Portugal-bloggen
JUN
27

WE-tävling och hästägarbesök

Det har varit några fullsmockade veckor med besök och tävling. Det är roligt när det händer grejer men jag börjar se väääldigt mycket fram emot semester hemma i Piteå om en månad.

Horus ägare Katharina var här med vänner och familj i nästan två veckor. En av hennes vänner är superduktig fotograf så vi hade en fotosession på stranden. Helt magiskt! Jag har ridit på stranden hemma i Sverige, men detta var en helt annan upplevelse. Jag fick låna Anas fina Falcao och red i mina portugisiska kläder. Vi tog även några bilder med Fandi hemma på gården som blev väldigt fina. Inte fått alla bilder än, men jag ska visa de jag har.

Katharina var väldigt nöjd med sin häst och de är så fina tillsammans. Ska bli roligt att se i framtiden hur långt de kan gå.

Vi har tagit några beslut om min fina 2-åring i Skåne. Han ska få bli inriden i Sverige och visas på 3-årstestet i maj. Givetvis ska vi se hur han utvecklas och att han verkligen är redo för det. Jag tror att det kan vara en bra check och det blir intressant att höra vad domarna säger om gångarter samt exteriör. Därefter får han gå på bete och sedan komma hit till Portugal. Det blir längre väntan, men tiden går fort och jag vet att han får bästa möjliga omvårdnad. Jag skulle gärna visa honom själv på 3-års men vi får se hur det stämmer med upplägg och planering.

Fandi har hunnit göra en till regional we-tävling. Det var lite upp och ner resultatmässigt (66 % i dressyren, 61 % teknik). Inte vår bästa start men vi knep en tredjeplats så det var inte dåligt. Nu ska jag lägga om lite i träningen och hoppas kunna prestera bättre nästa start som blir 20:e juni. Just nu pågår det nationella championatet för fullt och jag saknar att rida de stora tävlingarna med Altivo. Men nästa år hoppas jag att Fandi kan vara redo för den uppgiften. Det är bara att träna på och se hur långt det räcker. Nästa helg kommer bli rolig, då är det feiran i Ponte de Lima och iår håller de EM för juniorer/yr där. Jag har fått hedersuppdraget att ansvara över de engelska hästarna som ska husera här före och efter mästerskapet. Blir kul att se deras förberedelser och förhoppningsvis hinner jag rida någon lektion för min gamla chef Paulo Santos som är lagtränare.

Är det någon av er läsare som ska till Ponte de Lima så skicka gärna ett meddelande eller kommentera nedan så kanske vi kan träffas där!

Min kompis Moa Isaksson har också varit här och hälsat på. Är lyckligt lottad över att ha så fina vänner.

Annars så rullar vardagen på här med ridning, ge lektioner som jag ger via Portugal Equestrian och trevliga middagar. Esposende är en underbar stad och jag är så glad att jag tog beslutet att pröva mina vingar. So far so good!

Kram på er!

Instagram astridhedman

Fina hästen <3

Min grymma elev Ana och Falcao gjorde en supertävling där de vann och hade 75 % i dressyren!

Prisutdelning

Jag med norska Helene Giske och hennes vackra Epa

Katharina och Horus är ett vackert par tillsammans!

Fandi var en bra fotomodell

Stranden var en underbar upplevelse. Fotona är tagna av magiska Elena (instagram magische_momente_fotografie).


Läst 36343 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
02

Träningar med Maria, Sverigetripp och ett år äldre

Nu hann det bli långt mellan inläggen igen oops! Jag skulle vilja börja att skriva om träningen med Maria som var här för ett par veckor sedan. Det var 3 dagar vi hann med att rida och denna gång fick hon ha lektion med några fler ryttare bla Ginnie och Miguel. Jasmims ägare Johanna var här och passade på att ta del av Marias kunskaper två dagar. Min elev Ana red också ett pass och Maria red Falcao söndag. Jag fokuserade på Fandi, Indio och Horus. Jag red även Falcao måndag och det är så roligt att se hur mycket han har utvecklats, han fick godkänt av Maria och går numer under smeknamnet korven 2 (Ginnies häst är korv 1 då de har svårt att gå exakt mellan skänklarna och "korvar sig"). 

Jag fick bakläxa på sitsen. Sedan vi flyttade har hästarna varit lite "all over the place". En del av dem har varit exalterade när det är mycket liv och rörelse på anläggningen till skillnad mot förra stället. Därför tror jag att min ridning har ändrats och jag har försökt ha hästarna mer mellan hand och skänkel vilket har gjort att jag glömt bort att rida med sätet. Med alla hästarna fick jag jobba på att få ut halsen, att inte ta kontakten utan låta hästen fylla ut tyglarna. Jag fick tänka mycket på att hänga ned benen och få hästarna lydiga för sittbenen istället för att använda sporren. Något jag märkte stor skillnad på var att jag har suttit med för stum rygg och höfter. Jag fick träna på att sätta mig i traven och försöka sitta så mjukt så att hästen inte ändrade steglängd eller kontakten. Väldigt bra att träna på och gör stor skillnad. Även i galoppen fick jag jobba på att slappna av i skinkorna och ryggen fast utan att svanka. Jag kände mig lite som en nybörjare igen, Maria är väldigt bra på att hålla en ödmjuk. Men ingen kan göra jobbet åt en, det måste man göra själv och sitsen är färskvara. Slarvar man och börjar fokusera på fel saker kan man snabbt börja rida med för mycket hand och skänkel. Handen var något annat jag fick fokusera mycket på. Försöka kontrollera handen och göra medvetna rörelser istället för att den ska leva sitt egna liv och följa med kroppen. Självständiga händer som är en enhet och kroppen är en annan. Så lätt men så svårt. Jag trodde jag hade lite koll på läget men nej. Gör om och gör rätt. Rida är skitsvårt men det är väl därför det är så himla roligt!

