag tror också att man bör ha en "grundarsenal" med verktyg innan man ger sig på ett stort byggprojekt. En skruvdragare, en såg, en vinkelslip, en borr och borrar för diverse material, en hammare, en kofot, ett par penslar. Ett gäng skruvar, spik och pluggar. Ett par presseningar är aldrig fel o.s.v. Och så behöver man tid. Massvis med tid! Ja, sen är det bara att sätta igång!

Ni kan också följa bygget på vår facebooksida Örstorp Gård AB.


Läst 47689 ggr Kommentarer Kommentera

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.