Maria "hawk eye" Eriksson. Så tacksam för att jag får ta del av hennes kunskaper, hon är bara bäst helt enkelt!

Här instruerar hon Johanna på söta Jasmim.

Nu efter ett par veckor börjar jag känna att jag har kommit ner i sadeln, hästarna är mer avspända och jämnare i sidorna. Har mest suttit med halvlånga tyglar, bara fokuserat på sitsen och styrningen. Man får ha förtroende till systemet, att det faktiskt fungerar och blir bätte, även om det tar några dagar. Man kan känna sig helflummig, speciellt när det är många andra ryttare som ser dig rida. Det gäller att helt släppa prestige och stolthet när man ska ändra på något för att bli en bättre ryttare. Jag är väldigt bra på det! Kommer ihåg när vi skulle försöka få till galoppombytena på mammas halvblod Benzon. Han var efter Bernstein och många av hans avkommor har haft en del problem med just bytena. När jag tog över tyglarna och började träna för Maria fick jag jobba med de enkla bytena först. Jag fick i läxa att rida utan stigbyglar på raka linjer innanför spåret. Upp med huvudet för att få honom att sätta sig (hävstångseffekt) och bli lättare att styra. Han skulle bli superlydig, fatta och bryta av bara för sittbenen. Det såg inte så snyggt ut, men det var effektivt. Vi fick honom att byta rent och avspänt och vi red på höga procent i MSVB. Även om jag inte hade en fantastisk känsla när jag satt där på kvarslinjen, utan stigbyglar och med hästen rejält över tygeln så bestämde jag mig för att köra på och skita i vad folk tyckte. Skulle det inte fungera fick vi väl testa något annat och som sagt ibland måste man ge saker tid för att det ska ge effekt.

Vackra Benzon som jag lärde mig så mycket av.

Vi vann bland annat Norrlandsmästerskapet för juniorer/yr.

Jag var väldigt inspirerad när jag åkte ner till Sölvesborg och hade träningar förra helgen. Blev mycket sits kombinerat med övningar i working equitation. Jätteroligt att vara på ett nytt ställe och träffa nya ekipage. Stort tack till Marlene Jönsson som ordnade det hela, till Sölvesborgs Ridklubb för att vi fick vara på deras fina anläggning och tack till alla ambitiösa ryttare, både gamla och nya. Jag hade bokat flyg hem sent måndag så jag skulle ha tid att hälsa på min alldeles egna häst. För er som inte vet har jag en egen häst som är uppfödd av Christian Hansson och Ulrika Hübinette. Han har fyllt två år och är efter St Schufro (som vann sin debut i internationell dressyr förra helgen).

Min alldeles egna fina lilla häst! Renoir TH <3

Ulrika Hübinette som sponsrade med sin hälft av Renoir och är orsaken till att han är min.

Marias 4-åring har samma mamma och är e. Negro. Rascal TH heter han.

Snygga Santini TH har också Rascalita som mamma och e. For Emotion. På bilden är Elin Hansson, dotter till Christian Hansson som är den andra uppfödaren.

Årets föl undan Rascalita. Detta är Rasqalino, e. Quaterback. En riktig läckerbit!

Han är så otroligt mysig.

Sedan jag skrev sist har jag även hunnit med att fylla år. 28 bast, lite äldre och förhoppningsvis lite klokare. Hade en fantastiskt fin födelsedag med massor av meddelanden, samtal och muntliga grattis. Helt galet hur mycket kärlek man kan få på bara en dag! Blev ordentligt firad av mina fina vänner som ordnade en överraskning med skumpa och ballonger när jag kom hem. Avrundade dagen med sushi på vårt nya favoritställe. Bästa presenten var nog ett meddelande från USA. Ni som har följt min blogg ett tag kommer ihåg Enjeitado som jag red i 4 år och att han blev såld för ganska precis ett år sedan. Det var otroligt jobbigt, dels så var det dålig kommunikation från min chef och dels så var det en häst som jag älskade otroligt mycket. Meddelandet på min födelsedag var från Enjeitados nya ägare i Californien. Han mår prima och har ett kärleksfullt hem som tar hand om honom på bästa sätt. Det var en otrolig lättnad att höra att han mår bra och jag var välkommen att hälsa på. Kanske måste kolla på resor till USA...

Överraskning när man kom hem från stallet.

Finaste tjejerna, Ginnie, Mia och Anna <3

Ginnie fyllde år den 25:e så vi firade henne också!

Så underbart att denna fina häst har kommit till ett bra hem. Han kommer alltid att vara en av mina hjärtehästar.

Ha en fortsatt skön söndag!

Instagram astridhedman


Läst 37085 ggr Kommentarer Kommentera



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen




Arkiv